En vecka igår
Igår blev småttingarna en vecka gamla, otroligt så fort tiden går. Jag glömde förstås att fotografera dem men tog igen det i morse. Visa hade radat upp dem så festligt på fällen att jag var tvungen att ta fram kameran. Hon är en ordentlig mamma!
Det är viktigt att man sover ordentligt på maten.
Syskon kan vara bra till mycket. Man kan ha dem som huvudkudde, exempelvis.
Här släpps det hundhår i massor nu, labradorhår för att vara mer exakt. Visa tappar så klart nu när hon ger di men även Melvin beslutade sig för att göra henne sällskap. Jag använder Furminator och dammsugare om vartannat men tycker ändå att det bor lurviga saker under möblerna. Den som ändå kom på något att använda labbehår till...
När Melvin slänger av sig pälsen så inser man vilken tunnis han är. Inte mycket hull på den kroppen, inte! Ändå äter han ungefär en liter per dag av ett ganska kraftigt foder. Och ja, jag har provat olika sorters foder men nej, det gör ingen skillnad. Den enda skillnaden är att med vissa foder har han varit ful i pälsen också, det är han inte med detta. Han är helt enkelt en sådan kille som bränner allt han stoppar i sig. Förmodligen är han lik sin husse, kalorier har svårt att fastna på kroppen. Inte som matte då, som bara behöver tänka fika för att gå upp två kg. Men idag har matten varit duktig, cyklat 18 km på motionscykeln och gått långrunda med den svarte prinsen. Vi har ett litet cykelprojekt i familjen, enkelt uttryckt så påverkar man familjens semesterresmål desto mer man cyklar genom att man får lägga en lott i en burk för en viss sträcka. Vi andra är chanslösa, dottern har trampat runt 200 km på en månad. Mne jag har bestämt mig för att i alla fall ge henne en match, om inte annat så för det allmänna välbefinnandets skull. Fast så väl mår inte benen just nu, de är ganska trötta...
Jag missade ju helt serien Downton Abbey när den gick på tv. Typiskt mig att missa tv-program men väldigt synd eftersom jag älskar brittiska serier och filmer. Men det finns ju lösningar på det! Min lösning blev att köpa in serien från Amazon. Maken ser snällt med mig varje kväll. I början var han skeptisk, det tog ett avsnitt eller två innan han var fast. Men nu sitter vi som klistrade i soffan varje kväll, otroligt bra och välgjord serie. Som allt brittiskt!
Fyra dagar gamla
Dagarna ramlar på, Visa pysslar med sina små och lämnar bara lådan för att kissa eller när hon tror att det vankas mat. Lite långsamt tycker hon nog ändå att det är så matte kan få sitta i lådan med henne och klia och mysa, bara hon inte pillrar med valparna. Så då myser vi lite varje dag. Pillrar gör jag när hon är ute med husse och kissar. Nu tycker jag att alla ökar bra i vikt och ser pigga ut så jag har övergått till att väga dem en gång per dag istället för morgon och kväll. Det blir ju lite godtycke, dels sprattlar de en del på vågen så den fladdrar rätt ordentligt och dels kan ju någon ha bajsat just innan vägning och häpp, så är några gram borta. De känns fasta och stadiga i kroppen, är tysta och nöjda och det i sig är goda tecken på att allt flyter som det ska.
Lite bilder måste ni ju få ta del av också, så klart.
Hela gänget samlat i baren.
Serni hur vi växer? Matte säger att man ser det med blotta ögat...
Labberumpor
Lille Morris är duktig, inte en pöl inne idag. Han skäller vid grinden när han vill ut för det mesta nu. OK, ibland skäller han vid grinden för att han vill ut och jaga snöklumpar eller tycker att det är matdags men det är smällar man får ta. Han är snabbtänkt, den lille. Och kreativ! Häromkvällen fick han upp ena kökslådan och var i full färd med att räkna fryspåsar när husse kom ut i köket. Igår läste han morgontidningen. Idag har han försökt sortera mattes kokböcker och göra ett kuddarrangemang på köksgolvet. Jag tror snart att TV4 kommer för att erbjuda honom ett eget tv-program som Ernsts efterträdare...
Lite bilder
Måste ju bjuda på lite bilder på småttingarna och deras mamma också. Det är otroligt stilla och lugnt i lådan nu, lite knorr när mamma tvättar dem är allt som hörs. Och Visa verkar njuta av att ha sina små att pyssla med, hon lånade ju Mayas så fort hon kom åt i höstas. Nu är det Maya som står vid grinden och trånar. Dessa flickor...
Visa med sina små. Rent och snyggt ska det vara, hälsar hon.
Här ligger det lilla gänget och myser. Fotografen lyckades inget vidare dock, de är så klart svarta och inte brunaktiga. Skyller på kameran, i själva verket är det nog SBS - Skit Bakom Spakarna!
En liten närstudie av underbart rynkiga små nosar och utstående öron. Vem kan tro att det här ska bli stora labradorer???
Alla valpar är tingade
I natt tappade vi den lille hanvalpen. Han höll sig inte till de andra i gänget utan låg ofta för sig själv, varpå Visa ropdae på hjälp (= pep efter mig) så att jag skulle lägga tillbaka honom. Så har vi hållit på, både under kvällen igår och i natt. Han sökte heller inte tutte utan jag fick hjälpa honom även där men han var ovillig att suga. Ibland kan de vara lite medtagna efter valpningen och komma igen, men den här killen kom inte igen, trots att jag har varit uppe ungefär varannan timme och försökt hjälpa honom. Kl 6 i morse låg han död. Det innebär i sin tur att alla valpar som ligger i lådan nu är tingade.
Ena tikvalpen är också mindre än sina syskon, hon och den lille killen var i stort sett jämnstora och jag oroade mig för henne i början eftersom hon tappade lite i vikt. Men i natt har hon hämtat ikapp det och lite till. Hon må vara liten men hon verkar vara en riktig fighter. Likt en liten projektil kommer hon farandes mellan sina större syskon och letar reda på en egen tutte. Förmodligen kommer hon att vara markant mindre än sina syskon hela tiden här hemma men kan bli störst i kullen när de är vuxna. Så var det med Visas syster Viska, en liten argbigga som liten och en stor och reslig tik idag.
Jag fortsätter att sova på soffan i tv-rummet några nätter till så att jag kan hålla koll på småttingarna i valplådan. Visa vakar över dem som en hök, blir jag för närgången så samlar hon ihop dem och lägger huvudet över dem. Jag får kolla vikten när Pigge rastar henne och då får vi dra henne ur lådan. Utanför grinden till rummet sitter ibland Maya och liksom lapar i sig lukten av valp. De är otroliga, de där båda damerna, de älskar verkligen valpar, både egna och andras. Men Maya får vackert vänta med att umgås med de små tills de är ute på köksgolvet.
Bilder kommer, de finns i kameran men måste ju tömmas därifrån. Men ni vet, den som väntar på något gott... (väntar alltid för länge). ;o)
Valparna är födda!
Så kom de då, Visas valpar! Valpningen satte igång sent igår kväll, den första valpen hann komma innan dygnet slog om. Men valpningen gick lite småtrögt och avstannade helt i morse med fyra valpar ute. Jag anade att det fanns fler och ringde veterinär. Väl inne visade röntgenbilder på att det fanns tre valpar till. Visa fick kalk men inget hände. Då satte man in värkstimulerande och efter ett tag satte värkarbetet igång. Hon fick jobba på bra innan valpen var ute, en valp som legat död i ett par dagar och var helt stel. Dessutom låg den med rumpan bakåt så den var inte helt lätt att greppa heller. Fattar inte riktigt hur den kunde komma ut men tack och lov så gick det. Innan vi hann blinka så kom det ut en arg liten tikvalp också - "varför var jag tvungen att vänta så länge på min tur?" undrade hon. Sedan var Visa helt slut. Hon fick dropp och nytt värkstimulerande och så småningom kom en tikvalp till och vi kunde åka hem, trötta men väldigt nöjda. Tack Djursjukhuset för hjälpen! Extra tack till valpköpare Marie, Vegas matte, som hjälpte oss och höll oss sällskap. Du är toppen!
Nu ligger då Visa i lådan och myser med sina sex svarta små troll, tre av varje kön. En hane och en tik är lite mindre än de andra, jag hoppas att de ska klara sig. Ämnar kliva upp några gånger i natt och kolla att de hamnar på något bra ställe. Tyvärr råder ju djungelns lag i mjölkbaren, det är inte den bäst behövande som får det bästa stället utan störst går först.
Måste beundra Visas smärttålighet. Alla som fött barn vet ju hur djävulskt ont det kan göra under öppningsskedet. Alla mina andra tikar har hässjat ganska häftigt under de timmar som detta pågått. Visa - sover! Hon går liksom in i sig själv, lägger sig i en konstig ställning, andas tungt och liksom snarkar. Därför är det otroligt svårt att veta var i valpningen man befinner sig, plötsligt sätter hon sig upp och börjar krysta och en kvart senare är en valp ute!
Visas första valpning gick ju som på räls, sex valpar på strax över tre timmar. Den här var inte alls lika smidig. Jag upplevde henne som mer ofokuserad, hon var mer brydd i att pyssla med de valpar som var ute än i att klämma fram nya. Nåväl, nu är de i alla fall ute och hon får mysa med dem. Hon älskar verkligen valpar, den hunden, egna och andras.
Fördelningen och kullstorleken innebär tyvärr att inte alla kan få valp. Ni som är helt utan chans har fått ett mail om detta. Ni som var längst fram i kön och är klara har också fått mail om detta. Innan jag vet att alla valpar verkar komma igång, avvaktar jag med att meddela några. Så har ni inget hört är det förhoppningsvis positivt! Eventuellt kan en hane bli otingad och alltså vara tillgänglig för rätt köpare. Men det har vi ingen panik med än, nu ska vi bara njuta av de små sammetskorvarna. Bilder kommer men inte ikväll. Nu ska jag bara slappa och sedan blir det tidig nattning. Det var ett långt barnmorskeskift denna gång!
Inga valpar än
Hade hoppats på valpning i natt men det ser inte riktigt så ut. Visserligen 37,1 i morgontemp men nja, jag tror det dröjer till nästa natt. Vilket innebär jourtid om något går galet men det ska det naturligtvis inte göra. Håll tummarna!
Den fläckige åldermannen i gänget är en mattjuv av rang. Så fort man vänder ryggen till är han där! Igår dök han djupt ner i Morris skål och han slafsa i sig en hel del innan jag insåg vad som pågick. Morris håller på att tappa tänder och äter inte så snabbt som vanligt så det fanns en del att hämta. Brottslingen förpassades till hundsängen för att begrunne sine hyss en stund. Hur det blev med den saken vet jag inte, jag tror mest han blev sur över att inte få fullfölja det han påbörjat.
Läste en kul annons i tidningen igår också som jag måste dela med mig av. Säg det som inte säljs på ICA Maxi!
Ägg säljes
Kan tillägga också att vi ibland har ägg till försäljning, då hönsen värper riktigt bra nu. Jag tar 2,50 kr/st, du får ta med dig egen kartong. Klarar oftast av att sälja 6-12 st men ring eller mejla gärna innan för säkerhets skull. Och tycker du att det låter dyrt ska du veta att du har helt fel. Detta är ägg från glada hönor!
Måndag 16 januari
Spännande vecka stundar, fram emot slutet av veckan borde vi veta vad som finns i Visas mage. Jag tippar på torsdag, då är det 62 dygn och de flesta av mina kullar har fötts då. Var på ett föredrag av Catarina Linde för några år sedan och lärde mig bl.a. att detta med valpningsdygn är lite rasberoende. Kanske labbarna håller sig rung dygn 62 då, vore roligt om fler kan uttala sig om detta. Skriv gärna kommentar om du läser detta och har uppfödarerfarenhet, oavsett ras!
Jag har laddat med stickprojekt inför valpningen, måste ha något som håller händerna sysselsatta. En bok hör också till valpningskitet. Jag brukar sitta på en stol bredvid valplådan och hålla mamma hund sällskap under öppningsskedet, för att sedan övervaka lite mer nära under utdrivningen om hon så önskar. Tycker att man ska försöka låta dem klara det själva i möjligaste mån och märker att mina labbar vill ha det så. Jag ska finnas där men inte vara för påträngande. Läser ibland hur folk masserar ryggar på hunden och annat konstigt. Förstår faktiskt inte varför, om jag går tillbaka till min egen förlossning så kan jag säga att jag nog hade gett maken en stor smäll om han börjat massera ryggen, badda pannan eller något annat lika märkligt. Jag tror att när det gäller födandet, går vi alla tillbaka till någon sorts urinstinkt som finns därinne och som ska få finnas. Man blir inåtvänd och det ser jag på tikarna att de också blir. De ska få följa sina instinkter utan att jag stör dem, men jag ska finnas där och hålla koll. Så ser i alla fall jag på det hela, kan tänka mig att detta också varierar från ras till ras. Maya ville ju helst sitta i mattes knä under öppningsskedet.
Känner rent allmänt att jag måste ta tag i gossens allmänna uppfostran nu. Koppelpromenaderna är förenade med livsfara, det är ett under var gång jag kommer in utan att ha slagit ihjäl mig. Igår snöade det på kvällspromenaden, varpå liten Morris började jaga snöflingor. Då kan han liksom kasta sig ut rakt framför fötterna och det är millimetrar från att matten snubblar över den lille. Han har också kommit på att om man inte vill vara i köket, kan man sitta vid grinden och skälla för då tror de att man vill ut - och det vill man ju! Fast inte för att kissa då... Matten har lite att jobba på där men med godis och beröm tror jag att vi kan få till det mesta.
Fast ibland funderar jag om det finns något förhållande mellan noslängd och hundens minne. Vissa saker verkar nämligen helt omöjliga för en cavalier att lära sig! Som detta med att gå i koppel. För de båda vuxna verkar varje dag vara en ny dag och man får inleda promenaden med att upplysa dem om att nej, det är inte OK att dra i kopplet idag heller. Eller detta med att stjäla mat. Bara för att man själv är färdig, kan man inte dyka ner i någon annans skål och roffa åt sig. Sådant gör inte labbarna, men snälla som de är så backar de undan när en cavalier (ofta en med rödbruna fläckar på vit botten, faktiskt) kommer farandes.
Jag har laddat med stickprojekt inför valpningen, måste ha något som håller händerna sysselsatta. En bok hör också till valpningskitet. Jag brukar sitta på en stol bredvid valplådan och hålla mamma hund sällskap under öppningsskedet, för att sedan övervaka lite mer nära under utdrivningen om hon så önskar. Tycker att man ska försöka låta dem klara det själva i möjligaste mån och märker att mina labbar vill ha det så. Jag ska finnas där men inte vara för påträngande. Läser ibland hur folk masserar ryggar på hunden och annat konstigt. Förstår faktiskt inte varför, om jag går tillbaka till min egen förlossning så kan jag säga att jag nog hade gett maken en stor smäll om han börjat massera ryggen, badda pannan eller något annat lika märkligt. Jag tror att när det gäller födandet, går vi alla tillbaka till någon sorts urinstinkt som finns därinne och som ska få finnas. Man blir inåtvänd och det ser jag på tikarna att de också blir. De ska få följa sina instinkter utan att jag stör dem, men jag ska finnas där och hålla koll. Så ser i alla fall jag på det hela, kan tänka mig att detta också varierar från ras till ras. Maya ville ju helst sitta i mattes knä under öppningsskedet.
Fick ett nytt koppel till Morris i julklapp från maken. Hade önskat mig ett från Paw of Sweden och fick ett också. Så här ser det ut, jättesnyggt!
Jag har det som är blått längst till vänster. Kan varmt rekommenderas, sköna att hålla i och inte så tunga. Detta har också invävd reflex, inte fel i vintermörkret. Det gjorde han bra, den käre maken! Nu ska jag bara välja halsband också för presentkortet jag fick. Det börjar bli hög tid att skaffa ett halvstrypshalsband, känner jag. Gossen börjar liksom lägga sig i halsbandet och sätta full fräs framåt och det gillas inte riktigt.
Känner rent allmänt att jag måste ta tag i gossens allmänna uppfostran nu. Koppelpromenaderna är förenade med livsfara, det är ett under var gång jag kommer in utan att ha slagit ihjäl mig. Igår snöade det på kvällspromenaden, varpå liten Morris började jaga snöflingor. Då kan han liksom kasta sig ut rakt framför fötterna och det är millimetrar från att matten snubblar över den lille. Han har också kommit på att om man inte vill vara i köket, kan man sitta vid grinden och skälla för då tror de att man vill ut - och det vill man ju! Fast inte för att kissa då... Matten har lite att jobba på där men med godis och beröm tror jag att vi kan få till det mesta.
Fast ibland funderar jag om det finns något förhållande mellan noslängd och hundens minne. Vissa saker verkar nämligen helt omöjliga för en cavalier att lära sig! Som detta med att gå i koppel. För de båda vuxna verkar varje dag vara en ny dag och man får inleda promenaden med att upplysa dem om att nej, det är inte OK att dra i kopplet idag heller. Eller detta med att stjäla mat. Bara för att man själv är färdig, kan man inte dyka ner i någon annans skål och roffa åt sig. Sådant gör inte labbarna, men snälla som de är så backar de undan när en cavalier (ofta en med rödbruna fläckar på vit botten, faktiskt) kommer farandes.
Katarina hade lagt ut en bild på Jota i Facebook och jag har helt fräckt snott den. Dels för att Jota är söt, så klart, men också för att visa vilken fantastisk inomhushall som Västernorrlands kennelklubb har ordnat. Man blir lika grön av avund som färgen på mattan! Varför, varför kan vi inte ha samma möjligheter häruppe, vi som verkligen behöver det? Mer info om denna fantastiska hall hittar ni här: http://www.vnkk.se/klassarena/index.htm
Långsam väntan
Nu tycker jag att dagarna går i slow motion! Jag jobbar på som en tok för att hinna klart innan valparna kommer, jag ger Visa extramål och kollar tempen ett par gånger om dagen och jodå, den pendlar mellan 37,5 och 38,0 men inte lägre än så. Vilket den inte ska heller, än ska det vara några dagar kvar. Så många som 4-5 stycken förmodligen. Men när man är nyfiken är det jobbigt att vänta. Och jag ÄR ju nyfiken av mig!
Häromkvällen hördes det ynkliga ljud från köket när vi satt i tv-rummet. Vi åt ostbricka så alla hundar var förvisade till köket och Stinas hundar brukar klaga ljudligt sådana gånger så först brydde vi oss inte. Men klagan lät allt ynkligare och till sist var jag tvungen att gå och kolla. Stinas hundar låg mycket riktigt vid grinden men de var knäpptysta. Ljuden fortsatte däremot och kom mer från biabäddshörnan. Och titta, hade inte påslakanet som är runt biabädden fått en väldigt konstig form! Jo, det hade helt enkelt slukat en liten trefärgad valp! Hur han än försökte komma ut så lyckades han inte och nu var han olycklig. Kan säga att han i gengäld var väldigt lycklig när han kom ut ur "monstrets" mage. Nu hoppas jag innerligt att han låter bli biabädden men jag är rädd att jag hoppas förgäves. Den lille skurken!
Såg en bild på Facebook som gjorde mig illa till mods. Jag är med i ett forum för hönsägare där, otroligt bra att kunna ställa frågor och dela med sig av sina erfarenheter. En kvinna där visade bilder på sina fyra första hönor. Liksom jag hade hon skaffat dem från ett hönseri, ett hönseri med frigående höns, märk väl. Så här såg hennes höns ut när de kom:
Minns den bilden nästa gång ni ska köpa ägg. Det är värt några kronor mer att låta hönsen få ett drägligare liv och när det gäller ägg är det förmodligen priset som avgör. Så köp inte ägg från burhöns eller från frigående höns som inte får gå ut. Allra helst köper man ägg från någon som har glada hönor. Som jag. :)
Jag gillar ju att sticka och igår gjorde jag färdigt en sjal som jag trodde skulle vara jättesvår men som inte alls var det. Eller sjal, scarf är kanske ett bättre ord för den är ganska liten. Jag stickar ju framför TV:n, har så svårt att sitta still. Och när det är dags för valpvaka är det toppen att ha något i händerna. Om någon är intresserad av att se vad jag har gjort så finns det här:http://zupermorzan.blogg.se/
Glömde ju det viktigaste
Här sitter jag och skriver en massa goja och så glömmer jag det viktigaste! Idefix kullsyster Gråsidingens Miraculixa fick nytt intyg om hjärta utan anmärkning idag. Därmed är tre av fyra kullsyskon kollade efter sju års ålder och alla tre är friska. Vilket litet järngäng! Grattis till Lena på kennel Gråsidingen för ett gott uppfödararbete! Må de leva länge och hjärtfriskt, de underbara små fläckisarna.
Mångsysslare
Inser att jag har många strängar på min lyra, inte bara översättandet. Jag är hundrastare och allmän alltiallo där, chef för flocken kan man kanske säga men i chefsrollen ingår lite av varje. Jag är hönsens mattant, tuppen ropar på mig så fort han hör min röst därute. De har ingen botten, de där djuren! Fast jag märker ju att det går mindre hönsmat desto mer godsaker de serveras. Förhoppningen är att de ska betala tillbaka i ägg, ett tag sprutade de ur sig ägg men nu är det lite stillsammare. Otacksamma rackare! ;o)
Jag är också kisses lakej. Nyss ville han ut, snart kommer han att ropa på mig och vilja in. Då förväntas jag knata nerför trapporna och släppa in honom. Om natten vill han sova varmt och mjukt, gärna på mitt täcke och i min armhåla. Han kan också vilja kela och då är det naturligtvis till lakejen han vänder sig. Jag ser det som att jag måste vara omåttligt populär.
Idag har vi snöstorm i Bälinge, eller i alla fall snö och blåst i en otrevlig kombination (storm var nog att ta i, vid närmare eftertanke, men det lät bra). Jag provade Tutans gamla täcke på Visa, i hopp om att passformen skulle vara bättre än fleececylindern (sämre passform än den kan å andra sidan inte finnas). Och jo, den satt bättre över ryggen men gick inte att knäppa runt magen. Det var för mycket valpmage och dinglande tuttar i vägen! Så det slutade med cylindern i alla fall, till Visas stora sorg. Ute i skogen fick vi tidvis pulsa oss fram men det gick bra, Visa är klok och går sist. Den svarte gossen är lätt frustrerad, han vill ha igång bus. De två trefärgade jagar varandra hela tiden, eller rättare - Morris jagar mamma Maya hela tiden. Jag fattar inte hur han orkar! Idefix fick springa lös lite och hans uppgift (självpåtagen) är att leka polis och skapa ordning i ledet. Det gör Melvin alldeles uppspelt så plötsligt var det tre hundar som for runt som yra hönor och den lille brunvite som ilsket skällande sprang emellan. Vilken cirkus!
Allra helst vill ju Melvin att Visa ska leka med honom. Han försöker på alla sätt visa hur kul han har det, han springer i åttor, han gräver djupa gropar i snön efter just Den isklumpen som han sedan kastar iväg och fångar. Men morsan låter sig inte imponeras. Hon vill mest lunka på och kissa lite varstans och tycker att det är rätt OK om promenaden inte blir så lång utan att hon kan få komma hem till den mjuka, varma biahörnan igen. Några försök att få av sig cylindern gjorde hon också men trots idogt rullande på rygg så sitter den kvar. Matte har lyckats överlista henne denna gång!
Allra helst vill ju Melvin att Visa ska leka med honom. Han försöker på alla sätt visa hur kul han har det, han springer i åttor, han gräver djupa gropar i snön efter just Den isklumpen som han sedan kastar iväg och fångar. Men morsan låter sig inte imponeras. Hon vill mest lunka på och kissa lite varstans och tycker att det är rätt OK om promenaden inte blir så lång utan att hon kan få komma hem till den mjuka, varma biahörnan igen. Några försök att få av sig cylindern gjorde hon också men trots idogt rullande på rygg så sitter den kvar. Matte har lyckats överlista henne denna gång!
Väl inne så var de trefärgade överfulla med snöklumpar och bästa sättet att få loss sådant är badkaret. Maya var inte helt road men Morris bryr sig inte ett dugg. Kul att duscha magen, tycker han, och passade samtidigt på att utforska det som gick att nå från badkaret, som den uppblåsbara nackkudden. Väl på golvet igen var han heller inte bekymrad över att han var lite blöt utan hann gå lös på min jacka för att se om han kom åt godisfickan, kolla in tvättstugan om där fanns något av intresse, hitta en pytteliten granpinne att leka med, kolla om diskmaskinen var öppen så att man kanske kunde ta sig in i den osv osv. Han hinner mycket på kort tid, den gossen! Mamma Maya däremot, hon måste torka öron och kropp på hallmattan i en mindre evighet efteråt. Man ska inte vara blöt, hälsar hon. Nu sover i alla fall hela gänget trött i köket och jag kan ägna några timmar åt att jobba. Skönt.
Jag är mig lik...
... jag skrev ett lååångt inlägg och lyckades klicka bort hela sidan innan jag hade sparat. Suck. Nu gäller det att komma ihåg vad det var jag ville berätta!
Jo, rubriken var M som i motion och syftade på att alla tre hundar vars namn börjar på M är mer eller mindre självmotionerande. Jag skulle kunna ställa mig ute i skogen en timme och Melvin, Maya och Morris skulle förmodligen springa runt som galningar och hitta det ena projektet efter det andra eller bara jaga varandra. Melvin skulle nog komma och buffa på matte lite nu och då och undra varför jag stod där, men i övrigt skulle de förmodligen hålla igång bra på egen hand.
Vi har fått massvis med snö så hundarna fick öva snösim på dagens promenad. Så här ser min lilla gång till hönshuset ut nu:
Melvin är mest med som referenspunkt men jag kunde också ha ställt dit mig själv. Drivan är nämligen högre än mig!
Nu är jag lokalkändis också, hela baksidan av Kuriren fick jag. Innehållet i artikeln var inte så galet som jag hade befarat, om man bortser från bildtexten om den dräktiga hunden Visa som ligger i sin hundgård. Hon låg i sin biabädd i köket! Fascineras också av rubriksättarnas arbete, på första sidan stod att läsa om "Trendkänslig hunduppfödare" (syftar på att båda mina raser ligger på tio i topp-listan avseende antal registreringar, alla som känner mig väl vet att jag är föga trendkänslig). "Kennel med topphundar" tror jag rubriken på själva artikeln var. Ja, ja, de hitter på't. Och om någon nu mot förmodan tror att jag var med för att få valpar tingade eller hittar hit just av den anledningen så kan jag meddela att alla valpar förmodligen redan är tingade och var det redan när artikeln skrevs.
Visa har bekymmer. Inte nog med att matten ikläder henne en illasittande, hemmasydd cylinder i fleece inför varje promenad, eller att hon numera försöker få henne att trivas i en trälåda i tvättstugan, visserligen bäddad med mjuka fällar och lakan men ändå - en låda!?!? Men till råga på allt så fylls skogen av allt mer snö och Visa är inte så sugen på att knalla ut i denna djupsnö för att uträtta tvåan. Å andra sidan kan hon inte för sitt liv tänka sig att sätta sig mitt på stigen som en och annan av de fläckiga polarna så obekymrat gör. Idag gick det i alla fall inte att knipa längre utan vi lämnade både en och två högar under något träd i skogen. Inte vet jag om det är bajsproblematiken eller om det är små valpar som trycker på men Visas mage har de senaste veckorna gett ifrån sig vissa doftare. Riktigt ljudliga sådana till och med. Hon får ibland finna sig i att bli kallad Visa Fisa. Inte helt säker på att hon uppskattar det heller...
Apropå detta med trendkänslig. Jag är ju inte så road av kläder. Är man bred om gumpen och föga road dessutom så är det en plåga att köpa jeans. Men - jag är ju en hyfsat rådig kvinna! Alltså hittade jag en modell och en storlek på Lindex som satt som gjuten över rompen. Frid och fröjd, bara att knalla in och roffa åt sig ett par brallor från hyllan när behov uppstod. Tills det fasansfulla händer - de två par brallor som medföljer hem är stora som hus!!! Felsydda eller felmärkta, inte vet jag, men de ramlar av när jag går. Jag blir så där modern, känner hur troskanten sticker upp och hur brallorna sakta glider nedåt. Ingen skön känsla för en medelålders trebarnsmorsa. Så i somras var vi i England och besökte lågprisaffären Primark. De hade jeans i massor men också gigantiska köer till provrummen. Sådant orkas inte med, i alla fall gör inte jag det. Alltså slet jag åt mig två par på hyllan för futtiga 9 pund styck och köpte dem utan att prova. Det var ju knappt några pengar. Men kan ni tänka, jeansen sitter som klistrade! Alltså blev de mina nya favoriter och alltså är ena paret välan slitet nu. Men Primark har ingen webbutik där man kan handla nya... :( Så förmodligen får jag krypa tillbaka till Lindex och prova ut en ny modell som jag sedan kan snabbhandla. Himmel, så jobbigt livet blev! ;o)
Bråda dagar
Ujuj, nu är det bråda dagar! Ungefär en vecka kvar tills valparna kommer och mycket som ska fixas. Igår rände jag mest runt hela dagen, känns det som. Lite fakturering på morgonen och sedan en massa fixande hit och dit. Idag hade jag tänkt mig att jobba men så ringde de från lokaltidningen på förmiddagen och ville komma hit med anledning av att labradoren ligger i topp i registreringstatistiken för andra året i rad och jag är den labradoruppfödare som finns närmast sta'n. Först tänkte jag säga blankt nej, sist jag var i media med hundarna var väl i samband med SKK:s tävling Plock upp och det gav INTE direkt mersmak (maken kommenterade den gången att jag nu fanns i registren under fliken Hundbajs, jag blev kontaktad i de mest märkliga sammanhang). Men så besinnade jag mig, tänkte att alla som känner mig vet hur jag ser ut ändå och de andra bryr sig inte. Så. I morgon ser ni kanske mig och hundarna i lokaltidningen. Och ja, jag vet att jag är långhårig och ser hemsk ut i huvudet. Men. Jag har varit sjuk och helt enkelt inte kunnat gå och klippa mig. Och förresten förväntar sig nog ingen att en kenneltant ska vara någon tant Raffa i alla fall. :)
Morris kopplade på stora charmen och tog nog fotografens hjärta med storm. Jag misstänker att det blev fler cavalierfoton än labradordito. Jag såg framför mig hur de skulle kunna fota Melvin med snö i morrhåren men när de kom var det mörkt. Det blev dragkampsbilder på Melvin och Morris, tror jag, och så på långhårig matte med Maya i knät. Hoppas innerligt att skärpan är på hunden, inte på matten.
Visa börjar vara ganska stor nu och har det tungt. Hon ligger mest på dagarna, undantaget när det vankas mat. Hon är inte stor så att jag tror på någon jättekull utan den blir nog ungefär som tidigare gånger. Men juvren är tunga och det är nog rent allmänt lite småjobbigt. Alla som varit gravida eller haft med dräktiga djur att göra vet vad jag menar. Vi drar ett streck på intresselistan för valp nu, jag tror att den är övertecknad alla redan.
Annars försöker vi komma in i rutinerna igen. Skolan har börjat så vi måste komma i säng och kliva upp på morgonen. Vicke inledde med att skriva sitt livs andra tenta i matematik på universitetet. Han tror att det gick bra den här gången också. Ludde var ivrig att komma iväg och träffa kompisarna igen, hans skolgång haltade ju före jul i och med lunginflammationen. Stina tyckte det var lite tungt att komma igång igen. Men hon är underbar, den tjejen. Idag kom det ett sms med frågan om hon fick laga middag idag också. Vilken mamma tackar nej till sådant??? Världens bästa ungar, det har jag fått!
Lite kul med journalisten som kom. Han var ingen hundmänniska, det syntes tydligt. Han sa det också vid något tillfälle, varpå jag så smidigt svarade "det märks". Kanske inte min bästa replik. Hur som helst, jag anar att innehållet i artikeln kommer att bli därefter så ni som läser den, ha överseende! Det är inte säkert att jag har sagt det ni läser.
Morris kopplade på stora charmen och tog nog fotografens hjärta med storm. Jag misstänker att det blev fler cavalierfoton än labradordito. Jag såg framför mig hur de skulle kunna fota Melvin med snö i morrhåren men när de kom var det mörkt. Det blev dragkampsbilder på Melvin och Morris, tror jag, och så på långhårig matte med Maya i knät. Hoppas innerligt att skärpan är på hunden, inte på matten.
Visa börjar vara ganska stor nu och har det tungt. Hon ligger mest på dagarna, undantaget när det vankas mat. Hon är inte stor så att jag tror på någon jättekull utan den blir nog ungefär som tidigare gånger. Men juvren är tunga och det är nog rent allmänt lite småjobbigt. Alla som varit gravida eller haft med dräktiga djur att göra vet vad jag menar. Vi drar ett streck på intresselistan för valp nu, jag tror att den är övertecknad alla redan.
Annars försöker vi komma in i rutinerna igen. Skolan har börjat så vi måste komma i säng och kliva upp på morgonen. Vicke inledde med att skriva sitt livs andra tenta i matematik på universitetet. Han tror att det gick bra den här gången också. Ludde var ivrig att komma iväg och träffa kompisarna igen, hans skolgång haltade ju före jul i och med lunginflammationen. Stina tyckte det var lite tungt att komma igång igen. Men hon är underbar, den tjejen. Idag kom det ett sms med frågan om hon fick laga middag idag också. Vilken mamma tackar nej till sådant??? Världens bästa ungar, det har jag fått!
Cavalieravel och labradorvalpar
Låg och myste med Visa igår och kände på hennes nu ganska trinda mage. Och där var det, det där lilla puffandet från en valp som rörde sig! Lika fascinerande varje gång, jag blir alldeles upprymd av känslan. Det finns något därinne och jag blir så nyfiken på vad. Snart vet vi, lite drygt en vecka kvar nu.
Han har också haft ett par förfrågningar från mer långväga håll och det är förstås fantastiskt roligt, även om det inte alltid har blivit som det var tänkt. Någon har dragit sig för resan hit upp. Om ni bor en bit bort och är intresserade av gossen, tveka inte att höra av er. Vi kan säkert hitta en fungerande lösning, både praktiskt och ekonomiskt.
Idefix är tillgänglig till avel för friska och sunda tikar. I och med sitt 7-årsintyg får han nu gå i avel så länge han är fertil. Men, och detta är viktigt, vi är inte intresserade av förfrågningar från tikar som INTE uppfyller hälsokraven! Läs mer på rasklubbens hemsida (under fliken avelsråd) om vad som gäller innan du kontaktar oss. Det har varit några förfrågningar från tikägare där tiken varit spärrad för avel, antingen för att hon inte själv uppfyller kraven eller för att hennes föräldrar spärrar henne (föräldradjuren måste ha hjärta utan anmärkning efter fyra års ålder). Grunden i ett avelsarbete är ALLTID friska och sunda djur, det är för mig oerhört märkligt att ens fundera över att ta valpar innan man vet att man har en frisk hund. Så - kolla era tikar! Efter det är ni varmt välkomna att höra av er.
Han har också haft ett par förfrågningar från mer långväga håll och det är förstås fantastiskt roligt, även om det inte alltid har blivit som det var tänkt. Någon har dragit sig för resan hit upp. Om ni bor en bit bort och är intresserade av gossen, tveka inte att höra av er. Vi kan säkert hitta en fungerande lösning, både praktiskt och ekonomiskt.
Det drar ihop sig
Det drar ihop sig mot Visas valpning, ungefär en och en halv vecka kvar nu. Mjölkbaren är laddad och tuttarna gigantiska, hon ser ut som hundvärldens Dolly Parton där hon lufsar fram. Promenaderna är lite knepiga just nu, längst fram forsar Melvin fram i sin självpåtagna roll som spanare. Han tycker sig vara nödgad att hålla koll på omgivningen så att ingen inkräktare kommer som kan skada valpen eller dräktig mammahund. Han måste också markera lite varstans, ibland nog så mycket tycker matten och avbryter det hela. I hasorna på honom tuffar liten Morris, fylld av beundran för Den Store Killen. Den store killen har däremot inte mycket till övers för lillisen, såvida inte någon annan hund dyker upp för då vill han gärna vakta Morris lite. En bit efter de båda larvar jag och bakom mig vaggar Visa fram. Hon tycker nog att den lilla runda jag drar med henne på är rätt onödig egentligen, bara hon får rasta sig så är hon nöjd. Men det förstås, man kan passa på och se om man hittar något gott som gömmer sig i snön...
Otrolig sportdag idag, har följt Hellners kämpainsats uppför slalombacken och är full av beundran inför hans insats. Var så nervös att jag knappt vågade titta, tycker att det är ruskigt otäckt när de går in i väggen och var rädd att han skulle göra det. Men det gjorde han inte alls, tvärtom. Vilken insats av lerdalapajken! Det borde väl kunna leda till bragdmedalj, det där...
Någon jättekull får hon inte denna gång heller, gumman, inga 8-10 valpar som hennes mamma kunde klämma ur sig. Däremot kan det nog bli som tidigare kullar, gissar på 4-6 stycken. Hoppas att hon fixar till statistiken och tar några gossar den här gången, då blir matte och några till väldigt glada.
Lite slitna är vi här idag annars. Vi har ju varit sjuka över helgerna så de senaste dagarna har vi tagit igen skadan och umgåtts med goda vänner och grannar i byn. Några sena kvällar/nätter (eller ska man kanske säga väldigt tidiga morgnar?) sätter sina spår i gammelkropparna, idag är vi inte piggast. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna, i morgon är det jobbdags igen.
Otrolig sportdag idag, har följt Hellners kämpainsats uppför slalombacken och är full av beundran inför hans insats. Var så nervös att jag knappt vågade titta, tycker att det är ruskigt otäckt när de går in i väggen och var rädd att han skulle göra det. Men det gjorde han inte alls, tvärtom. Vilken insats av lerdalapajken! Det borde väl kunna leda till bragdmedalj, det där...
Indexvärden för HD och ED
Så har SKK sparkat igång projektet med HD- och ED-index, där labradoren är en av de fem raser som får vara med initialt. Ganska spännande att göra provparningar på SKK:s Avelsdata (förutsätter dock att båda föräldradjuren finns med i SKK:s register) och se utfallet. Indexvärdet baserar sig på röntgenresultat hos föräldrar, syskon, avkommor m.fl. och är alltså ett föränderligt värde. Målet är att komma på 100 eller över, eftersom siffran 100 representerar rasgenomsnittet och högre värde då är bättre än genomsnittet.
För de väntade valparna ser det i alla fall bra ut. Visa har fått HD-index 109 och ED-index 104. Pappa Vili har i Finland HD-index 115 och ED-index 100. Sedan ska man naturligtvis komma ihåg att detta är en del av många, man kan inte stirra sig blind på enbart lederna. Men det känns förstås ändå bra.
Vilken underbar dag!
Idag fick jag verkligen till det! Första arbetsdagen efter ledigheten, även hunderiet räknas som arbete av mig eftersom det ingår i företaget. Hade förberett morgonens veterinärbesök minutiöst - pengar fanns överförda på Visa-kortet (av rädsla för att få det kapat igen så har jag aldrig stora summor där, jag vet, jag är ruskigt omodern av mig!), Idefix papper var framtagna, motorvärmaren i bilen och klockradion ställd på (för mig) tidig väckning, 06.45. Allt fungerade också klanderfritt - dusch och hårtvätt, frukost, hundrastning var gjort och avfärd skedde kl. 8.00. Så långt allt väl. Idefix hjärta var också felfritt trots sju år fyllda, vi jublade hela vägen till bilen! Så skulle jag uträtta några ärenden på Storheden innan vi styrde kosan hemåt. Då började eländet!
Inne på Coop for jag fram med min scanner, Stina och hundarna väntade ju i bilen (Morris var med för att bil- och miljöträna). Vid självutskanningen drar jag mina kort i rask takt varpå apparaten meddelar att köpet ej godkänns. Datumet på mitt Visa-kort har gått ut!!! Snabb koll i plånboken, jodå, där gömde sig fortfarande ett par hundralappar men inte tillräckligt många för varorna jag hade scannat. Snabbt lopp tillbaka längs gondolerna nu för att lägga tillbaka dyrare varor, till dess att summan verkade stämma. Det hela avlöpte bra och jag tog mig till bilen men några fler inköp blev det inte.
Väl hemma inser jag att jag inte verkar ha fått något nytt Visa-kort med posten. Fick ringa banken och ordna nytt kort men det blir ju lite knepigt att få ut pengar tills det har kommit. Då fick jag snilleblixten att föra över pengar på dotterns kort och låna med mig det för att ta ut kontanter. Sagt och gjort, iväg med bilen igen. Lille sonen skulle till kompis så jag körde honom också. Tog gamla byavägen och upptäckte att det visst blåste lite... eller... ganska mycket faktiskt. Det hade blidats drivor men säg den driva som inte en Volvo kan passera? Den fanns just på gamla byavägen, visade det sig. Det blev tvärstopp! Ludde prövade att knuffa på men vad hjälpte det? Vi öste snö med händerna och prövade igen, fortfarande satt vi fast mitt på vägen. Ringde hem till tonårsbarnen som kom så fort de kunde i blåsten. De knuffade, jag gasade, inget hände. Vi prövade att backa, vi prövade att någon stod på kofångaren, ja, vi prövade kort sagt det mesta men satt ohjälpligt fast. Till slut fanns bara ett alternativ kvar, nämligen att kalla på hjälp. Byns f.d. bonde ryckte ut med traktor och drog loss mig samt plogade vägen så att sonen kunde ta sig till kompisen. Därefter åkte jag hem. Det var inte meningen att jag skulle vara ute på vägarna idag, den saken var klar. Men Idefix har i alla fall fått sitt sjuårsintyg, vi gottar oss omåttligt åt det. :)
LP1 Gråsidingens Idefix, nu med nytt hjärtintyg =)
Idefix hjärta ua efter fyllda sju år!
Året fick en underbar start! Idefix fyllde sju år i torsdags och idag var vi och kollade lill-hjärtat. Och jodå, gossen är fortfarande frisk som en fisk och fick nytt intyg om hjärta ua. Helt underbart var det! Nu tror vi att det sätter ribban för resten av året, detta ska bli ett toppenår!
LP1 Gråsidingens Idefix
