Har visst hopp
Nu har vi kört på Rimadyl sedan i fredags och jag tycker faktiskt att han både dricker och kissar mindre. Inte normalt men mindre. Hoppas det, vaskade köksgolvet igår och insåg att jodå, han läcker även nattetid. Mindre fina fläckar under hundsängen... :( I längden kan vi förstås inte ha det så här, tänk själv vilken mardröm att ständigt vara kissnödig. Men nu testar vi medicinen och så testar matte fritt lite annat. I helgen har vi gått en riktigt lång sväng på runt en mil varje dag istället för flera smårundor, för att se om det får honom att dricka mindre. Idag blir det dock inte så då matten ska på hälsokontroll och det styckar dagen lite.
En annan fundering jag har är om det är armbågen som spökar. Jag tycker att han har tappat muskler där bak och att han går lite stelare, i alla fall innan medicinen. Frågan är ju då om han har ont och därför stressdricker. Tror väl inte riktigt på det men... I så fall ska ju det också bli bättre av Rimadylen. Nåja, vi får se. Ju mer jag funderar, desto mer tycker jag att allt pekar på binjurarna men vi hoppas att det inte är det och jobbar på med alternativen.
Kollade upp försäkringsskyddet för detta med medicin. Det ingår inte i min grundförsäkring och det hade jag nog på känn redan innan. Om man tecknar en specialförsäkring, får man ersättning med max 3000 kr per år för medicin. Ha! Melvins eventuella medicinering skulle gå på 12000 kr per år! Skulle han mot förmodan behöva stå på Rimadyl, skulle det uppgå till 6000 kr per år. Halva beloppet känns som en piss i havet i jämförelse. När jag får tid ska jag kolla belopp och självrisk på en sådan försäkring, är det ens värt pengarna???
Underbart väder i helgen och sköna långpromenader med hundarna till fågelsång och porlande diken. Idag regn och gråväder. Men - våren är här och vi njuter! Snart kan jag nog ge mig ut och lägga lite spår till lillkillen, det ser jag fram emot.
Den svarte prinsen är inte riktigt kry
Har varit och tagit prover på den svarte gossen. Han dricker och kissar något alldeles kopiöst, så mycket att han har svårt att hålla tätt och vissa dagar måste gå ut och kissa varannan timme. Idag har vi kollat binjurarna. Resultatet av testet blev lite diffust, man kan inte utesluta att det är binjurarna men det behöver heller inte vara det. Suck... Medicinering skulle kosta 800-1000 kr per månad och det har jag sagt är uteslutet så veterinären tyckte att det var onödigt att utreda det spåret vidare. Nu ska vi testa avsvällande och inflammationsdämpande och se om det har någon effekt, utifall att det skulle vara något sådant som irriterar. Men jag är tveksam. Nåväl, jag försöker att inte måla upp fan på väggen utan ta en dag i taget. Uppskattar Djurkliniken för att de tar sig tid, tar reda på kostnad för medicinering och ringer för att diskutera och lägga upp en plan. Ingen stress utan tid att ställa frågor. Precis så som jag som kund vill ha det.
Positivt är i alla fall att Maya fortsätter visa tecken på dräktighet. Spenarna har svällt och vi tycker att hon blivit aningen rundare om magen. Hoppas, hoppas att det blir valpar, helst 4-5 stycken i lagom storlek och bra fördelning. Så där som alla vi uppfödare önskar oss.
Kisse har varit testpilot för Gourmet Perle kattmat. Vilken hit! Han som normalt inte gillar kattmat, började äta innan all mat ens kommit ur påsen. Rekommenderas varmt för kräsna katter, Pysen gillar ju normalt inte våtfoder men det här var mumsigt säger han.
Äntligen!
Maken har äntligen haft tid att hjälpa mig lägga in mitt hemsideprogram på den nya datorn. Nu börjar det mödosamma arbetet med att gå igenom den stackars försummade sidan och fräscha till den. Det kan ta ett tag...
Jag har haft en härlig dag med goda hundvänner för ett par dagar sedan. Så skönt med sådana, man får en kick och en nyladdning.
Mayas mage kontrolleras noga nu. Tycker att hon börjar vara lite "tuttig" men det kan ju vara skendräktighet lika gärna. Matfixeringen är enorm, det gäller att hålla efter kattlådan för annars fyndar hon. Att något så sött och rart kan vara så äckligt!
Dagens roliga nyhet är icke-hundrelaterad. Dottern har ju varit med i en kladdkaketävling och idag kom resultaten ut. Hon kom tvåa och är förstås överlycklig över detta. Händelsen firar hon med att baka bullar, hela köket är fyllt av plåtar. Vad ska jag göra när hon flyttar hemifrån, då måste jag kanske börja laga mat igen? ;o)
Snön försvinner i rekordfart nu, man ser med blotta ögat hur snötäcket krymper. Härligt, när det väl har börjat bli vår så kan all snö få försvinna på momangen. Så här såg det ut framför vårt hus igår:
Hunden på bilden är Melvin. Jag är lite bekymrad över honom, tycker att hans drickande tilltar och han läcker urin som ett såll. :( Ska ringa Djurkliniken imorgon, lika bra att göra den där skanningen av binjurar och se om det kan vara det nu när vi är friska. Det har kommit en kennelhosta och en matförgiftning i vägen... Håll tummarna för att det är något snällt som är övergående och kan medicineras!
Blött och geggigt
Det är lite ironiskt, medan jag var sjuk så sken solen från en klarblå himmel men när jag nu börjar ta mig ut på darriga ben igen så är det mest blött och geggigt (och idag ganska dimmigt). Lagen om alltings jävlighet, kallas det visst. Nåja, det kunde vara värre. Fast det kunde vara bättre också, jag är lite less på att inte må bra.
Arbetet med att leta hane fortskrider. Två huvudkandidater har väl egentligen utkristaliserat sig, en gosse med en hejdundrande meritlista och så en gosse utan en endaste arbetsmerit men som jag spanat på länge för att jag tycker så mycket om hans modell och hans stamtavla. Både mor och moster är välbekanta hundar med en underbar arbetslust och balans så det känns inte så där vansinnigt riskabelt att killen själv är utan merit. Tyvärr är det priset vi betalar när de kopplade championaten försvann, de dubbelmeriterade hanarna är allt färre. Eller de arbetsmeriterade överhuvudtaget. :(
Snön smälter undan med rekordfart, jag törs inte längre ge mig ner på isen utan hundarna och jag harvar samma rundor på vägarna varenda dag. Lite ledsamt men vad gör man? Hönorna är lösa idag och njuter av våren och av att kunna hjälpa till med trädgårdsarbetet igen.
Labbarns kyla med hönsen fascinerar mig, de bryr sig inte alls. Melvin är mer bekymrad över att han måste torka tassarna efter promenaderna än vad han är över att ha ett gäng hönor runt svansen. Av någon anledning finns tog jag ingen bild med en cavalier och hönorna, ni kan ju fundera på varför... ;o)
När tasstorkningen var avklarad så såg det ut så här... Hur är det reklamen lyder - när du får oväntat besök...
Imorgon väntar lydndasträning i Avans hundsektion. Jag ska hålla i trådarna, tema för kvällen är inkallningar och Morris ska få följa med som demohund. Mycket för att inkallningar är lite av hans paradgren (låt mig inte ångra att jag sagt det högt nu, Morris!) men också för att det är lite kul att visa upp att även en liten hund kan vara lydig och tycka om att jobba. Med labbarna tar många det för givet, jag hoppas att åsynen av Morris arbetsglädje ska kunna inspirera. Förutsatt att han sköter sig, förstås.
Hjälp min dotter till final
Min dotter, Stina 17 år, drömmer om att bli kock och går nu på restaurangprogrammet. Hon har skickat in ett fantastiskt gott recept till en baktävling och behöver nu samla "gillanden" för att kvalificera sig till finalen. Jag skulle bli jätteglad om ni som läser detta vill gå in på den bifogade länken och trycka på "gilla". Baka gärna kakan också, den är fantastiskt god med sin smak av lakrits och citron i precis lagom fördelning.
Trevlig helg!
Det mödosamma arbetet har inletts
Jag har nu inlett letandet efter hane till sommarens labradorkull. Inte helt enkelt, kan meddelas. Antingen så är indexvärdena för leder lite knackiga, eller så har de avkommor med tveksamma MH-resultat, eller så är de inte gentestade för vare sig PRA eller EIC eller så... Ja, listan kan göras ganska lång. Jag tycker själv att min kravspec är ganska modest, jag söker efter en hane med för mig kända dp-linjer, gärna av äldre modell (vill försöka ha kvar äldre hundar i stamtavlan så länge det går, det känns bra på något vis). Måste inte ha så där vansinnigt många arbetsmeriter själv egentligen, hellre då kanske avkommor som har visat upp några egenskaper. Det säger ju mer om avelsvärdet hos föräldradjuret, enligt mitt tänkesätt. Ska förstås komma ur en kull med bra ledstatistik och gärna ha avkommor med bra ledstatistik. Här kommer ju indexvärdet in, det ger en hygglig fingervisning om hur det ser ut (men man får vara alert på ev. utländska föräldradjur som inte bidrar till något). Och så då allt det där man inte kan se i statistiken utan som måste kollas upp bakvägen... Nåväl, jag försöker jobba på, nystar tankar, kollar killar jag har haft i bakhuvudet och funderar. Har länge haft en finsk hane på span till någon av flickorna men han föll bort igår när några yngre avkommor nu har röntgats. Det såg inte för kul ut. :(
Vet nu också att jag har en liten bakterie i kroppen som måste läka ut av sig självt och det kan ta ett litet tag. Bara att gilla läget.
Två och en halv vecka sedan Maya parades nu i alla fall och vi hoppas men kan förstås fortfarande inget veta. Hon själv är som sagt säker, beteendet är helt förändrat och hon rör sig med saktmodig värdighet (ibland aningen irriterande). Hon visar också tydligt vilka som är värda att lyssna på och vilka man kan dissa helt. Stackars husse hör till de senare. Matfixeringen antar nya former och hon har total koll på vad kisse har för sig på kattoan. Urrk! Tur att matte sitter utanför den dörren och jobbar på dagarna.
En som är fascinerande pigg är Idefix. Vilken energi och sprutt det är i den hunden, trots att han passerat åtta år! Han är ett fysiskt mirakel, den lille killen. Lustigt nog blir han mer social med åren också, nu händer det att han vill sitta i knäet på utvalda besökare och där slår han världen, eller i alla fall oss, med total häpnad. Lill-hjärtat!
Mitt eget trefärgade lillhjärta fick bada igår, han hade i sin iver att vara manlig lyckats kissa ner hela magen. Han är ju också en festlig kille, han låter sig gärna lyftas i badkaret och duschas men baktassarna är nog lite kittliga för dem vill han inte gärna ha schamponerade. Så vad gör han, rycker lite med tassen? Nej, han ställer sig på framtassarna och viftar med BÅDA baktassarna i luften! Det gör ingen labbe om, det kan jag lova. I alla fall ingen av mina.
Ljuvliga dagar har det varit, synd att jag inte riktigt kunnat njuta av dem fullt ut då tack vare den där läskiga lilla baskilusken. Idag kom det snö som sockrade skoterspåren så nu dröjer det väl inte länge förrän de är ett minne blott. Men se vilket underbart väder det har varit!
Till och med hönorna har haft vårkänslor och fick komma ut på vift en eftermiddag.
Franska sjukan
Den käre maken hade ingen bra första dag i Paris. På eftermiddagen skulle vi gå på ett känt café (tror aldrig att jag fikat för så mycket tidigare, bakelsen kostade över nio euro; vi intalade oss att det var "once in a lifetime"). Man fick köa utanför för att komma in och när vi äntligen är först i ledet kommer ett ungt par och bara seglar förbi. "Man får köa för att komma in här" meddelar maken på sin skolfranska. "Vi vet" sa de och seglade förbi. Efteråt insåg vi att de nog var lite vip, när vi kom in så satt de redan vid ett bord. Medan man köade kunde man njuta av skyltfönstret. 
Stackars P misslyckades ånyo lite med beställningen, det är hans sockerkaksliknande bakverk som syns i bakgrunden. Visserligen en väldigt god citronkaka, bedyrade han, men till de pengarna...
Självklart såg vi också lite av det där man "måste" se - Triumfbågen, Eiffeltornet, Notre dame, Montmartre osv. Sista dagen var vi på Montmartre och då behagade också solen och värmen komma. Stackars P hade frusit i flera dagar och var lite småhängig så han njöt nog inte lika mycket som vi andra.
Som hönsägare blir man glad över sådant här:
Hundar i Paris då? Jo, vi såg en hel del faktiskt. Småhundar som promenerade (eller bars) lite chict av sin ägare och som fick följa med in i affärerna utan minsta tvekan. Alla små blandraser som låg inbäddade i filtar tillsammans med sina hemlösa ägare, som såg ut att ha det bra men företeelsen som sådan (tror aldrig jag har sett så många hemlösa) gav en lite fadd smak i munnen. Ett par hyggliga labbar, ett par mallar försedda med munkorg, os'ker blick och en machohusse som ryckte i kopplet. Många gick lösa på trottoarerna och följde sin ägare utan bekymmer. Vi försökte se framför oss hur våra fläckiga hade gått där lösa med oss men nej... ;o)
Väl hemma igen så har vädret varit underbart och bjudit på härliga promenader i strålande solsken. Norrbotten när det är som allra, allra bäst.
Igår hände något märkligt. Vi har känt oss otroligt pigga men igår morse vaknade Ludde med feber och ont i magen. Jag var ute med hundarna på isen på förmiddagen, tänkte ta en ny och längre sväng ett par timmar senare men pang, så var jag däckad i hyfsat hög feber (som vuxen är man nära döden när det pinnar upp mot 39, i alla fall är jag det) och nu i morse tittade Stina ut ur sitt rum med hög feber. Vi funderar på om det är P:s franska sjuka som följt med oss hem, framtiden lär utvisa. Tills vidare får vi njuta av det fina vädret genom fönstret, inte riktigt vad vi hade planerat och ett snopet slut på påsklovsveckan.
