Valptitt och spårträning

I söndags åkt ejag till Marianne och Pekka för att hälsa på deras lilla Idefixdotter Olga från kennel Milljas. Vilken liten raring! Helt orädd verkade hon också, hon hälsade glatt på mig och for sedan runt och busade med de andra och badade som om hon bott där i hela sitt lilla drygt 10 veckor långa liv. En fantastisk mentalitet och söt som socker dessutom. En simtur tog hon också, jag som tycker att det är bra om labbevalparna törs simma i den åldern... Vad månde bliva?
 
 
 
 
Avslutade resan med en sväng till Skellefteå för att hämta hem två hönor, två värphybrider, dock inte från hönseri men i alla fall. De är ganska korkade, ganska fega men de värper ägg och förhoppningsvis hittar de sin plats i flocken. De utmanar i alla fall ingen men får säkert ett och annat tjuvnyp av isbarhönan Rut.
 
Igår hade vi spårträning. Bus och Selma fick gå små korta viltspår och visar ett tydligt intresse för klöven. Morris och Doris fick lite längre spår. Doris spårade med stor intensitet på slagigt spanielvis men det känns som om hon har fattat galoppen nu. Morris spårar också yvigt och lite slarvigt, nästa spår blir ett med godis i för att förhoppningsvis få honom lite mer spårnoga. Men jag har hopp om de fläckiga. Så var halvsystrarna Smilla, Visa och Zäta med. De gick personspår och tyckte att det var hur kul som helst att vara med, åldern till trots. Visas spår var runt en timme gammalt. Om man bortser från att hon lyckades vinda in Morris spår och tänkte byta upp sig så gjorde hon en strålande men alldeles för snabb insats. Det gick i ett huj, minst sagt! Alla apporter markerade hon också, det har hon verkligen fattat nu. Men farten... Nåväl, tanten hade kul och det är huvudsaken. Hon är så pigg och glad nu att man blir alldeles varm i hjärtat, hoppas det håller i länge än. Nästa spårträning blir nu på måndag den 21/7 kl 19, samling uppe i skogen. Hör av er, Huset Elliotar, om ni vill vara med! Gamla och unga, svarta eller fläckiga, alla är välkomna!
 
Har också skickat in en intresseanmälan till BPH för Doris. Hoppas nu att vi kommer med, jag är lite nyfiken på hur det går till. Det var ganska dyrt, 750 kr, så jag nöjde mig med en hund. Är sugen på att göra det med Morris också men tänkte utvärdera det hela med Doris först. Och så är det lite en ekonomisk fråga också. Stina och jag har också suttit med tävlingskalendern framför oss och kollat. Nu har vi gjort upp planer... Fast Stina ligger före mig, redan nästa helg ska hon tävla lydnad med Maya. :)
 
Fler kennelaktiviteter är också inplanerade. Den 28/7 tränar vi rallylydnad med instruktör, hör av er om ni är intresserade. Och den 2/8 hade jag tänkt försöka ha en familjedag för alla med hund från Huset Elliot då vi träffas och har det allmänt trevligt. Mer info om båda aktiviteterna i min Facebookgrupp.
 
 
 

Bild på magen

Igår fixade vi till frillan lite på Mayas mage, klippte bort lite långa testar och så. Hade tänkt kapa lite på öronen också men de var inte så fasligt långa så jag tror att de får vara som de är. Tog i alla fall en bild på magen fast jag tycker inte att det syns hur tjock hon faktiskt är. 
 
 
Fascineras av hur lättparad hon är, lill-hjärtat. Två progesteronprov, en parning och ovan ser ni resultatet. Olidligt spännande sista vecka nu, måtte min plan ha fungerat så att det är någon till och något mindre i formatet än sist. Då skulle jag bli så glad, så glad. Jo, och så ska det vara fler tikar än hanar också, förstås. Och vältecknade... Vi har en gissningstävling i gruppen på FB, jag hoppas nästan att Katarina ska ro hem den eftersom hon har gissat på fem med bra fördelning. ;o)
 
Genombrott i letandet efter hane till Raya också. Jag hade nog fel mailadress till uppfödaren. Nu hoppas jag att alla bitar ska falla på plats. Det enda jag nu väntar på är ett kit för gentest som jag skickade efter för lite drygt en vecka sedan men som inte har kommit. Får nog efterlysa det i morgon. Det är mycket pyssel med en valpkull långt innan själva "skottet".
 
Morris var plötsligt borta under morgonrundan. Ofta när jag inte ser honom och ropar panikslaget så är han alldeles vid mina fötter, jag tittar inte bara nog långt ner utan framåt. Men den här gången hade han missat att jag svängt av den vanliga stigen utan han fortsatte framåt. Och han var nog lika panikslagen som jag när han insåg sitt misstag. Men allt löste sig, han kom som skjuten ur en kanon när jag ropade och var så lycklig, så lycklig. Han är så underbar, den lille hunden.
 
Vi har inte bara valpar på g i Bälinge utan kycklingar också. Hönan Lilla Grå har ruvat i snart en vecka nu och igår fick hon sällskap av Ingeborg. Båda ligger i samma rede, gör morrande läten åt varanda men flyttar sig inte. Är lite fundersam över hur det ska gå när kycklingarna är framme men det får väl ge sig då. Hoppas nu att de andra hönorna lägger sina ägg i det andra redet i alla fall, annars är jag rädd att de krossar äggen de har under sig. Hönor är helt klart inte de mest intelligenta djuren i vår herres hage men de är ruskigt mysiga på sitt lilla vis.
 
Kisse är billig. Han njuter numera av sommaren till långt in på nätterna. Igår kom han hem kl 1 med något som jag först trodde var fjädrar i mungipan men som sedan visade sig vara katthår. Kanske han för en gångs skull har försvarat sig för jag hittade inget sår på honom. Nåväl, tanken var ju då sovmorgon men det var full rulle på gatan strax efter sex och vi hade fönstret öppet. Behöver jag säga att jag är rätt trött?

Det mödosamma arbetet har inletts

Jag har nu inlett letandet efter hane till sommarens labradorkull. Inte helt enkelt, kan meddelas. Antingen så är indexvärdena för leder lite knackiga, eller så har de avkommor med tveksamma MH-resultat, eller så är de inte gentestade för vare sig PRA eller EIC eller så... Ja, listan kan göras ganska lång. Jag tycker själv att min kravspec är ganska modest, jag söker efter en hane med för mig kända dp-linjer, gärna av äldre modell (vill försöka ha kvar äldre hundar i stamtavlan så länge det går, det känns bra på något vis). Måste inte ha så där vansinnigt många arbetsmeriter själv egentligen, hellre då kanske avkommor som har visat upp några egenskaper. Det säger ju mer om avelsvärdet hos föräldradjuret, enligt mitt tänkesätt. Ska förstås komma ur en kull med bra ledstatistik och gärna ha avkommor med bra ledstatistik. Här kommer ju indexvärdet in, det ger en hygglig fingervisning om hur det ser ut (men man får vara alert på ev. utländska föräldradjur som inte bidrar till något). Och så då allt det där man inte kan se i statistiken utan som måste kollas upp bakvägen... Nåväl, jag försöker jobba på, nystar tankar, kollar killar jag har haft i bakhuvudet och funderar. Har länge haft en finsk hane på span till någon av flickorna men han föll bort igår när några yngre avkommor nu har röntgats. Det såg inte för kul ut. :( 
 
Vet nu också att jag har en liten bakterie i kroppen som måste läka ut av sig självt och det kan ta ett litet tag. Bara att gilla läget.
 
Två och en halv vecka sedan Maya parades nu i alla fall och vi hoppas men kan förstås fortfarande inget veta. Hon själv är som sagt säker, beteendet är helt förändrat och hon rör sig med saktmodig värdighet (ibland aningen irriterande). Hon visar också tydligt vilka som är värda att lyssna på och vilka man kan dissa helt. Stackars husse hör till de senare. Matfixeringen antar nya former och hon har total koll på vad kisse har för sig på kattoan. Urrk! Tur att matte sitter utanför den dörren och jobbar på dagarna.
 
En som är fascinerande pigg är Idefix. Vilken energi och sprutt det är i den hunden, trots att han passerat åtta år! Han är ett fysiskt mirakel, den lille killen. Lustigt nog blir han mer social med åren också, nu händer det att han vill sitta i knäet på utvalda besökare och där slår han världen, eller i alla fall oss, med total häpnad. Lill-hjärtat!
 
Mitt eget trefärgade lillhjärta fick bada igår, han hade i sin iver att vara manlig lyckats kissa ner hela magen. Han är ju också en festlig kille, han låter sig gärna lyftas i badkaret och duschas men baktassarna är nog lite kittliga för dem vill han inte gärna ha schamponerade. Så vad gör han, rycker lite med tassen? Nej, han ställer sig på framtassarna och viftar med BÅDA baktassarna i luften! Det gör ingen labbe om, det kan jag lova. I alla fall ingen av mina.
 
Ljuvliga dagar har det varit, synd att jag inte riktigt kunnat njuta av dem fullt ut då tack vare den där läskiga lilla baskilusken. Idag kom det snö som sockrade skoterspåren så nu dröjer det väl inte länge förrän de är ett minne blott. Men se vilket underbart väder det har varit!
 
 
Till och med hönorna har haft vårkänslor och fick komma ut på vift en eftermiddag.
 

Tröstlöst

Den brunvitfläckige har dragits med en envis ögonskada under hösten. Först var det en prick på hornhinnan som behandlades med salva. Det blev bra men kom tillbaka. Ny salva, samma procedur. Nu visade det sig att det var en rejäl rispa på hornhinnan, gossen fick droppar av två olika slag. Och han har varit mycket bättre men för säkerhets skull lät vi tratten sitta kvar ett tag efter att behandlingen var avslutad, så att han inte ska lyckas klia och skada ögat. Och tur var kanske det, idag är det kletigt igen och han vill klia. Det kommer så fort, igår var det hur fint som helst (jag är manisk nu och kollar var dag) och idag är det kladdigt. Ny tid på fredag, denna gång hos Ingemar som känns som den bästa ögonveterinären norr om Dalarna. Hoppas nu att vi kan få stopp på eländet, jag tycker synd om den lille gossen.
 
Min egen lille fläckige lider inte av några som helst skavanker eller krämpor. Livet är en fest och han är hedersgäst! Fast påtagligt många dörrar är stängda på festen, barnen har ledsnat på att få sina papperskorgar vittjade. Han håller igång som vanligt, med andra ord.
 
Maya fick operera bort sina analsäckar för en tid sedan. Det är något av det bästa vi gjort! Visserligen har hon inte haft jättemycket synbara besvär av dem förrän på slutet när de sprack och sedan täppte igen direkt efter behandlingen, men man märker en tydlig skillnad på hela henne. Så mycket gladare och fartigare på promenaderna! Så nog har de hämmat henne, även om vi inget har märkt. Ibland önskar man verkligen att de kunde prata...
 
Visas födelsedag firades med torkad kyckling och tuggben igår. Helt OK tycker Visa, som kan tänka sig ett sådant kalas alla dagar. Hon är just nu väldigt pigg och alert och leker jagalekar med sin son mest varje dag. Visst märker man att hon inte är någon ungdom längre men hon får nog anses pigg och fräsch för sin ålder. Matten tycker väl att lydnaden och följsamheten har fått sig en törn, numera händer det att hon fattar sina egna små beslut. Som när vi möter folk, då gäller sitt och stanna-kommandot alla andra hundar i flocken. För Visa gäller "spring och hälsa"...
 
Islandshönorna har flyttat från oss och till en ny liten flock ute på Örarna, tillsammans med en av Lilians tuppar. Så bra det blev till sist, nu har de rena paradiset och får gå lösa ute så fort deras matte är hemma. Kvar här hemma är tuppen Karlsson, isbaren Rut, hedemororna Beata och Gertrud samt de små blandisarna Ingeborg, Gunda och Lilla Grå. Inga ägg får vi dock, de små är ännu för små och de vuxna ruggar. Beata ser ut som hönan Agda, det har funnits stunder när jag tittat skeptiskt på Karlsson och funderat om han verkligen älskar henne passionerat...
 

Motionspass med schäferkompis

Idag har Pellapennan (ett av Melvins fåniga smeknamn, minns ni Pellapennan och Suddagumman?) fått en ny polare. En hundbekant till mig har opererats och har en schäfertik som behövde få springa av sig. Naturligtvis ställde Melvin upp. Inte alla hundar som går igång på varandra men de där två hade hur kul som helst, sprang som tokar och badade i en hel massa diken och pölar. Sedan hann ju Nästa springa fem ggr så mycket som Melvin - minst - och han insåg ganska raskt att han var körd när det gällde att hinna ikapp. Efter en timmes springande i skogen sov gossen ganska gott sedan. Att han dessutom hann spy upp närmare en liter blåbär fem minuter INNAN han sattes i bilen för att åka hem gjorde matten lite extra glad i hjärtat också. ;) Hade inte varit kul att få den pizzan i bilen - eller på köksgolvet... 
 
Här hemma har vi kycklingsjukshus i tvättstugan igen. Vi fick oväntat och otrevligt besök i hönsgården igår, antagligen i form av en rovfågel. Zlatan strök med och lilla Zorro (som vi misstänker kanske är en Zara) blev ganska illa sargad och fick flytta in i kaninburen i tvättstugan. Hon har varit ganska hängig och loj under dagen men så under eftermiddagen kvicknade hon till, käkade uppblötta havregryn ur min hand så att långfingret höll på att stryka med och flög upp och satte sig på burtaket en stund. Det finns kanske hopp... Jag hoppas det för nu har jag ju fäst mig lite extra vid den här lilla fjäderruskan.
 
De andra klarade sig så gott som oskadda, tuppen Karlsson är lite plockad i nacken så jag gissar att han faktiskt har försvarat sin flock. Däremot har de varit ganska ängsliga idag, legat och tryckt inne i hönshuset och vägrat att komma ut. Ska bjuda dem på godis i morgon och se om de törs komma ut lite. Arma krakar! Nu är hela hönsgården täckt av bärnät och ser jag den objudne gästen igen så hämtar jag min luftpistol!!!

Spårträning

Igår gav lillehusse och jag oss ut i skogen för att lägga spår. Började med ett 100 m långt viltspår åt liten Morris, innehållande en böj. På väg tillbaka mot bilen kom en volvo åkande på skogsvägen. Jajamen, bärplockare på G! Alltid när man minst behöver dem... :(
 
Lade ett spår till Melvin, ca 300 m med två leksaker plus slutapport och samma sak till Visa, fast hennes innehöll mindre föremål (brandslangsbit och pinne). Så tog vi en promenad med alla tre för att låta spåren ligga. Väl tillbaka fick Visa gå sitt först, hennes är ju mer för aktivering än för träning. Men som hon spårar, den hunden! Lillhusse höll i linan och var imponerad av hur hon kunde hitta. Lite snabb och slarvig markering av första apporten, lillhusse var inte riktigt med i svängarna där men matte hojtade till och berömde och då plockade hon upp den. Inte lätt för min pärla att förstå vem hon jobbade med men hon är bussig, viftade åt oss båda. Andra apporten markerade hon galant, eller rättare sagt, plockade upp och tänkte spåra vidare med den i munnen. Men våra falkögon hann se denna gång. Plötsligt, tio meter från spåret, ser vi bärplockaren. Visa ser och känner också och överväger att gå dit och hälsa men ett spårkommando får henne att stryka den tanken och fortsätta spåra. Duktig flicka! Slutet markerade hon direkt och fick leka med pinnen som belöning. Krum som en liten märla blir hon i kroppen när hon krumbuktar och viftar och skuttar och har sig. Underbara lilla hund! 
 
Melvin nästa, nu med matte i linan. Tar upp spåret bra och spårar i riktigt fint tempo med låg näsa. Efter första leksaken ökar farten och näsan åker upp lite men han spårar fortfarande helt OK för ett bruksspår, inga problem att hitta sakerna på det här viset. Vinkeln går galant och andra leksaken hittad. Stannar en stund och klappar om innan vi fortsätter. Störs lite i andra vinkeln men grejar den men strax därefter så drar han iväg åt vänster och visar ingen tendens att vilja vända åter mot spåret. Matte misstänker att bärplockaren kanske gått där eller att han fått vind på henne, så hon kommenderar nej och spår. Slokig Melvin återvänder raskt till sitt spår, spårar i 20-30 m innan han bestämmer sig för att ånyo dra iväg åt vänster. Matte följer efter, Melvin har inga planer på att återvända till spåret utan ägnar sig nu åt att vinda in bärplockare. Då ledsnar matte, ber lillhusse att plocka in spårslutet och tar sin hund mot bilen. Inget spår, ingen belöning. Känner mig lite deppig, inser att i den bästa av världar, med en skog ren på spår och andra störningar, så skulle Melvin fixa appellklassen som en dans. Men hur många tävlingar måste man göra innan man är där? Han håller inte måttet som tävlingshund, min gosse, det är bara att inse. Nu är frågan, blir det bättre av en kastrering? Det är det eller omplacering som är mina alternativ just nu, jag vill ju tävla. Suck...
 
Morris var välan i gasen när det var hans tur, studsade och småpep. Första gången med lina och den blev fort ganska trasslig, kan jag säga. Gossen spårar lite ivrigt men samtidigt osäkert och går hela tiden lite tillbaka för att säkra spåret. Men han jobbar noga med näsan ner, blåser ut ofta för att rensa och har stor iver i sitt arbete. Förra gången var första gången med älgklöv och då var den lite läskig och inte mycket värd men den här gången var den en trofé. Stolt kille bar klöven mot bilen. Ska försöka ta foto någon gång, han är verkligen jättesöt där han kommer med högt huvud och svans och med klöven i mun. Lillskrutten!
 
Kycklingen i tvättstugan blir inte piggare, snarare tvärtom. Har preliminärbokat tid hos liemannen, blir det ingen vändning under dagen så får han slockna. Annars ägnar vi oss snart åt djurplågeri i vår iver att klara honom och det är inte rätt. Tack och lov är de andra pigga som små mörtar. Men han är en snäll och trevlig tuppkyckling så det gör lite ont i hjärtat i alla fall. 
 
Nu - hundpromenad och sedan ska Stina och jag till Ersnäs och hälsa på halvblodet Orbison, förmodligen den mest personliga och underbara häst som finns. Hundarna får följa med i bilen, Morris mår inte dåligt av lite stallträning. Hästlukt i näsan igen, kan man få en bättre lördag?

Förkylda nätter, trötta dagar

Minstingen är förkyld. Riktigt förkyld. Så där täppt i näsan så att det hörs när han pratar och som ger honom en dundrande huvudvärk, speciellt nattetid. Lite feber har han också, stackaren. Vi sover med honom varannan natt, servar med Alvedon och uppmuntrande tillrop. Men man blir lite sliten av avbruten nattsömn, det blir inte riktigt full fart på dagarna. Hade hoppats att den här dagen skulle vara bättre men nej, samma feberläge och samma nästäppa. Tror att det blir en hel vecka hemma för gossen, tyvärr. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av saken.
 
Om drygt en vecka kommer det nya köket från Ikea. Det blir bråda, röriga tider ett tag framöver. Hade tänkt tävla lydnad med Visa men nu äter hon ju antibiotika för sina flytningar och sedan lär jag ha fullt upp i ett par veckor - golvet ska läggas om, köket monteras osv. Visserligen lejer vi bort både golv och uppsättning av kök men det lär ändå bli jobb för oss. Vickes gamla rum ska tapetseras om och bli arbetsrum för mig. Det ska bli underbart med en egen vrå! Men det är lite pill kvar innan vi är där.
 
Ute på rundorna äter hundarna blåbär likt dammsugare. Den lille fläckige var tveksam först men har låtit sig övertalas av de svarta. Häromdagen hade någon av dem (Melvin är starkt misstänkt) käkat både blåbär och något annat odefinierbart, vilket resulterade i en pizza på köksgolvet när vi kom hem. Sådana gånger älskar jag dem verkligen... Tur att nya golvet inte var på plats, även om det tack och lov inte blev några fläckar. 
 
Melvin har varit lite billig. Han spände ju sig mot colliegossen i skogen för ett tag sedan, något som faktiskt kändes helt OK. Men det gav honom välan mycket luft under vingarna för sedan har han mopsat mot en dvärghund (på besök i området) och varit lite allmänt ohörsam. Ni vet, "ska bara..." när matte ropar. Igår fick matte nog och läxade upp farbror och lät honom sedan gå kopplad större delen av rundan, tillsammans med en hel del fotgående utan koppel. Sköter man sig inte får man heller inte flänga omkring lös, det senare bygger på lydnad. Ovillkorlig sådan. Få se om mattes styrkedemonstration igår fått gossen på andra tankar...
 
Maya har börjat löpa. Efterlängtat i och för sig, hon har varit skum ett tag nu. Nu går hon runt och ser allmänt olycklig ut, vill mest sitta i knät och bli pussad på. Agilitytävlingar till helgen, ska bli spännande att se hur hon fungerar då. Den svarte gossen är redan knäpp, han som annars brukar vara lugnet själv. Igår stod han och luftjuckade ovanför Maya, två dagar in på löpet. Morr!!! Morris är också väldigt på, men vill mest bara nosa och kolla (hela tiden!!!). Idefix tar det hela med ro, han har varit med förr och vet att det inte är läge att hetsa upp sig än. Men varför de andra två är så ovanligt uppspelta, det vet jag inte. De får vara åtskilda från Maya, för husfridens skull.
 
Kycklingarna har flyttat ut i hönsgården, mer eller mindre mot sin vilja. Tror aldrig vi haft sällskapligare fjäderbuskar, de verkar fullt och fast övertygade om att de hör till familjen och inte till hönsflocken. Varje kväll får jag bära in dem i hönshuset och när jag kommer ut, hoppar de upp och sitter i mitt knä. Knäppgökar! Hoppas nu att några av dem är hönor, det kommer att bli galet svårt att göra sig av med tupparna i det här lilla gänget. Får väl hoppas att de blir osedvanligt snygga så att någon kan förbarma sig... Ser redan att ena isbar/dvärgkochinen verkar vara en tupp. Han ser så här långt välditg snygg ut (ljusgrå) och är vansinnigt lugn och trevlig. Pappa till dem är jättesnäll och gal i princip aldrig när de är ute. Så om någon känner för en tupp av grönvärparblandning om ett par månader eller så - hör av er!

Mer resultat och lite annat

Ebba och Raya har gjort sin andra start i lydnadstvåan, ånyo med ett första pris som resultat. De är smått fantastiska, de båda. Stort GRATTIS från den stolta uppfödaren! Inser att poängligan nog är körd för de flesta i år, svårt att ta igen deras ledning nu. Jag har inte hunnit uppdatera hemsidan med alla resultat än, förhoppningsvis hinner jag det i veckan.
 
Dottern har tävlat agility i Boden i helgen. Vi väntar på att Maya ska börja löpa och hoppas att det kommer ganska snart så att hon blir sig lite mer lik, nu kan vad som helst hända. I lördags hade de ett jättefint lopp på gång när Maya får för sig att vända och komma tillbaka i en tunnel alldeles på slutet. Och igår redde de ut den första klurigheten på agilitybanan jättefint när Maya istället bestämde sig för att hon var en flygarhund som FLÖG över alla kontaktfält. Droppen var gungbrädan som inte ens han nudda marken innan Maya studsade av den. Då ledsnade matte, tog tillbaka henne och gjorde om. Det blir en diskning så klart men helt rätt beslut, sådana dumheter får man inte hålla på med. Aldrig hänt förr men nu tyckte Maya tydligen att det var en bra idé. Suck... Så inga lysande resultat denna helg heller men man ser ju att det finns där, de ska bara vara lite mer på samma våglängd. Sista loppet igår blev det fem fel på slalomingången och den får nog Stina ta på sig, hon tappade lite motivation när allt var så knasigt och slarvade kanske lite med att visa henne. Men dte är inte lätt när man inte riktigt vet vilken hund som är med in på banan.
 
Hussen har löst jaktkort och skulle ut på premiärmorgonen. Melvin fick följa med. Det enda de såg var svanar men det blev några timmars fotgående för gossen som hade skött det exemplariskt. Det kan man däremot inte säga om hans mamma som väckte mig halv fyra på morgonen genom att YLA i köket. Fel hund med, ropade hon! Behöver jag säga att jag var sur... Igår kväll fick hon följa med ut en sväng och då var hon så klart nöjd. Husse fick inget skjuta denna gång heller och konstaterade att det nog var lika bra, den svarta tanten hade varit ganska het. Lill-skrutta!
 
Visa-dottern Ny har också varit och jagat. Hennes husse verkar ha haft bättre tur:
 
 
Även lille Loke (H. E Priffe) har varit på andjakt och skött sig med bravur:
 
 
Morris och jag har agerat publik på helgens tävlingar. Den lille gossen går från klarhet till klarhet nu när vi kan ta oss ut och åka bil, nu hälsar han glatt och ohämmat på alla vi möter (lite väl ohämmat ibland kanske eftersom han kan tänka sig att studsa upp även på ointresserade förbipasserande...). Han kopplar av fint även i stökiga miljöer. Det enda han fortfarande är skeptisk till är andra hundar, det får vi jobba vidare på. Men han är en liten pärla, den gossen. Min fläckige lill-prins bus...
 
Glada nyheter är också att Idefix-sonen på kennel Mixangels verkar ha hittat ett hem. Det verkar som om han kanske blir pitebo och det gläder oss oerhört eftersom vi då får möjlighet att träffa honom, förhoppningsvis. Hoppas att han fortsätter utvecklas som han gjort hittills, han ser ut att kunna bli en riktig goding.

Efter agilitytävlingarna på lördagen tog Stina och jag en sväng förbi skördefesten i Boden. Där fick vi träffa på Idefix-sonen Billy, en riktigt söt, glad och social kille. Jättefina färger hade han och påminner väldigt mycket om sin far i modellen. Nospartiet var mer likt mamma men färger och kropp var absolut pappas. En del ljud kände vi också igen... ;)
 
Surströmmingsskiva på gatan med grannarna i lördags. Jag börjar tycka att det är riktigt gott och är nästan sugen på att äta en gång till i år. Det har sannerligen aldrig hänt förr! Måsen och Oscars var bäst, det var panelen enig om. Grand Kallax var faktiskt lite av en besvikelse för andra året i rad.
 
Igår fick hybridhönan Babsan sluta sina dagar. Hon har värpt jättekonstiga ägg på slutet, vi tror att något blev galet med äggledarna. De värper mer eller mindre ihjäl sig, krakarna. Tänk på det nästa gång du köper ägg, även en höna som fått gå utomhus är troligen en värphybrid, avlad för att värpa tills hon stupar och som avlivas när hon är 18 månader för att inte riskera ett produktionsstopp, om hon inte värpt ihjäl sig innan dess... 
 

Lite lydnadsträning

Lite lydnadsträning på ängen ikväll tillsammans med Ragnhild och Tassa. Morris hade lite svårt att fokusera med en främmande hund i närheten men spottade upp sig eftersom. Fast man märker att han är ung och orutinerad och att det är mycket som bubblar runt i hans lilla huvud nu, efter en stund var all förmåga till fokusering bortblåst så då lade vi ner. Några gånger sökte han fantastiskt fina utgångspositioner, helt på egen hand. Andra gånger fattade han inte alls utan såg ut som Manuel i Fawlty Towers. Fot - que???? 
 
Körde platsliggning och det gick riktigt, riktigt bra, förutom att han väldigt gärna vill studsa upp när matte kommer tillbaka och möta godishanden på vägen. Lite svårt att sätta sig upp efteråt också, Morris paradgren är ju ligg. Lika bra som han är på att ligga kvar, lika urusel är han på att sitta. Tror att jag kört för mycket inkallning, varför sitta kvar när man kan komma direkt? Så nu ska vi backa bandet och köra sitt-stanna kvar lite mer också. Har också börjat introducera hoppet, än leker vi bara men målet är så klart ett färdigt moment. Och så är det detta med apporteringen. Där säger jag som Alfred till Emil - den tror jag vi tar och skiter i! Den ger ändå bara 10 poäng i ettan, vet inte om jag ids traggla. Men vi får se, kanske är det just de poängen vi behöver en vacker dag.
 
Melvin fick inte träna idag av olika anledningar. Han åt något väldigt olämpligt under någon av gårdagens promenader uppenbarligen och var helkass i magen igår kväll. Matte insåg det försent och han stoppa i honom ett kvällsmål också. Ingen hit. När jag insåg vad som var på g, bäddade jag på soffan i tv-rummet så att jag skulle höra om han pep vid grinden. Det gjorde han nu inte... Melvin tyckte nog att matte behövde sova så han fixade allt på egen hand - på köksgolvet... När matte vaknade var det för sent. Åsynen av förödelsen i köket och de små fläckigas ivriga medverkan (vi går inte in på några detaljer här men jag kan avslöja att jag fick bada tre små fläckiga hundars öron och tassar i natt...) blev för mycket för mattens rätt känsliga mage. Hon fick väcka husse som snällt klev upp och torkade köksgolv medan matte gick i skogen med Melvin och hulkade. Det vill säga matten hulkade, Melvin for runt som en raket och hade väl anledning till det, raketbränslet kom ut i en faslig fart. Kontentan av historien är att vi har tagit det lite piano idag, inga långa promenader och ingen mat till den svarte. Nu är läget lugnt och han har fått lite hälsofil, mer än så blir det inte idag. Ibland är det verkligen jätterart att ha djur...
 
Borde egentligen ha gjort klart ett jobb idag men solen sken och hönsen var i skriande behov av att få städat hos sig, även om de inte insåg det själva. Nu har jag skurat hönshuset med såpa, alla reden och matbehållare är också skurade, sittpinnen är utbytt och så har de fått nytt strö. Jätteläskigt, tyckte de och vågade först inte gå in i hönshuset. Ibland är de osedvanligt korkade, medan jag skurade och luckan var stängd så var det allt de hade i sin lilla ärthjärna och de stod utanför luckan i samlad tropp och var upprörda. Men i samma stund som luckan öppnades vågade ingen sig in. Till sist smög tuppen Karlsson in och kollade läget och nu sitter de alla på pinnen som om de inte gjort annat. Men fick de bestämma hade de nog gärna haft kvar sin gamla skitiga. Otack är världens lön!
 
Den sommarlovsledige tonårssonen utan sommarjobb har hjälpt morsan att slå ner stolpar och sätta nytt nät runt hönsgården så nu är hönorna inhägnade också. Lite trist känns det men efter att ha sett en laika på rymmen i grannens trädgård i lördags vågar jag inte ha dem lösa längre. Ihjälbitna hönor vill vi INTE ha! Men jag kommer sakna att ha lilla Gertrud i hälarna var gång jag är ute i trädgården, hon är en himla mysig och personlig liten sak. Fast det ska bli lite skönt också, kanske finns det fortfarande lite hopp för mina stackars uppätna liljor i rabatterna..?

RSS 2.0