Huset Elliot

Den här veckan är jag dubbelarbetande och hinner inte riktigt med något annat. Hinner knappt med jobbet heller, om sanningen ska fram. Vi har sommarcaféet i Avan denna vecka. Tanken var att Stina och Ludde skulle ha det som sommarjobb men Ludde har varit krasslig så det blev mamma och Stina som fick fixa biffen. Vi bakar och serverar och säljer och står i från tidiga morgonen till sena kvällen. Dessutom har jag två jobb som ska vara klara till den 5 juli, så jag sitter framför datorn till midnatt (minst!) vareviga dag och så upp igen på morgonen. Nåväl, nu har mannen fixat ett mobilt bredband så att jag kanske kan jobba lite på caféet under lediga stunder. Och på fredag får vi förhoppningsvis förstärkning av goaste Sassa, så då kanske jag också kan jobba lite. Helgen ska mannen få ta och sedan är det hela över. Till vecka 32, när Vicke och Sassa ska ha det  men då har vi kallt in förstärkning i form av mormor och morfar. :)

Idag har det också varit varmt i Norrbotten, 27 grader i skuggan. Tog hundarna på en kvällspromenad i skogen och funderar på om man ska klassas som djurvän eller djurplågare när man går ut. Djurvän, tyckte Melvin och Visa, som glatt badade i alla diken och obekymrat jagade varandra om bästa pinnen (som alltid är den som morsan har). Djurplågare, sa Tutan, som envist vägrar att ens blöta tassarna utan flåsande gick i mina hasor så att jag inte ska kunna undgå hur jobbigt och trist det hela var. Ett litet halvhjärtat försök till jakt gjorde hon i alla fall men kom raskt på andra tankar. Tutan är en dam med principer.

Maya har börjat löpa. Killarna har signalerat att något är på gång i flera veckor, vi har kollat och kollat men inte sett ett spår, förrän i måndags. Vi tycker att båda grabbarna är väl så intresserade den här gången och är oroliga över att ha missat någon dag, men samtidigt känns det lite orealistiskt eftersom vi faktiskt torkar henne med bomull och hon sover i sängen. Löpet borde inte kunna smita spårlöst förbi båda dessa kontroller! Maya själv är också ganska tydlig med att det inte är något höglöp på g, hon blir rejält sur om de är för påflugna. Men vi håller lite koll så att inga olyckor händer. Melvin och Idefix får kampera ihop utanför köket, något ingen av dem är särdeles road av.

Idefix har skaffat sig en ny hobby, jakt på liten höna. I obevakade ögonblick smyger han ut och jagar den minsta hedemorahönan. Det tycker han själv är riktigt festligt, men både den stackars hönan och arga matten är mindre förtjusta. Nåväl, när caféveckan är över så ska matten få ägna all sin tid åt att få fason på gossen. Han har väl så många olater nu efter all konvalescenstid. Han verkar, som alltid, väldigt nöjd med sig själv men för omgivningen är han en smula prövande. Samtidigt är det svårt att bli riktigt arg, han är ju lite söt när han smyger iväg för att jaga, bara liiite... Han är inte elak, jag tror bara att det är väldigt, väldigt roligt att skrämma de stackars hönsen lite. Knäpphund!

Så har ännu en stjärna tänts på hundhimlen, när SEVCh Tjh SELCh Huset Elliots Sunny (Malla), har lämnat jordelivet, nästan 13 år gammal. Malla var min uppfödnings stora stolthet, med sin fantastiska arbetsvilja, sin konstruktion och sina sagolika rörelser VAR hon för mig dual purpose. Men det krävs en duktig förare för att få fram en duktig hund och Mallas matte Annika var den föraren. Malla var också mamma till min T-kull.

När vi beslutade oss för att göra om kombinationen från vår första valpkull, sa Annika att hon ville ha en valp. Tidigt konstaterade hon att "den där med den viftande svansen, henne vill jag ha". Malla var redan i valplådan en kavat dam med en ständigt viftande svans. När de små fick träffa på en mås på gräsmattan för första gången, tog Malla den i munnen och bar iväg den som ingenting.

Det finns otaliga historier om Mallas uppfinningsrikedom, jag tror att de räcker för att fylla en hel bok. Som när hon tömde ett helt hyllplan på böcker, bar iväg dem och travade upp dem i sin valphage. Eller när hon tuggade sönder kusinen Marias glasögon. Eller när hon omstrukturerade matte Annikas examensbevis. Eller... Historierna är många och för omgivningen tedde de sig nog en smula otroliga. Den där hunden som såg så försynt och vänlig ut, kunde verkligen hon..? Jo, Malla kunde!

Annika och Malla tog tidigt ut kompassriktningen, de tränade och tävlade brett och allsidigt. Malla blev min uppfödnings hittills enda tjänstehund inom bevakning, hon blev snabbt viltspårchampion, hon tog sig snabbt upp i klasserna på jakten, lydnaden och inom bruksspår. Men hon var inte bara en arbetsmyra, hon var dessutom osedvanligt välbyggd. När Malla rörde sig, var det som om det fanns ett oljelager på marken. Hon rörde liksom aldrig vid marken utan såg ut att sväva ovanpå. Få hundar kan visa upp sådana bakbensrörelser som Malla kunde än i gamla dagar.

Jag minns när Annika drog upp till Gällivare på utställning, Gunilla Fristedt (salig i åminnelse) dömde. "Du är galen" sa jag. "Nej men jag tror på det här" sa Annika. Så ringde hon. "Hur gick det då?" frågade jag. "Jaa", sa Annika, "hanarna som vann var ju stora och rejäla" (till saken hör att Malla varken var stor eller rejäl utan tvärtom ganska liten). "Men hon vann jaktklassen och fick CK. Ja, och sedan blev hon tvåa i bästa tikklassen och fick cert". Det var min uppfödnings första och hittills enda cert på utställning. Frågan är väl om en hund som Malla alls skulle kunna ta ett cert idag men det är en annan historia.

Tyvärr ådrog sig Malla en korsbandsskada i relativt tidig ålder, vilken krävde operation och en omfattande rehabilitering. De kom tillbaka men efter en tid märkte Annika att Malla verkade besvärad. Snedbelastning efter skadan hade gett Malla besvär med en bogled, varpå karriären fick avbrytas. Trots sin relativt korta karriär hann de få en imponerande meritlista och utsågs till Årets Labrador år 2001 (om jag inte minns helt fel). Hade inte skadan kommit, är jag övertygad om att Malla hade samlat på sig fler titlar. Hon var en liten stjärna, den hunden.

Jag vill tacka Annika för alla fantastiska stunder som du och Malla har bjudit mig på. Det har varit en ära och en stolthet för mig att få finnas i bakgrunden och sola mig i glansen av era framgångar. Nu springer Malla på de evigt gröna ängarna, här hemma går vi med en ledsamhetens klump i magen och minns den fantastiska lilla hunden. Vila i frid, Malla!

(och naturligtvis skulle detta inlägg ha kryddats med en massa bilder på denna lilla sagohund men bloggen ville annorlunda och vägrar lägga ut en endaste bild... jag ber att få återkomma i ärendet)

Idag kom det äntligen in i SKK:s hunddata, Nysans (H. E Ny) röntgenresultat! Och precis som sina kullsyskon har hon höfter grad A och armbågar 0. Kan inte bli bättre, med andra ord! Gissa om jag är glad? Vilka A-barn de är, de små bokstavsbarnen!


Så här såg de ut en gång...

Nytt är också att jag ska bli återförsäljare för ett svenskt hundfoder: Tasty (www.tasty.nu). Jag blev tillfrågad och tyckte att det lät spännande. Hoppas nu att hundarna ska fungera bra på det. Från och med början av juli ska det gå att köpa här i Bälinge till ett riktigt bra pris. Svensk köttråvara och fritt från färgämnen, smaktillsatser och konserveringsmedel.

Hinner inte uppdatera mer än så här, har jobbat hela dagen och nu väntar hundarna på sin kvällsrunda. Men så småningom ska jag försöka hinna få ut lite mer på hemsidan också, som nyheterna ovan t.ex. :)

Idag visade termometern +14 när jag klev upp. Lite välan svalt kanske, men förmodligen skönare för hundarna. De har hållit en ganska låg profil i värmen, i alla fall de svarta. De små har varit obetydligt stillsammare, det märks att Idefix är lätt frustrerad över att leva ett mer begränsat liv. Stina har varit nere på stranden och gått i vattnet med honom varje dag som rehabträning, vi hoppas att det ska påskynda läkningen. Och i fredags ringde de från det stora försäkringsbolaget med besked - de ersätter skadan! Yippeee! Jag måste inte råna banken, även om det inte lär bli gratis ändå så blir det väsentligt billigare. Skönt.

Brännbollsmatch igår, föräldrar mot barn i tre familjer och så ett par extra kompisar till barnen. Vi tror att det var de där inlånade som ställde till det för den här gången vann inte föräldralaget. Däremot är vi förmodligen stelast idag, det känns verkligen i benen men oj, vad skoj det är! Synd bara att man ska vara så dålig på att slå. Nåväl, vi föräldrar tog ett glas rosé på altanen efteråt och lade upp taktiken för nästa batalj. Brännboll och rosévin (fast kanske inte samtidigt), det är sommar!

Är lite bekymrad för Tutan. Klippte klorna på dem igår och noterade att hon har en knöl i buken som syns utåt. Jag har misstänkt en tid att något därinne ställer till det, hon har problem att bajsa och kan sätta sig 4-5 ggr varje runda för att bara få ur sig litegrann. Men eftersom hon i övrigt är pigg och glad och eftersom inget kommer att kunna göras ändå, har jag låtit det bero. Men nu måste jag nog boka tid, jag tycker att hon har blivit konstigt svälld i buken rent allmänt också och befarar att det inte bara är kortisonet. Det känns som om den sista resan kommer närmare, även om jag så klart hoppas att jag har fel.

Visa är på väg tillbaka. Cyklade en sväng i skogen med dem igår och hon låg före cykeln och var väldigt uppåt. Hon som annars inte gillar cykeln! Nu ska vi trimma formen och så ska vi se om det inte ska gå att starta på något jaktprov i år. Mitt lilla hjärta!

Idag ska jag jobba (så ovanligt). Dottern är på någon Doggy Cup i agility för ungdomar i Piteå, snäll pappa klev upp i ottan för att köra. Hoppas att Maysan sköter sig.

Jösses, vad varmt vi har det! Det är säkert 25 plusgrader i skuggan, snudd på olidligt. Men det är synd att klaga, tids nog är det november med kyla och mörker igen.

Det svåra är ju hundarna. Jag försöker att ta ut dem tidigt men i synnerhet Tutan tycker ändå att det är för varmt. Hon lider ganska mycket av värmen, gumman, men lufsar tappert på. På dagarna ligger de mest, liksom katten och hönorna. De senare har grävt en grop i hönsgården där de gärna ligger och rullar sig i lös jord. Det hela ser ganska behagligt ut, lite lagom lättjefullt så där.

Någon hundträning blir det inte direkt nu, jag jobbar som en galning igen efter att ha tagit på mig två jobb i juni. Jag misstänker att snålheten bedrar visheten och jag kommer nog få slita rätt ordentligt för att få ihop det. Men det blir desto roligare i augusti när pengarna kommer! :)

Ikväll ska jag träffa Katarina med Jota för en stunds hundträning i alla fall. Vi ska köra vatten, jag har tänkt köra linjetag med Visa och inkallning över vatten med Melvin. Gossen har svårigheter att förstå att han ska vända om och simma tillbaka om han går iland på andra sidan, han vill då hellre ta landvägen. Så jag tänkte köra raka inkallningar över vatten i hopp om att poletten ska trilla ner. Jag tror inte att de kommer att tacka nej till ett kvällsdopp en dag som denna!

Innan träningen ska vi hinna med lite skolavslutning också. Ludde har sin avslutning redan ikväll. Skönt med vackert väder, då får vi förhoppningsvis vara utomhus. De avslutningar då vi har stått packade i gympasalen känns ganska charmlösa.

Strålande solsken igår, jag satt framför datorn och jobbade på förmiddagen men på eftermiddagen tränade vi jakt. Två dök aldrig upp, jag skulle önska att ni hörde av er om ni får förhinder så att vi slipper sitta och vänta och så att jag kan anpassa träningsupplägget efter de som kommer. Nåväl, vi som var med fick finväder, nästan nog så fint för hundarnas del. Det blir varmt att vara svart på en solig äng!

Igår körde vi enkla linjetagsövningar och så prövade vi lite vilt. Det är lustigt hur träningar kan svänga utifrån vad man hade tänkt sig. Gårdagen var planerad med utgångspunkt från träningen med Annika, tanken var att lösa några småknutar och att göra några enkla basövningar som man med fördel kan nöta på hemma. Nu blev det inte så många knutar att nöta som jag hade tänkt mig så övningarna i sig blev kanske välan enkla fram till slutet. Tanken där var att köra samma övning igen fast med vilt men då tyckte ett par av de svarta damerna att nej, viltet var inte helt lockande. Så vi avslutade träningen med lite viltträning, både att faktiskt ta vilt och också att bära det snyggt och inte lattja. Den träningen ska vi fortsätta med framöver, parallellt med det andra. Nästa gång kör vi fältarbete och så tar jag med ett par fåglar för träning vid sidan om. Det blir söndagen den 19 juni kl 14, samling på samma ställe som innan.

Melvin och Visa var också med igår. Melvin har lite svårt att fokusera, jag ska köra mycket basövningar med honom framöver. Tror inte på en start till hösten, måste jobba upp fokuseringen och få ner honom lite i nivå så att vi kan jobba ihop lite bättre. Ska också bara köra med en dummy en tid framöver, måste få stopp på detta gluttande efter flera. Därför ska jag också köra inkallningar med eller över dummy, med tanken att få in honom snabbare. Själva sträckan in är i och för sig snabb, det är den lilla mikrofördröjningen där ute som jag vill få bort. Lustigt nog så fanns den inte när jag körde med vilt, då kom han raka vägen och snabbt in. Det verkar ha blivit runt dummies och är rimligtvis något som jag har skapat. Har lite svårt att hitta rätt nivå med honom rent allmänt (inte bara på lydnadsprovet sist), törs inte berömma lika yvigt som med morsan för då är jag rädd att det slår slint alldeles.

Visa var ruskigt sugen igår och skötte sig fint. Lite egen vilja på någon dirigeringsövning men fullt styrbart. Måste få henne i bättre kondition så kanske vi kan starta i höst. Vi har bara lite olika mål där, hon och jag, för just konditionsträning har hon inte mycket till övers för. Nåväl, skam den som ger sig!

Hemsk natt har det varit annars. Upptäckte igår att jobbet jag trodde var klart, inte alls var klart. Jag hade missat 4 pdf-filer som jag trodde var referensmaterial! Nu går inte pdf att köra in i mitt program så jag fick konvertera till word. Det gick bra med två av dem men de andra två är inte översatta, det gick inte! Ändå satt jag uppe till halv tre och jobbade med detta. Upp igen kl 7 i morse, vi kan väl säga att jag inte är den fräschaste frukten i skålen idag... ;)

...guld i mun, heter det ju men jag har aldrig riktigt förstått mig på det. Nåväl, i morse var jag i alla fall ute med hundarna hyfsat tidigt för att vara jag och helg. Anledningen var att jag samlat mig för att ta en joggingtur och då vill man inte möta någon i skogen! Så strax efter nio gav jag mig ut. Snacka om förvånade hundar när matte sprang! Helt onödigt, tyckte Tutan och lufsade bakom i maklig takt. Jag är benägen att hålla med henne. Melvin tyckte förstås att det var helfestligt och Visa skuttade på, gansa förnöjd även hon. Mitt tempo passar henne gott, det går inte så snabbt. Nåväl, femton minuter varade spektaklet även om det kändes minst dubbelt så långt. Få se om vi orkar göra om det om några dagar, kondisen skulle helt klart må bra av det.

Annars jobbar jag mycket nu igen, nog så svåra och tunga översättningar som tar lite väl mycket tid. Målet är att bli klar idag så att jag kan vara helledig i morgon. Det är dags för jaktträning med uppfödingarna igen, lite grunder står på schemat och så linjetag. Ska bara komma ihåg att ta ut några kråkor idag också.

Sista skolveckan till veckan, fast ungarna verkar ha slutat redan. Det verkar inte hända just något i skolan utan mest vara en transportsträcka till själva avslutningsdagen. Nåväl, bra att de har skoj. Sedan ska store sonen sommarjobba och minstingen på fotbollsskola redan på lovets första vecka. Vecka 26 ska vi ha Avans sommarcafé, det blir Ludde och Stinas sommarjobb. Då utlovas gott fika, lunchpajer och loppis med bland annat böcker, välkomna dit!