Huset Elliot

Nu har resultaten kommit för skanningen av både vår Idefix och Mayas pappa Mattis. Och båda är SM 1a, det som förr kallades för A. Kliniken ringde nyss upp mig och berättade att detta var det bästa resultat de hittills hade skannat där, dessutom de äldsta hundar de hittills hade skannat. Det känns fantastiskt kul, inte minst med tanke på de små knytten som nu ligger i valplådan. All respekt till Lena, kennel Gråsidingens, som fött upp våra cavalierer, och till Anja, kennel Apricot, som fött upp deras föräldrar, far- och morföräldrar mm. Ett fantastiskt avelsarbete skördar fantastiska resultat och jag är så tacksam över att äga både Idefix och Maya. Nu önskar jag att vår lille gosse kan hinna sprida sina friska gener lite till innan han faller för åldersstrecket. Inte för att han själv funderar på någon ålder, han håller igång ungefär som förr. Hans dagliga simturer i älven gör att hans päls nu är alldeles burrig och han liknar nästan en pudelkorsning. Kanske inget som brudarna faller för men så blir det när man har mycket päls på kroppen.

 

Valparna går nu under beteckningen ogräsen, de växer nämligen som just ogräs. De två stora killarna har ökat över 100 gram i vikt redan, de andra två strax under så uppenbarligen finns det gott om mat. Jag håller noga koll på vågen och också på att Maya kissar ordentligt. Vi hade 31 grader varmt på framsidan igår så det är otroligt varmt, det gäller att få i henne vätska. Det är något sjukt över att det är varmare i Nottbotten än på Mallorca. I maj!!!

 

För att försöka göra det svalare bytte jag också ut valplådan igår. Nu bor de i en uppblåsbar barnpool med ett lakan över. Dels blir det mer plats och sedan gör förhoppningsvis lakanet att det blir lite svalare. Det blir också mjukt och gosigt, Maya verkar nöjd med arrangemanget och har hittills inte visat något mer intresse för en ev. flytt till tygburen i Stinas rum. Det är jag tacksam för.

 

Måste så klart bjuda på en bild från idag också. Det syns att det är varmt, de behöver inte ligga i en hög för att hålla värmen.

 

Valptik i 30-gradig sommarvärme är ingen höjdare. Maya flåsar så att jag ibland får för mig att hon har feber och måste kolla. Men så är det tack och lov inte. Däremot är det säkert inte svalare att ligga i en valplåda med fyra småttingar som kryper nära, nära, när termometern samtidigt visar 24 grader på husets skuggsida och närmare 30 på framsidan. I Norrbotten - i maj!!! Hur mår det med klimatet egentligen..?

 

Maya tycker inte att vatten är någon jättehit så för att få i henne vätska serverar matten A-fil. Det slinker förstås ner. Blöter maten också och serverar den i små portioner ganska ofta istället för färre och stora, tänker mig att det blir lättare att smälta och gör lite mindre ont nu när hon är snittad. Maya själv tycker nog att det vore bättre med stora portioner och ungefär lika ofta men matte vill att vi ska klara magen också. Det har vi gjort hittills, den fungerar hur fint som helst.

 

Mattes arrangemang med valplåda i arbetsrummet är inte heller helt uppskattad. Ibland smyger Majsan in i Stinas rum och stöker runt i tygburen som står där. Jag har mina aningar om att hon planerar en valpflytt i ett obevakat ögonblick - därför blir det inga obevakade ögonblick för den lilla damen! Matte håller sitt vakande öga över gänget i lådan och de få stunder jag måste avvika (även vi tvåbenta måste uträtta behov eller dricka i värmen), ja då stängs dörren till rummet. Vill inte springa runt och leta valpar i huset.

 

Husse var ombedd att köpa en uppblåsbar barnpool igår, jag har sett på nätet hur andra använder dem som valplåda och tänkte att det kunde vara fiffigt, nuvarande lösning kommer inte att fungera särdeles länge för fyra stora valpar. Husse kom hem med en pool som var 61 cm i diameter... Den var visserligen söt, i rosa och med  Musse Pigg på kanterna, men den rymde knappast ens en utsträckt Maya. Idag ska matte göra ett nytt försök när Stina kommit hem och kan vakta valpar. 

 

Till sist lite bilder från morgonen. 

 

Nu har vi fått resultaten från Idefix MR-skanning! Han är klassad "A" - ingen synlig syrinx och inga dilaterade ventriklar, detta vid en ålder av 8 år och 3 månader. Om man dessutom tillägger att hans mamma, hans pappa och alla hans fem syskon har hjärta ua efter fyllda sju år så måste man väl ändå säga att han är ett synnerligen gott avelsresultat!? Vi är så glada över att få äga denna gosse och känner stor tacksamhet mot uppfödare Lena på kennel Gråsidingen samt Anja på kennel Apricot som gjort förarbetet, dvs fött upp hans föräldrar. Vi är också glada över att resultatet blev så bra med tanke på de valpar han är pappa till. Alltid roligt att veta att föräldradjuren är friska. Nu hoppas vi få njuta av vår gosse i många, många år till.

 

 

Själv tar han det hela med ro. Han hade sin höjdarstund igår när han inledde årets badsäsong med ett rejält dopp i älven. Det är livskvalitet om ni frågar honom. 

Det råder ett stilla lugn över valplådan. De små äter, sover och växer och verkar förnöjda med tillvaron. De är starka och livsdugliga, kommer de lite längre från mamma och syskonen så är de som små målsökande projektiler och är snabbt tillbaka. De riktigt häver sig upp på frambenen och tar sig fram, fascinerande att kunna orientera så trots att man varken ser eller hör. Jag som inte ens kan orientera om jag får en karta i handen...

 

Det vi inte riktigt gillar, Maya och jag, är värmen. Igår flåsade hon något alldeles kopiöst, jag kollade tempen stup i kvarten men nej. Vårt sovrum blir väldigt varmt, speciellt fram på dagen, så idag har vi flyttat till gäst-/arbetsrummet istället. Maya är lite skeptisk till det arrangemanget, det var tidigare Vickes rum och då var inga hundar välkomna dit så ska vi verkligen vara där nu..? Jag får därför agera sällskapsdam så gott som hela tiden och känner mig nästan som en barnmorska på riktigt. Nu brukar jag väl ändå hålla ganska mycket koll de första dagarna men kanske blir det lite extra nu tills hon har vant sig vid nymodigheterna. 

 

Fascinerande med valpar, så små och hjälplösa nu men om åtta veckor så kommer de att vara små ligister. Vem kan tro det om de här små liven?

 

I natt kom Mayas valpar! Fyra stycken, en tik och tre hanar, alla trefärgade. De är stora och livsdugliga så jag känner mig ganska lugn men vill ändå vänta några dagar innan jag börjar ringa runt till er som väntar på besked. Till dess får ni njuta av bilder här i bloggen:

 

Maya har inte börjat valpa och visar inga tecken på att vara helt på gång heller. Min gissning nu är tisdag, fast det kan ju komma fort när det väl kör igång. Skönt på sätt och vis om det inte händer under helgen, OM vi skulle behöva veterinärhjälp så är helger alltid lite knepigare. Fortsätt att hålla tummarna för oss!

 

Strålande sol och högsommarvärme här i norr. Igår var det Luleå stadsmara, båda barnen var anmälda i olika klasser. Lillebror sprang 3,5 km på förmiddagen, då var Morris och jag där och hejade fram honom.

 

...att detta med att träna på att ligga i lådan är urfånigt. Varför ska jag ligga i lådan och matte i sängen, undrar hon? Matte såg framför sig hur hon skulle sitta och sticka i en halvtimme medan Maya snällt tuggade tuggpinne. Ha! Matte har dålig Maya-insikt. Maya kan nådigt tänka sig att ligga i lådan men då ska matte banne mig klia på magen under tiden. Annars smyger Maya därifrån och blir väldigt döv i öronen när matte försöker kalla tillbaka henne. Nåväl, jag antar att vi löser det hela när det drar ihop sig.

 

Dagens gåta är annars: vad är det för likhet mellan Maya och en skalbagge? Och svaret är förstås att båda har svårt att vända på sig när de hamnat på rygg. Hon är tjock nu, lill-gumman, och man ser med blotta ögat hur det rör sig därinne. 

 

Nedan en grynig bild på en småsur Maya från gårdagen. Då bar det sig inte bättre än att matte somnade i sin säng, varpå Maya raskt smög iväg. Matte vaknade till ljudet av små tassar och försökte locka tillbaka Maysan men förgäves. Istället gav hon sig ut på jakt efter spilld kattmat, betydligt roligare än att ligga i en fånig labradorsäng som matte tror ska vara cavaliervalplåda...

 

 

 

Det är inte bara valpar på g här i Bälinge. I ett rede ligger nu också två hönor och ruvar frenetiskt på samma ägg. Vet inte riktigt hur de har tänkt sig att det ska fungera, om de har tänkt ha delad vårdnad om dunbollarna också sedan eller om en blir utan. Det andra redet står tomt. Ibland händer det att någon av de andra pluppar ur sig ett ägg där men helst ska de också klämma ner sig i kollektivet och lägga sina ägg. Nä, höns är verkligen inga smarta djur. Men rara.

 

Maya stånkar på. Vi tar inga som helst promenader nu utan rastningsrundor så att hon får röra på sig och hålla igång magen. Hon är ganska flåsig och ligger mest utsträckt på köksgolvet som en groda med bakbenen utåt. Gissar att det kanske är lite svalt att ligga så, labbarna brukar köra samma stil när de är dräktiga om sommaren. Dessutom har man koll på vad som händer runt kylskåpet...

 

Funderar lite över bloggen. Jag noterar att antalet besökare går upp var gång jag skriver ett inlägg. Hur vet ni att jag har skrivit, kan man få meddelande om det? Som vanligt har jag ingen koll på hur saker och ting fungerar... 

Nu börjar det röra på sig på alla plan! Jag har bestämt mig för att dra ett streck i väntelistan på Mayavalp tills de är ute, nu har jag ett lagom gäng med trevliga personer som är sugna på en liten fläckig kompis och för att inte riskera att göra många besvikna så väntar vi nu tills de är födda. Det är knappast mer än en vecka dit.

 

Jag har också etablerat kontakt med en hanhundsägare i mitt sökande efter partner till Raya. Det är en hund jag tittat på förr och suktat efter och där klockan börjar klämta, men än är inte alla bitar på plats så ni får vänta lite till på information. Det är lite hälsokollar som ska till först.

 

Maya och jag har invigt den tänkta valplådan. Vi gör som förra gången, vi kör på en sådan där stor plastbalja till hundsäng som labbarna har, med raka kanter och mjukt bäddat. Den står nu redo bredvid min säng och vi provlåg i den idag. Maya fattade inte riktigt vitsen med att ligga där men om matte kliade på magen så OK då.

 

Igår fixade vi till frillan lite på Mayas mage, klippte bort lite långa testar och så. Hade tänkt kapa lite på öronen också men de var inte så fasligt långa så jag tror att de får vara som de är. Tog i alla fall en bild på magen fast jag tycker inte att det syns hur tjock hon faktiskt är. 

 

Ska försöka hinna uppdatera hemsidan lite mer nu, börjar med det viktigaste och jobbar mig vidare. Har bestämt mig för att gruppen på Facebook ska vara för valpköpare och andra med hundanknytning till kenneln, andra får söka sig info här. Så då gäller det ju att sköta sidan lite bättre!

 

Glada nyheter är att Linnea och Chili varit iväg och tävlat lydnadsklass 2. Det gick lysande trots 25-gradig värme, de fick ihop 164,5 poäng (bla en tia på rutan, tror jag får åka till Linnea och gå kurs) och därmed ett första pris samt en andraplacering i klassen. Grattis tjejer! Man kan tycka att bokstavskullen består av ett gäng duktiga hundar när man ser på resultaten men det handlar så klart om att de hamnat i händerna på ett gäng duktiga valpköpare. Jag är så glad och stolt över det.

 

Har lagt ner en massa tid på att hitta hane till Raya men står i princip och stampar på ruta ett. Har en hane i Finland som jag varit sugen på förr men han är lite till åren, jag vet inte ens om han lever. Har mailat både uppfödare och hanhundsägare men utan respons så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det trevliga med Finland är att de fortfarande dubbelmeriterar i mycket större utsträckning än vad vi gör här så man får lite mer kvitton på att det fortfarande finns arbetsegenskaper i hundarna. Nackdelen är hälsan, det paras betydligt mer hundar med ledfel där. Har några hanar jag håller ett öga på och kikade på den enes ledstatistik. Ryggade först bakåt och bestämde mig för att stryka honom från listan över framtida kavaljerer. Men så kollade jag en gång till och insåg att tiken som parats hade DD på höfterna. Svårt att förvänta sig underverk då. Så man måste läsa med förnuft och kolla noga bakåt. Lite pyssel. Men nu finns deras databas på svenska så jag slipper sitta med ordlista bredvid mig när jag läser. Vilket lyft! Nåväl, arbetet fortskrider, ska försöka öka farten lite nu för nästa vecka händer det ju grejer. Så här såg Maya ut igår:

 

Färdig med storjobbet men ska jobba på hundutställning idag och i helgen. Mera stress men nu känns det lite roligare. Men inte mycket tid för blogg och hemsida. :(

 

Maya är TJOCK! Vi väntar med spänning på vad som finns därinne och hoppas att de ska ta sig ut för egen maskin utan problem när det är dags.

 

Vill bara meddela att jag jobbar dag som natt den närmaste veckan. Det gör att jag inte kan ta emot några samtal eller ge några längre svar på mail just nu men efter den 15:e maj lever jag förhoppningsvis igen. 

I helgen nåddes jag av ledsamma nyheter. Buster (H. E Fruxo) ur vår Godiskull fick hastigt lämna jordelivet på Valborgsmässoafton. En hund som aldrig varit sjuk i hela sitt liv, förutom en öroninflammation, som varit pigg och i fin form, rasade plötsligt ihop och var död när de kom fram till veterinären. Nästan exakt nio år fick han glädja sin familj, han hämtades den 1 maj för nio år sedan. Händelsen är självfallet chockartad för hans familj och våra tankar är hos dem. Jag vill också tacka er för den fina omvårdnad som Buster fått hos er, han hade det bästa liv en hund kan ha.

 

För mig som uppfödare är det ledsamt när de gamla försvinner, en efter en. Det är lite av uppfödningens baksida och det blir mer av den ju längre man håller på. Men den glädje de skänker under de år de finns med oss överväger självklart och det är den man måste fokusera på. Hunden är ett fantastiskt djur!

Har kikat runt lite smått på hemsidor och noterar att andra, liksom jag, har svårare att hitta hem till hanvalpar än till tikar. Bland labbarna har jag inte detta problem men med cavaliererna är det solklart, de flesta som hör av sig vill ha en tik. Jag förstår inte alls det. Dels tycker jag att det är ologiskt att ingen vill ha hanar, hur tänker man att det ska bli valpar om inga hanar finns? Dessutom måste jag ärligt och uppriktigt säga att jag tycker att hanar är betydligt enklare och mer lättsamma att ha än tikar, i alla fall när vi pratar om vänliga, mjuka raser som mina båda. En hane kommunicerar rakt, han är lätt att förstå sig på och han har inte en massa hormonsvallningar runt löp ett par gånger per år. Det är en okomplicerad hund att ha. Visst, de vill gärna lyfta på benet när de kissar och visst, det finns hanar som är jobbiga med löptikar. Men en hel del av problemen som många har bottnar i dålig hantering från ägaren, vill jag påstå. En hane måste inte kissa överallt när som helst och hur som helst. De går inte på toaletten som vi, de markerar revir och jag som flockledare kan styra när och hur de markerar. De måste heller inte spänna musklerna och försvara flocken, det är en uppgift som jag som flockledare tar på mig om det alls behövs. En trygg hane vet att jag tar hand om allt sådant, han behöver inte bry sig. Han är en lättsam kompis, lojal i alla lägen, följsam och lätt att hantera. Världens bästa kompis, skulle jag vilja påstå. Och vore jag inte uppfödare skulle jag förmodligen bara ha hanar i huset, så mycket gillar jag dem. Därför får jag ont i hjärtat när pojkarna ratas, de är ju många gånger godbitarna i pralinasken.

 

Du som abslout vill ha en tik, har du tänkt på att tikar löper och blir skendräktiga? Att de löper risk att drabbas av livmoderinflammation när de kommit upp lite i åren, kanske de rent utav stryker med eller i varje fall måste utsättas för en större operation? Allt sådant slipper man med pojkar. Så fundera en gång till, är det verkligen en tik du ska ha?

 

Min Morris är min ögonsten, han följer mig överallt och är en underbart lyhörd och samarbetsvillig liten kille. Jag blir alldeles varm i hjärtat när han kommer skuttande med de långa öronen flaxandes. Han har liksom aldrig fattat att man inte skulle kunna komma när matten ropar, i hans värld kommer man så fort man kan för då blir matte glad och så får man godis. Det är så ljuvligt och jag älskar det. Han är också härligt positiv till detta med träning och vill inget hellre än att vara med och hitta på saker med mig. Bättre kan det inte bli. Hur man kan välja bort en sådan hund enbart på grund av ett kön är för mig en gåta. 

 

Nu låter det som om jag inte älskar mina flickor. Självklart gör jag det. Men ja, jag tycker att det är lite småjobbigt när de byter personlighet efter löp. Och nej, jag uppskattar inte deras vilja att vid samma tillfälle äta allt som kommer i deras väg som de definierar som ätbart - och det är ganska mycket! Och jag tycker att den ständiga oron som hänger över mig när de blivit lite äldre också kan vara jobbig, har man mist en tik i sluten livmoderinflammation så vill man inte göra det igen. Så skulle jag "bara" ha en familjehund skulle jag inte tveka, det skulle bli en hane!

Just som jag tyckte att den svarte gossen var bättre så började han kräkas. Han har kräkts någon enstaka gång i veckan, pinnar tänkte jag och brydde mig mindre. Men så kräktes han flera gånger igår morse och eftersom man ska upphöra med Rimadyl om de får kräkningar eller diarré så var det bara att sluta medicinera. Kräkningar idag också, hoppas att det var sista vändan. Ingen veterinär har så klart ringt, jag är inte förvånad utan ganska luttrad vid det här laget. Nu har jag mailat dem och hoppas att någon ska ringa på måndag i alla fall. Få se vart det här landar nu då. :(

 

Den svarta lilla tanten, Melvins mamma Visa, är ju min lilla pärla. Men ibland är hon en aningen mindre värdefull pärla. Med åren har hon skaffat sig vissa idéer, eller kanske snarare odlat dem. Hon har aldrig gillat att gå i koppel, i hennes värld kan behov bara uträttas enskilt bakom en gran ute i skogen och springer gör man lös och ledig som man vill i skogen. Alltså kan vi heller inte gå längs vägar om hon ska vara glad, även om hon råkar vara lös. Går vi längs en väg så envisas hon med att gå bakom mig, gärna mitt i vägen dessutom. Eftersom de flesta vägar vi traskar längs är bilvägar, om än med extremt lite trafik, så är det ingen särdeles bra idé. Matte försöker vara envis men Visa är tjurig som en gammal get.

 

I alla fall. Igår skulle vi gå runt byn. Matte bestämde sig för att idag ska Visa banne mig gå före och på kanten. Visa blev helt perplex, inte kan man gå före och längs kanten när man ska gå bakom och mitt i vägen! Hon tjurade ihop helt och skulle hela tiden gå i bågar för att hamna bakom men matte var på hugget och manade på. När vi gått en bit insåg matte att Visa inte ens kissat, varpå jag också gav mig på att försöka uppmana henne till detta. Nu var hennes världsbild helt rubbad - kissa på kommando längs en väg??? Hon irrade fram och tillbaka i diket men kissa, nej. Matte gav upp och knallade på med de svarta före sig (Melvin hade vid det här laget glatt och obekymrat uträttat sina behov). När vi nästan gått halvvägs och det närmar sig stället då vi ska koppla, ser jag hur det stickar ut något ur Visas rumpa. Bajs! Jag försöker få henne till kanten men nej, hon springer i en stor båge ut på vägen och ska bakom mig. Ur rumpan trillar det bajs, tydligen gick det inte att knipa längre. Matten springer dubbelvikt med sin bajspåse och plockar upp, nu tämligen arg på sin svarta pärla. Vi vänder hemåt. Inser när vi närmar oss huset att Visa inte har kissat än. In i skogen och kommenderar "kissa" men glättig röst. Visa kutar rakt ut, springer slalom mellan träd och kommer glatt tillbaka - utan att ha kissat. På't igen, nytt kommando och nytt irrande. Tredje gången sätter hon sig motvilligt och kissar. Jag ska uppenbarligen inte bestämma var, när eller hur hon uträttar sina behov. Behöver jag säga att jag var arg när vi kom tillbaka in!?

 

På eftermiddagen igår satt jag och jobbade häruppe (det är mycket nu, som han sa, Sauk) när jag hörde mysko ljud från köket. Trodde först att det var barnen tills jag insåg att hej, jag är ju ensam inne. Nerför trappen och vem står på köksbordet om inte Morris!? Kan säga att han fort kom ner, matte hade inte snälla rösten. Tydligen var det en strimma sol på bordet och där ville Morris vara. Matten är hes idag, undrans varför...

 

Mayas mage växer och hon går ständigt runt och tigger. Äter man en macka så får man blickar som säger "hur KAn du äta den där alldeles själv när jag är dräktig och behöver all mat jag kan få?". Och naturligtvis kan inte matte äta hela mackan själv då... Me man får akta fingrarna, hon hugger som en kobra nu när det är mat på gång. Skruttan! Vi undrar spänt hur många som bor därinne och hur det ska gå. Roligt är också att pappa till valparna, Elmo, nu inte bara är skannad A utan också gentestad och fri från anlag för sjukdomarna episodic falling och dry eye/curly coat. Han har också hjärta ua efter sex år, Maya har hjärta ua efter fem och ett halvt år och hennes pappa har alldeles nyss fått nytt intyg på hjärta ua efter fyllda nio år. Vi tror och hoppas på friska, långlivade valpar med en bra exteriör och mycket fart. Hör av dig om du vill veta mer!

Varje år vid den här tiden så lovar jag mig själv att aldrig, aldrig mer, nästa gång ska jag sköta mig och ha alla papper framme och klara så att jag kan deklarera direkt. Hittills har jag inte lyckats... Men i år kom deklarationen i alla fall in under normal arbetstid och det blev inget nattskift i vild panik. Alltid något. Maken följer däremot sin egen tradition att slänga in den någon gång strax före midnatt, misstänker jag. Själv har jag slitit med bokföring i flera dagar nu utan uppehåll så jag är lite sliten. Men nu har det ramlat in en herrans massa jobb så det är bara att fortsätta ligga i. Nu njuter jag av att vara i hygglig fas med bokföringen igen och nu ska jag minsann hålla näsan över vattenytan framöver! 

 

Det intressanta med att bokföra sin hunduppfödning är att man ser var kronorna landar. Vi som sköter vår uppfödning "vitt" redovisar också moms. Det är något att tänka på när man överväger att köpa billig, oreggad valp på Blocket. Inte bara har en SKK-ansluten uppfödare krav i form av hälsokontroller och annat, många av oss deklarerar också våra inkomster och utgifter och förser staten med momspengar. Den stora förtjänsten landar i fickan på den uppfödare som inte meriterar, inte registrerar, inte hälsokollar och inte betalar moms. Tänk på det om du går i hundköpartankar. Vem vill DU gynna?

 

Maya är dräktig, därom råder inga tvivel nu. Magen sväller och hon är ganska loj om det inte gäller mat. Gav henne en bit av min macka igår och trodde att halva handen skulle ryka. Dess värre lyckades hon på något märkligt sätt trampa snett under gårdagens koppelrunda och var framhalt så nu råder total vila. Som alltid blir det stort pådrag, Maya är en drama queen av rang och jag, som är van vid labbarnas härdighet, går på det varenda gång. Idag är lilla fröken (som var nära döden igår om du frågar henne) påtagligt mycket bättre och kan inte fatta varför hon inte får gå med på promenad. 

 

Det där högtrycket som meteorologerna har pratat så mycket om, det lyser med sin frånvaro. Så här såg det ut här på förmiddagen idag: