Skryt!
Nu är säsongen igång och jag måste skryta över mina duktiga valpköpare och min uppfödning som jag är ganska stolt över ändå.
Katarina och Jota, tänkt mamma till nästa valpkull hos Huset Elliot, har tävlat bruks två helger på raken. Förra helgen blev de godkända i lägre klass patrull och idag blev de godkända i lägre klass spår. Då ska man veta att de avstår platsliggningen, den har strulat lite med en Jota som envisas med att krypa till matte så tills den sitter ordentligt avstår de den. Ändå var de idag futtiga 6,75 poäng ifrån uppflyttspoäng på lydnadsdelen. Det är inte långt borta nu!
Busets syskon Ahimsa (Huset Elliots Filiokus) och Melker (Huset Elliots Nimbus) har varit på SSRK:s utställning i Skellefteå. Inge Thoor skulle ha dömt men det blev domarändring pga sjukdom, lite synd. Ahimsa fick excellent och placerade sig 1:a i juniorklassen. Domaren höll inne CK:t då han tyckte att de behövde mer träning i ringen men det var ändå kalasbra, det bästa utställningsresultatet för uppfödningen på flera år. Melker fick ett Very Good då domaren bland annat tyckte att han var för liten. Sedan hade han tydligen sag ett och annat till matte som aldrig varit på utställning förut och det tycker jag personligen är jättetrist. Det var premiär i offentliga sammanhang för båda ägarna, vi har alla varit barn i början och ska så få vara. Det gäller hundsporten generellt, vi ska alltid bemöta nya hundägare med respekt och hjälpsamhet, aldrig med arrogans och otrevligheter.
I Norge har Vigdis och Vimsans Agnes (mamma heter N o SEVCh Huset Elliots Vimsa) varit på viltspårprov och tagit en etta i öppen klass. Kul när barn och barnbarn sköter sig! Grattis till er alla för att ni gör ett så bra jobb med era hundar och en så fin reklam för min uppfödning!
Måste också säga att jag är galet nöjd med min senaste labbekull så här långt. Jag ville förbättra exteriören, jag ville behålla motorn och samarbetsviljan men kanske förstärka det sociala lite och jag tycker över lag att det har blivit precis som jag ville. Arbetsmässigt är jag otroligt nöjd med dem, exteriört är de kanske lite ojämna där några är bättre än mamma och hennes syskon och några väl är ungefär detsamma. Men totalt sett är det ett steg framåt och det blev ungefär så som jag hoppades. Håller nu hälsan i sig som den har börjat (två röntgade, båda A och 0) så känns det fantastiskt bra. Det kommer att ramla in fler resultat från det här gänget, var så säkra.
Vidare hälsofunderingar
Vi fortsätter att vara sjuka. Igår trillade Stina också dit och Pigge känner sig inte heller helt hundra. Den där golvslipen som vi har hyrt och hade stora planer för får inte jobba riktigt så mycket som det var tänkt... Är det inte typiskt? Hundarna tycker att livet är trist, ändå tycker jag att de ska vara tacksamma över att de har en lillhusse som står på benen och tar ut dem på kortare rundor i alla fall. Men den här bilden på Doris visar nog ungefär vad hon tycker om livet just nu...
Jag har precis fått glada nyheter. Idefix kull på kennel Milljas har nyss blivit ett år fyllda. Två av dem har nu kollat ögon och knän, båda är ua. Det slår mig då att hans statistik faktiskt ser riktigt fin ut. Några avkommor är bosatta i grannländerna (Finland respektive Norge) så dem har jag ingen koll på och alla knäintyg har inte rapporterats till mig. Men av dem som finns i Sverige har jag hört av nio stycken som kollat patella och alla är ua. Jag vet att åtta stycken är ögonlysta, alla ua, och sju stycken har kollat hjärtat, alla ua. Av dessa sju är det två som har tagit fyraårsintyg. Så det ser bra ut så här långt, ännu ett skäl till varför det är bättre att använda en frisk, ädlre hane i avel än en ung hane som ännu inte hunnit bevisa sina kvalitéer.
Egentligen gäller ju detsamma tikar och jag tycker även här att man inte ska ha för bråttom. Nu kommer jag själv att gå ifrån mina principer och para Doris så fort det är möjligt, förutsatt att hon får sitt hjärtintyg vid fyllda två, förstås. Förklaringen är enkel, jag vill kunna använda Idefix på henne och eftersom han är tio och ett halvt så vågar jag inte vänta. Å andra sidan är Doris pappa hjärtfrisk efter sju, Doris mamma fick sitt lilla blåsljud just före sju men morfar var utan blåsljud till tio års ålder. Doris morfar och pappa är också skannade fria (pappa A enligt det gamla systemet, morfar 1A precis som Idefix, dvs även de A enligt det tidigare systemet och det vid en högre ålder). Doris själv har en väldigt bra skallform med en lång skalle och en låg panna. Jag tänker mig att detta blir mitt hälsobidrag till rasen. Förhoppningsvis.
Ännu en bild på mina små fläckiga, bara för att ni verkligen ska förstå hur synd det är om dem just nu. Ovanpå allt sjukelände så är hela huset upp och ner, vardagsrummet tömt på möbler och hundarna hänvisade till enbart köket. Förstår ni då hur trist livet faktiskt är!? ;o)
Förkylningsfunderingar
Jag är däckad i förkylning. Sämsta tänkbara tajming, har ett vikariat där jag trivs med både ungar och personal och vill ju gärna göra ett bra intryck. Kände att det börjar lossna, att ungarna har förtroende för mig och att jag känner mig avspänd och trygg i min lärarroll. Sitter lite kaxigt och pratar med en kollega om hur jag klarat mig från förkylningar så förvånansvärt bra under våren. Det var väl att utmana ödet... Nu sitter jag här med en megaförkylning med feber och allt. Och jag som skulle jobba och måla och fixa... Duktig make slipar golv på nedervåningen medan hustrun ligger lätt feberyr i sovrummet. Surt. Fast lite Ipren gör underverk, i alla fall en stund.
Förra tisdagen var vi och tränade som vanligt i Hundhuset, Stina och jag. Denna gång hade vi sällskap av Melker, Bus brorsa, en riktigt glad och trevlig kille. Ganska lik mamma Raya i uttrycket, tycker jag, medan kroppen påminner mer om pappa. Behöver självklart utvecklas mer och även öka något i hull men proportionerna är fina. Vi tränade lite på att stå och på hur man ska visa upp sig på eventuella kommande utställningar.
När man är sjuk hinner man kolla lite vad som händer i världen. En sak jag har noterat är hur det verkar allt vanligare att man använder yngre hanar i avel. Varför, undrar jag? Så fort en hane fyllt ett år och har alla intyg, annonseras han ut för avel. Jag har också sett flera uppfödare med kullar efter hanar som just fyllt året och jag förstår inte alls grejen. Jag vill se att en hane håller genom åren, att han är fräsch även sedan han kommit upp i åren lite och att han inte då har drabbats av några sjukdomar. Den möjligheten till utvärdering tappar jag helt med en unghund som avelshane. Ibland undrar jag om man är rädd att ens hund ska drabbas av sterilitet eller liknande och därför vill påskynda debuten. Men även här biter man ju sig själv där bak om man därmed tillåter avel på en individ med risk för försämrad fertilitet. Jag blir faktiskt nästan lite ledsen när jag ser dessa unga djur som redan används. Inget är så bra som långlevnad, tycker jag, det är också lite av en garanti för friskhet. Alla de tester vi gör på våra djur, dem gör vi ju just för att vi vill föda upp långlivade och friska djur. Ett föräldradjur som själv levt länge och frisk kan knappast vara bättre.
Lite viktig info till er med valp från mig de senaste åren. Jag har fått en tid för BPH i Piteå den 3/6 kl 15.00-ca 19.00. Detta är den enda tid jag kan få, är ni intresserade så behöver jag veta det snarast för att kunna fastslå tiden. Bindande anmälan, kontakta mig om ni vill vara med.
Glada nyheter. Igår fyllde min stjärnkull sju år. Otroligt vad fort tiden går! Grattis till alla småstjärnor, hoppas att de blev ordentligt firade.
