Huset Elliot

Så Melvin... Ja. Inget nytt under solen där, inte. Jag tycker ju att han ändå har lugnat sig lite nu när han blivit fyra men det gäller verkligen inte spåret. Eller, spåra kan han ju men HUR han spårar. Det går fort. Väldigt fort. Och när jag testar att hålla emot i linan så slår han. Och när jag då testar att korta linan och bara gå framåt när han går rakt framåt, ja då blir han helt frustrerad över att det går så långsamt och slår om möjligt ännu mer. Jag lovar att om jag släppte honom på ett släpspår så skulle han fixa det på två röda. Men nu är ju tanken att han ska släpa med sig en matte och en domare också. Suck... Alla tips emottages tacksamt, även om jag snart har prövat det mesta. I morgon ska jag testa ett personspår istället. Har några tankar kvar:

1. Lägg spår vareviga dag, till sist blir det kanske inte riktigt lika kul och då kanske, kanske killen kan lugna sig lite.

2. Lägga ett spår som är långt, långt så att han mattas av lite och spårar normalt på slutet. Belöna rikligt då och hoppas att poletten trillar (ärligt talat vete katten om det hjälper till nästa gång).

3. Koppla honom i strypkedjan istället för i selen så att det tar emot lite när han drar. Fungerade faktiskt med Elliot.

4. ???

5. Dräp hunden.

Nej, det sista menade jag så klart inte, han är ju mattes älskling. Men jag hade tänkt mig att vi skulle pyssla med spår i sommar och spara lite på den där armbågen. Men det förutsätter ju att han är med på noterna. Som han gick fram idag så gör vi väl illa benen båda två...

Liten Muffins är här och ska vara här en vecka. Hon intog köket som en virvelvind och tycker inte att någon är lika rolig som hon. De svarta är av en lite annan mening och dissar henne helt. Morris tyckte att hon var jätteäcklig först men så kom han på att när hon blir för jobbig kan han krypa in under kökssoffan. Då kryper hon efter men innan hon är halvvägs inne, är han ute igen och kan attackera bakifrån. Efter det blev hon jätterolig. Lite väl rolig tycker kanske vi tvåbenta. Efter fyra timmars röj har nu STORA hundburen kommit fram en stund för att försöka få fröken att koppla av lite. Hon ser ut som en fis i rymden därinne men koppla av vet jag inte riktigt. Snarare förnärmad, inte gästvänligt alls att bura in sina gäster. Men eftersom hon också visade ett välan stort intresse för stora vattenskålen, kändes det som det bästa alternativet för stunden. Förhoppningsvis ledsnar hon snart och slocknar. Två rundor i skogen och en massa härjande med Morris borde ha gjort henne lite trött. Det har då gjort mig trött...