Sommar, var är du???
Kallt, regnigt och blåsigt, ska det verkligen vara så den sista juni??? Jag tycker inte det. Jag tror att vi som bor häruppe o norr behöver extra mycket sol och värme på sommaren för att överleva den långa, mörka och kalla vintern. Det är därför vi har fått det som kallas midnattssol. Då ska den INTE skymmas av regnmoln!!! Idag fick jag till och med tända fönsterlamporna för att få lite ljus i tv-rummet. Det är inte OK, nu vill vi ha sommar, sol och varmt. Basta!!!
Förmiddagens hundrunda fick då ske med regnkläder - den engelska regnrocken, regnbrallor från Fjällräven (med ett litet käckt foder dessutom, extra varmt), kängor och engelska lilla chica hatten. Jag såg verkligen ut som en engelsk tant! Men - jag frös inte och jag blev inte blöt. Väl ute tänkte jag ta en extra lång runda när hundarna ändå var blöta. Men när det var dags att svänga av för att förlänga den vanliga rundan så insåg jag att den fläckige var totalt genomblöt och de svarta låg inte långt efter. Då gick vi hemåt istället. I eftermiddag har det hållit uppe så då tog vi en cykeltur i skogen. Det är med livet som insats när den fläckige är med, han har inte riktigt cykelvett än men vi jobbar på det. Visa tycker att det är helt onödigt, då måste man ju springa och hinner inte nosa och pinka så mycket som man skulle vilja. Precis enligt mattens plan, med andra ord...
Det planerade spårandet frös bokstavligt talat inne idag. Kanske lika bra, jag hostar en del än. Nu hoppas vi på morgondagen, det kan inte bli sämre väder.
I morgon åker dottern till England helt på egen hand i två veckor. Frågan är vem som kommer ha mest resfeber i natt, hon eller mamman???
Besök i Granparken
Igår åkte Ludde och jag till Granparken i Öjebyn. Jag hade utlovat illrar, olika sorters höns, små getter mm. Kan säga att besvikelsen var ganska stor när vi kom dit. Det var inte riktigt som det var förr, eller så sviker mitt minne mig något alldeles väldigt. Nåväl, Ludde fick kika lite närmare på en minigris och Morris fick lite nyttig bil- och miljöträning.
Hundar var tvungna att hållas kopplade. Otroligt fånig regel, tyckte Morris, hur ska man då hinna hälsa på alla trevliga människor som kommit dit för att klappa på djuren?
Lustigt nog verkade de få djur som fanns dras till den lille fläckiga. Det tyckte han var lite läskigt ibland, det var roligare att nosa lite mer på håll. Annars var han väldigt uppspelt och tidvis ganska svår att få kontakt med, så mycket nytt som skulle tas in och så alla dessa små roliga barn.
Hosteländet spelar mig spratt hela tiden. Igår kväll var det sämre igen och i natt har jag varit uppe en stund. Man blir inte piggast i sta'n då. Försöker lägga in små träningspass under promenaderna, fotposition med Morris och inkallningssignal med Melvin och Visa (Melvin har blivit lite nonchig där så nu jobbar vi på att få upp farten lite bättre). Men jag har ju så mycket mer jag borde ta tag i.
Har varit med dottern och växlat pengar på Forex idag. Plötsligt blev det väldigt verkligt - på söndag åker hon till England helt på egen hand i två veckor. När blev hon så stor???
Besök i Granparken
Igår åkte Ludde och jag till Granparken i Öjebyn. Jag hade utlovat illrar, olika sorters höns, små getter mm. Kan säga att besvikelsen var ganska stor när vi kom dit. Det var inte riktigt som det var förr, eller så sviker mitt minne mig något alldeles väldigt. Nåväl, Ludde fick kika lite närmare på en minigris och Morris fick lite nyttig bil- och miljöträning.
Hundar var tvungna att hållas kopplade. Otroligt fånig regel, tyckte Morris, hur ska man då hinna hälsa på alla trevliga människor som kommit dit för att klappa på djuren?
Lustigt nog verkade de få djur som fanns dras till den lille fläckiga. Det tyckte han var lite läskigt ibland, det var roligare att nosa lite mer på håll. Annars var han väldigt uppspelt och tidvis ganska svår att få kontakt med, så mycket nytt som skulle tas in och så alla dessa små roliga barn.
Hosteländet spelar mig spratt hela tiden. Igår kväll var det sämre igen och i natt har jag varit uppe en stund. Man blir inte piggast i sta'n då. Försöker lägga in små träningspass under promenaderna, fotposition med Morris och inkallningssignal med Melvin och Visa (Melvin har blivit lite nonchig där så nu jobbar vi på att få upp farten lite bättre). Men jag har ju så mycket mer jag borde ta tag i.
Har varit med dottern och växlat pengar på Forex idag. Plötsligt blev det väldigt verkligt - på söndag åker hon till England helt på egen hand i två veckor. När blev hon så stor???
Lydnadsträning
Tränade lydnad med alla tre igår, det var ju nu ett tag sedan sist. Började med liten fläckig, vi nötte på med fotgående, utgångsposition och så tränade vi lite inkallning och platsliggande. Hur mycket jag än jobbar med utgångspositionen på träning och under vareviga promenad, får jag inte riktigt poletten att trilla ner. "Jag sitter ju" säger Morris med blicken och kroppen vriden närmare 90 grader ut från matte. Att man ska sitta nära och rakt, det har han inte fattat trots att jag varit supernoga med att aldrig, aldrig belöna ett sådant sättande. Nåväl, vi harvar på. Inkallningen gick kalasbra och platsliggningen börjar lossna. Han är så söt, vi har ju tränat på att lägga ner hakan så nu gör han det i princip direkt jag lämnar honom. Lite svårt ibland att ligga kvar när matte återvänder, vi jobbar vidare med det. Och så fick han ett trotsil igår och skulle inte alls lägga sig utan nosa lite som han ville med svansen i vädret. Det blev ett utvecklingssamtal och vips, så var han med på noterna igen. Avslutade med lite godisletande i gräset, han fattade inte riktigt först utan körde några lägganden i hopp om att godiset skulle serveras istället. Men sedan jobbade han på fint med lillnäsan. Mitt lilla sockergryn!
Melvin fick träna fotposition. Han slamsar något alldeles kosmiskt, tränger, buffar med nosen mot godisfickan och bär sig åt. Matte har ju tränat glatt och positivt men igår lackade jag faktiskt ur och nöp till honom på snoken när han försökte köra ner den i fickan. Vips, så skärpte han till sig. Kanske har jag tillåtit honom att slamsa väl så mycket? Nu ska jag försöka strama upp hans fotgående lite, ställa lite mer krav på honom och se om det blir bättre. Körde hopp-sitt-hopp också. Märkligt att det ska vara så kul. Tyckte han satt snett så jag sa fot, men Melvin hörde så klart HOPP. Så då jobbade vi lite på den biten, att inte lätta rumpan bara matte öppnar munnen. Avslutade med fjärrdirigering på bron, fantastiskt fin tassförflyttning när man riskerar att ramla ner om man rör sig framåt. Återstår att se om vi får till det.
Visa fick också köra hopp och samma sak där, studs sa det bara matte öppnade munnen. Kul att se vilken fart hon har när vi tränar, då är hon långt från sitt tuggummisega jag på promenaderna. Lite fjärr körde vi också, hon flyttar tassarna fint men sitter som en saccosäck eftersom hon vet att hon snart ska lägga sig. Dröjer det för länge så rasar hon liksom ihop nedåt. Så nu belönar jag alltid sittandet och alltid med kastad leksak bakåt för att få henne mer alert och positivt riktad. Det verkar fungera, hon satt betydligt rakare igår. Skruttgumman!
Idag skiner solen, jag ska testa att gå ännu lite längre idag (har inte hostat alls i natt - yippee!) och så blir det nog ännu ett lydndaspass med hundarna. Nu måste vi jobba på!
Dyr kisse
Är uppe och hostar en timme varje natt men somnar om sedan utan bekymmer. Igår morse blev jag väckt av maken, som upprört meddelade att kisse inte mådde bra. Han låg under ett skåp och jamade, ville inte låta sig undersökas och skakade, allt enligt P. Härligt sätt att vakna på, jag flög så klart upp och letade reda på kisse som nu låg under Stinas säng. Inga skakningar, lät sig kontrolleras men verkade helt klart inte riktigt pigg. Inte intresserad av mat, ville inte gå ut trots en hel natt inne (då borde man vara kissnödig) utan lade sig ihoprullad under vår säng och jamade. Beslutet blev att ringa veterinär och de tyckte att vi borde komma in. Jag oroade mig mest för urinvägarna, han har ju haft en UVI och vi har tappat en katt förr när njurarna till sist lade av.
Väl framme visade Pysen vilken otroligt cool kisse han är. Kolla febern, nemas problemas. Raka, sticka och sätta kanyl, kisse är fortsatt cool. Röntgen i både sidoläge och ryggläge, kisse finner sig i det också. När kanylen skulle väck lackade han ur lite och ville bitas så matte fick hålla i honom. Annars hälsade han vänligt buffande på alla och fann sig i det mesta. Klart vi är rädda om en sådan kisse! Slutklämmen blev dock att man inte hittade något som helst fel på kisse men att han skulle hållas under uppsikt och så skulle vi återkomma om han inte piggnade till. Lite fattigare åkte vi hem igen. Kisse var fortsatt lite loj på dagen men sedan piggnade han till och var sitt vanliga jag igen. Que??? Kvällen innan hade han kalasat på nyfångad, nykokt mört, vi funderar på om han på något sätt kunde må illa av detta, om ett fiskben irriterat någonstans eller vad det var. Jaja, vi lär aldrig få veta. Och husse har order om att inte skärra upp matte så där fler gånger. Det blir så himla dyrt.
Världens bästa, klokaste, snällaste och finaste katt - Pysen. Sa jag snyggaste också?
Eftersom jag ändå måste upp och hosta vareviga natt, bestämde jag mig idag för att det får vara färdigvilat. Så idag har jag gått en lite längre sväng med hundarna, få se om det blir någon skillnad på hostandet i natt nu. Hundarna känns understimulerade, i synnerhet den lille fläckige som hittar på ofog i tid och otid. Till helgen, om inte förr, ska jag ut och lägga lite spår igen så att de får jobba med näsan. Ska försöka mig på ett litet lydndaspass med var och en i eftermiddag också, rösten håller inte alltid men lite ska vi väl klara av.
Var gång jag ser arbetsviljan hos våra små fläckiga, kan jag inte låta bli att känna ledsamhet över alla cavalierer som har förmågan men aldrig någonsin får träna eller aktivera huvudet med annat än promenader. Det är fantastiska små hundar att jobba med. Ganska olika mina laglydiga labbar men inte nödvändigtvis sämre för det. De ger järnet och fort går det. Underbara små varelser!
Visa löper. Det gör henne inte direkt till den snabbaste hunden i huset... Lukta, lukta, kissa, lukta. Det gäller för matte att bita ihop, hålla lilla tanten i rörelse utan att lacka ur för då förvandlas hon till en sorgsen och slagen fröken labrador. I alla fall ser hon ut just så. Men hon kan driva en till milt vansinne när hon är inne i de här perioderna.
Det går framåt
I alla fall så tror jag det. Sov en hel natt i min egen säng utan att behöva gå upp och hosta, tjoho! Upprymd av att nästan vara frisk har jag knallat två korta rundor i skogen med hundarna (tänkte gå långt först men besinnade mig, är ju en klok kvinna), varit med lille sonen och köpt en röklåda till sommarens fiskefångster och hunnit planera lite spårträningar framöver. Så nu sitter jag här och hostar. Förb... skit! Men jag tror ändå att det går åt rätt håll nu, om än lite saktare än vad jag har lust med.
Marie med Vega samt Ebba med Raya var på Working test i helgen. Ebba och Raya drog det längsta strået denna gång, fick ihop 76 poäng vilket räckte till ett första pris och en femteplacering av tolv startande. Bra jobbat, både Ebba och Marie. Uppfödaren är som vanligt stolt över er.
Glad midsommar!
Här i Bälinge skiner solen från en klarblå himmel idag. Underbart! Ska försöka lägga mig i en vilstol ute en stund och njuta av finvädret. Testade att gå en kort runda i skogen med hundarna igår men det var inte det smartaste jag har gjort, i natt fick jag gå upp och hosta ett par gånger. Nu ska jag verkligen vara helt stilla i några dagar till så att det här eländet ger med sig en gång för alla. Och sedan ska jag på allvar testa Ragnhilds tips om en tsk honung per dag, nu vill jag aldrig mer vara sjuk.
Muffins åkte hem igår och det lade sig ett tyst lugn över köket. Nästan lite trist, hon var en frisk fläkt i tillvaron. Morris och hon hade många bataljer, favoritleksaken var den pipande tvättbjörnen (eller vad det nu ska föreställa) som både piper och håller för en dragkamp.
Morris ger sig inte frivilligt utan släpades runt köksgolvet, vilt morrande. Tyvärr fastnade inte det senare på bild ;)
Även om det tidvis var livat, kunde faktiskt den lilla koppla av helt och sova också. Nedan syns en typisk sovställning för en labrador.
Ute var det full sula. Där var favvopolaren Melvin. Vad han tyckte om denna uppgift bekymrade inte Muffins. Först var han inte särdeles intresserad men liten Muffins satsade på taktiken "trägen vinner" och den gav resultat.
Man är som ett häftplåster, lämnar inte den utvalde ens då han vill göra tvåan utan hänger envist vid sidan och gör upprepade attacker.
Till sist ger han upp och så får man det där rejset man så gärna vill ha. Tjoho!
Tog flera bilder på mor och dotter också men de ville inte riktigt samarbeta. Detta var den bästa, Visa till vänster och Muffins (H E Dam) till höger.
Så en kommentar till det senaste inlägget i min gästbok, den med frågan om jag har någon valp till salu (utan att ens ange ras). Om du som besökare inte ens ids läsa under rubriken "valpar" på min hemsida och konstatera att jag inga valpar har till salu, då blir du heller aldrig någonsin aktuell som valpköpare i detta hus. För mig känns en allmänt utkastad fråga i en gästbok, utan vare sig presentation eller annat, inte ett dugg seriöst. Mer svar än så blir det inte på den frågan.
Nu går vi in i en spännande vecka. Om ungefär en vecka blir vår lille Idefix förhoppningsvis farsa till blenheim- och tricolorvalpar nere på kennel Mixangels i Nyköping. Du som letar cavalier efter rastypiska och sunda föräldrar med mycket bra hjärtbakgrund kan ta kontakt med Helena på kennel Mixangels för mer information.
Lunginflammation betyder ingen lydnadsträning
Det verkar som om jag har fått lunginflammation, vilket kanske förklarar varför jag inte har varit så pigg sista veckan. Det blir tills vidare ingen lydndasträning, jag måste komma på benen lite först. Men när jag är på g igen så meddelar jag här och i Facebook-gruppen. Då kör vi!
Går på sparlåga
Här händer inte mycket. Jag hostar och snorar och mår allmänt tjyvens. Hundarna kommer ut tack vare snälla barn och snäll man. De båda små roar sig tidvis på egen hand med lekar som mest liknar Hela havet stormar eller liknande, det är i alla fall mycket rörelse inblandad. Som läger är ids jag inte stävja leken, något måste de ju få göra när matten är däckad. Nu har hon dessutom ögoninflammation också, ser ut som en vit kanin ungefär - vansinnigt snyggt. Ikväll hittade vi vita prickar i halsen på tonårssonen, som var den som först blev sjuk, så frågan är om han inte går omkring med en halsfluss. Det blir doktorn i morgon, måste försöka få stopp på detta.
Lilla fröken Fräsig har blivit en riktig ängel. Från att ha haft hålligång de två första dygnen är hon nu hur cool som helst, sover mer (hon har lite att ta igen), lyssnar fint och är allmänt väldigt behaglig att ha att göra med. En riktig liten pärla till hund, den lilla. Morris tycker att det är vansinnigt skoj att dra igång bus med henne inne och kommer nog att sakna henne rejält när hon har åkt. Det blir liksom inte samma sprutt på de andra.
Förkylt vare här
Intressant det här med drömmar när man är sjuk. Ena natten var det strålning från Tjernobyl, nästa var jag landets ledande expert på vägslänter. Det senaste är lite komiskt eftersom kursen i Gatuteknik med bl.a. beräkning av släntstabilitet, garanterat INTE var den roligaste kursen jag läste på högskolan... Enligt maken hade jag också svamlat något om Frank Andersson vid något tillfälle under natten mot igår, han har för sig att Frank och jag var och tittade på växthus. Ja, jösses, så det kan bli!
Idag skulle jag ha jakttränat med Katarina och Jota men det kändes välan tungt för Maries kropp och hjärna. Men hundarna måste ut så med två Panodil i kroppen och tjejernas sällskap blev det en riktigt lång promenad. Den lider jag för nu, 38 i feber trots doping i kroppen :( Men hundarna snarkar nöjt i köket, man får vara glad åt det. Katarina tog ett foto på alla snyggingarna också:
Mamma Visa med tre avkommor ur tre olika kullar - Jota, Muffins och Melvin. Och så Morris, så klart!
Tung morgon
Morgnarna är alltid värst när man är förkyld, smaken av snor i munnen och halsen sträv som ett sandpapper. När jag har feber blir jag dessutom så läckert rödflammig på kroppen, ser ut som någon avart till bältros ungefär. Nåväl, dopade mig med två Panodil och tog ut hundarna på morgonrunda. Efter 40 minuter i skogen badar jag i svett. Fröken Fräsig däremot tycker att rundan var larvig och rastlöshetspiper i köket. Jag ignorerar i hopp om att hon ska lägga sig ner med en suck. Hon har lite svårt att komma till ro, klockan två i morse gjorde hon några tappra försök att berätta för världen att det nog var dags att börja dagen. Bara att ignorera.
De trista godisarna från Doggy var slut i sin påse så jag stoppade lite Frolic i fickan istället från en nyöppnad påse. Funderar på om just Frolic innehåller någon form av cavalierknark, liten trefärgad kille blev alldeles galen. Större delen av rundan gick han fot, krafsade på mitt ben, hoppade mot benet och påkallade hela tiden min uppmärksamhet. Labbarna går ju inte alls igång på godis på samma sätt men han var helt galen, vi hade kunnat träna hela rundan. Nu tyckte matte att det räckte med några positioner och lite fotgående men gossen var inte nöjd. Godis är gott!
Han är för övrigt en helt underbar liten prick, min Morris. Så underbart följsam och mysig, villig att vara till lags och hakar på det mesta. Sansad tycker jag också att han är, min lillprins Bus.
Melvin har motionerat fröken Fräsig i skogen. Fast ibland funderar jag på om han leker eller om han försöker skaka av sig henne. Hon är som ett häftplåster, hennes dyrkan finner inga gränser. Inte ens bajsa får han göra utan att ha en beundrare bredvid sig. Väldigt lyhörd har hon varit sedan vårt lilla samtal, söker fin ögonkontakt och lyssnar bra på kommandon. En liten pärla till hund. Fast Melvin och Visa tycker nog att hon är rätt onödig... ;o)
Besök av fröken Fräsig
Såg ett inslag om Tjernobyl i gårdagens EM-magasin. Det skulle jag inte ha gjort, jag har varit utsatt för radioaktiv strålning hela natten och var alldeles matt när jag vaknade. Fast sedan visade det sig att jag hade feber och ont i halsen också, så kanske var det inte bara Tjernobyls fel att jag sov dåligt..?
Tajmingen är den sämsta tänkbara. Jag hade planerat in en massa spårträning, jag är valpvakt till Muffins, alias fröken Fräsig, och i helgen kommer Katarina och Jota upp och då ska vi träna hund. Jag har helt enkelt inte tid att bli sjuk!!! Nåväl, med lite Panodil i kroppen går det hyfsat, i alla fall så att jag kan ta mig ut på lite promenader i skogen. Hundarna kutar lösa så det gör inget att matten släpar fötterna efter sig.
Muffins seglade in i köket igår och sa "tjena alla, förstår att ni har saknat mig". Det hade de nu inte, i synnerhet inte mamma Visa som tydligt visade att den där tar jag inget ansvar för längre. Muffins insåg raskt att hon aldrig skulle få fart på den tanten och satsade friskt på Melvin och Morris istället. Morris var raskt med på noterna men Melvin var mer svårflörtad. Nu är fröken Fräsig inte den som viker sig för lite morranden, tvärtom. I morse satte hon sig helt sonika på en buttert grymtande Melvin. Då trodde jag att hon skulle få sig en riktig smäll men han nöjde sig med att morra, markera och skaka henne av sig. Hon förtjänade faktiskt lite mer än så... Nåväl, i eftermiddag har farbror tinat upp och lekt jaga-lekar med henne. Han leker fint, hon får jaga honom och det gör hon så det står härliga till. Mellan varven jagar hon Morris också, både inne och ute. Vi har en liten diskussion om det förra men än vill hon inte riktigt ge sig.
Massor med energi är det i damen, just nu lite extra kanske eftersom det gäller att spela upp registret för alla polarna. Igår hade vi några små utvecklingssamtal så idag har hon varit riktigt lydig, ingen idé att testa med kennelmorsan. Jag är inte så pigg på att träna med andras hundar men insåg att fröken måste aktiveras på något sätt, så halva kvällsmaten ströddes ut på gräsmattan (tack Jenni för inspirationen!) och så fick hon leta. Efter det låg hon faktiskt utsträckt på köksgolvet och sov en lång stund. Nu ikväll är det lite rastlöshetspip igen, ger det sig inte så blir det buren en stund. Det fungerade bra igår kväll, när inget annat fanns att göra så somnade lilla fröken Fräsig och sov som en stock hela natten. Anar att det kan bli något liknande ikväll...
Utvärdering av kvällens spårträning
Ja, då kan vi summera kvällens två viltspår. Morris fick ett som var ca 50 m. Liggtiden blev kanske lite lång, 4 timmar. Han hade ju ingen aning om vad vi pysslade med men nosade nyfiket på spåret, kom av sig ibland och gjorde annat men jobbade tidvis på fint med näsan och tyckte att den avslutande klöven var en lattjo grej. Några sådana spår till så är vi nog på g.
Så Melvin... Ja. Inget nytt under solen där, inte. Jag tycker ju att han ändå har lugnat sig lite nu när han blivit fyra men det gäller verkligen inte spåret. Eller, spåra kan han ju men HUR han spårar. Det går fort. Väldigt fort. Och när jag testar att hålla emot i linan så slår han. Och när jag då testar att korta linan och bara gå framåt när han går rakt framåt, ja då blir han helt frustrerad över att det går så långsamt och slår om möjligt ännu mer. Jag lovar att om jag släppte honom på ett släpspår så skulle han fixa det på två röda. Men nu är ju tanken att han ska släpa med sig en matte och en domare också. Suck... Alla tips emottages tacksamt, även om jag snart har prövat det mesta. I morgon ska jag testa ett personspår istället. Har några tankar kvar:
1. Lägg spår vareviga dag, till sist blir det kanske inte riktigt lika kul och då kanske, kanske killen kan lugna sig lite.
2. Lägga ett spår som är långt, långt så att han mattas av lite och spårar normalt på slutet. Belöna rikligt då och hoppas att poletten trillar (ärligt talat vete katten om det hjälper till nästa gång).
3. Koppla honom i strypkedjan istället för i selen så att det tar emot lite när han drar. Fungerade faktiskt med Elliot.
4. ???
5. Dräp hunden.
Nej, det sista menade jag så klart inte, han är ju mattes älskling. Men jag hade tänkt mig att vi skulle pyssla med spår i sommar och spara lite på den där armbågen. Men det förutsätter ju att han är med på noterna. Som han gick fram idag så gör vi väl illa benen båda två...
Liten Muffins är här och ska vara här en vecka. Hon intog köket som en virvelvind och tycker inte att någon är lika rolig som hon. De svarta är av en lite annan mening och dissar henne helt. Morris tyckte att hon var jätteäcklig först men så kom han på att när hon blir för jobbig kan han krypa in under kökssoffan. Då kryper hon efter men innan hon är halvvägs inne, är han ute igen och kan attackera bakifrån. Efter det blev hon jätterolig. Lite väl rolig tycker kanske vi tvåbenta. Efter fyra timmars röj har nu STORA hundburen kommit fram en stund för att försöka få fröken att koppla av lite. Hon ser ut som en fis i rymden därinne men koppla av vet jag inte riktigt. Snarare förnärmad, inte gästvänligt alls att bura in sina gäster. Men eftersom hon också visade ett välan stort intresse för stora vattenskålen, kändes det som det bästa alternativet för stunden. Förhoppningsvis ledsnar hon snart och slocknar. Två rundor i skogen och en massa härjande med Morris borde ha gjort henne lite trött. Det har då gjort mig trött...
Nu är det sommar!
Nu är sommaren här på riktigt! Solen och värmen kom efter helgen. Jag hade ju beställt det till sonens studentexamen men tydligen var leveransen lite försenad. Nåväl, han tog studenten i alla fall.
Världens bästa Viktor som student. Lika snygg som liten som han är som stor, som synes. ;)
Har man en mamma som är labradoruppfödare och en favorithund som heter Melvin, måste man självklart få en labrador runt halsen. Jag fick inte till den helt, stoppningen lyser igenom lite. Det här med att virka figurer är inte riktigt min grej.
I måndags hade vi lydnadsträning på ängen bakom huset. Det var jag, Anita och Fredrik med sina småttingar. Jag tränade med Melvin. Inte rutan då, så klart... Men fritt följ och det måste vi nöta, han tränger som tusan, gossen. Fortfarande studs på fjärret, ska helt sluta träna det på släta marken nu tror jag. Gjorde raka inkallningar, där var det bra fart och fina ingångar. Stegförflyttningar gör han också bra, det är när det börjar bli längre transporter som han blir ivrig och kliver på. Han är ju en ljuvlig hund, alltid fullt ös på det han gör.
Igår tog jag en skön promenad i skogen med bara mina hundar. Kameran fick följa med, här följer några smakprov.
Husets absolut busigaste hund heter Morris men det kan ju ingen tro med denna änglalika uppsyn.
En huvudbild på samme gosse.
Hmm, här luktar det spännande...
Tjoho! Melvin med ett av sina många pinnfynd.
Visa, närmast i bild, ser alltid ut som om hon vore döende när kameran kommer fram.
Ville du nå't eller kan jag få gå igen??? Morris tycker att matte är onödigt krånglig.
Om jag går fot vid sidan och ser riktigt inställsam ut, får jag godis då undrar Visa.
Idefix var inte riktigt sig lik på måndagskvällen, vi tror att hans knä fick sig en mindre smäll och tog genast det säkra för det osäkra med kortare koppelpromenad, metacam och vila. Det tyckte han var så här kul:
Idefix surar.
Idag var han mer eller mindre galen och full av energi så jag tog alla fem på en riktig långpromenad, dock med Stinas båda i koppel och mestadels i gångfart för dem. Cavalierens klagan är nämligen ingen vacker melodi.
Nu tänker jag leta mig ut i skogen och lägga ett par viltspår. Måste ta tag i den träningen också. Jag menar, hur svårt kan det vara, Katarina..? ;o)
Duktiga flickor!
Klubbmästerskap i agility idag, dottern och Maysan mönstrade upp - och vann bland smallhundarna! Mina duktiga flickor!
Här hemma roade jag mig med att sanera underredet på min lille fläckige kille. Snopptofsen rök också, i hopp om att det ska komma mindre på magen och mer på marken när han kissar. Något sovande i sängen är inte aktuellt för tillfället, kan meddelas.
Fick för mig att ta fram studentklänningen jag köpte i England för att kolla hur den satt - och tur var ju det! Märkligt liten den såg ut på galjen - och kort!?!? Såg den verkligen ut så i affären? För naturligtvis köpte jag den utan att prova och naturligtvis passar den inte alls. Underbart, jag som nästan är klar med koftan jag ska ha till den! Alltså blev jag tvungen att åka in på sta'n för att köpa en klänning som passar till den nästan färdiga koftan. Hittade en som var ruskigt lik den första i modellen, tack och lov. Den första passar förmodligen dottern bättre, måste vara helt åt skogen felmärkt. Jag är mig otäckt lik när det gäller att köpa kläder...
Glada nyheter från Söderköping också, det verkar vara valpar på G på kennel Mixangels! Blinkas mage har börjat växa, nu hoppas vi på ett lagom stort innehåll med fin fördelning. Som vanligt. :)
1 juni
Idag resignerar jag. Inser att man inte kan lyckas jämt trots goda ambitioner. Den lille fläckige har skaffat sig en olat som matten vill få bort illa kvickt, så nu ska här handlas hjälpmedel från Teba. Vad han gör? Frågan är väl vad han inte gör, den lille illbattingen... Men det mesta han gör är faktiskt kul, det är bara detta förb... skällande som jag måste få bort. Och jag inser att jag själv har bidragit till att det har eskalerat. Den lille killen var nämligen helt fantastiskt snabb med att bli rumsren. "Voff" vid grinden var gång han ville ut och kissa redan runt 3-4 månader, fantastiskt bra! Men sedan blev det alltmer "voff" vid grinden och det betydde inte alltid "vill ut och kissa" utan kunde lika gärna betyda "vill ut och äta hönsbajs" eller "har tråkigt, vill ut och busa". Matte testade att ignorera någon gång men si, då fick vi en pöl i köket. Men nu har det hela gått lite välan långt, nu är det alltmer sällan "vill ut och kissa" utan oftare andra anledningar till voffandet. Ibland kan han dra igång ett vilt skällande för att reta Idefix och till slut når han ju sitt mål, lill-fisen. Jag har försökt att ignorera det en tid nu, i hopp om att han ska inser att det inget finns att vinna på skällandet. Men nu ger jag upp, antiskällhalsband nästa.
Igår hade vi jaktträning med Annika. Tack snälla Annika för att du ägnar några kvällar åt mitt lilla gäng och tack till er valpköpare som kom. För mig som uppfödare är det lärorikt att agera kastare och samtidigt kunna studera de aktiva hundarna ur en lite annan vinkel, samtidigt som jag också får idéer och tankar runt fortsatt träning. Just nu går den egna jaktträningen på sparlåga av en anledning som stavas Melvins armbåge. Den har besvärat honom ett par gånger sedan förra sommaren och jag är tveksam till om jaktträning är rätt medicin, jag vill ju kunna ha kvar honom så länge som det bara går. Så mest troligt lägger vi den karriären på hyllan och tar nya tag med spårträningen istället. Det har ju gått ganska knackigt hittills så det är en utmaning som heter duga.
Min stackars tå har, efter mötet med julbocken, antagit en ganska intressant färgton och marmorering. Svullen är den också men märkligt nog så gör det inte alls ont, lite svårt att böja på den men jag är ju ingen apa utan klarar mig med en rak tå också. Hoppas dock att svullnaden går ner till nästa fredag då jag tänkte stoppa fötterna i ett par pumps istället för gympadojjor...
Till sist en dikt, en underbar dikt som passar perfekt den 1 juni. Läs och begrunda, och kom ihåg att njuta av sommaren. Hundra dar är vad vi får!
Lärodikt den 1 juni
Var glad, min själ, åt vad du har:
nu har du 100 sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
så har du 99 kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står:
imorgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är 100 sommardar per år,
imorgon är den andra.
/Kajenn
