Hundar i olika modeller

Idag har jag varit agilityfunktionär på hemmaklubbens tävlingar. De hade brist på folk och eftersom jag ändå måste skjutsa Stina, stannade jag kvar ett par timmar och var hindefixare i första klassen. Kände mig omåttligt snäll, både som var där halv sju en lördagsmorgon och som dessutom stannade kvar och genomled en hel klass 1. Jag är inte stormförtjust i agility, nämligen. Jag gillar att se Stina tävla och jag kan tycka att det är lite kul att se riktigt duktiga ekipage. Men att se hundar som inte kan stanna-kommando, som är allmänt olydiga, som inte kan alla hinder, förare som otydligt bara fladdrar med armarna osv, det roar mig inte alls. Och så alla dessa skällande vallhundar... Jag inser att en hund av vallhundsras ska jag aldrig, aldrig äga. Jag fixar inte temperamentet. Jag blir ledsen när jag ser hundar som skyggar i stora bågar runt främmande människor och jag får ont i huvudet när jag hör detta eviga skällande - innan de går in, medan de kör och efter de har kört. Och jo, cavaliererna låter, de kan få fram de hemskaste skrik när de är taggade. Men det går över. Det är inte ett evigt skällande. Så nej, aldrig någonsin kommer jag att skaffa mig en skälltie, jag menar sheltie. 
 
Stina och Maya tävlar inte denna gång. Maya har dragit ut några tänder och det var karens på det. Dessutom lyckades hon bli halt i veckan så hon har vilat i några dagar. Nu syns inte ett spår av hältan, däremot har vi en lite halvgalen och väldigt energisk liten trefärgad dam som resultat av all stillsamhet. Hon blir sju i vår, den lilla ulltussen. Galet, så fort tiden går!
 
Annars jobbar jag som en galning nu. Det är som om någon dragit proppen ur flaskan, från nästan total stiltje får jag jobberbjudanden från alla håll och kanter. Det finns en gräns för hur mycket jag kan jobba, dygnet har trots allt bara 24 timmar och det är OS på TV:n. Men det är mycket nu, så pass kan vi säga. Hundarna tycker nog att matte är lite trist och det tycker ärligt talat matte också men ibland blir det så.
 
Den roligaste nyheten på länge är att Raya börjar visa tecken på dräktighet. Så ni som hållit tummarna, det hjälpte! Förhoppningsvis finns det små labbevalpar här om lite drygt fyra veckor. Det ska bli otroligt roligt!

Agilityhelg!

Stina och jag har varit iväg i Övik över helgen på säsongens sista agilitytävling för hennes del eftersom hon är i Stockholm på praktik i november när Piteå har sina inomhustävlingar. Förhoppningarna var stora, i synnerhet som det var få anmälda i klass 2 small. Dessutom skulle vi bo i Umeå för att kunna umgås med Vicke och kolla in hans studentboende.
 
Övik var soligt men vansinnigt kallt och blåsigt. Sällan har jag frusit så! Arrangemanget i sig var ingen höjdare, det flöt långsamt, prisutdelningarna var väldigt anonyma och det hela kändes väldigt långdraget. På lördagen slog Morris världen med häpnad genom att nolla sitt livs första lopp i agilityklass 1 och dessutom klara referenstiden men han blev fyra, de tre första fick pinne. Vi var rätt glada och nöjda ändå. Fem snöpliga hinderfel i hoppklassen, han sprang förbi sista hindret. Maya nollade sina lopp men var inte tillräckligt snabb utan blev tvåa respektive trea, bara pinne till ettan. Det hela kändes rätt hopplöst. Däremot fick vi glädja oss åt att vårt ressällskap, Aurora med Idefix-dottern Blanca vann hoppklass1 och tog sin andra pinne i klassen.
 
Medan Stina tävlade strosade Vicke och jag i Öviks centrum. Jag hade bilden av ett mysigt centrum med gågata mm men insåg när jag kom dit att jag nog rört ihop det hela lite och att det var Skellefteå jag tänkte på (tror jag...). Övik city var gjort på nolltid.
 
På kvällen var vi i Umeå och kollade hur Vicke har det, käkade och hängde på hotellrummet. Det var underbart att se Vicke igen, mamman har längtat! Det kändes dock lite märkligt att lämna kvar honom därnere, jag har nog inte helt vant mig vid att han har flyttat hemifrån än.
 
 
Senare på kvällen när jag skulle gå och lägga mig såg det ut så här i min säng:
 
 
Antar att de tyckte att det var viktigt att respektera hundfilten och att inte störa den lilla matten inför kommande dags tävlingar... Morris sover normalt aldrig i sängen men är man på hotell så gäller tydligen andra regler. Kan säga att jag kände mig en aning S-formad i kroppen när klockan ringde vid kvart över fem.
 
Ännu soligare på söndagen men om möjligt också ännu soligare. Trots dubbla jackor och tjocksockor så frös jag som en gris. Jag som stickar så vansinnigt mycket, varför hade jag inga vantar med mig??? Och varför lär jag mig aldrig att klä på mig ordentligt??? 
 
Morris fick snöpliga fem fel i agilityloppet efter en kommunikationsmiss mellan honom och Stina, snöpligt nog ånyo på slutet. I hopploppet gick det bättre, noll fel och han missade pinne med futtiga tolv hundradelar. Det sved... Men revanschen kom i agilityklass 2 där Maya slog till med klassvinst och tog sin andra pinne i klassen. Gissa om vi var glada?! Stina blev så glad att hon fick en total blackout i hopploppet, glömde vägen och liksom trampade vatten en stund innan hon kom på vart de skulle så där blev de tvåa och utan pinne. Men en pinne fick vi med oss hem! Jag kunde också konstatera att Stina har blivit fantastisk duktig på detta med handling och att det är hon som lyfter hundarna, Morris är ett riktigt blåbär så att han går så bra är i huvudsak hennes förtjänst. Nu blir det idog vinterträning för att lära honom finesser som att springa före, vänsterslalom mm och till våren räknar de med att kunna börja plocka pinnar. Det finns en hel del att slipa på!
 
 
Medan vi var iväg hade pappan och Ludde hand om övriga hundar. De svarta vet ju att hussen inte har jordens koll så Melvin passade på att äta något onämnbart och kräkas hejdlöst på söndagen. Detta undersöktes i sin tur av de båda fläckiga, varpå även de spydde. Jag kan säga att hussen var ganska glad då vi kom hem... Idag har lugnet åter lagt sig över Bälinge, tack och lov.
 
Den svarte gossen är fortsatt inte helt nöjd med att leva i flock. Jag skulle så önska att han kunde få flytta till någon med bara en eller ingen hund, med intresse för långa promenader och gärna joggingturer, där han kunde få bli ompysslad och omtyckt för den han är. Om ni vet någon som kan tänkas vilja ha en svart prins får ni gärna höra av er till mig så får jag höra mer. Han trivs inte med att vara kennelhund, så enkelt är det, även om det smärtar mitt hjärta.
 

Orkanvindar över Bälinge

Igår svepte en orkan fram över Bälinge, en liten, trefärgad orkan vid namn Hugo. Vilken kille! Maken till orädd och framåt liten kille får man leta länge efter. Kastade sig fram mot de svarta med ett "tjena, tjena, ska vi leka? Visst är vi kompisar?". Nu är jag inte så säker på att vare sig Visa eller Melvin kände sig som sådana kompisar men överrumplade blev de onekligen. Lite missbelåten över att matte lämnade honom hann han vara innan han kastade sig över syrran. Sedan härjade de i säkert två timmar innan jag desperat tog fram valphagen för att få dem att sova en stund. Den hoppade Hugo helt sonika ur... Jag fascineras både av fysiken och över tilltron till den egna förmågan, Doris fegade och stod kvar i hagen med snopen min. Men när jag fick fram ett tak till valphagen så somnade de. En stund... Doris var i alla fall väldigt nöjd med dagen när brorsan hade åkt och syntes bara till när det vankades mat eller kisspaus. Jag anar att det var samma sak med Hugo. Men jag älskar valpar som han, med stor aptit på livet och helt utan blygsel. Vilken hund att jobba med! Det är det som är så fantastiskt med cavalierer, så mycket hund i så liten kropp. Så söta och ändå så robusta. Underbara små varelser!
 
Hugo med bus i blick
 
Inte helt nöjd med att sitta stilla framför kameran för att förevigas.
 
Försök till ståbild med familjens yngste som fotograf.
 
Morris tog det säkra för det osäkra och satte sig i soffan en stund när lillebror dök upp. Det blev så livligt, hälsar han.
 
Över till labbarna. Lördagen den 28 september kl 11.00 planerar jag jaktträning i Bälinge. Vi samlas vid militärvägarna för att träna dirigeringar tillsammans. Ta gärna med fika och något att sitta på och hör av er till mig så att jag vet hur många vi blir. 
 
Nu i helgen ska vi till Övik, Stina och jag. Det är förstås agilitytävlingar, jag är med som chaffis och allmän hantlangare. Nästa år hoppas jag att hon har körkort och fixar resorna själv. Fast den här gången har jag erbjudit mig att köra, vi ska bo på hotell i Umeå och passa på att hälsa på Vicke. Det ser jag verkligen fram emot! Och så hoppas jag på en fin avslutning på agilitysäsongen för både Maya och Morris. 
 
 
 
 
 

Ibland är de billiga

 I helgen var det agilitytävlingar i Kalix. Förhoppningarna var ganska höga, kanske skulle Maya greja att ta ytterligare en pinne? Maya själv drabbades måhända av någon sorts storhetsvansinne under lördagen: valde fel hinder, ställde sig högst upp på A-hindret och spanade in publiken, hälsade på folk osv. Matte var inte helt nöjd när de kom hem. Maya själv var uppenbarligen helnöjd och firade med att klämma i sig något oidentifierbart (kanske ett UDO - Unidentified Dead Object...) i smyg. Detta storsinta firande resulterade i att hon fick gå upp och spy under natten och faktiskt mådde så tjyvens att hon inte ville ha frukost i morse. Därmed lämnades hon hemma när vi åkte iväg, vilket i sin tur resulterade i att hon ljudligen uttryckte sitt missnöje och väckte resten av huset här hemma. Vissa dagar älskar man dem lite mer än andra...
 
Morris fick alltså åka utan morsan till Kalix, tillsammans med lite andra hundar i bilen. Det tyckte han var lite jobbigt, kanske var det därför han tappade fokus efter en tunnel, blev låg och lyckades diska sig. Igår var han nämligen dagens stjärna med en vägran, ett litet tidsfel och en sjunde plats av 24 hundar. Nåväl, med tanke på hans lilla träning och rutin tycker jag att han är otrolig. Min lille prins!
 
Den store svarte prinsen har också varit på äventyr. Husse har ju lyckats göra sig jaktoduglig den här hösten så hemma blir det inget jagat. Därför blir jag oändligt glad när goda vänner vill ta med gossen på sjöfågeljakt. Igår fick han åka med Maria och Mattias hem för att gå med Mattias ut och jaga på morgonen. Lite het hade han varit, förstås, men i övrigt verkar han ha skött sig hyfsat och hämtat det som sköts (och en näckros under en paus - apportera ska man, hälsar Melvin). Nu är det en trött och nöjd gosse som sover därnere.
 
Foto: Mattias Eriksson
 
Från Byske rapporterar Ebba om ett andra pris i öppen klass viltspår trots minimal träning. Syftet var främst att kolla vad de behöver träna på. De är otroligt duktiga, de där två, liksom alla brudarna i bokstavskullen. Nysan jagar för fullt med husse i Mörön och är nog lycklig som bara den då. Och uppe i Haparanda får lillebror Loke jaga varje helg också. Vilket underbart liv för en labrador!
 
Visa är seg och jag kan inte låta bli att oroa mig. Kollade upp henne tidigare i sommar men då fanns hon vara i fint skick. Men vi tycker att hon har åldrats och det fort, det känns inte alls särskilt kul. Lite sprutt blir det när matte tar med dummies ut men annars går det väldigt makligt. Hoppas det vänder och det snart.
 
Till sist kan jag berätta att vi numera har en gäststuga på tomten. Det återstår en del pyssel innan den är klar för nattgäster dock. Bland annat vill vi få bort intrycket av knarkarkvart à la 70-tal en smula...
 
 

Händelserik helg

I helgen har det varit agilitytävlingar i Boden. Det blev Mayas andra tävling efter mammaledigheten. Nu är den lilla damen sannerligen på g, vilken helg de har haft! Pallplats i tre lopp av fyra är inte så illa. Nollat hopplopp på lördagen, blott 26 hundradelar från den så hett eftertraktade uppflyttningspinnen (få startande i klass 2 small gjorde att det bara blev en pinne). Noll hinderfel i agilityloppet men ett litet tidsfel i agilityloppet gav en tredje plats, här delades det ut två pinnar men bara en hund var nollad (tidsfel även på tvåan, många diskningar). På söndagen smällde de till med nollat lopp i agilityklassen och den här gången blev det en uppflyttningspinne, deras första i klass 2. Sedan en snöplig vägran i hopploppet vilket gav en femte plats. Men Stina är nog mer än nöjd med helgen och förhoppningarna steg inför nästa helg i Kalix. Hoppas, hoppas att det fortsätter gå så här bra, det skulle vara så kul för dem om de tog sig upp i klass 3.
 
Nedan några fartfyllda bilder från helgens tävlingar tagna av klubbkompisen Cecilia Nilsson.
 
 
 
 
Även lille Morris fick vara med i helgen, tävlingsdebut alla kategorier för hans del. Bara hoppklass än dock, han är inte helt säker på alla balanshinder än. Han var lycklig över att vara med på en plats där det hände så mycket, klarade mätningen galant men när det blev hans tur att gå ut på banan på lördagen så blev det STORT. Han tog några hinder, tappade fokus och kollade publiken och sprang förbi några, kom tillbaka och tog några igen innan det blev dags att åter kolla omgivningarna. Det blev med andra ord en diskning. Tilläggas bör kanske att killen inte varit med på en enda gemensam träning i agility så steget var ganska stort för honom. Men redan på söndagen hade han bättre grepp om läget. En vägran och 5 komma nånting i tidsfel (bland annat hade han varit ganska långsam i säcken) räckte ändå till en femte plats bland 24 startande. Nu blir det gemensam träning på onsdag och tävlingar i Kalix igen till helgen. Mattes prins är en underbar kille, så lojal, följsam och bussig.
 
Festligt med Morris är dock hans tveksamhet till allt nytt. Det inbegriper bokstavligen ALLT, inklusive mat. Stina brukar köra med korv som belöning på tävling men se, det föll inte killen alls i smaken. Frolic ska man ha, sa han. Så det fick bli Frolic då. Om Morris fick bestämma så skulle allt följa samma mönster, alltid. 
 
Visa fortsätter att vara tjock. Hon lurar likt gammelgäddan i vassen och roffar snabbt åt sig det hon kan i obevakade ögonblick. Nu har vi precis bytt lightfoder igen så får vi se om detta ger något resultat på tantens midjeomfång. Stina vann i alla fall tre små påsar (2 kg styck) högenergifoder i helgen så det ger jag lite av till Melvin, som trots kastrering är på den tunna sidan istället. Så märkligt det kan vara!
 
Skulle också vilja skriva att vi har gjort framsteg med rumsrenheten, Doris och jag. Men varje gång jag tänker tanken så kommer ett bakslag så jag skriver inget... ;)
 
 

Mer resultat och lite annat

Ebba och Raya har gjort sin andra start i lydnadstvåan, ånyo med ett första pris som resultat. De är smått fantastiska, de båda. Stort GRATTIS från den stolta uppfödaren! Inser att poängligan nog är körd för de flesta i år, svårt att ta igen deras ledning nu. Jag har inte hunnit uppdatera hemsidan med alla resultat än, förhoppningsvis hinner jag det i veckan.
 
Dottern har tävlat agility i Boden i helgen. Vi väntar på att Maya ska börja löpa och hoppas att det kommer ganska snart så att hon blir sig lite mer lik, nu kan vad som helst hända. I lördags hade de ett jättefint lopp på gång när Maya får för sig att vända och komma tillbaka i en tunnel alldeles på slutet. Och igår redde de ut den första klurigheten på agilitybanan jättefint när Maya istället bestämde sig för att hon var en flygarhund som FLÖG över alla kontaktfält. Droppen var gungbrädan som inte ens han nudda marken innan Maya studsade av den. Då ledsnade matte, tog tillbaka henne och gjorde om. Det blir en diskning så klart men helt rätt beslut, sådana dumheter får man inte hålla på med. Aldrig hänt förr men nu tyckte Maya tydligen att det var en bra idé. Suck... Så inga lysande resultat denna helg heller men man ser ju att det finns där, de ska bara vara lite mer på samma våglängd. Sista loppet igår blev det fem fel på slalomingången och den får nog Stina ta på sig, hon tappade lite motivation när allt var så knasigt och slarvade kanske lite med att visa henne. Men dte är inte lätt när man inte riktigt vet vilken hund som är med in på banan.
 
Hussen har löst jaktkort och skulle ut på premiärmorgonen. Melvin fick följa med. Det enda de såg var svanar men det blev några timmars fotgående för gossen som hade skött det exemplariskt. Det kan man däremot inte säga om hans mamma som väckte mig halv fyra på morgonen genom att YLA i köket. Fel hund med, ropade hon! Behöver jag säga att jag var sur... Igår kväll fick hon följa med ut en sväng och då var hon så klart nöjd. Husse fick inget skjuta denna gång heller och konstaterade att det nog var lika bra, den svarta tanten hade varit ganska het. Lill-skrutta!
 
Visa-dottern Ny har också varit och jagat. Hennes husse verkar ha haft bättre tur:
 
 
Även lille Loke (H. E Priffe) har varit på andjakt och skött sig med bravur:
 
 
Morris och jag har agerat publik på helgens tävlingar. Den lille gossen går från klarhet till klarhet nu när vi kan ta oss ut och åka bil, nu hälsar han glatt och ohämmat på alla vi möter (lite väl ohämmat ibland kanske eftersom han kan tänka sig att studsa upp även på ointresserade förbipasserande...). Han kopplar av fint även i stökiga miljöer. Det enda han fortfarande är skeptisk till är andra hundar, det får vi jobba vidare på. Men han är en liten pärla, den gossen. Min fläckige lill-prins bus...
 
Glada nyheter är också att Idefix-sonen på kennel Mixangels verkar ha hittat ett hem. Det verkar som om han kanske blir pitebo och det gläder oss oerhört eftersom vi då får möjlighet att träffa honom, förhoppningsvis. Hoppas att han fortsätter utvecklas som han gjort hittills, han ser ut att kunna bli en riktig goding.

Efter agilitytävlingarna på lördagen tog Stina och jag en sväng förbi skördefesten i Boden. Där fick vi träffa på Idefix-sonen Billy, en riktigt söt, glad och social kille. Jättefina färger hade han och påminner väldigt mycket om sin far i modellen. Nospartiet var mer likt mamma men färger och kropp var absolut pappas. En del ljud kände vi också igen... ;)
 
Surströmmingsskiva på gatan med grannarna i lördags. Jag börjar tycka att det är riktigt gott och är nästan sugen på att äta en gång till i år. Det har sannerligen aldrig hänt förr! Måsen och Oscars var bäst, det var panelen enig om. Grand Kallax var faktiskt lite av en besvikelse för andra året i rad.
 
Igår fick hybridhönan Babsan sluta sina dagar. Hon har värpt jättekonstiga ägg på slutet, vi tror att något blev galet med äggledarna. De värper mer eller mindre ihjäl sig, krakarna. Tänk på det nästa gång du köper ägg, även en höna som fått gå utomhus är troligen en värphybrid, avlad för att värpa tills hon stupar och som avlivas när hon är 18 månader för att inte riskera ett produktionsstopp, om hon inte värpt ihjäl sig innan dess... 
 

Duktiga Ebba och Raya!

När den egna inspirationen lyser lite med sin frånvaro är det tur att man har duktiga valpköpare. Ebba och Raya (H. E Pi) gjorde sin jaktprovsdebut i Piteå igår och det med den äran. Resultatet blev ett första pris i nybörjarklass. Otroligt bra jobbat, stort GRATTIS till er! Den här säsongen har verkligen gått som smort, allt de tar sig för faller väl ut. Fantastiskt...
 
 
Dottern har varit lite sliten men samlade ihop sig och åkte på hemmaklubbens agilitytävlingar med avsikt att i alla fall vara funkis. Väl där blev hon taggad och startade i alla fall med Maysan. Det resulterade i två lopp med fem fel, en disk och ett nollat lopp med en tredje plats och förstås ingen pinne. Det verkar smått omöjligt att få den att trilla in! Nu är Maysan dessutom lite småseg innan löp, det gör väl inte saken bättre. Men kul ändå att de kom till start och nosade på den där pinnen.
 
Idefix har lyckats få till det igen. Han har varit lite knipig med ena ögat så vi har droppat med ögondroppar. Nu är han istället lite irriterad i det andra ögat, på med tratt och droppar även där. I fredags var han plötsligt halt på ena bakbenet, det som inte är opererat, så då blev det raskt metacam och vila i kombo med promenader i skritt. Det senare tycker han själv är helt onödigt och gör vad han kan för att härja på som vanligt. Det har gått åt en person till att punktmarkera honom i helgen. Ibland är han riktigt billig... Nåväl, det verkar gå åt rätt håll. Få se hur länge det dröjer innan han hittar på något annat galet, han kan verkligen få till det, den hunden.
 
Kisse har varit i slaggis och fick ha tratt och käka antibiotika i några dagar, han också. Det var han inte så glad över. Inte matte heller... Men nu är han frisläppt, såret läkte fint. Hoppas att han klarar sig undan fler bett nu. Igår var han för övrigt billig, han satt och käkade på en ekorre när Pigge och Ludde kom från fotbollen. Pigge ryckte ut och tog hand om resterna. Tydligen gillade inte magen ekorre för delar av måltiden kom upp på allrumsmattan. Äckeldjur!!!
 

De trefärgades träningsdag

Idag var det de trefärgades tur. Ja, Morris fick en dos igår också, inte av lydnad som jag hade tänkt utan agility med Stina. De har börjat träna så smått på slalom, tror inte han fattar det riktigt än men han får ju godis. ;) Och så har han hoppat lite över väldigt låg hinderhöjd. Tekniken är urusel, han hoppar skyhögt och ibland med raka ben, liksom studsar rakt upp. Han är så ivrig och kastar sig fram så några stilpoäng får han inte. Men killen gillar det och ger järnet, det bådar gott. Han är överlag en fantastiskt träningsvillig liten kille.
 
Idag åkte vi då ut till klubben. Stina ville köra igenom Maya innan helgens tävlingar och jag behöver ju miljöträna Morris och träna på annan plats än hemma. Vi träffade någon ur syster Majkens fan club, Morris hälsade om än försiktigt. Hemma hälsar han ju med stor iver på de flesta besökare men än är han lite osäker på bortaplan. Det tror jag ger sig i takt med att vi kommer ut mer, nu är ju åksjukan tack och lov helt borta. Ska kanske dela ut frolicbitar till alla vi möter, han är ju klart mutbar, gossen.
 
Knorrbert och jag tränade lydnad medan Stina körde Maya. Han var som ett tänt ljus, hyfsad startposition och fin kontakt de få steg vi går. Tempot i inkallningen kan ingen klaga på, ingångarna jobbar vi vidade med. Körde platsliggning och sitt-stanna också, jobbiga moment för Morris, speciellt sittande. Varför ska man sitta ibland och komma ibland, varför kan man inte alltid få komma skuttande när man själv vill och få godis ur mattes ficka? Och varför måste man ligga kvar på platsliggningen när matte kommer tillbaka? Som sagt, vi jobbar vidare...
 
Mitt i alltihop kom en överspeedad Maya farande på ett ärevarv, trots att vi var långt från agilitybanan. Jag tror hon blev alldeles glädjerusig av att få träna, hon älskar verkligen agility, den lilla hunden. Grymt snabb är hon, det gäller för Stina att hänga med i svängarna.
 
När Maya var klar körde vi lite bomträning med Morris. Första vändan var den lite läskig men så fick man ju Frolic och då glömde han raskt det läskiga. Efter andra vändan tog vi bort godisen framför näsan, han såg överhuvudtaget inte vad han gjorde och tenderade att trampa bredvid med baktassarna stup i ett. Då gick det bättre. Lite tunnelträning fick han också. Måste säga att han visar klara agilitytalanger så här långt, tror att jag får passa mig så att han inte blir Stinas hund. ;)
 
Idag blev det vilodag för labbarna rent träningsmässigt men i morgon är det nya tag igen. Tror vi fortsätter att nöta lite på rutan då, åtminstone är det planen just nu.

RSS 2.0