Huset Elliot

...som man säger. Det betyder inte att här ingenting händer, snarare tvärtom. Det händer så mycket så jag hinner inte med att blogga!

 

Maya har börjat löpa. Det är inte som när labbarna löper direkt, det missar man inte. Trots att Maya sover med Stina i sängen har vi fått leta tecken, Maysan är en renlig själ till skillnad från sina svarta kompisar. Därför kör vi med progesteronprov för att vara på den säkra sidan, första progesteronprovet togs i fredags och visade ingenting. Nästa togs igår och visade att vi närmar oss ägglossning. Planerad resa till den väntande gossen är därför på onsdag, dvs i morgon. Förhoppningsvis och naturligtvis ska det gå bra. Därefter körs Maysan till sin dotter Majken för säker förvaring under påskhelgen när vi är i Paris - och för att vår hus- och djurvakt kanske ska få det liiite lugnare och slippa ha en höglöpande tik i huset. Tåget går på torsdag så nu är det bråda tider.

 

Lilla Muffins (H. E Dam) har varit hos oss några dagar. Lite välan uppskruvad kanske i början men när hon väl landat så är hon en jättemysig liten tjej. Tyvärr får vi avsluta vistelsen här med en riktigt dålig mage, risavkok är vad huset bjuder på just nu och det tror jag inte hon klassar som gourmetmat. :o(

 

Melvin har blivit lite rund. Vips sa det! Matte är ju van vid att gossen alltid är en gänglig gosse som kan äta obegränsat med mat utan att något fastnar. Ska kanske tillägga att han är den första kastrerade hund jag äger så jag var helt enkelt inte snabb nog på att dra i handbromsen. Nu är den i alla fall dragen och förhoppningsvis ska den lilla trivselvikten försvinna nästan lika fort som den kom. 

 

Visa är pigg som en liten mört, busar med Melvin ute, rullar i snön och njuter verkligen av våren. Härligt att se henne så pigg, då inser man skillnaden mot i höstas när hon drogs med en seg urinvägsinfektion. Måtte hon tuffa på i många, många år till, min älskade lilla hund! Fast fotogenique är hon inte, där liknar hon sin matte. Flankerad av Melvin till vänster, Muffins till höger och Morris framför sig ser hon närmast döende ut...

 

Nu blir det nog inte mer bloggat före påsk. Ni får hålla tummarna för mig i Finland i morgon och så önskar jag alla som läser dessa rader en riktigt GLAD PÅSK!

 

 

Den tecknade seriefiguren Bamse och jag har något gemensamt. Inte så att jag somnar i tid och otid eller är en särdeles uppfinningsrik person. Nej, men vi har båda vår egen mat- och sovklocka! Min egen är av modellen Morris, trefärgad och tämligen påträngande när det är dags. Förvånansvärt punktlig också, måste jag säga. Mat ska serveras senast kl 9 på morgonen och för säkerhets skull påminner man matte ett tag innan. När labbarnas kulor läggs i blöt, hinner de knappt landa i skålen förrän larmet drar igång, i början lite dovt för att sedan stegras allt mer. Samma sak med promenaden. Förmiddagsrundan ska ske klockan 10 prick (ja, vi har så klart varit ute och morgonkissat innan dess), alla avvikelser påtalas ljudligt så att inte matte ska få för sig att jobba lite längre. Ibland kan det vara en smula irriterande, det medges, men oftast är det bra. Det gör ju att jag måste lyfta rumpan från skrivbordsstolen med jämna mellanrum och inte riskerar att bli stel och få ont i kroppen!

 

Kan också meddela att Maya nu börjat löpa så nu är planeringen i full gång. Håll nu tummarna för att allt går planenligt och att vi får valpar här i huset någon gång i slutet av maj! Lagom stora, lagom många, lagom fördelning och lagom teckning, kan man önska sig det? 

 

Slutligen - om någon undrar över varför hemsidan inte är uppdaterad på en mindre evighet så är det inte för att jag inte vill. Men i mitt byte av dator försvann programmet jag använder och nu väntar jag på att datoransvarig ska få tid över att kolla hur man lämpligen fixar till detta. Till dess kommer jag dess värre inte åt hemsidan, inte mycket att göra åt det. 

Oj, så många som läst mitt förra inlägg! Kan det hänga ihop med att Lena lade en länk i Facebook? ;) Kul är det oavsett och jag tar chansen att uttrycka ännu en åsikt. Denna gång tänker jag ondgöra mig över fenomenet att blandraser plötsligt har fått namn. Förr var en blandras en blandras, men nu kallar men dem cockapoo, labradoodle, shihpoo osv. Varför? En blandras är en blandras, ingenting annat. Tycker man att den blir finare om den har ett rasliknande namn? Och varför i herrans namn väljer man då inte en renrasig hund, enligt SKK:s hemsida har man sisådär 335 olika raser att välja på i Sverige så någon borde väl passa? 

 

Ute i hundvärlden finns det "uppfödare" av dessa "blandrasraser". Det finns också "uppfödare" av helt godkända raser som massproducerar hundar utan att registrera dem. Man har ändå mage att ta ganska bra betalt för sina valpar, ofta ligger man bara en eller ett par tusenlappar under priset för de registrerade. Rent ocker, om någon frågar mig. Jag träffar allt emellanåt på någon sådan labbe där ägaren då ofta känner sig manad att ursäkta köpet, inte sällan med orden "vi har ändå inte tänkt ställa ut". Och just de orden visar att man har bommat hela grejen! Det är inte för utställandets skull man ska köpa en hund som är registrerad i SKK. Det är för att vi som tillhör SKK:s organisation har regler och förordningar som vi måste följa. Har vi, som i mitt fall, raser med ett hälsoprogram så måste våra avelsdjur följa det hälsoprogrammet. I labradorens fall innebär det att de ska vara röntgade och ha känd ögonstatus genom gentest eller ögonlysning (skulle önska att det var både gentest OCH ögonlysning men så är det inte, många uppfödare väljer dock att vara noggrannare än vad SKK kräver, just för att vi månar om rasen). Vi får inte avla på djur som är avelsspärrade av någon, ofta hälsorelaterad, anledning. Vi får inte ta hur många kullar vi vill på vår tik och vi måste låta det gå tillräcklig tid mellan kullarna. Detta och en del annat är ett regelverk som vi får rätta oss efter men som den som föder upp blandrashundar eller oreggade hundar (som inte kan ses som annat än blandraser det heller eftersom de saknar stamtavla) helt kan strunta i. Är man det minsta mån om hur hundarna har det, betalar man den där tusenlappen extra och köper hund från en seriös uppfödare med registrerade hundar och god hundhållning, oberoende av om man vill ställa ut eller inte. Den tusenlappen extra kan återbetalas flerfaldigt under de kommande åren, just för att man valt en hund med dokumenterat friska föräldrar. 

 

Jag har inget emot blandrashundar som sådana, det kan vara ytterligt charmerande individer. Men jag är starkt emot en planerad avel på blandraser eller oregistrerade valpar överhuvudtaget. Genom att köpa sådana hundar, gör man det möjligt för verksamheten att fortgå och det tycker jag är beklagligt. Köparna reglerar marknaden, glöm aldrig det, ditt val gör skillnad. 

 

Vill man titta närmare på en uppfödares avelsarbete så finns det en hel del information att tillgå på internet. Många kennlar har förstås hemsidor idag men man kan också titta i SKK:s databas som är helt öppen och som man når via hemsidan. Ännu mer överskådligt är www.rasdata.nu, där flera raser finns representerade. Här kan man få en överskådlig bild över alla hundar från en viss kennel, deras hälsostatus och en del meriter, klickar man sedan på varje enskild hund så kan där finnas ännu mer information. Rekommenderas varmt om du går i hundköpartankar!

 

Till sist lite om de egna hundarna. Vi har haft ännu en underbart solig dag här i Norrbotten och mina hundar och jag har gått en lång sväng på isen. Stina slutar tidigt idag så då får hon ta sina, fast de var nog inte helt nöjda med att bli lämnade hemma .

Hur mäter man framgång som hunduppfödare? Är det enbart cert och titlar i utställningsringen som räknas? För en och annan tror jag faktiskt att det är så. När hörde ni någon framhålla hälsa som en framgångsfaktor? Inte så ofta, tyvärr. Personligen tycker jag att det är lite ledsamt. Jag tycker också att det är ledsamt när man ifrågasätter hälsa, forskning och studier för att de går stick i stäv med egna intressen. Som uppfödare har vi ingen rätt att enbart ha våra egna intressen som mål, vi har valt att förvalta en ras och ska agera därefter, med rasens bästa för ögonen och då sett till helheten där hälsan är en del. Inte den enda men väl en del.

 

Debatten går ofta i vågor. I min ena ras känns det ganska lugnt just nu medan vågorna tidvis går höga i den andra. Man sitter och bloggar, som jag gör nu, och kastar skit på omvärlden från sin egen lilla pidestal. Ibland fascineras jag av resonemanget runt detta med sjuka hundar inom den egna uppfödningen, hur man hittar ursäkter som otur, naturens gång och liknande. Är det ett resonemang som för rasen framåt, som för hälsan framåt? Om jag får hög valpdödlighet, om jag får hundar som drabbas av sjukdom i tidig ålder eller i hög andel, om jag upprepade gånger drabbas av hälsoproblem bland mina hundar, bör jag då inte tänka en tanke till? Vad gick fel, vad kunde jag gjort annorlunda? Det är ju också det enda sättet att komma vidare och komma längre, att analysera det egna avelsarbetet. Visst kan man ha otur i viss mån och visst är det så att inte allt går att förklara. Men jag vill påstå att vi ändå har en hel del i vår egen hand. Vi har öppna databaser där mycket går att läsa, vi kan välja föräldradjur och avelsdjur med omsorg. 

 

Jag vill hävda att de allra, allra flesta som skaffar hund vill ha en frisk hund, en hund som de kan leva ett långt och lyckligt liv tillsammans med utan otaliga veterinärbesök. Olyckan (och därmed oturen) kan absolut vara framme och lägga krokben för hundarna såväl som för oss människor men om vi redan från början har lagt en grund med sjuka föräldradjur, med hög inavelskoefficient osv, då är förutsättningarna sämre. 

 

Jag vill också hävda att köparna kan reglera marknaden till viss del. På Facebook cirkulerar just nu en tragisk historia om någon som köpt en valp för dyra pengar från en oseriös uppfödare, där valpen visade sig vara sjuk och har kostat köparen stora summor och där man nu beskriver den ena oegentligheten efter den andra. Missförstå mig inte, jag tycker att det är ledsamt att läsa och försvarar inte uppfödaren. Men varför köper man alls valpen om man tycker att säljaren verkar oseriös? Varför vänder man inte när man ser hur hundarna förvaras i burar i en bil? Och vad hade hänt om valpen hade varit frisk, hade man tyckt att det hela var OK då? Nej, ställ krav på uppfödaren, förvänta er kunskap om rasen och naturligtvis en god hundhållning där hundarna lever i harmoni inom flocken och med sin förare. Ta bort skygglapparna från ögonen, valpar är söta men det finns gott om valpar därute. Köp din valp av någon som gjort sin läxa och är mån om rasen, någon som du får förtroende för och kan vända dig till i framtiden när det dyker upp frågor. Välj inte den billiga valpen på Blocket, den utan registreringspapper och hälsokollade föräldrar. Det är en besparing som kan stå dig dyrt i framtiden.

Trodde Maya skulle vara igång och löpa nu men icke. Nu börjar det bli onödigt spännande med tanke på att vi ska resa bort över påskhelgen. Antingen måste hon börja NU, annars kan hon gärna vänta ett par veckor till. Usch, detta med planering är inte enkelt när man har med levande varelser att göra. Det enda man säkert vet är att det sällan går som det är tänkt.

 

Den finske gossen har i alla fall nytt hjärtintyg av "rätt" veterinär, drygt sex år gammal, så det känns skönt. Det droppar in ett och annat meddelande i min inbox och ett och annat telefonsamtal, det är också skoj. Jag kan direkt säga att jag inte gör någon kölista till mina valpar utan en intresselista. Den som är intresserad av att jobba med sin hund och meritera den har förtur. Jag förbehåller mig rätten att själv välja mina valpköpare. Jag kan också säga att det är större sannolikhet att få en valp om man kan tänka sig en hane, jag förväntar mig ingen stor kull och har redan väntelista på tikvalp. Men jag kan varmt rekommendera en hane, själv har jag ju Morris och han är den bästa lilla hund man kan tänka sig. Förutom att han inte vill sova i sängen...

 

Husse har varit på kurs i några dagar, kommer hem idag. Morris och jag hade filmmys igår, han låg som vanligt på rygg i mitt knä och snarkade. Tyckte att det var ett gyllene tillfälle att ta med honom upp för att sova med matte. Men det slutade som vanligt med att en trött matte stövlade ner med en pigg fläckis vid 1-tiden på natten. Sova i sängen, nej tack, hälsar Morris som hellre hittar på andra saker då. Suck... Tur att jag i alla fall har kissen som sover med mig, och stundom på mig. 

 

Stina hade friluftsdag igår och skulle promenera på isen i några timmar. Idefix fick följa med, glad som en liten lärka var han över att få egentid med matte. Det händer inte så ofta att man får åka med när man är åtta plus och har pensionerats från tävlande. Man kan tänka att killen skulle vara helt slut efter två timmars promenerande i ny miljö och bland en massa folk men icke. Cavalierer är snudd på outtröttliga.

 

Idag har vi gått en halvmil i strålande sol med -15 så nu sover faktiskt hela gänget ganska gott i köket. Matte fick ha ett rejält snack med herr och fru labrador som börjat bli lite ohörsamma med välan mycket "vänta" och "ska bara..." vid mattes kommandon. Nu fick jag nog och hepp, så lydiga och följsamma de blev. Visa blir välan ämjelig när man sagt åt henne på skarpen, jag har lite svårt för hennes inställsamma, låga profil då men ibland måste även äldre tant få en tillsägelse när hon går välan långt över gränsen. Nu hoppas jag att vi kan umgås gnisselfritt ett tag igen, vilket innebär att jag måste skärpa mig så att de inte rinner iväg för långt. Det är lätt att det blir lite slentrian i vardagen och att man släpper efter eller blundar för sådant som man inte borde.

 

Filmade hundarna i skogen under dagens runda, med tanke att lägga ut och visa främst hur robusta de fläckiga är trots sin litenhet. en halvmil och -15 rör dem inte nämnvärt, de hade kunnat knalla på mycket längre om jag hade velat. Dess värre lyckades jag klanta mig med de där pekknapparna på mobilen så jag filmade också skoterspåret vi gick på, mina skor, mobilfodralet och insidan på min egen innerficka i sisådär en kvart. Jag lovar, ni slipper se eländet.

Idag för nio år sedan föddes det ett gäng med både lakritstomtar och chokladpraliner i Bälinge, för övrigt min enda kull med annat än svart i. Stort grattis till alla i Godis-kullen idag, hoppas att de blir ordentligt firade. Här ett litet bildkollage från när de var riktigt små hemma i köket på Lavstigen.

 

Lika fort som snuvan kom, lika fort försvann den. Två dagars intensivt nysande, en dag med lite mindre "snufsande" och sedan - borta! Pigga som mörtar är de, de kan inte fatta varför matten inte vill gå ut med dem annat än korta, korta svängar på gatan eller i skogen. Hallå, matte!?!? Till och med Visa far fram som en liten gummiboll när vi är ute, långt under hennes normala värdighet. Igår prövade vi att gå ett varv runt byn och det gick finemang så idag ska vi gå lite längre. Matten är en försiktig general när det gäller infektioner i luftvägarna. 

 

Den lille killens magelände höll i sig i tre dagar. Hur svälter man en cavalier utan att bli galen eller döv själv? Den som har ett bra svar på den frågan kan höra av sig till mig. Jag prövade att ge honom risavkok när magen inte höll för RC Intestinal. Han gick fram, nosade, sa "nej tack" och backade. Samma sak med löskokt grötris. Först med pyttelite köttfärs gick det ned men då protesterade magen. Till sist fick jag vara benhård, när labbarna fick torrfoder fick han två canikur i bitar i sin skål. Hunger och snålhet gjorde att han åt men sedan var det en del protester. "Hallå, hungrig" hördes från köket och matdansen tog vid så snart matte närmade sig. Sådana gånger älskar jag mina labbar högt och innerligt. De tackar inte nej till mat men river heller inte huset om de måste svälta. Det matte gör och säger, det gäller liksom. Nåväl, igår var det jag som styrde när vi behövde gå ut istället för tvärtom så nu verkar magen hålla, tack och lov. Men efter tre nätter i rad med dålig nattsömn (vem kan somna om när man har varit ute och vankat i minusgrader? inte jag, inte direkt i alla fall) är jag lite sliten. Det var oändligt skönt att få sova i natt.

 

Store sonen är hemma den här helgen också och det är vanvettigt mysigt. Anledningen är inte mammalängtan utan basketmatcher, han ska spela med sitt nya lag (Umeå div 2) mot Höken och sitt gamla lag GBBK på lördag och söndag. Ikväll blir det också basket, hela familjen ska heja på LF i den sista grundspelsomgången. Basket ÄR kul!!!

 

Igår var vännen Maria här på fika och småprat. Hon är gullig och hjälper mig ta hand om hus och husdjur de dagar vi är i Paris över påsk. Tack snälla rara du om du läser detta, om du visste hur jag uppskattar din hjälp! 

 

Valet av hane till Maya är nu klart. Nu hoppas vi på att löpet tajmar och inte kolliderar med vår lilla resa. Tilltänkt hane är FinUCh NUCh Panda's Dynamite Dodge, en finsk blenheimhane med hjärta ua e sex år och MR-skannad A. Mer information kommer på hemsidan när vi vet att parningen gått vägen. Är du intresserad av valp är du välkommen att höra av dig. Du som är intresserad av en hund att vara aktiv med och gärna meritera har som vanligt företräde. Vi förbehåller oss rätten att välja valpköpare.

 

När detta nu är klart är det dags att ta nya tag med valet av hane till Raya. Den nöten känns inte helt enkel att knäcka. Jag kan i alla fall meddela att tanken är att hitta en hane med gamla gedigna dp-linjer, ingen av jakttyp eller mixad gosse. Så går i alla fall mina tankegångar just nu. Fortsättning följer.

Jag har aktat mig för hundkontakter nu när kennelhostan härjar. Men så var jag ju tvungen att ta Melvin till djurkliniken för ett tag sedan. Och där måste vi ha snappat upp något litet virus för medan jag och barnen var i Riga började Melvin att nysa. På ett par dagar var det emellertid över och han var pigg igen, men det var jobbigt medan det pågick, han var märkbart tagen (kombinationen av snuva och att han lyckades gå omkull i ishalkan som var och blev framhalt, det tog udden ur den annars så energiske gossen).

 

Frid och fröjd trodde jag, tills övriga gänget började nysa. Värst är det för Visa som får riktiga nysattacker då hon nyser och nyser. Det har gått hårt åt slemhinnorna i näsan så nu skvätter det lite blod också när hon nyser. Suck. Morris fick panik när han hade sin värsta dag, får för mig att det blir extra jobbigt då de har så korta andningsvägar. Han skrek rakt ut i panik när han nyste häromkvällen. Men fort verkar det gå över, nu hörs bara enstaka nysningar från den lille killen.

 

Allt detta gör att vi håller oss lite i depå just nu. Maya hålls åtskild från övriga flocken eftersom tanken är att hon ska paras och eftersom hon visar väldigt lindriga symtom (knappt några). Hundarna är ju i övrigt pigga som mörtar och kan inte fatta varför det inte blir några promenader som vanligt. De korta stunder vi är ute för att rasta, studsar de i snövallarna som vanligt. Men matte tar det säkra för det osäkra. Enligt den veterinär jag har rådfrågat så ska jag räkna med att de är virusbärande i 7-10 dagar, så jag tänker mig att hålla dem isolerade från andra i två veckor åtminstone för att vara på den säkra sidan. Tackar min lyckliga stjärna för att det inte blev värre, har ju hört om hundar som legat i 40 graders feber och svår hosta i någon vecka. Det finns olika virus, det är tydligt.

 

Som om inte detta vore nog så måste den lille ha klämt i sig något snusk utomhus för natten till igår fick jag springa ut med honom en gång i halvtimmen. Får ge honom en eloge för att han är duktig på att säga till även om matte var minst sagt hålögd igår och gick fram som en zombie genom tillvaron. Springandet fortsatte under gårdagen. Inte blev det bättre av att vi körde vilodag med tanke på snuvan, någon gång skällde han nog mest för att han ville ut och busa i snön. Men vem törs chansa? Natten har varit lite lugnare så nu tror jag att det har vänt. Själv är han helt oförstående till svält, det vet han inte vad det är. Efter att ha försökt ignorera hans klagan gav jag upp och serverade välkokt grötris med några korn av köttfärs i (vanligt grötris äter förstås inte farbror). Sådana gånger skänker jag en tacksamhetens tanke till labbarna som snällt slafsar i sig det matte serverar. 

 

Nåväl, när de nu inte får gå ut så ligger de inne på soffan och myser. Här en lite suddig mobilbild på de båda gossarna som blivit riktiga polare:

 

 

Allt nysande gör att jag avbokar inomhusträningarna. Vi får ta nya tag när vi har slutat att snora!

Jag tar gärna emot hälsningar i gästboken och kommentarer i bloggen, det är roligt att se vilka som tittar in på hemsidan och läser det jag skriver. Men - jag undanber mig reklaminlägg för inofficiella utställningar, kurser mm. Detta har jag också skrivit i formuläret för gästboken, ändå fortsätter denna typ av inlägg att trilla in. Läser man inte vad jag skrivit eller struntar man i det? Fortfarande gäller att sådana inlägg obönhörligen tas bort, gästboken är INTE till för reklam! Nytt är att jag nu också spärrar den IP-adress varifrån inlägget kommer så fortsättningsvis ska de inte kunna skriva i gästboken. Fantomen är hård mot de hårda...

 

Har ni något ni vill göra reklam för, t.ex. en lydnadstävling, ta då kontakt med mig så kan jag lägga ut en blänkare i bloggen med information mm. Men gästboken ska vara en gästbok, inte en anslagstavla.