Huset Elliot

Jag tillhör ju kategorin oroliga hundägare så i min sinnevärld hann allt från livmoderinflammation till utslagna njurar passera revy. Därför var jag helt slut när jag kom tillbaka hem, kände mig ungefär som ett urblåst ägg. Men hundarna hemma var ju pigga som små mörtar så vi fick ta en promenad på isen. Melvin leker ibland välan hårt med morsan och hon säger förstås inte ifrån utan piper till när det gör lite ont. Hon skulle behöva gå kurs hos syster Vimsa och lära sig säga till på skarpen när det behövs. Morris har börjat göra lite utsvävningar men kommer som en pil när man ropar. Lite lustigt det där, man har en valp med ett visst beteende och snabbt vänjer man sig och tror att så här är min hund. Och så går någon månad, de kommer in i en annan ålder och har plötsligt en helt annan personlighet. Morris har ju inte gått långt från min sida innan, när Melvin har dragit iväg för att kolla något så har Morris stannat och tittat på mig för att sedan komma skuttande. Jag har älskat det där, mina andra hundar har alltid hållit ett måttligt avstånd till mig medan Melvin har oerhört svårt för detta med avståndsregleringen. Nu börjar plötsligt den lille trefärgade ta upp spår på isen som han följer långt in i skogen, helt för egen maskin. Jag tackar min lyckliga stjärna för att vi har lagt en god grund med inkallningen, dels genom att förstärka det positiva men också genom att någon gång vara lite "otäck" när han valt att inte lyssna. Morris gillar inte när matte morrar, mer "otäck" än så har jag inte varit. Men tänk på det, ni nya valpköpare, en valps personlighet förändras fort! Inkallningen ÄR viktig och det är nu ni har chansen att lägga grunden. Inkallning, kontakt, stadga och så passivitet, jobba med det. Det är viktiga grunder i all hundträning. Aktivitet brukar mina labbar vara så bra på ändå, det behöver ni inte förstärka.

Igår kom jag mig också äntligen iväg och blev klippt. Har världens bästa frisör som nu är barnledig men igår jobbade hon lite så att jag kunde få huvudet ansat. Nu ser jag ut nästan ut som en pudel baktill i nacken, alla mina lockar fick ett nytt liv. Lite färgade slingor gör håret mindre grått också och jag är så nöjd, så nöjd. Skönt också med någon som klipper ur rufset lite ordentligt, jag har en fruktansvärd massa hårstrån och det blir varmt som en liten yllemössa. Men nu känns det kalasbra!

Ikväll blir det basket, vi ska se LF möta Sundsvall Dragons i den fjärde och förhoppningsvis sista kvartsfinalen. LF leder med 2-1 i matcher efter en riktig rysare i Sundsvall i tisdags (vi såg den matchen på tv). Äldste sonen ska sitta med klacken och skrika, vi andra känner oss lite mer civiliserade och ska sitta på långsidan (och skrika..?). Jag älskar verkligen basket, trots att jag egentligen just inget kan. Vem kunde tro att det skulle bli så? Tur att ungarna har lärt morsan lite om vad som är kul i livet. ;o)

Minusgrader idag, det innebär att jag kan gå på isen med hundarna och det innebär i sin tur att Morris slipper badkaret när vi kommer hem. Snösmältningen är lite problematisk, dels nu då med en egen cavalier som måste duschas av men också för mina stackars benhinnor och knän. De fixar inte riktigt allt knallande på hårda asfalterade vägar utan ställer till lite bekymmer. Och jag vet ju sedan gammalt att de där benhinnorna skulle behöva möta kniven men det vägrar jag i sten, livrädd för sjukhus och läkare som jag är. Förhoppningsvis går snösmältningen med raketfart när den väl sätter igång och till dess får jag försöka stå ut med grusvägen mot Bälingeberget och en och annan vända runt byn.

Mitt insamlingsprojekt rullar på och jag ligger just nu hopplöst efter med mössorna men det är ju ett angenämt bekymmer. Tack till alla er som stöttat, nu har också Maria och Mattias hakat på!

Dottern ja. Hon kom hem med magsjuka i förrgår. Det är ju något av det värsta jag vet så jag har mått dåligt sedan hon satte igång men inser att det är ren inbillningssjuka. Än så länge... För säkerhets skull så tvättar jag händerna något maniskt, om de är torra i vanliga fall så är det inget mot nuläget. Måtte jag klara mig! Och alla andra i familjen med, för den delen!

Dagen idag bjuder på lite hårfix, jag ska äntligen ta mig iväg och klippa rufset samt färga lite slingor. Ser fram emot en något uppdaterad version av morsan von Heijne, den där grålurviga varelsen som tittar mig i spegeln gillas inte riktigt. Och i eftermiddag ska jag till Öjebyn med Majsan, hon har börjat kissa och dricka lite mycket och eftersom hon dessutom nyss har löpt så anar jag oråd. Men pigg som en mört i övrigt är hon och helt matfixerad. Så, vi får se vad de säger. Hoppas på något lättbotat och inte så dyrt.

Till sommaren har vi ju planerat några kvällars jaktträning med Annika. Men jag är lite sugen på att hitta på något mer tävlingsaktigt också och hade funderingar på en poängjakt. Vad säger ni om det? Allt under lättsamma former förstås, men ändå med lite priser och lite prestige. ;) Annika kan tänka sig att vara domare och hon hälsar att hon är mutbar, gärna i form av choklad. ;) Men - nu vill jag ha synpunkter från er! Är ni med, valpköpare där ute? Vi behöver ju både deltagare och funkisar om det ska gå att ro i land.

Så några ord om min lilla insamling igen, så klart. Igår gick den i mål ekonomiskt (jag ligger så klart efter med de små mössorna men knåpar på en stund varje kväll) och det var lite snabbt, så jag höjde ribban en hundring. Tack till Katarina med Jota, Lena med Dino samt Malin för era bidrag, roligt att så många vill dela med sig till världens barn. TACK!

Fick underbara bilder på Boden-gossen Dino med mejlen idag. Dino är en kille med egna idéer - tycker att det är läggdags kl 21 och dissar alla försök till rastning efter det klockslaget. Dissar även koppel, vägrar helt sonika att gå med. Älskar att åka med barnens olika fordon, åker cykelkärra med barnen men kliver också upp i leksaksfordon som lära gå-vagn eller släp till bobby car för egen maskin för att få följa med. Här ett bildbevis på det senare:

Ja, labbar kan vara tjuriga och ja, labbar har absolut humor. :)

Tog med Morris i bilen när jag hämtade Stina idag. Om det gick bra i söndags så gick det mindre bra idag, han spydde två gånger men är ändå klart mindre ängslig än förut. Nu har jag läst en veterinärartikel på nätet som menar att man ska träna på, lämnar man det därhän så är risken att besvären kvarstår även i vuxen ålder. Alltså får vi traggla på. Frågan är om detsamma gäller sängsovandet..?

Värmen förstör alla fina spår i skogen, nu trampar man igenom lite överallt och utan förvarning. Misstänker att det blir några trista veckor med promenader runt byn och skitiga hundar framöver. Vårens baksida.

Till sist - TACK till er fantastiska valpköpare som har hakat på min insamling för världens knattar. Jag är ju på intet sätt religiös, snarare tvärtom, men jag tror på att dela med sig till de som lyckats lite sämre i livets lotteri. Och turligt nog verkar jag ha valpköpare som delar min uppfattning, nu senast Fredrik med Muffins. Tusen tack! Nu är vi uppe i 300 kr, jag har två till mössor att knåpa ihop innan jag är ikapp. Hoppas att någon till vill bidra så att vi kommer upp i målet 500 kr, eller kanske högre..? Ikväll var det en spännande basketmatch på tv, LF mötte Sundsvall Dragons i den tredje kvartsfinalen och vanni förlängning. Inte bra för nerverna med sådana matcher, då är det skönt att ha något i händerna. På fredag hoppas jag vara på plats i Pontushallen och se den fjärde kvartsfinalen live. Basket ÄR underhållning!

Här kommer ånyo länken till min insamling, nu med bild på mössorna för Jennis bidrag:

Tack till er som uppmärksammat min lilla insamling! Senaste bidraget kom från Anita och Vira, stort tack till er! Gårdagskvällens film var perfekt, har nästan hunnit klart två små mössor. Bildbevis kommer! Målet är satt till 500 kr men än är vi inte där och jag har gott om restgarner som jag behöver bli av med (fråga maken...) så haka gärna på. Efter helgen skickar jag mössorna till Nepalinsamlingen, efter det blir det något annat mål med ev mössor.

Nu planerar vi också starten på tävlingssäsongen 2012. Förhoppningen är att det ska bli mer i år än i fjol, det är i alla fall svårt att få ihop mindre... Premiären blir den 19-20 maj, när jag ursprungligen tänkt gå jaktkurs med Melvin men när det också visade sig vara agilitytävlingar och utställning. Alltså blir det de fläckigas helg istället och jag får agera chaufför till dottern. Är man morsa så är man.

På tillbakavägen kände jag plötsligt den omisskännliga lukten av räv, ni vet den där fräna, speciella lukten. Naturligtvis hade andra känt den före mig, tre fläckiga rumpor var redan på väg in i slyn. Tack vare hyggliga inkallningar på dem alla tre (eller tja, när det gäller den brunvite så var det nog lika mycket vetskapen om att matte hade godis i fickan) så vände de om och kom tillbaka. Bara att hoppas att Mickel inte hade spridit några små skabb efter sig i slyn... Vi har varit med om sådant förr när Visa som unghund stack ner huvudet och halva sig i ett rävgryt. Håligheter ska kollas! Skabb på alla hundar blev belöningen... :(

Fascineras av Idefix energi, han har ändå passerat sju års ålder nu men av det märks ingenting. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran på isen någon dag och filma hans framfart. Fast helst i lite bättre väder än så här. I år ska gossen ställas ut litegrann, även om vi planerat den stora comebacken till nästa år då han är veteran så måste vi tjyvstarta lite i år. Killen är inte så pjåkig! Maya ser också bättre ut nu när hon badats och haft baddräkt på sig så att inte pälsen står precis rakt ut. Men hon får nog avstå utställningarna, att hon ska få mer än sin 1:a tror vi inte på. Det blir agility för henne i år.

Om några veckor åker maken och jag till London ett par dagar på egen hand. Det ska bli helt underbart, London är ju min stad! Jag behöver bara två länder, Sverige och England, allt annat kan jag vara utan. Thailand och badsemestrar lockar mig föga, men England... Nu är det ju inte första gången vi åker dit och förmodligen inte sista heller, så har ni något tips på något kul att titta på eller något bra shopping- eller teatertips så tas det tacksamt emot.

Slutligen vill jag passa på att tacka er som lämnat bidrag i min lilla insamling. Vad glad jag blir att fler än jag gillar idén! tack till Jenni, Siri och Loovis som lämnat ett bidrag, nu ska jag klura på vad jag ska knåpa ihop i tv-soffan ikväll. De visar ju You've got mail ikväll på TV3, en riktig mysfilm.

Underbar bild på Muffins (H. E Dam) med snö på näsan. Tack till husse Fredrik för fantastiskt fint foto!

Lille Loke (H. E Priffe) har fått en ny kompis i wachtelhunden Jerry.

Idag har det varit premiär för agilityträning i ridhus för dottern, en efterlängtad sådan. Morsan har hårdnackat vägrat så länge det har funnits valpar i huset. Men idag stuvade vi in Maya, Morris och Melvin i bilen och drog mot Bensbyn. Och javisst, Morris hade kräkts när vi kom fram men var ändå vid förhållandevis gott mod och tyckte att det var lajbans med en timmes promenad på gator och skogsvägar i Bensbyn. Matte hade fullt sjå att hålla honom borta från all hästbajs som låg överallt, värre än en hundkräka i bilen är väl en uppspydd hästskit... :( Men det gick bra, minimalt med hästbajs inmundigades och faktiskt, inget kräkande på hemresan.

Dagens träning innebar också ridhuspremiär för liten Morris. Det var väl inte lika kul som promenaden utan liiite läskigt, i synnerhet som så många hundar skällde. Nu vet även Morris varför det heter skälltisar... ;) Nåväl, han överlevde, fick bada när han kom hem och lär somna ovaggad ikväll. ;)

Maya var speedad men ändå kontrollerbar och tyckte nog att det var lika kul som matte att vara igång med träningen igen. Det såg fint ut, det ska bli spännande att se vad de får till under året, de där båda. Klass 2 är det som gäller, hoppas att de plockar pinnar och tar sig vidare.

Jag har knåpat ihop en liten mössa till min insamling som tack för Karins bidrag, den syns nu på insamlingens hemsida. Ni hittar den om ni klickar på bilden nedan.

Två promenader på isen har det blivit idag. Kör mycket inkallningsövningar med den lille fläckige nu och tränar också på att man inte måste avsluta allt med att hoppa på mattes ben. Inkallningarna går bra, olydnaden han uppvisade under valparnas sista veckor här verkar vara bortblåst nu. Hoppandet mot benet får vi jobba vidare på, matte försöker komma ihåg att alltid, alltid möta upp med handen i hans nivå. Inte lätt när man är van en reslig herre som Melvin.

Morgonens glädjeämne var annars Karins inlägg i min blogg. Vad glad jag blir över kommentarer från er som följer bloggen och vad roligt att du nappade på min idé om insamling för världens barn! Jag ska börja knåpa ikväll... Och visst, det är långt till Lindesberg men här släpper vi inte kontakten med valparna i första taget! ;o) För er som har missat min insamling så hittar ni mer info om ni klickar på bilden här nedan. Hoppas att ni vill vara med!

Jag har fått bilder på alla småttingarna och tänkte dela med mig av några här. Ett par behöver fixas lite i bildredigeringsprogram så dem får ni vänta lite på. Men här kommer några:

H. E Kasino, kallad "Dino", har hittat en ny favoritplats.

H. E Vira har kommit upp sig i tillvaron.

Det ska börjas i tid... H. E Loo, "Loovis", bytte vintern i Luleå mot grönska i Trollhättan och har inlett viltspårkarriären. ;o)

Anledningen till att jag får äran att gå ut med fem hundar är förstås att dottern är sjuk. Igen. Det bidde feber efter friluftsdagen, som vanligt. Men förhoppningsvis ger den snabbt med sig.

Har också insett att det nog bor en liten biståndsarbetare i mig, fast på distans och utan religiösa förtecken. Nu har jag knåpat ihop sex små mössor till behövande barn i Nepal. Det är nämligen så att man kan minska barnadödligheten i många länder så enkelt som genom att sätta på barnen en liten mössa, men många barn har ingen sådan. På ett sjukhus i Nepal har man fått låna mössan så länge man varit där men fått lämna tillbaka den när man åkt hem. Nu stickas och virkas det mössor runt om i vårt avlånga land för att varje litet barn ska få en egen mössa och därmed en lite bättre start i livet. Vi har det bra här i Sverige och kan hjälpa de som dragit en sämre lott i livets lotteri.

För att kombinera min fingerfärdighet med annan nytta, har jag startat en insamling via SOS Barnbyar. Idén är enkel, du sätter in en 50-lapp till SOS Barnbyar via min insamlingssida och hjälper på så vis behövande barn någonstans i världen. För varje 50-lapp som kommer in knåpar jag ihop en mössa och skickar den till någon hjälporganisation. På så vis hjälper vi dubbelt. Du hakar väl på? Mer info hittar du här (klicka på bilden):

De sista dagarna med småttingarna gick allt i hundratjugo knutar och jag hann just inget mer än valparna och lite småjobb som trillade in. De var ett livat och framåt litet gäng och det märks nu också när de har flyttat hemifrån, de verkar fortsätta vara framåt och nyfikna på tillvaron och inte just ängsliga av sig ett endaste dugg. Det ska bli oändligt spännande att få följa de här småttingarna och se hur det går för dem i framtiden.

Detta är Huset Elliots Dam, alias Muffins, som är kvar här i Luleå hos husse Fredrik. En fartfylld liten dam som lär husse hur man valpsäkrar en lägenhet...

Här har vi Huset Elliots Loo, alias Loovis, med lite matrester runt munnen. Hon har åkt tåg med matte Jenni hela vägen ner till Trollhättan men det verkade inte bekymra henne särskilt mycket. En liten fröken med aptit på både livet - och mat.

Huset Elliots Vira ska också kallas Vira och bor numera i Sävast hos tidigare valpköpare Anita. Förhoppningen är att hon ska komma tillbaka till kenneln i framtiden och kanske ha en valpkull, om allt går planenligt. En liten madame med egna åsikter om detta med mat. Är välling verkligen mat???

Kullens maffigaste, den store killen Huset Elliots Kasino, kallas numera Dino och bor hos matte Lena med familj i Boden. En riktig myspropp och kullens verkliga Skalman, med en orubblig mat- och sovklocka. Ingen kunde heller äta med samma fart som han, jag undrade nästan om han hade en skopa till underkäke.

Längst norrut hittar vi Huset Elliots Priffe, kallad Loke, som bor med matte Barbro med familj i Haparanda tillsammans med nya hundkompisar. En snabb och påhittig liten kille som gärna lekte jagalekar med både syskonen och Morris.

Här hemma tror jag faktiskt att hundarna njuter av att ordningen är återställd. Jag gör det också även om det blev vansinnigt tyst och stilla, lite som att lyfta ut symaskinen som mamma brukar säga. Men det är en känsla av lyx att kunna ta ut hundarna på isen och gå i en timme utan att känna stressen av att måsta hinna hem till valparna innan de vaknar. Det är också lyxigt att kunna sova tills klockan ringer halv sju. Just den lyxen har jag inte riktigt hittat till än, fortfarande vaknar jag ett par gånger per natt och tittar på klockan i tron att jag ska gå upp. Men det släpper nog snart.

Morris saknade nog kompisarna lite igår. Vattenskålen kom in i köket igen och den lille killen drack. Och drack. Och - kissade... Gissar att han okynnesdrack, det hade väl nyhetens behag i kombination med att han var lite rastlös trots två långa promenader och lite träning. Idag har det gått betydligt bättre. Han får ju mer tid med mig nu och det tror jag att han uppskattar. Det är i alla fall välbehövligt, lydnaden på hemmaplan är minst sagt svajig nu.

Nu har vi inga fler valpplaner för året utan ska ägna oss åt de egna hundarna. Idefix ska eventuellt para en tik eller två, information om det kommer när jag har någon.

Valparna är nu fördelade och jag känner mig nöjd med hur det blev. Store killen är en riktig teddybjörn med stor aptit och härlig päls. Han flyttar till Lena med familj i Boden och ska heta Kasino i stamtavlan. En väldigt lättsam pojke som följer mat- och sovklockan väl. Ganska stabil och tuff, inte sällan i fight med de båda tuffare brudarna. Idag har han försökt smaka på nästan varenda köksmöbel så vi har haft lite utvecklingssamtal, han och jag.

Lille killen hamnar hos Barbro i Haparanda och ska heta Priffa i stamtavlan. En lite mjukare gosse, väldigt alert och påhittig. Om store killen har mat som ett intresse, tycker lille killen att man bör hålla koll på omgivningarna och se om det händer något spännande också och inte bara äta. Hans favorit är dock vällingmålet, då äter han så att magen står i fyra hörn för det mesta.

Lilla tiken blir även hon Bodensare och flyttar till Anita med familj och blir en liten Vira. Hon är också en lite mjukare modell men väldigt alert och också väldigt knähundsvänlig. Äter lite sisådär, här är det dock vällingmålet som är det mest tveksamma. Man får lyfta tillbaka fröken och hennes bror några gånger och påminna dem om vad de egentligen skulle göra. En ruskigt morgonpigg liten varelse, har nog sin mest alerta period då (till skillnad från kennelmorsan).

Mellantiken flyttar till Jenni i Trollhättan och får stamtavlenamnet Loo. Här hemma går hon nu under namnet Fröken Trollhättan. :) En okomplicerad, stabil dam som också gillar mat men som gärna också kan mysa i famnen en stund. Idag har hon insett att det finns en värld ovanför golvet så hon har jobbat på att komma upp sig lite i tillvaron. Surt bara att spänsten i bakbenen ännu inte är vad den borde vara, hälsar hon. Men när den kommer...

Stora tiken flyttar till Fredrik i Luleå och blir en Dam. Fast gudarna vet om det namnet är så rättvisande, här hemma går hon under namnet Kommandoran. Hon gillar att visa syskonen vem som är boss i gänget, även om det blivit lite mindre av den varan på sistone. Har försökt lära sig av syrran hur man tar sig upp i kökssoffan men inte heller hon lyckades (tack och lov!). En riktig racerråtta som ännu inte är helt tillfreds med att mysa i famnen men vi jobbar på den biten.

Idag har småttingarna ätit bra båda målen. Tror att lösningen kan vara att dra ut lite på tiden mellan målen, nu gick det nästan fem timmar mellan frukost och lunch och då åt de bra, även om man får lyfta tillbaka dem några varv. Låter två av de större äta ensamma så att de inte kan sko sig på de andras bekostnad, det fungerar himla bra. Visa visar inga tecken på att vilja avvisa dem från tutteriet så nu har matte börjat hålla dem åtskilda så smått. Annars skulle någon gärna leva på enbart tuttemat och det känns inte så lysande.

Man märker nu att köket är blahablaha. De sitter gärna framför grinden och piper eller biter i spjälorna och försöker komma ut. De båda stora tikarna har insett att det finns saker ovanför deras huvuden och har försökt hoppa upp på kökssoffan m.fl. ställen. Det ser lite kul ut när de står där på två ben, med framtassarna i soffan, små och bastanta och så studsar de lite lätt på bakbenen. Men det går inget vidare, än...

Fröken Trollhättan är duktig på att formulera sig muntligt. Ett litet voff förklarar att hon tycker att maten ska serveras, att det är dags att sitta i knäet eller något annat. Gissar att det inte bör bli alltför svårt att lära henne momentet skall om hon ska träna bruks, men hoppas att hon inte ska gaffla om det blir jaktträning.

De slåss lite mindre nu, tack och lov, även om Kommandoran och storkillen fortfarande kan ha sina duster. Annars är det mer vanliga småbråk nu, om någon leksak eller för att någon "råkat" få någon annans svans mellan tänderna eller liknande. Shit happens, you know. ;)

Tycker allmänt att de sover för lite och funderar över om de gjort upp någon form av jourschema. Det känns som att det är någon som är mer uthållig än de andra varje vakenpass...

Vi har också börjat uträtta behoven ute. Jag är van vid att någon tycker att det är lite läskigt i början att gå på den kalla snön men här var det nemas problemas, alla knatade på i det vita direkt och verkade tycka att ÄNTLIGEN fick vi en annan värld att tillgå! Däremot går det väl lite si och så med behoven... Ett par är jätteduktiga på att uträtta både det ena och det andra medan någon annan nästan konstant kommer in och, just det ja... Det är för mycket spännande att lukta på ute för att man ska komma ihåg att kissa också!

Som ni märker så lever vi i Bälinge! Vi lever så mycket just nu att vi inte hinner med hemsidan. ;o) Den tar vi lite senare!