Valpplaner och hundgårdsfunderingar

Nu löper Ahimsa - SEVCH Huset Elliots Filiokus. Planen är att para henne med Brasse, Macita's Autumn Breeze. Ahimsa är en liten, balanserad och följsam tik som hos sin ägare används till eftersök på älg. Hon är frisk och sund och kommer ur en kull där samtliga 8 individer är friröntgade på höfter och armbågar. Hon är utställd i juniorklass med en 1:a och har genomfört bph med godkänt skott. För mer information, kontakta uppfödaren.
 
Sätt och kollade igenom mitt Instagram när en reklamannons för företaget Demex dök upp. Ett företag som tillverkar både hönsgårdar och hundgårdar, dessutom till riktigt bra pris. Flera lösningar fanns, jag gillar möjligheten till flexibilitet. Till sommaren hoppas jag få hjälp med att fixa vår hönsgård, såg framför mig hur vi skulle spika sektioner och nät i en oändlighet men här kom helt klart ett alternativ. Drömmen vore en inhägnad för hundarna också, där de kunde spana på omvärlden utan koppel. Ibland skulle jag faktiskt vilja ha staket runt tomten, men en inhägnad på baksidan kunde vara ett alternativ. Inte för att ersätta våra skogspromenader utan som ett komplement. Ja, ni fattar. Letar ni också färdiga alternativ, spana på www.demex.se Just nu har de dessutom en tävling där du kan vinna en hundgård. Du hittar den på: https://www.facebook.com/1481098165458175/posts/2237344446500206/
 
 

Jublande glad

Idag har jag varit hos hematologen. Och blivit avskriven från hematologen. Och fast jag fortfarande inte vet vad som fattas mig, vet jag i alla fall att det inte är blodcancer. Det fanns heller aldrig i mitt sinne när jag för snart åtta veckor sedan sökte vård för feber och värk. Nu väntar jag på en ny remiss, denna gång till reumatologen. Det känns mer rimligt utifrån de problem jag har.
 
Andra som har problem är hundarna, speciellt Morris. Matte pratade i helgen om vintertid och att flytta tillbaka klockan. Det var aldrig förhandlat, hälsar han. Morris matklocka flyttar man inte på. Således skällde han i morse och hämtade matte i soffan i eftermiddag, då tillsammans med övriga gänget. 
 
 
Igår åkte jag och Pajas på cavalierträff. Det blev en kort visit, det var bara att inse att matten (och hennes skruttiga ben med tillhörande feber) inte pallar att stå rätt upp och ner särskilt länge. Så vi åkte hem igen. Det gjorde inte jättemycket, det var inte riktigt den typ av träff som vi behövde. Men det är det fina med hunderiet, det finns något för alla.

Tomtar på loftet?

Har fått svar på min ct, där hittade de inget konstigt. Tack och lov, ska kanske tilläggas. I måndags fick jag lämna 8 rör med blod inför besöket på hematologen i nästa vecka. Det kanske är därför jag är så trött, jag börjar vara blodfattig..? ;)
 
Om man ska se något positivt med detta så här hundpromenaderna mer innehåll. Förut gick vi, möjligen gjorde vi någon kontaktövning eller lite fortgående. Nu tänker jag igenom varje runda. Kan vi gå någonstans där vi inte går så ofta och få lite nya dofter i näsan? Kan vi göra ett godissök? Dog parkour? Kan jag köra linjerat med Ila? Markeringar? Minnesträning? 
 
Idag såg jag ett avsnitt Cesar Millan på tv. Man kan säkert tycka mycket om honom, och ännu mer om amerikansk hundhållning. Men där finns guldkorn. Idag pratade han om energier och man såg matsituationen i hans flock. Det fick mig att tänka på energierna här när det vankas mat... Så idag körde jag en ny strategi, jag tog skålarna och satte mig på golvet. Ivriga hundar blev frustrerade hundar, blev konfunderade hundar och till sist lite uppgivna hundar. När den där sucken kom, då serverades maten. Samma sak med tuggben nu ikväll. Jag tror att de tycker att detta är himla onödigt, men min förhoppning är att kunna dämpa stressen. Vi får se. Om inte annat så är det ännu en aktivitet, eller ska man kanske kalla det för en passivitet?
 
Nu något helt annat. Jag följer Hundstallet på Instagram. Hjärtat nästan brister ibland när jag läser om en del hundar, som långsittaren Björne. I väntan på beslut om sjukpenning (man har inte lyckats fastställa min sgi än efter tre veckor så jag får nog vara glad om jag får pengar till jul - OM jag får pengar!) är tyvärr min möjlighet till ekonomiska bidrag till Hundstallet lite begränsad, jag måste hålla i slantarna. Däremot har jag just nu väldigt mycket tid för stickning. Och jag gillar julen. Alltså stickar och tovar jag små tomtar, ungefär en decimeter höga. Om intresse finns så tänkte jag att jag kan sticka och sälja. Jag tänker mig 25 kr/styck plus frakt, där 15 kr går till Hundstallet och resten till garnkostnad. En egen liten insamling som kan redovisas här. Skicka ett mail om ni är intresserade. 
 
 

När man är sjukskriven

Jag har blivit sjukskriven. Har varit hemma i nästan sex veckor nu med värk i muskler och leder, en ruggig trötthet samt feber och svettningar av minsta aktivitet. Jag tänkte klimakteriet och lite dunderpiller i form av hormoner. Men några knepiga provsvar gör att man först har gjort en ct och sedan ska skicka mig till hematologen. Jag tror och hoppas att det inte är tt ställe, men är tacksam över att de kollar upp mig ordentligt. 
 
När man inte mår bra, är hundarna ett glädjeämne men också ett ständigt gnagande samvete. Jag klarar inte av att gå som förut. Benen stumnar och svetten rinner. Jag har inte samma ork att träna dem. Alltså behöver jag hitta nya vägar, det är viktigt för mig att de här ett bra liv, en skruttig matte till trots. En sådan ny väg är dog parkour. De får balansera i skogen, på stubbar och fallna stockar. Grabbarna är superduktiga, det är lätt när man är liten. Lite knepigare för en labrador men det går bättre och bättre. Jag tänker mig att detta ger muskelträning och tröttar huvudknoppen.
 
Ibland vill katten Chippen vara med. Han är en naturlig balanskonstnär!
 
 
Jag har också börjat ta med dummies på några promenader, till Ilas stora lycka. Enkla markerings- och dirigeringsövningar blir det ibland. Godissök är uppskattat av alla. Hemma tränar vi på att gå i stegen, lite lydnad och så balanskudde. Mesta möjliga aktivering till minsta möjliga ansträngning för matte är målet just nu.
Pajas nos är nog den sötaste jag vet. Kolla in vecken vid nostryffeln!
 
När jag håller på och slår knut på mig själv för att aktivera mina hundar, kan jag inte låta bli att fundera på andra hundar och hundägare jag har träffat genom åren. Hundägare som haft betydligt fler hundar än jag och kanske varit lika orörliga, eller värre. Hur har man löst problemet? Har man löst det, eller tycker man att hundarna har det bra ändå? När slutar man vara en bra hundägare och låter hundägandet bli mer av ett självändamål?
 
Över till lite rapporter om vad som har hänt i höst.
 
Pajas har debuterat i tävlingssammanhang i höst. Jag anmälde till nybörjarklass i rallylydnad, mest på kul. Vi gjorde väl ingen bländande insats men det räckte till två kvalificerande resultat. Nästa tävling hjälpte Stina mig, eftersom jag inte orkade. Där kom det tredje resultatet. Numera får han således kalla sig RLD N Chadyline Spring Fling. 
 
Ila och jag har tävlat startklass i vanlig lydnad. Två starter, två uppflytt. Eftersom hon fick ett ifjol så är diplomet i hamn. I Överkalix klämde hon i med klassvinst. Extra kul var att halvsyrran Cera kom tvåa.
 
 
 Stina och Bus har tävlat avancerad klass i rallylydnad. På en start fick de full pott, 100 poäng. Jag är så sjukt imponerad över de där båda! Nu tränar de för mästarklassen, championatet hägrar! Busets valpar växer och är inne i slyngelåldern nu. Riktigt trevliga och duktiga gossar är det, även om de just nu kanske ger ägarna ett och annat grått hår. Det ska bli spännande att följa dem i framtiden!

Inga valpar :(

Det blir inga valpar i sommar, ett ultraljud visade att Ahimsas mage är tom. Vi gör ett nytt försök nästa löp. Inga fler valpkullar 2018, eventuellt två kullar år 2019.

Lite av varje

Det är glest mellan uppdateringarna, både här och på hemsidan. Jag hinner helt enkelt inte, med nytt jobb och allt annat som ska fixas. Som hundträning. Nu är vi igång, både Stina och jag. Stina så pass att hon redan hunnit tävla i rallylydnadens avancerade klass med Bus. Första starten klantade sig matte lite, drog på sig 10 p avdrag och landade totalt på 76 poäng, snöpliga 4 p från ett kvalificerat resultat. Andra gick bättre, de drämde i med 90 poäng. Två sådana resultat till i år nu så... Duktiga tjejer, mamman/jkennelmamman är stolt. 
 
Ila har varit på utställning. Jag blev ju så besviken när Pajas visade sig ha patella så jag anmälde Ila istället. Logiskt? Nej, inte alls. Inte blev det bättre av att hon var urfälld, vilket domaren också kommenterade. Vi fick ett Very Good och är nöjda med det. Den lilla damen skötte sig fint på utställningen och gick inte passgång, det känns som ett fall framåt. Det finns hopp!
 
 
Nu löper hon, ironiskt nog, när jag har börjat titta mig omkring efter lydnadsprov. Plötsligt blev hon ännu mer lik sin mor så till vida att hon letar ätbart på varenda promenad. Och Ilas definition av vad som är ätbart är dess värre ganska rymlig... Det får till följd att hon i princip går kopplad under alla promenader. Lite småseg är hon också, inte riktigt min vanliga krutloppa.
 
Pajas har haft syrran här på besök. Hon var dock inte jätteimpad av brorsan, som gjorde allt han kunde för att visa vilken kul kille han är. Vi tog lite bilder, jag fick hjälp med att fotografera killen av Bellas matte Lina. Glöm bakgrunden, men visst är gossen ganska söt?
 
 
 
Han har vuxit på sig, lillemannen. Vi tränar en hel del nu, lite nosework och lite rally. Imorgon tänkte jag att han och Ila ska få gå ett spår. Vi får se om vi kommer tillräckligt långt i år för att ta oss ut på någon tävling men aktiverad blir han. Det är nödvändigt, annars tuggar han grejer inne. Illbattingen!
 
Jag försöker tappert att ordna lydnadsträningar för valpköpare, tyvärr med ett ganska magert resultat. Jag kommer att göra något försök till men blir vi inte fler intresserade så lägger jag ner och tränar på egen hand när andan faller på. 
 
Morris har lyckatds skada ögat igen, det såg först riktigt illa ut men nu läker det fint. Matten har skaffat solbrillor till honom, han tycker väl inte att det var min allra bästa idé. Men visst är han cool!?
 
 
 
 
 

Valpplaner

Så är det en dryg vecka sedan småttingarna flyttade ut och allt har gått bra. Och genast är jag igång och planerar nästa kull! Jag har fått förmånen att få låna Bus syster, SEVCH Huset Elliots Filiokus. Planen är att para henne med en hane vid namn Macita's Autumn Breeze, en ung hane med CK på utställning och 2 ökl viltspår. Han är ur en kull på tre, hans bror har titlarna RLDN RLDF, hans syster finns i Norge och har 2 ukl jakt, 3*1 ökl viltspår och cert på utställning. Med denna kombination hoppas vi få en kull med rastypiska, vänliga, friska och arbetsglada labradorer!
 
Ahimsa
 
Brasse
 
 

"Jag ska ju ändå inte ställa ut"

Om ni visste hur många gånger jag har hört den meningen som förklaring till varför man köper en oregistrerad, "renrasig" (tror man) hund! Varför ska man liksom betala för en stamtavla när man kan köpa en labbe utan och spara några tusen, när man ändå inte ska ställa ut? Jo, jag ska berätta varför och varför de registrerade valparna kostar mer.
 
Idag har jag varit och hämtat ut valparnas stamtavlor. För två valpar kostar de lite över en tusenlapp. Stamtavlorna är ett bevis på att hunden är stambokförd, dvs den finns med i ett register liksom dess förfäder. Ägaren kan kontrollera hundens och dess släktingars hälsostatus, meriter mm. Att den är registrerad betyder också att inget föräldradjur är belagt med avelsspärr, tex av hälsoskäl. Några garantier för friska hundar finns aldrig, men att köpa en oregisitrerad valp kan innebära att föräldradjuren tex är avelsspärrade. Den risken skulle inte jag våga ta.
 
Som uppfödare inom SKK-organisationen kan jag när som helst få besök av en kennelkonsulent som kontrollerar att jag uppfyller gängse regelverk och att mina hundar har det bra. Regelverket styr bland annat hur länge mina hundar får lämnas ensamma, hur ofta de ska rastas, att jag inte parar mina tikar för tätt osv. Motsvarande kontroller av uppfödare av oreggade hundar finns inte. Jag vet exempel där tikar har parats varje löp, här i norra Sverige. Vill du stötta en sådan verksamhet? Jag vill det inte. Jag kan heller inte registrera mina valpar om jag skulle para en tik vid varje löp. Regelverket slår till igen. Så är du det minsta djurvän - stötta inte den oseriösa marknaden!
 
Labradoren har ett hälsoprogram. Jag som uppfödare är skyldig att följa det för att få registrera valparna. Det innebär till exempel att föräldradjuren ska ha känd status på höfter och armbågar. Att röntga en hund kostar oftast över 2000 kr. Resultatet registreras hos SKK så att alla kan se det. Detta är en kostnad och en information som inte finns för uppfödaren av den oregistrerade labradoren. Därtill kommer ögonlysning (ca 700-1000 kr), diverse gentester (från 500 kr och uppåt) mm. Detta för att säkerställa att föräldradjuret är friskt.
 
Som regel har vi också meriterat våra avelsdjur. Självklart tycker vi att de är trevliga och rastypiska, men meriterna är ett kvitto på att någon oberoende person (domaren) tycker detsamma. Och väldigt ofta hör jag just detta med temperamentet som skäl till varför man har valt att para sin labrador och ta en oreggad kull. "Han/hon är ju så snäll". Ja, tacka sjutton för det om det är en labrador! Men det räcker liksom inte. Med meriter visar jag att min hund följer rasstandarden, tål hantering, uppvisar rastypiska egenskaper osv. Allt det som sammantaget gör den till en labrador. Snäll är bara en egenskap bland väldigt många.
 
När jag väljer hane till mina tikar, har jag en rad kriterier som jag tittar på. Hälsa är en, men det finns många egenskaper att beakta. Jag skulle vilja påstå att sådant som färg och avstånd är väldigt lågprioriterat i den seriösa uppfödarens värld, och väldigt viktigt hos den mindre seriösa. Man vill inte åka långt, ofta har man en egen hane eller använder en i närheten. Det behöver i sig inte vara fel, men gör man samma kombination gång efter annan kan man börja ana att det inte är för rasens bästa.
 
När jag använder en hane får jag betala en språngavgift som ligger runt 1200-2000 kr vid själva parningen och lika mycket per valp. Ofta har jag rest långt, senast var jag i södra Finland och bodde på hotell två nätter. Det är självklart mitt eget val, jag vill ju tro att det ska resultera i bra valpar. 
 
Lägger man ihop alla dessa kostnader och adderar sådant som besiktning, vaccination, ID-märkning mm, så ser ni att det inte blir många kronor över. Vi gör det inte för att tjäna pengar utan för att det är en hobby som vi brinner för. Vi vill bevara en ras som vi älskar. Stöd den verksamheten genom att köpa en valp från en seriös uppfödare som registrerar sina valpar!

"Jag ska ju ändå inte ställa ut"

Om ni visste hur många gånger jag har hört den meningen som förklaring till varför man köper en oregistrerad, "renrasig" (tror man) hund! Varför ska man liksom betala för en stamtavla när man kan köpa en labbe utan och spara några tusen, när man ändå inte ska ställa ut? Jo, jag ska berätta varför och varför de registrerade valparna kostar mer.
 
Idag har jag varit och hämtat ut valparnas stamtavlor. För två valpar kostar de lite över en tusenlapp. Stamtavlorna är ett bevis på att hunden är stambokförd, dvs den finns med i ett register liksom dess förfäder. Ägaren kan kontrollera hundens och dess släktingars hälsostatus, meriter mm. Att den är registrerad betyder också att inget föräldradjur är belagt med avelsspärr, tex av hälsoskäl. Några garantier för friska hundar finns aldrig, men att köpa en oregisitrerad valp kan innebära att föräldradjuren tex är avelsspärrade. Den risken skulle inte jag våga ta.
 
Som uppfödare inom SKK-organisationen kan jag när som helst få besök av en kennelkonsulent som kontrollerar att jag uppfyller gängse regelverk och att mina hundar har det bra. Regelverket styr bland annat hur länge mina hundar får lämnas ensamma, hur ofta de ska rastas, att jag inte parar mina tikar för tätt osv. Motsvarande kontroller av uppfödare av oreggade hundar finns inte. Jag vet exempel där tikar har parats varje löp, här i norra Sverige. Vill du stötta en sådan verksamhet? Jag vill det inte. Jag kan heller inte registrera mina valpar om jag skulle para en tik vid varje löp. Regelverket slår till igen. Så är du det minsta djurvän - stötta inte den oseriösa marknaden!
 
Labradoren har ett hälsoprogram. Jag som uppfödare är skyldig att följa det för att få registrera valparna. Det innebär till exempel att föräldradjuren ska ha känd status på höfter och armbågar. Att röntga en hund kostar oftast över 2000 kr. Resultatet registreras hos SKK så att alla kan se det. Detta är en kostnad och en information som inte finns för uppfödaren av den oregistrerade labradoren. Därtill kommer ögonlysning (ca 700-1000 kr), diverse gentester (från 500 kr och uppåt) mm. Detta för att säkerställa att föräldradjuret är friskt.
 
Som regel har vi också meriterat våra avelsdjur. Självklart tycker vi att de är trevliga och rastypiska, men meriterna är ett kvitto på att någon oberoende person (domaren) tycker detsamma. Och väldigt ofta hör jag just detta med temperamentet som skäl till varför man har valt att para sin labrador och ta en oreggad kull. "Han/hon är ju så snäll". Ja, tacka sjutton för det om det är en labrador! Men det räcker liksom inte. Med meriter visar jag att min hund följer rasstandarden, tål hantering, uppvisar rastypiska egenskaper osv. Allt det som sammantaget gör den till en labrador. Snäll är bara en egenskap bland väldigt många.
 
När jag väljer hane till mina tikar, har jag en rad kriterier som jag tittar på. Hälsa är en, men det finns många egenskaper att beakta. Jag skulle vilja påstå att sådant som färg och avstånd är väldigt lågprioriterat i den seriösa uppfödarens värld, och väldigt viktigt hos den mindre seriösa. Man vill inte åka långt, ofta har man en egen hane eller använder en i närheten. Det behöver i sig inte vara fel, men gör man samma kombination gång efter annan kan man börja ana att det inte är för rasens bästa.
 
När jag använder en hane får jag betala en språngavgift som ligger runt 1200-2000 kr vid själva parningen och lika mycket per valp. Ofta har jag rest långt, senast var jag i södra Finland och bodde på hotell två nätter. Det är självklart mitt eget val, jag vill ju tro att det ska resultera i bra valpar. 
 
Lägger man ihop alla dessa kostnader och adderar sådant som besiktning, vaccination, ID-märkning mm, så ser ni att det inte blir många kronor över. Vi gör det inte för att tjäna pengar utan för att det är en hobby som vi brinner för. Vi vill bevara en ras som vi älskar. Stöd den verksamheten genom att köpa en valp från en seriös uppfödare som registrerar sina valpar!

Svettiga dagar

Det har varit några svettiga dagar här i Bälinge. Då syftar jag inte på valparna hålligång och tidiga morgonvanor, inte heller på solen och värmen vi haft sista veckan. Nej, jag syftar på min kamp för att få valparna registrerade. De blir sju veckor till helgen, än finns de inte i databasen.
 
När de var fyra veckor skickade jag pengar och papper till hanhundsägaren. Enligt denna tog det en vecka för pappren att komma fram, vilket i sig känns smått overkligt. Därefter valde denna att ligga på pappren i några dagar innan de skickade till Den Stora Organisationen i det adresserade kuvert som jag bifogat. Organisationen vill ha kompletteringar och väljer att kontakta mig om detta meddelat post, trots att jag i min ansökan angett såväl epost som mobilnr. Valparna har nu hunnit bli sex veckor, två hela veckor har passerat utan att något har hänt.
 
Kompletteri gärna ska vara i form av papperskopior. Jag skickar en länk till den finska organisationens databas, där alla uppgifter finns samlade. Av andra uppfödare har jag fått veta att detta ska fungera, så har de gjort. Men för mig accepteras det inte. Jo, men då kommer jag att läggas sist i högen och tas när alla andra är reggade, meddelar handläggaren mig. Det går ju självfallet inte. Jag skickar bilder på efterfrågade uppgifter, men organisationen menar att man inte kan hantera formatet jpg. Till sist tar jag en skärmdump på sidan i den finska databasen och konverterar denna till pdf. Då fungerar det! En konverterad skärmdump anses alltså mer tillförlitlig än att direkt besöka länken! Fast nej, man har inte tid att besöka all världens databaser och hemsidor, sades det mig. Men man har tid att skicka brev med snigelpost...
 
Så. Detta är 2018, om någon undrar. Jag var själv tvungen att fundera en stund. Vid kontakt med Den Stora Organisationen idag har jag fått besked om att de ska reggas idag och att alla papper skickas på måndag. Så de borde hinna komma innan besiktningen. Och nej, jag är inte alls nöjd över hanteringen och kommer inte att slå mig till ro med detta. Andra anpassar sin verksamhet efter behov, man moderniserat och försöker göra det smidigt för kunderna. Det måste gå att göra förändringar till det bättre även här.
 
Till sist några bilder på gulliganerna. De är fantastiskt rara, jag kommer verkligen att sakna dem när de flyttar iväg. Men det ska onekligen bli skönt med lite sovmorgon...
 
 
 
 

Bloppis

Jag tänkte testa det här med bloppis. Vi har rensat ut några filmer från dotterns agilitytid. Säljer dem för en tjuga styck eller alla tre för en 50-lapp. Eventuell frakt tillkommer.
 
 

Redan 5 veckor

I helgen blev smågrabbarna fem veckor gamla. Helt galet vad fort tiden går! Vi har fortfarande sanslöst mycket snö men det är soligt och varmt ute så jag lyfter ut dem och försöker få de flesta pölarna och högarna ute. Det går otroligt bra, inte en sekund har de tvekat utan tvärtom, de tuffar på och undersöker världen med samma energi och nyfikenhet även ute. Killen med blå prick har också bestämt sig för att inte kissa en droppe i valplådan. Istället låter han ljudligt när behoven tränger på. Således var vi ute kl 4.20 i morse... Därefter var grabbarna sugna på lite race i köket men där var det stopp. Det tog lite tid men till sist var vi överens om att man sover den tiden på dygnet. De knoppade snällt in - och jag var klarvaken. 
 
 
Idag har vi också haft invägning och avmaskning. Matchvikten ligger nu på 5,1 kg hos båda gossarna! Så stora valpar har jag aldrig tidigare haft, mamma Bus måste ha grädde i tuttarna. Nåväl, nu går de alltmer över till vanlig mat så det rätar väl ut sig. Maskmedel i köttfärs var gott, så gott att den omärkta killen nästan gjorde köttfärs av mina fingrar...
 
Avslutningsvis tänkte jag komma med ett litet miljötips, jag gillar ju tanken på att vi hjälps åt att göra planeten lite friskare med små gemensamma steg. Vet ni om att om ni lämnar in en kasse textilier (behöver inte vara helt) hon Hemtex eller HM så får ni ett presentkort som tack? Tror att det var 50 kr rabatt vid köp för 300 kr eller liknande. Ett per kasse. Dina textilier återvinns då istället för att brännas som sopor. Du kan tex läsa mer om det här: https://www.hemtex.se/info/hallbarhet/textilatervinning/sa_har_fungerar_det/

Valpfunderingar

Jag är usel på att blogga och uppdatera hemsidan. Jag är så usel att blogg.se hör av sig och påminner mig om bloggens existens. Pinsamt dåligt.
 
Nåväl. Nu är jag här. Och valparna är här. De har snart varit här i 5 veckor. Två stycken blev det. Med snitt. Det visade sig att Bus var värksvag och därtill hade enorma mängder fostervatten. Så det som utifrån såg ut som 4-5 valpar i alla fall var i själva verket två bastanta killar, Dollar och Peso. Min dyraste kull hittills får bli uppkallad efter valutor.
 
 
Övriga hundar i flocken är väldigt engagerade i valparna, Morris undantagen. Han tycker inte om små varelser med vassa tänder som rubbar hans vardagsrutiner. Men Pajas och Ila leker tålmodigt och försiktigt och avlastar den smått uttråkade mamman.
 
Planen för våren var ju att ha två valpkullar och springvikariera däremellan. Men Ilas löp lyser ännu med sin frånvaro och jag börjar känna lite panik, inte minst tidsmässigt. Den 13 augusti börjar jag nämligen på en ny tjänst så då är det svårt att ha valpar. Nu jobbar jag febrilt på en plan B, mer information kommer så snart jag vet något. Jag vill så gärna få en valpkull till, helst också med ett för rasen lite mer normalt antal valpar, så att ni som tålmodigt väntar kan få en rolig fyrbent kompis.

En vecka kvar

Nu är det ungefär en vecka kvar tills Bus mage kläcks! Jag går och sneglar på den, kan inte riktigt bestämma mig om omfånget. Hon är tjock men inte grotesk. Gissar på 3-5 valpar men hoppas att jag har fel, det får gärna vara fler. Mat kommer de att få i alla fall, Bus har redan massor av mjölk och lämnar pallar efter sig ibland på golvet. Valplådan är på plats i ett hörn av tv-rummet och vi bor in oss i den, äter där och myser där. Än verkar hon tycka att den är ok. 
 
Idag var det kallt på morgonen, -25 när vi vaknade och -21 på morgonrunda. Det betydde täcke på Bus och de små. Bus protesterade förstås, täcke är inget för en labrador hälsar hon. Hon vill gärna hänga med på promenad, för sig smidigt men har bråttom hem. Det gäller att bevaka spisen och köket!
 
 
En som däremot inte är hungrig är den här lille filuren. Det är ett himla pill att få i honom mat nu. Inte ens färskfoder lockar nämnvärt. Nåväl, efter en stund slinker det ner, än så länge i alla fall. Men tjock är han inte.
 
Ila då? Jo, hon löper - inte. Vi väntar fortfarande, med andra ord och nu får hon gärna dröja några veckor till men sedan vill jag att hon sätter igång. Det här gått 14 månader nu, helt otroligt!
 
 
 
 
 

Valpar på G!

Nu vet vi att resan till Finland var lyckad! Vi gjorde ultraljud på Bus för 1,5 vecka sedan och hon är dräktig. Så otroligt kul, jag längtar verkligen efter labbevalpar nu. Bus börjar bli lite smårund om magen och är närmast hysteriskt matfixerad. Om lite drygt tre veckor så vet vi vad som gömmer sig därinne.
 
Ila dröjer däremot med sitt löp. Nu är det just över 13 månader sedan förra (första) gången. Antingen behöver hon börja typ NU, alternativt så får hon gärna vänta minst en månad till. Vi får väl se vad hon själv tänker...
 

Om

Min profilbild

Marie

En hunduppfödande 3-barnsmamma och västgöte i exil, bosatt i Norrbotten sedan 25 år. När jag inte skjutsar barn eller tränar hund, tycker jag om att se film och sticka framför TV:n. Har svårt för att bara sitta still och göra ingenting.

RSS 2.0