För miljön och för Hundstallet

Alla som känner mig väl vet att jag vurmar för miljön. Jag oroas över klimatförändringen och försöker att göra medvetna val. Inte hysteriskt, jag lever efter principen att ingen kan göra allt men alla kan göra något. För egen del innebär det tex att välja bort semestrar på orter långt bort, Thailand går tex bort av både miljöskäl men också av etiska skäl. Jag kör hybridbil, jag försöker handla närproducerat och jag ser till att minst en vara i min kasse är ekologiskt framställd. Detta var några exempel, det finns fler.
 
För flera år sedan skrotade vi sunkiga wettextrasor. Istället stickar jag våra disktrasor i bomull eller bambu/bomull. När de känns ofräscha tvättar jag dem i 60 grader utan sköljmedel. Vita trasor används i badrummet och tvättas i 90 grader. De håller länge och känns betydligt trevligare än wettex. Tycker jag.
 
En annan hjärtefråga för mig är importen av gatuhundar. Jag tycker att den är vansinne när vi har svenska hundar som behöver räddas. Hundstallet gör ett fantastiskt jobb.
 
I sommar tänkte jag göra en kombo. Du som vill testa hemskickade disktrasor har möjlighet att köpa en av mig. De kostar 50 kr/st och då går 10 kr till Hundstallet. Frakten får du stå för, en trasa kostar 9 kr, 2-4 kostar 18 kr. Trasorna är stickade i bomull, ungefär 20*20cm och lite sneda och vinda eftersom de är just handgjorda. Det kan också finnas i bambublandning, de är då lite mindre.
 
Du skickar ett mail med antal samt om du vill ha vita eller kulörta, jag återkommer med info. Så här kan de se ut:
 
Eller i bambublandning:
 
Jag gör också band till nycklar eller visselpipor. Tänker mig 50 kr även där, varav 10 kr går till Hundstallet. De är gjorda i paracord, vill man ha med namn så tillkommer 20 kr. Så här kan de se ut:
 

Inga valpar :(

Det blir inga valpar i sommar, ett ultraljud visade att Ahimsas mage är tom. Vi gör ett nytt försök nästa löp. Inga fler valpkullar 2018, eventuellt två kullar år 2019.

Lite av varje

Det är glest mellan uppdateringarna, både här och på hemsidan. Jag hinner helt enkelt inte, med nytt jobb och allt annat som ska fixas. Som hundträning. Nu är vi igång, både Stina och jag. Stina så pass att hon redan hunnit tävla i rallylydnadens avancerade klass med Bus. Första starten klantade sig matte lite, drog på sig 10 p avdrag och landade totalt på 76 poäng, snöpliga 4 p från ett kvalificerat resultat. Andra gick bättre, de drämde i med 90 poäng. Två sådana resultat till i år nu så... Duktiga tjejer, mamman/jkennelmamman är stolt. 
 
Ila har varit på utställning. Jag blev ju så besviken när Pajas visade sig ha patella så jag anmälde Ila istället. Logiskt? Nej, inte alls. Inte blev det bättre av att hon var urfälld, vilket domaren också kommenterade. Vi fick ett Very Good och är nöjda med det. Den lilla damen skötte sig fint på utställningen och gick inte passgång, det känns som ett fall framåt. Det finns hopp!
 
 
Nu löper hon, ironiskt nog, när jag har börjat titta mig omkring efter lydnadsprov. Plötsligt blev hon ännu mer lik sin mor så till vida att hon letar ätbart på varenda promenad. Och Ilas definition av vad som är ätbart är dess värre ganska rymlig... Det får till följd att hon i princip går kopplad under alla promenader. Lite småseg är hon också, inte riktigt min vanliga krutloppa.
 
Pajas har haft syrran här på besök. Hon var dock inte jätteimpad av brorsan, som gjorde allt han kunde för att visa vilken kul kille han är. Vi tog lite bilder, jag fick hjälp med att fotografera killen av Bellas matte Lina. Glöm bakgrunden, men visst är gossen ganska söt?
 
 
 
Han har vuxit på sig, lillemannen. Vi tränar en hel del nu, lite nosework och lite rally. Imorgon tänkte jag att han och Ila ska få gå ett spår. Vi får se om vi kommer tillräckligt långt i år för att ta oss ut på någon tävling men aktiverad blir han. Det är nödvändigt, annars tuggar han grejer inne. Illbattingen!
 
Jag försöker tappert att ordna lydnadsträningar för valpköpare, tyvärr med ett ganska magert resultat. Jag kommer att göra något försök till men blir vi inte fler intresserade så lägger jag ner och tränar på egen hand när andan faller på. 
 
Morris har lyckatds skada ögat igen, det såg först riktigt illa ut men nu läker det fint. Matten har skaffat solbrillor till honom, han tycker väl inte att det var min allra bästa idé. Men visst är han cool!?
 
 
 
 
 

RSS 2.0