Rallylydnad och valpar

I helgen har jag tävlat. Räknade ut att det är över fyra år sedan sist, då tävlade jag lydnad med Melvin. Nu var det rallylydnad med Morris, något helt nytt både vad gäller hundsport och hundmodell. Cavalierpremiär för min del. Lille prinsen skötte sig lysande, matten var kanske inte lika lysande (alla dessa skyltar...) men vi skrapade ihop godkänt antal poäng i alla tre starterna och gossen kan numera titulera sig RLDN Huset Elliots Mini-Me- Jag anmälde till tre starter just med tanke på att fixa en titel och det funkade. Det var precis som jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och nej, rallylydnad är verkligen inte särskilt svårt alls. Jag är inte helt biten men måste ändå medge att det är en bra tävlingsform för den som är ovan vid tävlingssammanhang. Det är rimligt att klara av utan att kräva massvis med träning och det är en vänlig och inbjudande miljö. Så ni som är lite sugna på att göra något med hunden, testa!
RLDN Huset Elliots Mini-Me, alias Morris. Min lille prins!
 
Roligare än att Morris grejade det var att Marie och Zäta tävlade på lärdagen och fixade ett godkänt resultat, dessutom med 5 poängs bättre resultat än oss. De är på g igen, så kul! Grattis Marie till bedriften! Och idag startade Stina med gammelgossen Idefix som roddade ihop hela 84 poäng. Det var otroligt rart att se dem in action igen. Den snart elvaårige killen var kanske inte dagens snabbaste hund men garanterat en av de lyckligare.
 
Roligt är också att lilla Ahimsa (Huset Elliots Filiokus) har startat anlagsklass viltspår och blivit godkänd med finfint omdöme. Stort grattis Lina och Ahimsa!
 
 
Han är ju ett litet mirakel, denna hund. Nu börjar vi kanske tro att det också är valpar på g efter honom och Doris. Det i sig är i så fall också ett mindre mirakel eftersom vi lyckades få till ett enda parningsförsök, det var troligtvis i elfte timmen och var nog den sämsta parning jag har upplevt. Med tanke på att han snart är 11 år gammal så kändes det inte så troligt att det skulle bli något men nu tycker vi alla att Doris börjar vara lite välan rund och tung i kroppen. Om två veckor tänkte jag röntga lilla fröken och se. Men kanske har vi cavaliervalpar för leverans runt Lucia. Det lär i så fall bli valpar med fart och fläkt för den som vill ha en cavalier att leva ett aktivt liv med. Doris pappa liksom Idefix har hjärta ua efter fyllda sju år. Doris pappa, morfar samt även Idefix är även skannade A. Såväl Doris som Idefix är också gentestade och fria från anlag för EF, curly coat och dry eye så valparna blir detsamma och kan aldrig utveckla sjukdomarna.
 
I torsdags efter jobbet kastade jag mig i bilen och körde till Härnösand. Upp i ottan på fredagsmorgonen för att åka vidare mot Sundsvall och hämta Jota och så tillbaka hem igen. Nu är hon här och verkar ha funnit sig till rätta. Vi tog ett progesteronprov på vägen upp för säkerhets skull men det visade ingenting så vi ska ta ett nytt på tisdag. Jag räknar med parning i slutet av veckan, håll tummarna för oss då! 

Cavaliervalpar!

Så har Idefix blivit pappa igen! Nytt rekord i antal blev det också, hela åtta stycken! Jämlikt är det också, fyra tikar och fyra hanar och lika många blenheim som tricolor. Mamma till valparna heter Vivistugans Märta My och har hjärta ua vid senaste kontrollen, sex år och sju månader gammal. Hennes pappa hade i sin tur hjärta ua vid fyllda tolv år! Så letar du cavaliervalp efter friska och långlivade linjer kan du sluta leta nu och kontakta Marianne på kennel Vivistugan. Idefix behöver kanske ingen ytterligare presentation här, men jag kan berätta att han hade hjärta ua till åtta och ett halvt, har ett pyttelitet blåsljud nu (men lätt går en mils promenad eller springer några km bredvid cykeln), har hörsel och så gott som alla tänder i behåll samt är MR-skannad med resultatet 1a samt gentestad fri från EF, curly coat och dry eye. Han är dessutom fortfarande fertil vid tio och ett halvt års ålder!
 
 
Apropå cavalier så kan jag också berätta att Doris bror Hobbe (H. E Dynamit-Dalton) har varit och kollat hjärta, knän och ögon och allt var ua. Jag hade väl inte väntat mig något annat heller men det känns ändå bra att veta. Tack Kalle och Elin! 
 
På labbefronten händer det också grejer. Susa och Ahimsa från senaste kullen har gjort BPH med godkänt skott, båda två. Härliga tjejer med energi och fart! Och i veckan ska två systrar röntgas så då får jag vara nervös igen. Med dem är halva kullen röntgad, nu hoppas jag att ni andra snart bokar tid också och får det gjort för nu har de åldern inne.
 
Ragnhild och Tassa har varit i farten på tävlingsplanen. Det resulterade i ett godkänt resultat i appellklass spår samt ett första pris i lydnadsklass I. Ett till så kan Tassa lägga till LPI till sitt viltspårchampionat. Duktiga tjejer!
 
Och ja, hemsidan ska uppdateras. Nu har jag ju sommarlov så då borde det finnas tid. Jag ska bara leta reda på koden... ;)
 

Vidare hälsofunderingar

Vi fortsätter att vara sjuka. Igår trillade Stina också dit och Pigge känner sig inte heller helt hundra. Den där golvslipen som vi har hyrt och hade stora planer för får inte jobba riktigt så mycket som det var tänkt... Är det inte typiskt? Hundarna tycker att livet är trist, ändå tycker jag att de ska vara tacksamma över att de har en lillhusse som står på benen och tar ut dem på kortare rundor i alla fall. Men den här bilden på Doris visar nog ungefär vad hon tycker om livet just nu...
 
 
Jag har precis fått glada nyheter. Idefix kull på kennel Milljas har nyss blivit ett år fyllda. Två av dem har nu kollat ögon och knän, båda är ua. Det slår mig då att hans statistik faktiskt ser riktigt fin ut. Några avkommor är bosatta i grannländerna (Finland respektive Norge) så dem har jag ingen koll på och alla knäintyg har inte rapporterats till mig. Men av dem som finns i Sverige har jag hört av nio stycken som kollat patella och alla är ua. Jag vet att åtta stycken är ögonlysta, alla ua, och sju stycken har kollat hjärtat, alla ua. Av dessa sju är det två som har tagit fyraårsintyg. Så det ser bra ut så här långt, ännu ett skäl till varför det är bättre att använda en frisk, ädlre hane i avel än en ung hane som ännu inte hunnit bevisa sina kvalitéer.
 
Egentligen gäller ju detsamma tikar och jag tycker även här att man inte ska ha för bråttom. Nu kommer jag själv att gå ifrån mina principer och para Doris så fort det är möjligt, förutsatt att hon får sitt hjärtintyg vid fyllda två, förstås. Förklaringen är enkel, jag vill kunna använda Idefix på henne och eftersom han är tio och ett halvt så vågar jag inte vänta. Å andra sidan är Doris pappa hjärtfrisk efter sju, Doris mamma fick sitt lilla blåsljud just före sju men morfar var utan blåsljud till tio års ålder. Doris morfar och pappa är också skannade fria (pappa A enligt det gamla systemet, morfar 1A precis som Idefix, dvs även de A enligt det tidigare systemet och det vid en högre ålder). Doris själv har en väldigt bra skallform med en lång skalle och en låg panna. Jag tänker mig att detta blir mitt hälsobidrag till rasen. Förhoppningsvis.
 
 
Ännu en bild på mina små fläckiga, bara för att ni verkligen ska förstå hur synd det är om dem just nu. Ovanpå allt sjukelände så är hela huset upp och ner, vardagsrummet tömt på möbler och hundarna hänvisade till enbart köket. Förstår ni då hur trist livet faktiskt är!? ;o)
 
 

Mycket på g!

Jag skäms. Jag har inte bloggat på en mindre evighet och jag förstår om ingen läser detta längre. Inte hjälper det att jag lovar bot och bättring heller, jag vet inte om jag kan hålla det. Det blir väldigt lite tid för datorn numera, jag använder mobilen till det mest akuta men sitter sällan här. Att blogga via mobilen är hopplöst, det blir inte bra. Men jag ska försöka blogga oftare. Tror jag...
 
Att bloggen står stilla betyder inte att livet står stilla. Tvärtom så rullar det på i 190 knyck just nu. Jag jobbar en hel del, anpassar mina tider efter övriga familjens och hittills har det fungerat bra, hundarna har inte haft mycket ensamtid. Morris och jag har börjat en kurs i rallylydnad, det tycker han förstås är jättekul. Ensamtid med matte som dessutom har fyllt fickan med frolic, kan det bli mycket bättre? Skulle vara då att det fanns en till alldeles väldigt snygg hund i träningshallen (Morris blev så glad över sin egen spegelbild och hade svårt att slita sig). Lille knäppgöken! Men så kul han är att träna med, han är outtröttlig och vill bara ha mer, mer, MER!
 
Nyss hemkomna från det första kurstillfället.
 
Det känns som om vi ligger hyfsat bra till om bara matten kan hålla koll på fötter och dessa förb... skyltar. Det vi behöver träna är bakdelskontroll, vissa svängar kunde absolut göras snyggare. Så det ska vi jobba lite på framöver tänkte matten. På sistone har vi tränat stå och det märks, det var ingen match att kommendera stå för fotot ovan. Killen är klart förhoppningsfull och samarbetsvillig när det kan vankas gotta.
 
Idefix sjulingar har alla hittat nya hem. Några har hamnat i min närhet på ett eller annat sätt och det glädjer mig oerhört. Jag önskar alla nyblivna valpägare lycka till och hoppas att de små krabaterna ska bli lika friska som sin pappa.
 
Nere i Dalarna har hans två valpar hos kennel Dreamcreaters hunnit med att bli fyra veckor. En tik och en hane, runda och välmående och jätte, jättefina. De kan eventuellt tingas till rätt köpare, tiken dock på halvfoder. Kontakta Susanne på kennel Dreamcreaters om du vill veta mer.
 
Bilden lånad från Susanne, kennel Dreamcreaters.
 
Här uppe i norr har vi idag haft ett lyckat dambesök och ännu en brutta väntas nästa vecka, så nu hoppas vi att det ska bli några Idefix-barn till häruppe. Sedan har vi inga mer flickor på kö utöver vår egen Doris men det blir inte aktuellt förrän till sommaren. Jag är så otroligt glad över att gossen har hållit sig frisk och fertil så här länge. Fast idag möttes jag av åsynen av ett brunvitt huvud genom fönstret när jag kom från jobbet och förstod raskt att framtassarna var på köksbordet. Tack och lov var brödfatet undanplockat. Han har sina stunder, den där gossen.
 
Min senaste labbekull har hunnit bli ett år gamla. Den första är nu röntgad, Susa (H. E Sus) har HD grad A och ED 0. Bättre kan det knappast bli! Grattis Marie och Susa och tack för att ni röntgat! Vår egen Bus röntgades i förrgår och vi väntar spänt på resultatet. En smula förvånade blev både dottern och veterinären när plåtarna visade att Bus hade en liten spricka i bäckenet. Inte ett pip eller halt steg har hon visat! Ibland önskar jag att mina två raser inte var sådana ytterligheter, cavaliererna piper ibland för ofta och de svarta kunde gärna pipa lite mer. Vi ska ta nya plåtar om en dryg månad och hoppas att det hela ska läka ihop utan mankemang. 
 
Hela gänget samlat på bilden utom då nämnda Bus. Hade hon inte varit så flitig med att ta bort hörnen på hundsängen så hade hon också rymts...
 
Visa lullar på, ganska nöjd med sig själv. Matten är tämligen säker på att labbetanten lider av demens, de flesta dagar är bra men så kommer det en dag när det blir förvirrat. Ibland får jag inte se när hon bajsar, en annan gång kan hon inte bajsa förrän jag har sagt att hon får gå iväg och göra det och en tredje kan jag absolut inte säga till henne. Jaja, vi tar det med ro. Idag har hon i alla fall haft en väldigt bra dag och till och med varit lite busig:
 
 
 
 
 
 

Inomhusträning

På lördag är det inomhusträning för alla Huset Elliotar som är intresserade! Jag har bokat Hundhuset på Bergnäset kl. 11-13, ta med hunden, vattenskål, belöning samt eget fika. Hör också av dig till mig om du vill vara med så att jag vet hur många vi blir. Det kostar inget utan jag står för kostnaden den här gången. Lokalen är ganska liten så vi får kanske träna i omgångar men då kan vi å andra sidan titta på varandra också och komma med tips och råd. 
 
Fler aktiviteter planeras framöver, vill du hålla dig informerad så gå med i min Facebook-grupp för uppfödningen. Där hittar du senaste nytt först.
 
Min uppsats är nu klar, imorgon ska jag gå förbi handledaren för att få en signatur på den och därefter ska jag lämna in det till examinator för godkännande. Jag räknar helt krasst med att den blir godkänd. Plötsligt är målet nära, vilken märklig känsla! Men jag har en matteuppgift kvar att fixa till också, ska ta tag i den under veckan. 
 
Förra veckan hade Idefix dambesök här. En riktig maratonhängning fick vi till, de satt ihop i någonstans mellan 45 minuter och en timme. Jag tappade känseln i fötterna och trodde att jag aldrig skulle ta mig upp från golvet igen. Arbetsställningen blir liksom inte den mest ergonomiska. Idefix tycker sin vana trogen att det är trist efter tio minuter och måste börja pipa. Man kan tycka att han borde ha lärt sig men icke. Tio minuter, sedan räcker det, tycker han. Som en liten klocka är han, den gossen. Han va rlite småjobbig (OK, pissjobbig) de dagar bruden var här, han blir alltid det när de bor här. Kommer de bara hit för att para och sedan åker så är han däremot väldigt cool. Nåväl, nu håller vi tummarna hårt, hårt för att det ska bli Idefixbebisar igen om ungefär två månader.
 
 
Rapporter från trevliga Alice i Skellefteå säger att det verkar vara valpar i magen, det glädjer vi oss åt. Och på söndag ska vi åka till Lövånger för att titta på pralinerna hos kennel Paratime's. De är så fina så det är inte klokt! Jag tror att en hanvalp eventuellt kan tingas så om du läser detta och är sugen på cavalier eller vet någon som är, tveka inte! De är fantastiskt vältecknade och har friska och sunda föräldrar. Söta som socker är de också, kolla bara på bilden nedan!
 
 
 

Upplopp!

Nu är jag på upploppet av mina studier, i alla fall för att få ut en examen! Senast imorgon ska uppsatsen skickas till min opponent och nästa fredag har jag oppponering. Till dess ska jag då också ha läst en annan persons uppsats och hålla i opponeringen på denna så det blir en hektisk vecka. Ovanpå det så har man i den lilla mattekurs jag läst under hösten kommit på att vi ska ha presterat en uppsats på 2000 ord till i morgon, komma med synpunkter på två andra uppsatser (minst) under ett seminarium på tisdag samt lämna in en slutlig version av vår uppsats på fredag om en vecka. Ha! Det finns ju inte en chans att jag hinner med det, 2000 ord är en faslig massa. Nu hoppas jag få göra detta senare, vi får se hur det går. Känns föga motiverande också med tanke på att kursen varit så urbota dålig men å andra sidan behöver jag poängen.
 
Här hemma har vi återgått till de vanliga rutinerna, första skoldagen idag och äldste sonen åkte tillbaka till Umeå redan i måndags. Nu har han en hektisk vårtermin framför sig, sedan väntar förmodligen i alla fall ett års studieuppehåll på honom. Hans förhoppning då är att han ska komma tillbaka till Luleå om han hittar något jobb här. Det hoppas vi också på.
 
Ledsamma nyheter är att Visa verkar ha drabbats av någon form av demens. Hon kan ibland uppvisa de mest märkliga beteenden under promenaderna - få för sig att hon måste gå kloss an mig hela tiden och därför inte kan gå iväg och bajsa eller ens busa med de andra hundarna. Idag avbröt hon plötsligt leken med Bus för att komma till mig, mycket ängsligt svansande och så började detta jägarfotgående igen. Vi har ju tidigare tyckt att hon varit så fantastiskt pigg men kanske skulle varningsklockorna ha ringt redan där, kanske var det ett förstadium vi såg. Jag läser på nätet att ungefär en tredjedel av alla hundar på elva år visar tecken på demens och att samtliga hundar som blir 16 år har det. Nu är hon ju inte elva än men ändå... Nåväl, så länge det inte är värre än så här så knallar vi på men lite ledsamt är det. Jag är heller inte säker på att det är demens, jag hittar bara ingen annan logisk förklaring.
 
Idefix är pigg. Hans valpar hos kennel Paratime's i Lövången blir fyra veckor på lördag. Snart ska vi åka ner och kika på underverken men vi väntar nog ett par veckor än. En hane kan eventuellt tingas till rätt hem. De är fantastiskt fina och har friska och sunda föräldrar så går du i cavalierköparfunderingar, tveka inte!
 
 
Nästa vecka får gossen eventuellt dambesök igen, denna gång från lite sydligare nejder. Tur att han inte vet vad som väntar, då hade han varit odräglig! Det räcker så bra med hans vanliga alerta lilla jag. Han är en ljuvlig gosse, den hunden, även om det finns stunder...
 
Just innan jul fick Maya konstiga flytningar samtidigt som grabbarna började vara på henne. Jag for i ilfart till Skellefteå där man konstaterade en förhöjd halt vita blodkroppar samt en aning förstorad livmoder. Agria kontaktades men skulle inte ersätta snitt utan vi åkte hem med sulfa. Detta klarade inte Mayas mage av så vi fick avbryta behandlingen och hålla tummarna. Hon var dock pigg hela tiden, om än med kräkningar under juldagarna. Killarna var som galna, speciellt då Idefix, så vi fick ha dem separerade åt olika håll och det var allmänt kaotiskt. Direkt efter helgerna var vi på återbesök. Nu såg det bättre ut men hon hade ökad mängd bakterier i utstryket så det blev antibiotika istället. Förmodligen har hon haft ett delat löp, med höglöp så sent som 4 1/2 vecka efter avslutat löp (där grabbarna aldrig brydde sig om henne alls, till vår förvåning). Detta i sig är väl tecken på att något inte är riktigt som det ska så nu håller vi koll. Lite som att sitta med en tickande bomb - när kommer livmoderinflammationen? Jag har sagt det förr och jag säger det igen, skulle jag inte vara uppfödare så skulle jag bara ha hanar. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det är så populärt med tik när livet blir så mycket enklare med en hane. 
 

Valpar!

Det är glest mellan uppdateringarna här nu. Det beror inte på bristande intresse utan gigantisk tidsbrist. I november jobbade jag 50 % som lärarvikarie, 25 % som översättare, samtidigt som jag skriver uppsats på 50 % och läser en matematikkurs på 25 %. Det blir en väldig massa procent... Hunderiet kommer emellan och hemsidan finns det inte tid för. Men nu vädrar jag morgonluft, uppsatsen är snart i hamn och sedan ska jag leva lite mer igen.
 
Den gladaste nyheten på länge är att Idefix har blivit pappa igen! Tre superfina valpar föddes hos kennel Paratime's på lucianatten, två hanar och en tik, alla jättefint tecknade. Skulle så önska att gossarna kom till hem med intresse för att meritera dem, det kan vara något för min Doris i framtiden. Uppfödare Mari är dessutom supertrevlig så om någon letar valp efter sunda, friska föräldrar så är detta ett hett tips. Pappa Idefix är fortfarande fertil, snart tio år gammal, och har ännu hörseln i behåll. Han är ur en kull på fyra där alla hade hjärta ua efter sju års ålder. Han är också fritestad från EF samt curly coated/dry eye så valparna kan aldrig få dessa sjukdomar. Både mamma och pappa är också av en väldigt sund typ med trevlig mentalitet. Och att valparna är vältecknade ser ni ju. 
 
 
 
Pappa Idefix tyckte nog inte att vi firade barnafödseln tillräckligt på lördagen så han tog saken i egna händer. Skuttade elegant upp på kökssoffan (trots att vi har den ganska nära köksbordet för att de INTE ska kunna ta sig upp så grejar han det) och därifrån vidare upp på köksbordet där han glatt stal hårdbröd från brödfatet. Han är en friskus och visserligen lydnadsmeriterad men vardagslydnaden är lite sisådär. Tur att han är söt!
 
Stina och Maya debuterade i lydnadstvåan i fredags. Den tävlingen försöker vi dock att glämma lika fort... De hade otur och fick göra platsliggningen på ett hörn, kanske en meter från lokalens kafédel där publiken satt. En hormonell Maya (3 veckor efter avslutat löp) tyckte att det var mer intressant att tigga fika av publiken än att ligga kvar på platsliggningen, så när det var cirka 30 sekunder kvar gav hon sig helt sonika ut bland publiken. Fortsättningen följde ungefär i samma förvirrade mönster, med lägganden under det fria följet och andra knepigheter. Frustrerande när man vet hur bra hon kan gå men de är djur, inga maskiner och tikar är tikar.
 
En annan hund som driver mig till vansinne här ibland är Visa. Nu är hon inne i sin årliga "kan inte bajsa när någon ser mig"-period. Det innebär att vi går långa promenader utan att hon kan bajsa. Ibland far hon ut i skogen men om jag råkar kommentera eller kasta ett öga åt hennes håll så kommer hon farandes igen utan att ha uträttat det hon skulle. Det kan gå dagar utan att hon bajsar men till sist går det ju inte längre utan det liksom ramlar ut, oftast då mitt på stigen där vi går och så får matte ta fram påsarna. Så irriterande! Och jag begriper inte varför vi ska ha detta vareviga år. Det är detta jag ogillar med tikar, hormonsvängningarna och alla idéer. Hanar är så mycket enklare, de bara är. 
 
Vintern häruppe är ett skämt så här långt. Töväder, regn och så plötsligt fryser det till och blir ishalka. Jag går i IceBugs för jämnan men oroar mig över hundarna, i synnerhet då de lite äldre. Så i förra veckan fick jag nog och inhandlade ett löpband för att kunna träna hundarna på det när det är halkigt. Jag är så rädd att de ska göra illa sig om de går omkull eller slinter till, jag ser ju att de går och spänner sig och det är inte bra. Idefix är ju van att gå på band så han knallade på, lite välan bråttom kanske. Morris fattade raskt galoppen, han gör vad som helst för en frolic och hade gärna fortsatt längre än de fem minuter vi provade. Han visade mig flera gånger att han ville köra mer, sprang först till mig och sedan och satte sig på bandet med en uppfordrande blick. Hallå matte!? Doris fladdrade med alla tassarna så att jag var rädd att hon skulle fastna, där måste vi träna mer och nog vara två. Visa var så klart lite skeptisk, knallade på en stund men tyckte nog inte att det var någon av mattes bättre idéer. Lilla skata!
 
I månadsskiftet november-december hade vi några dagar då vi kunde gå ut på isen. Ljuvligt, tyckte både jag och hundarna. Jag lyckades fånga alla mina och Idefix på en bild när vi var ute.
 
En annan runda tog jag med alla sex. Idefix och Bus hade konstant dragkamp eller jagis om en pinne. Vi har ännu inte lyckats avgöra vem som vinner titeln Husets barnsligaste hund, Idefix snart tio år eller Bus snart nio månader..?
 
 
 
 
 
 
 

Ljuvliga småttingar!

Igår kom det bilder från Marielle, kennel Milljas, på Idefix och Sagas småttingar, sex veckor på lördag (om jag inte har räknat alldeles fel). Alldeles, alldeles ljuvliga är de! Fantastisk färg och helt ljuvliga uttryck! Dessutom jättefin skallform på allihop, långa fina med tydligt markerad bakkant. Å, vad det ska bli roligt att följa dem framöver! Här kommer bilder, lånade från Marielle.
 
Tik 1
 
Tik 2
 
Tik 3
 
Hane 1, blir kvar på kenneln. Kommer heta Milljas Don Quixote i stamtavlan men kallas Skalman, fast han låter mer som ett busfrö än en Skalman i temperamentet... ;o) Båda testiklarna nere också, underbart!
 
Hane 2
 
Det enda felet med karamellerna är att de bor alldeles för långt bort, annars hade jag nog hängt där var och varannan dag. 
 
Här hemma var vi i Skellefteå hos Djurkliniken i måndags för en liten rekond. Idefix har haft en lös tand och har nu gjort sitt livs första (och förhoppningsvis enda) tandsanering, 9 1/2 år gammal. Jag bad dem ta allt som såg det minsta dåligt ut eftersom jag är rädd att han är för gammal för att få lugnande nästa gång det är dags. Tre tänder rök, jag hade trott på fler med tanke på åldern men han har en hiskligt bra tandstatus för sin ålder och ras. Krutgubben! Just nu är han dock lite billig, Maya är i höglöp och han vet ju vad man kan göra med brudar... Inte så att han låter hela tiden, matvägrar eller liknande men rör man sig i hallen så tycker han att han ska med. Han är mer på g än vanligt, om man säger så.
 
Visa var den stora anledningen till resan. En rad med knölar skulle bort och matte var orolig över sitt svarta hjärta. Dess bättre var de alla ofarliga, två var fettknölar och två var infekterade talgkörtlar i juvren. Tyvärr satt alltihop lite djupt så det blev ett större ingrepp än vad som var tänkt. Hon är inte så vacker under magen men det bekymrar henne föga, är man labrador så är man lycklig bara man lever och lite smärta kan man leva med.
 
Visamagen
 
Doris var också med för ögonlysning och knäintyg. Numera kan hon stoltsera med att ha både ögon och patella utan anmärkning. Skönt! Vi har tagit ett stort steg närmare en eventuell framtid som avelshund. Nu återstår hjärtintyg om ett år och så hoppas vi att Idefix fortfarande är fertil då för då ska här göras valpar med sund in- och utsida - och mer energi än vad som förmodligen kommer att rymmas i den lilla kroppen! Igår lyckades Doris få upp en flaska läsk ur en drickaback som hon sedan elegant skalade bort hela etiketten på utan att skada själva flaskan. Hon är pysslig, min lilla kalaspingla!
 
Lagom till vi kom hem från Skellefteå så blev Morris halt. Vi var ute och cyklade, han, Doris, Idefix och jag. När vi kom in så blev han plötsligt pipig och olycklig. Jag försökte kolla men på cavalierers vis var han närmast döende och skrek vartän jag tog. Först trodde vi på analsäckarna, därefter buken (gissa hur orolig jag var då?), så ryggen, tassen och nu har vi kommit fram till att det nog sitter i ena frambenet. Han har inte haltat det minsta men skriker till när man lyfter i vissa lägen. Nu kör vi på Metacam i några dagar och hoppas att det ger sig, alternativt faller i glömska hos lille farbror. Haltar man inte ens utan Metacam så kan det inte vara jätteallvarligt, tycker matte. Men de där stora ögonen och ljuden kan verkligen skrämma livet ur en annars ganska så luttrad hundägare. Mattes prins!
 
Det låter som om det kanske, kanske är fler Idefixvalpar på gång. Lite tidigt att säga än dock, jag återkommer så snart jag vet mer. 
 
 
 
 

En utställningshelg är till ända

I helgen vankades det utställning för Idefix och Doris. Förhoppningarna var hyfsat höga på den äldre herren i alla fall, vi tycker att han är söt och väldigt fräsch för sin ålder. Dyrt schampo och balsam inhandlades och på fredagseftermiddagen och kvällen fixades det pälsar som aldrig förr i Bälinge. Vi badade, fönade och balsamerade. Första missen uppdagades, Mayas torkdräkt var för kort för Doris och täckte inte bakdelen utan hon blev lite skojigt lockig. Nåja, som junior har hon tiden för sig. För att inte käka upp torkdräkten fick hon dela säng med matte och naturligtvis innebar det att vi också delade kudde. Men att ha en silkeslen, väldoftande sovkompis är sannerligen inte fy skam, även om jag vaknade av att hon låg över mitt huvud och värmde mitt öra vid något tillfälle. Smällar man får ta.
 
Fylld av tillförsikt och en smula nervös åkte Stina iväg till Piteå på lördagen. Domaren var en engelsk dam som tyvärr inte alls gillade vår fläckige lille kille. Han fick en minst sagt intetsägande kritik och Good. Kritiken löd:
 
"Blenheim dog. Large round eyes. Worried expression. Mature body. Well coated. Moved with enthusiasm. Was enjoying his day out." Ängslig och entusiastisk, vi fattade nada. Förhoppningarna dalade inför Doris framträdande men se där gick det bättre, Excellent och placering 3 av 7 där de två första fick CK. 
 
Hem och slicka såren och på't igen på söndagen, denna gång med inhemsk domare. Denna tyckte dock att Idefix började tappa i ryggen och var aningen för tung i hullet så han fick Very Good. Hullet håller jag faktiskt med om men rygglinjen har aldrig varit helt rak, sanningen är att han är lite rund över länden och det har alltid synts i både stående och rörelse. Lilla Doris hade nu kommit på att detta med utställning, det är party. Hon skrek, hon studsade och hon passgångade som aldrig förr, rapporterade Stina. I kritiken stod också mycket riktigt att hon behövde mogna i sina rörelser och det kan vi hålla med om. Very Good även för henne. 
 
Nu tar vi en paus, så kul är inte detta med utställning. Jag ska cykla mycket med Doris i sommar och försöka få henne mer stabil i kropp och rörelser. Jag har aldrig sett en hund med ett sådant rörelsemönster som hon, hon vidrör knappt marken utan flyger fram som en liten hare och gör samma skojiga knorr med bakkroppen också. Ett yrväder är vad hon är´, min lilla Doris.
 
Idefix efter första utställningsdagen. Vi tycker fortfarande att han är en väldigt rastypisk och snygg kille. :)
 
Doris vid samma tidpunkt. Lite svår att få att stå stilla men nog har hon potential?
 
Här hemma lägger sig lugnet så sakteliga. Tre valpar kvar nu. Stinas Lilla Bus blir ju kvar, i alla fall så länge Stina bor hemma. De tränar lite varje dag och har redan jättefin kontakt. Det är så rart att se Bus komma skuttande på sina små ben och med en propellersvans där bak var gång hon ser eller hör sin matte. De är redan ett team, de två! Stina har nu också en blogg för hundarna igen, läs gärna den och lämna en kommentar så blir hon glad.
 
Lilla Bus igår kväll.
 
 På onsdag flyttar Melker och Elsa. De hamnar båda här i sta'n så jag hoppas ju få träffa dem alltemellanåt. Jag har redan planer på valpträffar med olika teman, det svåra blir väl som vanligt att få tiden att räcka till för allt roligt jag vill göra. Först ska jag i alla fall njuta av att få sova en hel natt utan att gå upp. I natt tyckte de att vi skulle gå ut halv två och kvart lver fyra. Båda gångerna var det EN av dem som ville kissa, den andra bara somnade direkt vi kom ut. Man kan hålla sig för skratt sådana gånger...
 
Elsa
 
Melker
 
Roliga nyheter är också att samtliga av Idefix valpar på kennel Milljas verkar hamna hos uppfödare. Det gläder mig något alldeles oerhört att det var ett sådant intresse för dem från uppfödarhåll, det känns oerhört bra att så friska linjer får leva vidare. Det känns också bra med tanke på min egen lilla Doris, nu har jag förhoppningsvis möjlighet att använda någon av de här gossarna på henne lite längre fram.
 
Roligt är också att det finns intresse för Idefix från uppfödare i rasens hemland, England. Jag vet bara inte hur vi ska lösa det rent praktiskt, Idefix är ju en familjehund och kanske inte en hund man vill leasa ut för en längre tid. Dessutom är han ändå nio och ett halvt år nu, även om ingen har berättat det för honom. Nåväl, vi får se. Är han fortfarande fertil och pigg när det blir aktuellt så går det säkert att hitta en lösning, varken Stina eller jag är ju särskilt 
 

Idag börjar flytten

Igår var vi på besiktning, småttingarna och jag. Doris fick följa med, kom på att hon kan behöva en ettårsspruta innan helgens utställning. För att skydda öronen fick hon dock inte åka med de övriga i bilburen bak utan i en bur i baksätet, något hon inte var helt nöjd med. Valparna fick däremot dela utrymme med mamma Raya, något de var väldigt nöjda med. Raya fick åka med till Öjebyn, där Ebba mötte upp och hämtade hem henne. Tusen tack Ebba för lånet av din lilla pärla den här tiden! Det är väldigt tomt utan henne, på gårdagens kvällspromenad gick jag och tittade efter henne flera gånger. Men jag gissar att både du och hon är glada över att vara åter i vardagen.
 
Raya alldeles innan avfärd.
 
 
I alla fall. Resan började bra men efter ett tag började någon liten att klaga där bak. Då blev Doris halvt hysterisk, hon älskar ju valparna och ville inte vara i en annan bur utan att se vad som hände. Stress brukar sätta fart på magen och efter ett tag började en mysko doft att sprida sig i bilen... Jag misstänkte valparna men när vi kom fram och jag kollade i buren där bak fanns ingenting. I Doris bur däremot... :( Nåväl, det löste sig med lite papper, vatten och tvål från veterinärkliniken men helt skoj var det inte.
 
Besiktningen gick strålande. De små tyckte att det var en ball utflykt, de tog sig an mottagningsrummet med en stor portion nyfikenhet. Kan ärligt säga att det är den totalt sett frimodigaste kull som jag någonsin besiktigat, inte en enda tyckte att det var det minsta läskigt. Förutom när det var dags för chippet förstås... Högst av alla skrek faktiskt Stinas Lilla Bus och spräckte därmed mina teorier om att hanar alltid skriker värst. Hanar skriker nästan alltid värst, lyder den nya teorin, för som god tvåa kom Melker. Men labbar är inte långsinta, fort var svansarna igång igen. Och här skulle jag då ha lagt in en länk till en bild på hur allihop somnade under undersökningsbordet efter att ha härjat i en halvtimme medan vi väntade på veterinären. Men jag har lyckats sjabbla bort den så istället får ni en länk till en filmsnutt som ni förhoppningsvis kan se: https://www.dropbox.com/s/nqfqwb33odhb5h0/2014-05-14%2013.13.57.mp4
 
Så, alla besiktigade ua, alla tänder och bollar på plats och alla chip och sprutor fixade. Doris fick sin spruta och var så i gasen att hon nog inte hann känna sticket. Det ska bli bra när valparna flyttar, då ska jag försöka kanalisera lite av lilla frökens energi på träning istället. Det blir mycket av Doris nu, för mycket tycker nog en del i familjen...
 
Så. Idag flyger då första lakritstrollet ur boet. Lilla Cera (Huset Elliots Cerasus) ska flytta till moster Chili och Linnea med familj i Överkalix. Söt som socker är hon, lillskruttan!
 
 
Nästa valp flyttar imorgon vid lunchtid, då är det dags för Huset Elliots Filiokus (Ahimsa) att bli västerbottning.
 
 
Så flyger Susa (Huset Elliots Sus) ur boet på lördag och ska bo tvärsöver älven hos Marie och halvmoster Vega.
 
 
På söndag är det dags för nästa, då ska Selma (Huset Elliots Sinkadus) flytta över kommungränsen till Anna och Micke med barn i Norrfjärden.
 
 
Och på måndag blir även Elliot (Huset Elliots Pondus) pitebo när han flyttar till Mats och Katarina i just Piteå.
 
 
På fläckisfronten väntar vi med spänning på besked om Idefix senaste fjälla är dräktig, det lär dröja några veckor än innan vi vet. Valparna på kennel Milljas blir tre veckor till helgen och ser underbara ut. Jättefin färg, jättefin skallform, pigga och raska. Pappa Idefix kan vara stolt!
 
Till helgen väntar utställning för Idefix och Doris, både lördag och söndag. Vi går all in, svindyrt schampo och balsam är införskaffat så här ska badas, fönas och sedan torkas i torkdräkt. Det ska i alla fall inte bero på det om det går dåligt! I Doris fall snarare på att hon är en baddare på att gå passgång och inte vill stå stilla... ;o)
 
 
 
 
 
 
 

Power nap

Nu har jag lärt mig den verkliga innebörden av ordet power nap. Det är när man kan härja vilt i en timme, sova i tio minuter och sedan härja vilt en timme till, just som matten trodde att hon fick tid över till annat. Ruskigt effektivt, det där power nappandet.
 
Det går vilt till nu och man märker att de är alltmer färdiga att flytta ut. De slåss mer, låter mer och jagar varandra vilt runt köksön, under soffor osv. De är ett livat och ibland ganska så högljutt gäng. De sover nu fritt i köket, jag sover i tv-rummet och kliver upp någon gång under natten för att städa efter dem. Men igår blev de sju veckor så nedräkningen har börjat. Om en vecka flyttar den första lilla tjejen upp till Linnea i Överkalix. Tror att både hon och jag längtar. Sedan flyttar i princip en om dagen. Tanken var också att Stina skulle få ta sin direkt de var besiktigade och klara på onsdagen men hon ska iväg till Bollnäs på ekokocktävling så det får dröja ett par dagar. Där fick jag...
 
Vi lyckades ta lite bilder på dem i tisdags med varierad kvalitet. Har aldrig varit med om att en hel kull tycker att bordet är ett livat ställe, det brukar alltid vara någon som tycker att det är lite läskigt däruppe. Men de här ville helst av allt hoppa in i kameran och kolla vad det var som blixtrade. Några bilder blev i alla fall hyfsade.
 
Huset Elliots Lilla Bus, "Bus", Stinas älskling.
 
H. E Nimbus, "Melker", som ska flytta till Måttsund.
 
H. E Pondus, "Elliot", som ska bli pitebo.
 
H. E Cerasus, "Cera", flyttar till Överkalix.
 
H. E Filiokus flyttar till Umeå.
 
H. E Sinkadus, "Selma", ska flytta till Norrfjärden.
 
H. E Hokus Pokus blir kvar i Luleå.
 
H. E Sus, "Susa", ska flytta till Gammelstad.
 
Mamma Raya umgås fortfarande tålmodigt med sina små. Fast i ärlighetens namn ska jag säga att jag tror att deras många tuggben lockar minst lika mycket som valparna själva... ;o)
 
Familjelyckan
 
Jag är otroligt nöjd med de här små, både till temperament och utseende. Klassiska huvuden, välbalanserade kroppar. Runda utan att vara tunga. Tycker mig se en hel del tunga labbevalpar på nätet och gillar det inte alls. Älskar det fartfyllda, nyfikna och piggögda hos en labbevalp, inte något flegmatiskt som lufsar fram. Det är min åsikt, för mig är labben en arbetande hund och kommer alltid att vara. En lagom hund utan överdrifter med ett vänligt och intelligent uttryck.
 
Idefix har haft dambesök i tre dagar på raken. Nu törs jag knappt hålla i hans koppel så är han i gasen, han har höga förväntningar på mig nu. Hoppas nu bara att det blir valpar, om några veckor ser vi vart det lutar.
 
 
 
 
 

Vi firar en 9-åring!

Idag fyller LP1 Gråsidingens Idefix och hans syskon nio år. Idefix matte fixade pannkakor till alla husets hundar fast så klart mest till Idefix. Helt OK sätt att firas på, tyckte jubilaren. Underbara och speciella lille hund, måtte du finnas med oss i många år till!
 
 
 
...och visserligen har vi en bedrövlig vinter men de här fotona har några månader på nacken, de togs i somras. 
 
 

Än kan Idefix!

Igår var jag i Skellefteå för att kolla upp Idefix små simmare. Han har bara parat en tik i år och det blev inga valpar så det kändes som en bra idé med tanke på hans ålder. Först prövade vi utan löptik närvarande men det gick så klart inte. Även med löptik närvarande så knep han igen lite, hon var ju trots allt inte i höglöp och killen är inte känd för att vara korkad direkt. Men en skvätt fick de ur honom och de spermier som fanns där simmade på bra och väldigt få var deformerade. Med andra ord såg allt helt normalt ut. Skönt!
 
Jag blev så uppspelt över detta att jag genast ringde Idefix uppfödare Lena för att berätta den glada nyheten. Med det glömde jag då att tanka i Skellefteå som var planerat. Först sedan jag har kört en stund upptäcker jag att bensinlampan blinkar frenetiskt. Kan säga att det var ena långa kilometrar till Jävre som var min nästa anhalt med bensinstation... Men jag tog mig dit för egen maskin. Väl där kändes det verkligen som att detta var min dag så jag slog till och köpte mig en glass och en trisslott. Glassen var så klart god men turen tog slut i Jävre, ingen vinst på lotten. 
 
Än roligare är att en engelsk uppfödare visat intresse för gossen. Nu tror jag att det spricker på ekonomi och byråkrati, det kostar ohyggliga pengar att importera hundsperma från Sverige till England och att föra med sig hund in i England är även det förenat med hutlösa kostnader, i alla fall om man åker flyg. Och jag bor ju dessutom i norra Sverige... Men det är fantastiskt roligt att det finns ett intresse för killen och att någon i rasens hemland trots allt försöker hitta en lösning för att använda honom. Han är ju onekligen en frisk och sund liten kille. 
 
Avslutar inlägget med en liten film från i somras när Stina och Idefix tränar agility: https://www.dropbox.com/s/u609v42br7tfhrs/20130616_141949.mp4

Den inbillade sjuka

Visa har varit lite småseg en tid, släpat efter på promenaderna, flåsat och varit allmänt loj. Eftersom jag också tyckt mig känna ett par knölar i hennes sedan tidigare förstorade spenar (skadade för ett par år sedan så det har bildats ärrvävnad i dem) kände jag att en kontroll var på sin plats. Såg framför mig tumörer i spenarna som spridit sig till lungorna, kanske spondylos eller något annat i ryggen, utslitna höfter och/eller knän mm mm. Så i onsdags var vi på djurkliniken på koll. Visa blev klämd, känd och böjd i rygg, nacke, ben och svans. Och befanns vara ovanligt fräsch för sin ålder, fantastiskt mjuk i både leder och muskler. Aningen stel i en rörelse i nacken men det var allt. Prover togs också, alla värden var i topp. Ridå. Lilla tanten är helt enkelt lat. Det kostade en tusenlapp att konstatera det. 
 
Småttingarna är ljuvliga. De nattar runt 21 varje kväll och sover tills vid stiger upp vid 6.30-7. Då är det panik i lägret, vi försöker få ut dem direkt och fyra valpar kan raskt producera 12-15 högar. Imponerande! 
 
I morse inträffade dock ett litet missöde. De sover ju i en canvasbur i köket. Uppenbarligen hade jag missat att stänga luckan till denna för klockan fem hördes mystiska ljud från köket, krafsande klor mot kartong. Det betyder lösa valpar i köket! Marie tofflade yrvaket ner men för sent, visserligen var min ankomst uppskattad men de små hade redan hunnit uträtta alla behov i köket, gånger flera dessutom. Bara att städa... Sedan fick jag dock sova, Stina tog nästa pass. Underbart!
 
Morris har sovit i sängen i natt. Matte tycker att han har skött sig exemplariskt, husse knorrar lite över att han har agerat landningsbana. I min värld har den lille morrige legat blick stilla mellan våra fötter hela natten. Husse har dock en lite annan bild av verkligheten... Nåja, han fick inte frispel eller försökte käka hudkräm mitt i natten så det går framåt. Jag ska införskaffa en hundsäng och ställa bredvid min säng så kan han (och sedan Doris) sova där ibland. Morris föredrar nog golvet framför sängen och det är i och för sig inte fel. Min lille prins!
 
Så några bilder då. 
 
Busbröderna
 
Hobbe dödar bläckfisken
 
Lilla grodan Doris
 
Doris gomage
 
Hugo filosoferar en stund
 
Och som vanligt ingen bra bild på Sigge. Han springer ur bild... :(
 
Måste berätta att Idefix har haft dambesök också. På lördagen ville hon inte alls utan fräste men på söndagen tyckte hon att läget var ett helt annat så då fixade de det lätt som en plätt. På måndagen stod hon också bra men då slarvade den här matten och kollade inte ordentligt så killen hamnade utanför. På tisdagen fick vi inte heller till det, då stod hon inte heller lika bra. Men en kalasparning fick vi så nu hoppas jag innerligt att det ska ha fastnat. En jättetrevlig och sund tik i fin storlek, trefärgad så det blir också spännande. Vi håller tummarna för ett gäng valpar som vi kan åka och pussa på när de egna har flyttat ut.
 
 
 
 
 
 
 

Många besökare idag

Idag har vi haft många besökare, först var BrittMarie här en sväng och på eftermiddagen kom Marianne. Idefix blev helt galen när Marianne kom, tydligen förknippar han henne med gobrudar för han smet iväg och försökte lifta med henne till brudarna i Norrfjärden. Knäppa lilla hund! Kul i alla fall med besökare, det uppskattar både jag och småtrollen. De har fått vara ute en del idag, hoppas det betyder att de sover gott och länge i morgon bitti. Två morgnar på raken nu med uppstigning vid 6, hoppas på en tredje. Och vill de sova längre är det OK, det med.
 
Stina och jag fotade hundar för ett par veckor sedan, eller rättare sagt - vi fotade de fläckiga gossarna. Sedan har bilderna suttit fast i hennes kamera ett litet tag men idag kom de loss. Här är först ett par på Idefix:
 
 
 
Han är rätt söt, lill-gubben. Lite uppspelt nu när Visa höglöper, första gången någonsin som han faktiskt bryr sig om det. Inte så att han är jobbig men han raggar lite om vi går på promenad. I helgen ska han eventuellt få dambesök, anar att han kommer att ragga då med. Idefix gillar ju brudar... ;o)
 
Så en bild på min lille prins Morris:
 
 Jag tycker att han har kommit sig otroligt de sista månaderna, inte minst pälsmässigt. Lite synd att han inte kan ställas ut, han ser inte så tokig ut. Fast själv är han nog lika så glad, han är ingen vän av pälsvård utan skulle helst gå omkring som en enda tova och aldrig komma nära en kam eller karda. Klotången är däremot helt OK. Han är en ljuvlig gosse, min lille prins, så otroligt behaglig att ha omkring sig.
 
Det är dåligt med hundträning nu men jag försöker i alla fall träna lite under våra rundor. Tycker att Morris fotgående har varit lite si och så men nu börjar det äntligen lossna. Han har trängt så kosmiskt innan men nu verkar poletten trilla ner. Då tar vi tag i läggande från stående samt i ställande. Få se om vi får ihop lydnadsettan i år eller hur det går. Inpsirerades av Yvonne och Milton i Skellefteå som lyckats strålande (grattis om du läser detta), ska bara försöka hitta tid och inspiration i allt valppyssel. För cavalierer kan, även om de är små.
 
Är lite bekymrad över Visa, tycker inte att hon är sig helt lik utan segare än vanligt och tycker mig känna något som känns som en knöl i hennes ena spene. Ska ringa i morgon och se om jag kan få en tid på djurkliniken. Inte jordens bästa tid för veterinärbesök så här mitt i vikarietider men det kan inte hjälpas. Min pärla ska inte må dåligt. Visserligen löper hon nu men jag tror inte att det är därför hon segar som hon gör.
 
Killarna har kommit hem från sin resa till mor- och farföräldrar i södern. Det är otroligt gott att ha familjen samlad igen och så kul att höra dem berätta om hur de har haft det. Stina sliter med sommarcaféet, imorgon får hon lite hjälp av bröderna och det kan hon nog behöva. 
 
Var ute med hundarna en sväng idag, som vanligt tillsammans med katten. Då slog det mig att jag är lite som Bodils minicirkus! Visserligen har jag ingen papegoja men jag har en galen liten höna som tar sig ut stup i ett och följer med mig på tomten. Kan jag lära henne att gå med på promenaderna så borde succén vara given... ;o)
 
 
 

Fler glada nyheter!

Nu har resultaten kommit för skanningen av både vår Idefix och Mayas pappa Mattis. Och båda är SM 1a, det som förr kallades för A. Kliniken ringde nyss upp mig och berättade att detta var det bästa resultat de hittills hade skannat där, dessutom de äldsta hundar de hittills hade skannat. Det känns fantastiskt kul, inte minst med tanke på de små knytten som nu ligger i valplådan. All respekt till Lena, kennel Gråsidingens, som fött upp våra cavalierer, och till Anja, kennel Apricot, som fött upp deras föräldrar, far- och morföräldrar mm. Ett fantastiskt avelsarbete skördar fantastiska resultat och jag är så tacksam över att äga både Idefix och Maya. Nu önskar jag att vår lille gosse kan hinna sprida sina friska gener lite till innan han faller för åldersstrecket. Inte för att han själv funderar på någon ålder, han håller igång ungefär som förr. Hans dagliga simturer i älven gör att hans päls nu är alldeles burrig och han liknar nästan en pudelkorsning. Kanske inget som brudarna faller för men så blir det när man har mycket päls på kroppen.
 
Valparna går nu under beteckningen ogräsen, de växer nämligen som just ogräs. De två stora killarna har ökat över 100 gram i vikt redan, de andra två strax under så uppenbarligen finns det gott om mat. Jag håller noga koll på vågen och också på att Maya kissar ordentligt. Vi hade 31 grader varmt på framsidan igår så det är otroligt varmt, det gäller att få i henne vätska. Det är något sjukt över att det är varmare i Nottbotten än på Mallorca. I maj!!!
 
För att försöka göra det svalare bytte jag också ut valplådan igår. Nu bor de i en uppblåsbar barnpool med ett lakan över. Dels blir det mer plats och sedan gör förhoppningsvis lakanet att det blir lite svalare. Det blir också mjukt och gosigt, Maya verkar nöjd med arrangemanget och har hittills inte visat något mer intresse för en ev. flytt till tygburen i Stinas rum. Det är jag tacksam för.
 
Måste så klart bjuda på en bild från idag också. Det syns att det är varmt, de behöver inte ligga i en hög för att hålla värmen.
 

Skanningsresultat!

Nu har vi fått resultaten från Idefix MR-skanning! Han är klassad "A" - ingen synlig syrinx och inga dilaterade ventriklar, detta vid en ålder av 8 år och 3 månader. Om man dessutom tillägger att hans mamma, hans pappa och alla hans fem syskon har hjärta ua efter fyllda sju år så måste man väl ändå säga att han är ett synnerligen gott avelsresultat!? Vi är så glada över att få äga denna gosse och känner stor tacksamhet mot uppfödare Lena på kennel Gråsidingen samt Anja på kennel Apricot som gjort förarbetet, dvs fött upp hans föräldrar. Vi är också glada över att resultatet blev så bra med tanke på de valpar han är pappa till. Alltid roligt att veta att föräldradjuren är friska. Nu hoppas vi få njuta av vår gosse i många, många år till.
 
  
 
Själv tar han det hela med ro. Han hade sin höjdarstund igår när han inledde årets badsäsong med ett rejält dopp i älven. Det är livskvalitet om ni frågar honom. 

Nya hälsointyg

Idag firar vi att Idefix har nytt hjärtintyg, sju år och nio månader gammal, och att Maya har nytt hjärtintyg, fem och ett halvt år gammal. Samt att Morris är utan anmärkning på ögon och knän. Så svär vi lite över apotekets avreglering som verkar göra att man numera verkar måsta fara land och rike kring för att få ut något så enkelt som en ögonsalva av välkänd sort. Och så pysslar vi om lilla Maya som spolat analsäckarna och dragit ut några tänder. De där analsäckarna får vi operera bort framöver, de verkar inte fungera riktigt bra längre.

Liten billig kille

Igår var min fläckige lille kompis billigare än billigast. Tog en långpromenad i härlig höstsol med de tre grabbarna. Gick där och njöt av att se dem och tänkte att när jag kom hem skulle den lille gossen borstas och fotograferas så att världen fick se hur snygg han är. Kanske läste han mina tankar och ville något annat, för fem minuter senare rullade han sig frenetiskt i en väldigt död groda. Liksom riktigt gnuggade in den mot kroppen, ja, ni vet. Matten var inte lika glad i sin stjärna. Själv var han desto nöjdare och tyckte att det hela var en riktigt bra idé så innan rundan var slut hann han hitta en intressant fläck till att vältra sig i. Matten förvandlades till ett väldigt mörkt moln och lommade hem med de ystra gossarna. Väl hemma placerades den trefärgade gossen på bron iförd koppel medan matten gick in för att lägga i badkarsmattan i badkaret. Hallen är tio steg från ytterdörren så det hela var fort fixat men när jag vände åter mot bron fanns där - ingen hund! Inte en svans, inte ens ändan av kopplet syntes till. Däremot hördes en bil tuta från vägen utanför... Matten och dottern ilade dit och jodå, en bil hade stannat. Tack och lov var bilföraren en bekant och i handen höll han ett koppel med en uppspelt fläckig gosse i andra ändan. Behöver jag säga att matten var arg!?!?
 
Nåväl, nu luktar den fläckige gossen inte groda utan ljuvt av schampo och balsam. Så länge det nu varar... Under gårdagskvällen fick han sig också ett lydnadspass med inriktning på stanna-övningar. Kan väl säga att det var ystra små ben i början men så blev matte heligt förb... och då, vips, kunde den lille fläckige gossen sitta stilla som ett tänt ljus. Få se nu, jo, han blev ett år i början av september och vi upplever helt klart en period av hormonsvall och testande av gränser. Men han är min sockerpojke i alla fall. Nästan jämt.
 
Den svarte gossen är inte riktigt någon sockerpojke just nu. Där svallar hormonerna över alla gränser och gör honom helt hopplös att försöka träna med. Stress och okoncentration präglar vår vardag, ingetdera är särdeles konstruktivt. Det ledsamma är ju att han inte alls har visat upp detta tidigare utan först nu när han är fyra och ett halvt år. Så frågan är ju om en kastration gör någon skillnad..? Jag överväger att pröva en kemisk kastrering och se om det har någon effekt, så här kan vi inte ha det.
 
Idefix är coolingen själv mitt i allt hormonsvall. Han hetsar inte upp sig i onödan utan vet när det är dags och när man har ett bra läge. Det har man inte om det är en grind emellan och alltså kan man lika gärna göra något annat. 
 
En rolig nyhet har vi i alla fall. Morris syster Majken (H. E Mini-May) har varit och gjort sin första hälsokoll, dvs ögonlyst och tagit patellaintyg. Både ögon och knän var utan anmärkning och det glädjer vi oss åt. Tack Maria för att du fixade detta så snabbt! Den slöa uppfödaren måste också masa sig iväg med sockerpojken...
 
Efter en långpromenad med efterföljande bad sover man i alla fall gott på köksgolvet trots höglöpande brudar i huset.

Lite reklam

Nu ska jag göra lite reklam för Idefix hanvalp nere på kennel Mixangels. Han är så söt att bara tanken på att han skulle "försvinna" som familjehund och aldrig hälsokollas eller meriteras får det att göra lite ont i hjärtat, i synnerhet som han dessutom har fantastiskt fina hjärtlinjer och därför kanske kunde vara ett hälsosamt tillskott till den långsiktiga cavalieraveln. Men det blir han ju inte om han inte syns! Nu är han fem veckor gammal och ännu har ingen lämplig blivande ägare hört av sig. Ni ser ju själva vilken liten guldklimp han är, jämnt och fint tecknad och allt.
 
 
Inte riktigt van att stå på bordet ännu, han är ju trots allt bara fem veckor gammal. Men håll med om att han är söt?
 
Mamma Blinka har en fantastiskt trevlig mentalitet - lugn, vänlig, orädd och stabil. Pappa Idefix tillhör de aktivas skara och är en av de mest lättlärda hundar jag har stött på under min hundaktiva tid. Blinka har ett cert på utställning, Idefix är sparsamt utställd men har ett CK. Båda är förstås hjärtfriska, Idefix har godkänt hjärtintyg efter sju års ålder, och har en finfin hjärt- och hälsobakgrund. Det skulle vara så roligt om denna lille kille kunde komma ut i ringarna lite grann och kanske också meriteras eller i varje fall aktiveras på annat sätt. Förutsättningarna bör helt klart finnas, åtminstone av vad man kan se så här långt. Kontakta Helena på kennel Mixangels för mer information. Har du funderingar på att bli med cavalier och är intresserad av att ställa ut och meritera, då tycker jag inte att du ska fundera så länge till.

Tidigare inlägg
RSS 2.0