Influensatider

Matten har varit däckad i flunsan och har problem med rösten. Det gör att vi inte har kunna göra så mycket som matten hade tänkt. Ila gör saker på egen hand istället, bland annat har hon lärt sig att öppna luckan till diskmaskinen om den inte är ordentligt stängd. Fram till idag har övriga familjen rapporterat att de plockat ut liten valp ur diskmaskinen och jag har tänkt "ja, ja, den stod väl på glänt": Idag vet jag bättre... Luckan är ordentligt uppe, dock inte stängd med ett klick. Liten Ila ställer sig på två ben, petar med framtassen och voilá, luckan åker ner och man kan kliva in i den magiska maskinen! Så nu måste den stängas. Helt.
 
På det stora pluskontot ligger sovvanorna. Jag är sjukt trött efter influensan och går och lägger mig vid 22-22.30. Och varenda natt har jag fått sova till 5.30-6.00! Det är balsam för en hostig själ. För det älskar jag henne enormt. Det gör jag annars också, så där så att hjärtat nästan svämmar över. Utom när hon tycker att hon ska ha mat och ljudligt ropar på matte i köket. Valpskall är gälla... Nu är övriga familjen beordrad att säga till lilla fröken när hon gör så där, kommer jag dit så får hon som hon vill. Ila ropar, matte kommer... Inte bra.
 
Vi har börjat träna lite uppförande också. Det är inte OK att bogsera de fläckiga i öron eller svans under koppelpromenader. Ila tycker att det är en fånig regel. Lika fånigt är det att man inte får kasta sig fram i grodliknande skutt i kopplet för att komma framåt fort. Nu går vi inte mycket i koppel, egentligen bara över vägen, men den transporten är dryg när man hela tiden ska bända loss de fläckigas trassliga öron eller stanna för att hon ska sluta kasta sig i kopplet. Vi jobbar vidare på det. På pluskontot finns jättefina inkallningar och en förmåga att komma och söka kontakt med jämna mellanrum i hopp om att få godis. Samarbesviljan är stor: Envisheten likaså. Hon är en underbar liten hund!
 
 

RSS 2.0