Försvarsmaktsmästerskapen
Den gångna helgen var det Försvarsmaktsmästerskap för patrullhundar nere i Vårgårda. Huset Elliots Jota, 9 1/2 år ung, med matte Katarina hade kvalificerat sig. Det var deras fjärde mästerskap och de kämpade på väl. Det räckte till en femte plats, några futtiga poäng från pallen. Jag är så sjukt stolt och imponerad av insatsen. Stort, stort grattis!
Här hemma händer inte mycket. Min rygg pajade helt efter 1,5 vecka på jobbet så nu är jag helt sjukskriven igen men hoppas kunna börja om på 25% i nästa vecka någon gång. Nu är jag igång med medicinering och hoppas att det ska fungera. Jag är hjärtligt less på alltihop.
Kul är att jag blivit utvald att vara testpilot för en elcykel. Jag har inte fått den, men väl fått köpa till rabatterat pris. Igår kom den, idag har jag testat den. Helt underbar! Lågt insteg, perfekt för mina stela muskler. Supersnygg färg och modell. Och en underbar skjuts med batteriet, nu tar jag mig äntligen uppför backarna och Ila får knata på ordentligt!
Passade på att ta några ståbilder på fröken Pillerill också. Och nog stod hon stilla, men svansen går ju i ett. Underbara lilla hund!
Ögonlysning
I onsdags for grabbarna och jag till veterinären. Morris har problem med ögonen och fick medicin. Jag hoppas att den lille killen snart ska få må bättre, det skär i hjärtat att se honom så här. Men vi kämpar på, jag måste ju tro på det vi gör.
Pajas blev ögonlyst, tack och lov utan anmärkning.
Ila bor hos Stina den här veckan. Hon skulle egentligen bara vara där ett par dagar, men det här med att börja jobba har gått hårt åt min rygg så hon fick vara där lite längre. Jag tror att hon njuter, men jag och Pajas tycker nog att det är lite tomt.
Idag har jag äntligen fått börja medicinera min sjukdom. Nu blir det provtagning varannan vecka ett tag framöver och så dröjer det 3-4 månader innan den ger effekt. Hoppas innerligt att jag svarar bra på medicinen och får börja må bättre! Jobbstarten var ingen höjdare, fick en sådan ryggvärk så nattsömnen rök. Först tillkom en värktablett som jag tar varje kväll, därefter ännu en. Den senare törs jag dock inte äta efter att ha läst bipacksedeln. Nu provar jag alternativ, tns, värmedyna etc. Det har funkat hyfsat, även om den gångna natten var sisådär. Just att inte få sova är så jobbigt, jag tappar humöret och blir lätt gråtmild. Men jag intalar mig att det kunde vara värre och att det måste bli bättre.
Igår fick Pajas egentid med matte. Simträning hos Carniofysio stod på programmet. Det gick över förväntan, även om han kanske inte tyckte att det var mattes allra bästa idé. Målet är att bygga muskler och stärka kroppen. Att hunden motionerar medan matte tittar på är inte heller fel i nuläget.
Utställning
Igår var det utställning i Överkalix, SKK Nat. Jag hade hoppats kunna ställa labrador men det fanns inte en chans, jag orkar inte springa. Så Pajas och jag åkte iväg. Och det gick bra, trendkurvan pekar uppåt. Excellent, 2:a ökk med ck och 4:a i bästa hane. Jag är jättenöjd, även om det känts ännu roligare med en kritiklapp som innehöll fler rader och visade vilken ras jag faktiskt ställt ut, samt en lite mer konsekvent bedömning. Nåväl, killens första ck är i hamn och det har gått helt ok på alla tre utställningar i år. Det ger mersmak. Och faktiskt börjar det vara riktigt kul att fixa pälsen. Törs jag ens säga det högt..?
Väl hemkommen så värkte ryggen och jag blev tvungen att sova ett par timmar för att orka med resten av dagen. Inser att jag antingen behöver ha med mig en piccolo eller skaffa en sådan där barnvagnsliknande hundbur, att åka själv var ingen hit. Ändå väger varken tygbur eller hopfällbar stol särskilt mycket. Det är skit med tanten just nu.
En liten uppdatering
Det är dåligt med bloggandet. Jag måste skärpa till mig.
I slutet av juli hade SSRK utställning i Piteå. Lille Sixten (Huset Elliots Accio) med matte Josephine debuterade i valpklass 1. Det gick kalasbra, BIM-valp med superfin kritik. Att Sixten därtill är en riktigt trevlig liten kille gör inte saken sämre.
Foto: Josephine
Pajas har också debuterat i ringen i officiella sammanhang. Lite svårvisad är killen, godis är inte så intressant utan allt spännande runt omkring lockar mer. Vi ställde på rasklubbens utställning i Lövånger och dagen efter på SKK i Piteå. Han fick excellent och stod 3:a i öppen klass båda dagarna. Det är jag nöjd med, inte minst med tanke på att mycket av pälsen låg kvar hemma på gräsmattan.
Den gångna helgen hade vi en liten valpträff för Harry Potter-kullen. Fyra stycken kom, så roligt att få träffa er alla. Riktigt trevliga individer så här långt med en bra av- o och påknapp. Det bådar gott inför framtiden.
Nu äntligen har jag också fått en diagnos för mina besvär. Jag har reumatism i ryggen och nu också i ena foten. Inte jättekul men underbart skönt att äntligen veta vad det är. Nu ska jag få medicin och så ska jag förhoppningsvis bli bra. Att jag ska kunna gå utan att få ont eller ramla känns nästan overkligt. Två år har jag tappat på det här, lite surt men inget att göra något åt. Nu siktar jag framåt istället! På torsdag börjar jag jobba igen, visserligen bara 25% men ändå. Små steg åt rätt håll.
