Till alla er som tror att man täljer guld som hunduppfödare
Till er kan jag berätta att det gör man inte. Tvärtom så är det ett riktigt skitgöra, i alla fall om man ska göra det grundligt. Jag kan ta ett litet exempel från min vardag just nu.
Torsdag i september: friluftsdag på jobbet, lite efterarbete innan jag kommer iväg. Därefter stressa hem för att kasta sig i bilen och köra till motell i Härnösand. Kommer fram vid 22-tiden, somnar ovaggad och sover - för länge!!! Upp och iväg kl 8 för att köra till Sundsvall. Äter torr kanelbulle till frukost, inhandlad på bensinmack kvällen före. Hämtar liten, underbar och egenuppfödd labbetik och vänder hemåt mot Luleå. Stressar för att komma till Skellefteå i tid för progesteronprov. Total kostnad är 600 spänn för övernattning, ungefär detsamma för progesteronprovet samt då bensinpengar för ungefär 100 mil i bilen.
Progesteronprovet visar att det inte är dags. Nytt prov på tisdagen föreslås. Detta tar vi på hemmaplan, bara två mils resväg och så en kostnad på drygt 700 kr. Fortfarande inte dags. Nytt prov torsdag, nya 700 spänn hostas upp och nu verkar det bli parning på söndagen. Ledig fredag men häpp, då ska husets hane inseminera tik kl 9.00 på morgonen. Upp och iväg, nätt bilresa denna gång, "bara" cirka fem mil enkel väg. Flopp, hanen låter sig inte luras så inga simmare kommer ut trots idogt trälande med tik framför näsan. Hem igen, visserligen ingen kostnad utöver bilresan som jag stod för men heller inga intäkter och timmar borta till ingen nytta.
Idag söndag; bilresa till Haparanda för möte med finsk hane i skogsområde. Halvdan parning utan hängning. Parningsavgift 100 Euro plus lite drygt 100 för EU-pass som jag ville betala eftersom den egna tiken inte var vaccinerad. Totalt lite drygt 2000 kr. Notera att jag nu är uppe i över 4000 kr i utlägg utan att ännu veta om jag har tillverkat en endaste liten labbesvans! Inget ovanligt alls om man ska göra detta seriöst och noggrant. Väl hemma behövde tik badas och mattes kläder läggas i tvätten.
Återstår att lämna tillbaka den (förhoppningsvis) blivande mamman i Sundsvall och eventuell övernattning i samband med detta. Och observera (igen!), jag klagar inte. Jag vill bara att världen därute ska förstå att det inte är pengarna som driver oss, vi är entusiaster. Vi lägger ner eoner av tid på denna vår hobby och är oändligt glada om den går jämnt upp när vi gör vårt slutliga bokslut. Och gör den inte det så har vi haft förbaskat roligt under tiden och förhoppningsvis fått till några trevliga hundar på vägen. Men du som funderar på att välja en snabbtillverkad, billig blandrashund istället, fundera på vad du faktiskt får för dina pengar. Ska du stötta någon som mest troligt gör detta enbart för pengarnas skull eller någon som har ett brinnande intresse och är beredd att offra sina pengar och massvis med tid på att du ska kunna få en bra och frisk hund?
Det är inte alla som får ha rajraj i buskarna utanför Haparanda.
Rallylydnad och valpar
I helgen har jag tävlat. Räknade ut att det är över fyra år sedan sist, då tävlade jag lydnad med Melvin. Nu var det rallylydnad med Morris, något helt nytt både vad gäller hundsport och hundmodell. Cavalierpremiär för min del. Lille prinsen skötte sig lysande, matten var kanske inte lika lysande (alla dessa skyltar...) men vi skrapade ihop godkänt antal poäng i alla tre starterna och gossen kan numera titulera sig RLDN Huset Elliots Mini-Me- Jag anmälde till tre starter just med tanke på att fixa en titel och det funkade. Det var precis som jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och nej, rallylydnad är verkligen inte särskilt svårt alls. Jag är inte helt biten men måste ändå medge att det är en bra tävlingsform för den som är ovan vid tävlingssammanhang. Det är rimligt att klara av utan att kräva massvis med träning och det är en vänlig och inbjudande miljö. Så ni som är lite sugna på att göra något med hunden, testa!
RLDN Huset Elliots Mini-Me, alias Morris. Min lille prins!
Roligare än att Morris grejade det var att Marie och Zäta tävlade på lärdagen och fixade ett godkänt resultat, dessutom med 5 poängs bättre resultat än oss. De är på g igen, så kul! Grattis Marie till bedriften! Och idag startade Stina med gammelgossen Idefix som roddade ihop hela 84 poäng. Det var otroligt rart att se dem in action igen. Den snart elvaårige killen var kanske inte dagens snabbaste hund men garanterat en av de lyckligare.
Roligt är också att lilla Ahimsa (Huset Elliots Filiokus) har startat anlagsklass viltspår och blivit godkänd med finfint omdöme. Stort grattis Lina och Ahimsa!
Han är ju ett litet mirakel, denna hund. Nu börjar vi kanske tro att det också är valpar på g efter honom och Doris. Det i sig är i så fall också ett mindre mirakel eftersom vi lyckades få till ett enda parningsförsök, det var troligtvis i elfte timmen och var nog den sämsta parning jag har upplevt. Med tanke på att han snart är 11 år gammal så kändes det inte så troligt att det skulle bli något men nu tycker vi alla att Doris börjar vara lite välan rund och tung i kroppen. Om två veckor tänkte jag röntga lilla fröken och se. Men kanske har vi cavaliervalpar för leverans runt Lucia. Det lär i så fall bli valpar med fart och fläkt för den som vill ha en cavalier att leva ett aktivt liv med. Doris pappa liksom Idefix har hjärta ua efter fyllda sju år. Doris pappa, morfar samt även Idefix är även skannade A. Såväl Doris som Idefix är också gentestade och fria från anlag för EF, curly coat och dry eye så valparna blir detsamma och kan aldrig utveckla sjukdomarna.
I torsdags efter jobbet kastade jag mig i bilen och körde till Härnösand. Upp i ottan på fredagsmorgonen för att åka vidare mot Sundsvall och hämta Jota och så tillbaka hem igen. Nu är hon här och verkar ha funnit sig till rätta. Vi tog ett progesteronprov på vägen upp för säkerhets skull men det visade ingenting så vi ska ta ett nytt på tisdag. Jag räknar med parning i slutet av veckan, håll tummarna för oss då!
