Tillbaka i vardagen

Hemma igen efter några dagars semester med en tur till Riga via Stockholm. Så tungt det känns att trampa på svampigt blöta stigar när man finpromenerat på torra storstadsgator under ett par dagar! Och så blött det blir om fötterna när man glad i hågen går ut i gympadojorna när man borde ha valt gummistövlar...
 
Hundarna har varit hemma med husse men var förstås lika glada som vi över att få ordningen återställd. Minst... De fläckiga skrek och studsade vid grinden när jag kom hem och Stinas små letade noga i alla väskor efter sin matte, som dock gick direkt till skolan från tåget. Idefix kom dock raskt på andra tankar eftersom han fick ett litet dambesök på eftermiddagen. Nu var vi för tidigt ute men hon kommer tillbaka om ett par dagar. Idefix väntar... Den lille trolöse rackaren höll koll på mig resten av gårdagen för att se om jag hade några fler brudar i bakfickan. Så lättköpta är de, gossarna!
 
Morris öron behöver kammas ut så igår satte jag igång med det ena. Morris själv förstår inte alls poängen med detta utan gjorde sitt bästa för att komma undan, men efter en halvtimmes kamp var ena örat silkeslent och vi gav oss för dagen. Idag kan jag inte känna vilket öra det var, fukten och springandet i skogen har gjort det lika trassligt igen. Suck... Morris har fantastiska öron med hur mycket päls som helst men de passar varken honom eller mig. Men att klippa bär mig emot, vi får fortsätta med karda och kam. Nya friska tag!
 
Labbarna är som barrande julgranar nu. De är dock mer tålmodiga än de fläckiga och står snällt stilla medan matte furminatar dem. En stund i alla fall... Ingen människa som inte ägt en labrador kan tro att en korthårig hund kan fälla så mycket hår. Helt sanslöst!
 
Lilla underbara Vimsa har avslutat sin jaktprovskarriär den gångna helgen med en nolla i öppen klass. Själva arbetet skötte hon fint och som vanligt med stor glädje och entusiasm, men kanske var det lyckan över att vara på jaktprov igen som fick henne att ta lite väl hårt i en and och så var nollan ett faktum. Snopet förstås, men Vimsa är nog glad och nöjd ändå. I hennes värld finns ingen bättre jobbarhund än hon, så är det bara! Åtta år gammal och med en helt osannolik lust att arbeta kan man inte bli annat än glad över henne, även om det så klart var onödigt att nypa så där i den stackars anden.

Finaste Visan

Idag kl 8 var finaste Visan och jag hos veterinären. Visa var pigg som en mört och tyckte att detta med en liten utflykt på tu man hand var en kalasbra idé, även om det innebar att man fick avstå frukosten. Matten insåg att det nog inte var något livshotande tillstånd utan gissade än mer på vaginit. Ett prov och ett ultraljud bekräftade misstanken. Nu blir det antibiotika för den lilla tanten. Fick också höra att hon är fräsch, slank och fin. Matchvikten ligger på 31,5 kg (mankhöjden är 54,5 cm), det känns alldeles lagom. 
 
Det underbara med Visa är hennes trygga och positiva utstrålning. Hon älskar allt och alla, svansen viftar oavbrutet. Alla, utom en stackars fransk bulldogg (Visa är inte svag för plattnosade, snorklande hundar), hälsades välkomna in i väntrummet av en svansviftande labrador. När Visa skulle tempas höll veterinären ett stadig tag om svansroten men då viftade hon med den nedre halvan av svansen. Livet ÄR kul, hälsar Visa! Underbara lilla hund, jag hoppas att du finns vid min sida i många, många år till.
 
Matte är däremot inte lika positiv och svansviftande. När vi sitter där och väntar på receptet, Visa och jag, kommer det in ett par med en Jack Russell i snöret, en hane på stela ben och med upprätt svans (som inte viftar). Husse släpper genast fram honom till Visa med orden "ja, för de får väl hälsa"? Varför i hela friden skulle de få det? Och på ett sådant ställe dessutom! De vet inget om varför jag sitter där, jag vet inget om varför de kommer dit. Och om han nu uppenbarligen bestämt sig för att de ska hälsa, varför fråga då? Den buttra matten fräste fram ett "nej, i synnerhet inte här", varpå de surmulet dröp av. 
 
Måste berätta roliga nyheter från Norge också. Vimsans Argo (u. NVCH SEVCH Huset Elliots Vimsa) har gjort sin andra start i nbkl på jaktprov och tagit sitt andra första pris. Dessutom vann de hela provet! Än bättre blir prestationen av att Argos matte Maria är lika ny på det här med jaktträning som Argo. Stort GRATTIS till Maria och till stolt uppfödare Vigdis. Vill ni se bild på gossen kan ni läsa mer här: http://www.retrieverklubben.no/ringerike/index.cfm?id=382092&fb_source=message

Duktiga Ebba och Raya!

När den egna inspirationen lyser lite med sin frånvaro är det tur att man har duktiga valpköpare. Ebba och Raya (H. E Pi) gjorde sin jaktprovsdebut i Piteå igår och det med den äran. Resultatet blev ett första pris i nybörjarklass. Otroligt bra jobbat, stort GRATTIS till er! Den här säsongen har verkligen gått som smort, allt de tar sig för faller väl ut. Fantastiskt...
 
 
Dottern har varit lite sliten men samlade ihop sig och åkte på hemmaklubbens agilitytävlingar med avsikt att i alla fall vara funkis. Väl där blev hon taggad och startade i alla fall med Maysan. Det resulterade i två lopp med fem fel, en disk och ett nollat lopp med en tredje plats och förstås ingen pinne. Det verkar smått omöjligt att få den att trilla in! Nu är Maysan dessutom lite småseg innan löp, det gör väl inte saken bättre. Men kul ändå att de kom till start och nosade på den där pinnen.
 
Idefix har lyckats få till det igen. Han har varit lite knipig med ena ögat så vi har droppat med ögondroppar. Nu är han istället lite irriterad i det andra ögat, på med tratt och droppar även där. I fredags var han plötsligt halt på ena bakbenet, det som inte är opererat, så då blev det raskt metacam och vila i kombo med promenader i skritt. Det senare tycker han själv är helt onödigt och gör vad han kan för att härja på som vanligt. Det har gått åt en person till att punktmarkera honom i helgen. Ibland är han riktigt billig... Nåväl, det verkar gå åt rätt håll. Få se hur länge det dröjer innan han hittar på något annat galet, han kan verkligen få till det, den hunden.
 
Kisse har varit i slaggis och fick ha tratt och käka antibiotika i några dagar, han också. Det var han inte så glad över. Inte matte heller... Men nu är han frisläppt, såret läkte fint. Hoppas att han klarar sig undan fler bett nu. Igår var han för övrigt billig, han satt och käkade på en ekorre när Pigge och Ludde kom från fotbollen. Pigge ryckte ut och tog hand om resterna. Tydligen gillade inte magen ekorre för delar av måltiden kom upp på allrumsmattan. Äckeldjur!!!
 

RSS 2.0