Huset Elliot

Jag, P och L har varit i London några dagar. Jag är en väldigt hemkär person som egentligen är måttligt road av att lämna vårt hus, familjen och hundarna och som har sagt att jag ska bo i vårt hus tills man bär ut mig med fötterna först. Men OM jag ska åka någonstans, utöver besök till släkt och vänner, eller OM jag skulle flytta, då ligger England bra till. Jag älskar det landet och jag tycker att London är en galet trevlig stad. Bjuder den sedan på 25 plusgrader och bara några få regndroppar, ja då blir det ännu bättre. Nedan följer ett litet axplock av bilder.

 

Doris är en helt galen och alldeles underbar liten hund. Man kan bli gråhårig av alla hennes påhitt men man måste bara älska henne. Roligare hund tror jag inte finns, inte sötare heller. Doris är hundvärldens Houdini, hon tar sig igenom några av husets grindar och där hon inte tar sig igenom, som grinden till övervåningen, där går hon emellan vid trappräcket istället. Man får inte vara dum, säger Doris.

 

Doris är också en liten hund med väldigt mycket spring i benen och en enorm jaktlust. Ser Doris en fågel så blir hon alldeles stel. Ändå kan matte ha Doris lös i skogen, hon har nämligen en helt fantastisk inkallning, vänder på en femöring och kommer i en rasande fart med de stora öronen flaxande så att man nästan tror att hon ska lätta från backen. Elaka tungor gör gällande att inkallning är allt Doris kan men det lyssnar vi inte på. Med en sjysst inkallning kan man komma långt!

 

Doris är en påhittig liten hund. Strumpor försvinner här i huset, Doris går och plockar dem i tvättkorgarna och stoppar dem på ställen där hon tycker att de ska vara. En del hittas, en del dyker aldrig upp igen. Vi skyller på strumpmonstret i tvättmaskinen. En sådan där plastboll att hälla tvättmedel i har också försvunnit, vi tror att den finns någonstans i tv-rummet men än har vi inte hittat den. Hennes senaste påhitt är att plocka läskflaskor från ett flak som står i tvättstugan. Hon lirkar loss dem ur plasten, tar dem till hundsängen och skalar av etiketten. Flaskan lämnar hon helt intakt. 

 

Doris är mammas flicka. Hon vill gärna dela min huvudkudde eller sitta i mitt knä och gärna trycka sitt lilla huvud mot min axel eller in i min halsgrop. Andra människor är OK men matte är bäst. 

 

Om Morris är min prins så är Doris en sann prinsessa. Utom i vissa lägen men dem går vi inte in på här. Nu ska vi försöka ta tag i lydnadsträningen och se om vi kan få till något så småningom. Intelligensen är det inget fel på, inte samarbetsviljan heller. Det gäller bara att koordinera kroppen lite så att inte alla fyra tassarna är i luften samtidigt precis hela tiden. Det ska vi nog få till, lill-snoris och jag. 

 

De sista dagarna har jag tagit tag i hundträningen på allvar. Och det känns verkligen bra med Morris och lydnaden, i år tror jag på fullaste allvar att vi ska komma till start i lydnadsettan, äntligen. Visst, han har en hel del sneda sättanden men det bjussar vi på. Läggande under gång är på g, han lägger sig snabbt från stående men grejar inte riktigt att lägga sig i steget än men det närmar sig. Apporteringen går också framåt, han greppar den väl inte direkt men håller i alla fall kvar den med viftande svans så där har jag också mer hopp nu. Så har vi börjat med ställandet och nja, han har väl inte greppat det än men vi jobbar på det. Hyfsad linförighet, förutom då sättandena, bra fart i inkallningen och hoppar med schvung. Hittills har han också alltid, alltid legat när vi har tränat platsliggning i grupp även om det har varit rörigt runt omkring honom. Han är ju en liten mes så att han ska resa sig och gå fram till någon annan, det finns inte på världskartan. Sådant gör inte Morris, han är mammas kille.

 

Har också börjat träna lydnad med Doris och insåg att - hon har ingen lydnad! Hon har jättefin inkallning i skogen men that's it. Pinsamt! Vi har däremot tränat med dummy och det gillar hon skarpt, stadgan kunde dock vara bättre. Så nu börjar vi från grunden, ögonkontakt och sitta kvar. Eller ligga kvar, men stanna. Doris vill helst göra allt i 190 med alla fyra tassarna i luften, så vi jobbar lite på det motsatta. 

 

Visa då? Jo, hon har fått leta lite valpdummies och lite godis på gräsmattan, sådant som är kul. Inte så mycket lydnad, möjligtvis lite position. Är man snart tio så kan man få göra sådant man tycker är skojigt och strunta i resten. Hennes mage har för övrigt läkt fint, tack och lov. Jag dundrade ner till Skellefteå för att ta stygnen eftersom hon fått något mysko eksem men det var ingen fara. Hon verkade ha kliat sig till ett våteksem, vi smorde med cortison i några dagar och nu är allt bra. De är underbara på veterinärkliniken i Skellefteå, jag önskar bara att den låg lite närmare.

 

Idag stod spårträning på programmet, viltspår för mina fläckiga och Bus och personspår för Visa. Måhända en aning övermodig efter de senaste dagarnas bra lydnadsträningar och med en (felaktig?) minnesbild av att Morris gick som tåget ifjol, lade jag ett 300 meters u-spår till honom. Doris fick ca 100 m rakt spår och Visa fick ett 300 m zickzackspår med 3 föremål plus slut. Lilla Bus fick ett 10 m spår och så gjorde vi några släpspår med direktpåsläpp med klöven. Hon tyckte att det var kul, var lite störd av ljudet från trafiken en bit bort men gillade verkligen klöven och jobbade tidvis bra med näsan.

Så Morris. Han var full av iver, såg ut att ha full koll på läget så jag lät honom leta reda på spårstarten vilket han grejade galant. Det hela gick ganska raskt, lite väl raskt visade det sig. Det blev vad jag brukar kalla flygande påsläpp, efter tiotalet meter tittade han upp på mig och undrade "vad gör vi egentligen?". Börja om från början. Den här gången såg jag till att han tog in spåret ordentligt i näsan och han jobbade på bättre. En hel del utflykter och lite virrvarr tidvis, gossen var lite välan ivrig och försprang sig helt i någon vinkel. Bara att inse att anlagsklassen är en bit bort än.

 

Doris nästa. Hon hade bara gått ett par småspår som valp men jag anade att hon med sitt viltintresse skulle fatta galoppen ganska raskt. I början var hon helt besatt av uppsparket, hon nosade länge, tog upp spåret men letade raskt upp uppsparket igen. Så där höll hon på en stund och jag började undra om vi skulle komma någonstans. Men så jobbade hon sig iväg och spårade riktigt bra med stor intensitet. Just intensiteten oroar mig lite, normalt älskar jag det men jag är lite rädd att hon kommer att lägga på ljud också, hon har en förmåga att göra det och det är inte vackert. Så vi jobbar på att dämpa oss. Samtidigt är hon helt underbar, hon gör allt med stor inlevelse och energi och man måste bara älska den lilla hunden.

Igår kom det bilder från Marielle, kennel Milljas, på Idefix och Sagas småttingar, sex veckor på lördag (om jag inte har räknat alldeles fel). Alldeles, alldeles ljuvliga är de! Fantastisk färg och helt ljuvliga uttryck! Dessutom jättefin skallform på allihop, långa fina med tydligt markerad bakkant. Å, vad det ska bli roligt att följa dem framöver! Här kommer bilder, lånade från Marielle.

 

Idag var det cavalierträff i Luleå. Vi körde picknickdag i Selets bruk och med tanke på de senaste dagarnas regnande måste man säga att vi hade tur med vädret. I två timmar ungefär så fikade vi, pratade och promenerade medan flera av hundarna sprang lösa runt oss och busade. Tyvärr fanns det två tikar med som var nära höglöp så gossen Morris fick vara kopplad den första timmen men Doris var lös och sprang runt. Och som hon sprang! Hon hittade en valp/kompis att leka jagis med, hon hittade en tjej som lekte pinnlek, hon sprang runt, runt för att göra nya bekantskaper mm. Konstant springande i två timmar så tycker man att hon borde vara slut men Doris undrar ständigt om det ska hända något nytt, även om hon faktiskt har sovit hyfsat hårt för att vara hon i eftermiddag. Och jag måste säga att bortsett från en del tjattrande/gapande från hennes sida så har hon skött sig ypperligt och kommit som ett skott var gång matte ropade. Min lilla pingla!

 

Imorgon är det dags för sommarens första tematräning med valpköpargänget. Klockan 19 imorgon ses vi på ängen bakom vårt hus för att träna inkallningar på olika nivåer. Kom ihåg att ta med godis, leksak, vatten till hunden och så koppel och hund, så klart. Kul att så många vill vara med! =)

 

Till sist en glad liten nyhet. Hobbe har varit och kollat sina knän i samband med vaccinering och de var ua. Härligt!