Huset Elliot

Tränade lydnad med alla tre igår, det var ju nu ett tag sedan sist. Började med liten fläckig, vi nötte på med fotgående, utgångsposition och så tränade vi lite inkallning och platsliggande. Hur mycket jag än jobbar med utgångspositionen på träning och under vareviga promenad, får jag inte riktigt poletten att trilla ner. "Jag sitter ju" säger Morris med blicken och kroppen vriden närmare 90 grader ut från matte. Att man ska sitta nära och rakt, det har han inte fattat trots att jag varit supernoga med att aldrig, aldrig belöna ett sådant sättande. Nåväl, vi harvar på. Inkallningen gick kalasbra och platsliggningen börjar lossna. Han är så söt, vi har ju tränat på att lägga ner hakan så nu gör han det i princip direkt jag lämnar honom. Lite svårt ibland att ligga kvar när matte återvänder, vi jobbar vidare med det. Och så fick han ett trotsil igår och skulle inte alls lägga sig utan nosa lite som han ville med svansen i vädret. Det blev ett utvecklingssamtal och vips, så var han med på noterna igen. Avslutade med lite godisletande i gräset, han fattade inte riktigt först utan körde några lägganden i hopp om att godiset skulle serveras istället. Men sedan jobbade han på fint med lillnäsan. Mitt lilla sockergryn!

 

Melvin fick träna fotposition. Han slamsar något alldeles kosmiskt, tränger, buffar med nosen mot godisfickan och bär sig åt. Matte har ju tränat glatt och positivt men igår lackade jag faktiskt ur och nöp till honom på snoken när han försökte köra ner den i fickan. Vips, så skärpte han till sig. Kanske har jag tillåtit honom att slamsa väl så mycket? Nu ska jag försöka strama upp hans fotgående lite, ställa lite mer krav på honom och se om det blir bättre. Körde hopp-sitt-hopp också. Märkligt att det ska vara så kul. Tyckte han satt snett så jag sa fot, men Melvin hörde så klart HOPP. Så då jobbade vi lite på den biten, att inte lätta rumpan bara matte öppnar munnen. Avslutade med fjärrdirigering på bron, fantastiskt fin tassförflyttning när man riskerar att ramla ner om man rör sig framåt. Återstår att se om vi får till det.

 

Visa fick också köra hopp och samma sak där, studs sa det bara matte öppnade munnen. Kul att se vilken fart hon har när vi tränar, då är hon långt från sitt tuggummisega jag på promenaderna. Lite fjärr körde vi också, hon flyttar tassarna fint men sitter som en saccosäck eftersom hon vet att hon snart ska lägga sig. Dröjer det för länge så rasar hon liksom ihop nedåt. Så nu belönar jag alltid sittandet och alltid med kastad leksak bakåt för att få henne mer alert och positivt riktad. Det verkar fungera, hon satt betydligt rakare igår. Skruttgumman!

 

Idag skiner solen, jag ska testa att gå ännu lite längre idag (har inte hostat alls i natt - yippee!) och så blir det nog ännu ett lydndaspass med hundarna. Nu måste vi jobba på!