Rallylydnad och valpar

I helgen har jag tävlat. Räknade ut att det är över fyra år sedan sist, då tävlade jag lydnad med Melvin. Nu var det rallylydnad med Morris, något helt nytt både vad gäller hundsport och hundmodell. Cavalierpremiär för min del. Lille prinsen skötte sig lysande, matten var kanske inte lika lysande (alla dessa skyltar...) men vi skrapade ihop godkänt antal poäng i alla tre starterna och gossen kan numera titulera sig RLDN Huset Elliots Mini-Me- Jag anmälde till tre starter just med tanke på att fixa en titel och det funkade. Det var precis som jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och nej, rallylydnad är verkligen inte särskilt svårt alls. Jag är inte helt biten men måste ändå medge att det är en bra tävlingsform för den som är ovan vid tävlingssammanhang. Det är rimligt att klara av utan att kräva massvis med träning och det är en vänlig och inbjudande miljö. Så ni som är lite sugna på att göra något med hunden, testa!
RLDN Huset Elliots Mini-Me, alias Morris. Min lille prins!
 
Roligare än att Morris grejade det var att Marie och Zäta tävlade på lärdagen och fixade ett godkänt resultat, dessutom med 5 poängs bättre resultat än oss. De är på g igen, så kul! Grattis Marie till bedriften! Och idag startade Stina med gammelgossen Idefix som roddade ihop hela 84 poäng. Det var otroligt rart att se dem in action igen. Den snart elvaårige killen var kanske inte dagens snabbaste hund men garanterat en av de lyckligare.
 
Roligt är också att lilla Ahimsa (Huset Elliots Filiokus) har startat anlagsklass viltspår och blivit godkänd med finfint omdöme. Stort grattis Lina och Ahimsa!
 
 
Han är ju ett litet mirakel, denna hund. Nu börjar vi kanske tro att det också är valpar på g efter honom och Doris. Det i sig är i så fall också ett mindre mirakel eftersom vi lyckades få till ett enda parningsförsök, det var troligtvis i elfte timmen och var nog den sämsta parning jag har upplevt. Med tanke på att han snart är 11 år gammal så kändes det inte så troligt att det skulle bli något men nu tycker vi alla att Doris börjar vara lite välan rund och tung i kroppen. Om två veckor tänkte jag röntga lilla fröken och se. Men kanske har vi cavaliervalpar för leverans runt Lucia. Det lär i så fall bli valpar med fart och fläkt för den som vill ha en cavalier att leva ett aktivt liv med. Doris pappa liksom Idefix har hjärta ua efter fyllda sju år. Doris pappa, morfar samt även Idefix är även skannade A. Såväl Doris som Idefix är också gentestade och fria från anlag för EF, curly coat och dry eye så valparna blir detsamma och kan aldrig utveckla sjukdomarna.
 
I torsdags efter jobbet kastade jag mig i bilen och körde till Härnösand. Upp i ottan på fredagsmorgonen för att åka vidare mot Sundsvall och hämta Jota och så tillbaka hem igen. Nu är hon här och verkar ha funnit sig till rätta. Vi tog ett progesteronprov på vägen upp för säkerhets skull men det visade ingenting så vi ska ta ett nytt på tisdag. Jag räknar med parning i slutet av veckan, håll tummarna för oss då! 

Cavaliervalpar!

Så har Idefix blivit pappa igen! Nytt rekord i antal blev det också, hela åtta stycken! Jämlikt är det också, fyra tikar och fyra hanar och lika många blenheim som tricolor. Mamma till valparna heter Vivistugans Märta My och har hjärta ua vid senaste kontrollen, sex år och sju månader gammal. Hennes pappa hade i sin tur hjärta ua vid fyllda tolv år! Så letar du cavaliervalp efter friska och långlivade linjer kan du sluta leta nu och kontakta Marianne på kennel Vivistugan. Idefix behöver kanske ingen ytterligare presentation här, men jag kan berätta att han hade hjärta ua till åtta och ett halvt, har ett pyttelitet blåsljud nu (men lätt går en mils promenad eller springer några km bredvid cykeln), har hörsel och så gott som alla tänder i behåll samt är MR-skannad med resultatet 1a samt gentestad fri från EF, curly coat och dry eye. Han är dessutom fortfarande fertil vid tio och ett halvt års ålder!
 
 
Apropå cavalier så kan jag också berätta att Doris bror Hobbe (H. E Dynamit-Dalton) har varit och kollat hjärta, knän och ögon och allt var ua. Jag hade väl inte väntat mig något annat heller men det känns ändå bra att veta. Tack Kalle och Elin! 
 
På labbefronten händer det också grejer. Susa och Ahimsa från senaste kullen har gjort BPH med godkänt skott, båda två. Härliga tjejer med energi och fart! Och i veckan ska två systrar röntgas så då får jag vara nervös igen. Med dem är halva kullen röntgad, nu hoppas jag att ni andra snart bokar tid också och får det gjort för nu har de åldern inne.
 
Ragnhild och Tassa har varit i farten på tävlingsplanen. Det resulterade i ett godkänt resultat i appellklass spår samt ett första pris i lydnadsklass I. Ett till så kan Tassa lägga till LPI till sitt viltspårchampionat. Duktiga tjejer!
 
Och ja, hemsidan ska uppdateras. Nu har jag ju sommarlov så då borde det finnas tid. Jag ska bara leta reda på koden... ;)
 

Skryt!

Nu är säsongen igång och jag måste skryta över mina duktiga valpköpare och min uppfödning som jag är ganska stolt över ändå. 
 
Katarina och Jota, tänkt mamma till nästa valpkull hos Huset Elliot, har tävlat bruks två helger på raken. Förra helgen blev de godkända i lägre klass patrull och idag blev de godkända i lägre klass spår. Då ska man veta att de avstår platsliggningen, den har strulat lite med en Jota som envisas med att krypa till matte så tills den sitter ordentligt avstår de den. Ändå var de idag futtiga 6,75 poäng ifrån uppflyttspoäng på lydnadsdelen. Det är inte långt borta nu!
 
Busets syskon Ahimsa (Huset Elliots Filiokus) och Melker (Huset Elliots Nimbus) har varit på SSRK:s utställning i Skellefteå. Inge Thoor skulle ha dömt men det blev domarändring pga sjukdom, lite synd. Ahimsa fick excellent och placerade sig 1:a i juniorklassen. Domaren höll inne CK:t då han tyckte att de behövde mer träning i ringen men det var ändå kalasbra, det bästa utställningsresultatet för uppfödningen på flera år. Melker fick ett Very Good då domaren bland annat tyckte att han var för liten. Sedan hade han tydligen sag ett och annat till matte som aldrig varit på utställning förut och det tycker jag personligen är jättetrist. Det var premiär i offentliga sammanhang för båda ägarna, vi har alla varit barn i början och ska så få vara. Det gäller hundsporten generellt, vi ska alltid bemöta nya hundägare med respekt och hjälpsamhet, aldrig med arrogans och otrevligheter. 
 
I Norge har Vigdis och Vimsans Agnes (mamma heter N o SEVCh Huset Elliots Vimsa) varit på viltspårprov och tagit en etta i öppen klass. Kul när barn och barnbarn sköter sig! Grattis till er alla för att ni gör ett så bra jobb med era hundar och en så fin reklam för min uppfödning!
 
Måste också säga att jag är galet nöjd med min senaste labbekull så här långt. Jag ville förbättra exteriören, jag ville behålla motorn och samarbetsviljan men kanske förstärka det sociala lite och jag tycker över lag att det har blivit precis som jag ville. Arbetsmässigt är jag otroligt nöjd med dem, exteriört är de kanske lite ojämna där några är bättre än mamma och hennes syskon och några väl är ungefär detsamma. Men totalt sett är det ett steg framåt och det blev ungefär så som jag hoppades. Håller nu hälsan i sig som den har börjat (två röntgade, båda A och 0) så känns det fantastiskt bra. Det kommer att ramla in fler resultat från det här gänget, var så säkra.
 
 

Glada fredagsnyheter!

Idag var Busets röntgenresultat infört i SKK:s databas och trenden håller i sig, även hon var HD grad A och armbågar 0. Hurra! Två av två möjliga, hoppas att det fortsätter så. Dagen kunde inte börja bättre, det blir en bra dag. :)
 
Och dagen fortsätter bra, nu har jag fått ett vikariat terminen ut på 80%! Det är kanske läge att köpa en trisslott... :)

Ny champion!

Igår fick vi en ny champion i uppfödningen. Det är duktiga Ebba med lika duktiga LPI LPII Huset Elliots Pi (Raya) som nu också blivit SEVCh, alltså svensk viltspårchampion! Den tredje av fem i kullen som får den titeln. Jättebra jobbat, Ebba och Raya, i synnerhet som Raya varit barnledig hos mig fram till i mitten av maj. Och det innebär också att alla ägare till Rayabarn nu får skriva in SEVCh framför mammas namn.
 
På bilden ovan har de just tagit anlagsklassen år 2012.
 
I söndags hade vi en liten valpträff med Rayas valpar. Upplägget var att vi skulle gå igenom hur man kan träna in det fria söket och att alla skulle få prova det, vi skulle prova att apportera vilt och vi skulle fika ute. Naturligtvis skulle det vara lika fint väder som det var på lördagen så vi skulle också träna på att ställa upp hundarna och så skulle jag ta snygga bilder på var och en, samt självklart en gruppbild. Dess värre var inte vädret riktigt med oss, det snöade lappvantar precis hela dagen. Alla planer på fotografering gick om intet, däremot provade vi att köra sök och vi testade vilt. Fem stycken kom, stort TACK till er entusiastiska valpköpare som stod ut i kylan och blötan i flera timmar. Hundarna var härliga, mycket energi och fart i de små labbekropparna. De ser otroligt trevliga ut och har en väldigt trevlig mentalitet, det ska bli spännande att se dem framöver. 
 
I Piteå är en liten cavalierhane på rymmen sedan i lördags. Jag får ont i magen när jag läser sådant, alla minnen av när Idefix var på rymmen väcks till liv igen. Jag följer eftersökningarna via Facebook där en grupp har bildats, som märkligt nog leds av någon i andra ändan av landet. Inte en människa har sett den lille hunden sedan han försvann och man verkar leta där han försvann. Jag minns ju hur långt en liten hund hann springa på ett och ett halvt dygn och hur absolut ingen ringde trots våra lappar. I min värld är det enklast att uppmana folk att ringa polisen istället för ett mobilnummer som ingen kommer ihåg men så jobbar man tydligen inte enligt den självutnämnda experten. Jag vill i alla fall uppmana alla som eventuellt läser detta att sprida budskapet. En liten rubykille på elva månader springer omkring ute i kylan och vill hem, ring polisen eller ägaren om ni ser honom! Polisen har nr 11414 och de gånger jag har hittat lösspringande hundar häruppe har samarbetet fungerat alldeles förträffligt och de har snabbt kommit tillrätta.
 
 
Det som är extra ledsamt med vovven ovan är att han var på prov i familjen i Piteå och bara hade varit där en vecka, så mest troligt känner han ingen av dem som nu letar efter honom särdeles väl. De omständigheterna tycker i alla fall jag är ytterst olyckliga och försvårande i det hela. Uppfödaren bor i Bureå och på den här tiden kan han ju ha hunnit halvvägs dit. 
 
När sådant här händer så kramar jag hundarna hemma lite extra. Inte för att det är så svårt, de trefärgade egna är ju överallt där jag är - hela tiden. Den här veckan har jag mycket jobb så då jobbar vi, jag framför datorn och de med att sova vid mina fötter. Hjärtegrynen...

Naturen är underbart vacker!

Vilken fantastisk morgon vi hade idag! Fyra minusgrader ute, frost på marken och i alla träden - och på all spindelväv! - och ett ljus som var nästan magiskt. Mobilkameran gjorde det hyfsad rättvisa, se och njut!
 
Den stora rotvältan ser nästan trolsk ut, som en port till underjordiska väsen...
 
Spindlarnas aktivitet framstår tydligare. Man kan också helt enkelt tänka - finn en labrador i bilden! ;o)
 
Till sist utsikt mot älven från hörnet av tomten. En blek vintersol tittar in mellan träden, fotbollsplanen ligger ensam och övergiven och får nog vänta till nästa år innan ivriga fötter springer runt med en boll, undantaget möjligen när Ludde och Bus leker lite med någon utsliten fotboll. Visst ÄR det vackert? Då glömmer jag bort att det nalkas en novembermånad med mörker och åter mörker och känner en intensiv längtan efter snö, vinter och långa ispromenader.
 
Stina har varit hemma från skolan med förkylning så det har fallit på min lott att gå ut med alla hundarna. Igår landade mobilappen RunKeeper på över en mil totalt, det blir lite olika rundor eftersom jag inte grejar att ta alla hundar samtidigt. 
 
Bus ses ständigt med något i munnen - en pinne, någons hand, ett cavalieröra. Jag tror kanske att husets övriga hundar inte riktigt uppskattar henne till fullo just nu, hon har så mycket energi att det fullkomligt sprutar ur öronen och hennes framfart kan närmast beskrivas som burdus.
 
Under promenaderna med hundar i olika konstellationer har jag i alla fall konstaterat att Idefix, snart tio år gammal, fortfarande hör riktigt bra. Idag inledde vi promenaden med en liten bit hundgodis ur fickan och huj, vad fint han kom på inkallning senare när han fick springa lös! De väljer vad de vill höra, de där silkesöronen.
 
Idefix har haft en höjdarvecka med dambesök två dagar. Det gick bra, vi fick till fina parningar båda gångerna och hängning i nästan tjugo minuter. Just den delen av det hela tycker han är lite trist, det går bra i kanske tio minuter men sedan får vi lyssna till cavalierens klagan. Varför ska man sitta fast, undrar han? Nåväl, efter dessa små äventyr är han som vanligt väldigt fäst vid mig i några dagar och har tydligt visat att han tycker att vi två ska gå ut och kolla om tjejen kanske finns kvar någonstans. Men nu har lugnet åter lagt sig, han har nog insett att lyckan är över för denna gång. Nu får vi hjälpas åt att hålla tummarna för att det blir något, man vet ju aldrig när gossarna börjar komma upp i åren. Men han är ruskigt pigg för sin ålder, denna knasiga, underbara lilla hund.
 
 
Livet med cavalier är ganska mysigt. Vart man än går så har man de små fläckisarna efter sig som en liten svans. Häromkvällen såg vi på fotboll tillsammans. Doris hade samma uppfattning om matchen som matte, ett riktigt sömnpiller...
 
 
Morris är min lille prins och är med mig överallt. Det är ungefär samma känsla som när man hade småbarn, inte ens på toan får man vara ifred...
 
 
Kom på att jag alldeles har glömt bort att redovisa några fina resultat också! Ebba och Raya har startat på viltspårprov och tagit sin andra etta, en till nu så är championatet i hamn. Och Stina och Maya har tävlat lydnad och fått LPI, nu siktar de vidare mot lydnadstvåan. Lydnadsprovsdiplomet renderade också i att de kunde ansöka om Cavaliersällskapes trippeldiplom som kom häromveckan. Hur många som ingår i denna exklusiva klubb vet vi inte riktigt men jag har skrivit till rasklubben och föreslagit att de redovisar detta lite tydligare på hemsidan och i tidningen. Det kan ju vara kul att veta för oss som faktiskt jobbar med våra hundar. Så här ser i alla fall diplomet ut:
  
 
 
 

Oliiidligt spännande!

Den gångna helgen bjöd på nya erfarenheter för Stina och mig och det tackar vi Katarina och Jota för. De hade nämliogen kvalificerat sig för Försvarsmaktsmästerskapen för patrullhundar, dvs SM för tjänstehundar (patrull). Detta gick av stapeln i Boden så Stina och jag hade förmånen att få se både deras lydnad och patrullering samt att invänta den spännande prisutdelningen. Namn efter namn ropades upp, vi insåg att det nog hade gått riktigt bra. Övre halvan av de 30 deltagarna? Ja. Topp tio? Ja. En finfin sjätte plats blev det för dem till sist, en strålande prestation inte minst med tanke på att de inte hunnit skaffa sig så mycket tävlingsrutin än. Jag anar dock att det gav mersmak och tror att de är sugna på mer framöver. Alldeles glad och varm i uppfödarhjärtat blev jag av att se dem jobba, det var så underbart att se hur Jota på typiskt labbevis raskt svängde om från vanligt slamsigt labbemodus till total fokusering på uppgiften. Extra roligt var det att få följa med på patrullstigen, en helt ny erfarenhet för både Stina och mig. Tack tjejer för att vi fick följa med och för en strålande insats! Sexa på SM;,hur stort är inte det???
 
 
Glad blir man också när man får e-post från nöjda valpköpare. Barbro i Haparanda skickade bild och text och berättade att Loke (H. E Priffe) skött sig alldeles utmärkt på andpremiären. Så kul! Och så glad jag blev över rapporten och de fina orden! 
 
 
Inspirerade av alla duktiga hundar, eller kanske för att döva det dåliga samvetet vad beträffar aktivering av de egna hundarna, lade vi viltspår idag. Buset fick ett spår på nästan 100 m rakt fram medan mina båda fläckiga fick u-spår på ca 250 meter. Efter Morris irrande och virrande och allmänna spårslarv de senaste gångerna, beslutade jag mig för att lägga Frolic i hans spår. Vet inte om det var ett klokt beslut, det gjorde i alla fall ingen större skillnad. Han irrade värre än någonsin och till sist ledsnade matte, slutade hålla igen i linan och lät honom virra på tills han var så lost att det bara var att sela av. Snopen kille fick se sig snuvad på klöven denna gång, fokuserar man inte mer ska man heller inte belönas. Doris spårade med stor iver och har betydligt mer sug än sin äldre bror men är ju tyvärr rätt allmänt ofokuserad och slamsig just nu. Där känns det ändå som om vi kan få till något, grundförutsättningarna är bättre. Bäst av alla gick dock Bus, ännu lite osäker på uppgiften men hon höll i fint och spårade hela vägen fram. Duktig kicka!
 
 
Väl hemma kände de fläckigas matte, dvs jag, att måttet var rågat vad gäller den fläckige gossen och hans trams. Det blev lite apporteringsträning och kanske var det mattes stränga framtoning som gjorde det men det gick faktiskt bättre än någonsin. Inte så att han öppnar munnen och griper spontant men när jag helt sonika tryckte den lätt mot munnen så gapade han och sedan höll han fast den utan bekymmer tills jag sa loss. Stort steg framåt för hans vidkommande! Men det är ju rätt långt kvar tills han apporterar som sin mamma Maya...
 
Måndagsträning imorgon, enkelmarkeringar står på schemat. Vi ser ut att bli några stycken, kul!
 
Till sist, ni som undrar över uppdatering av hemsidan - den är inplanerad! Det är bara tiden som inte räcker till just nu. Och ni som skriver i gästboken och undrar över valpar, skicka mail eller ring istället. Men det blir inga fler valpar i år, det kan jag säga med säkerhet. 
 
 
 
 
 

Vilken helg!!!

Den gångna helgen var det tävlingar på Luleå BK. Stina hade anmält sig och Maya till lydnadsklass 1 alla tre dagarna, med målet att ta ett LP1 och därmed också kunna håva in Cavaliersällskapets trippeldiplom som hon saknat en merit för. Maya tog ju en etta i lydnadsklass 1 redan 2010 (tror jag det var) men Stina tyckte inte att lydnadsträning var kul då. Nu är det annat, de har tränat som sjutton och i fredags kväll var det dags. Lite premiärnerver från båda håll kanske, Maya lade sig på ställandet och de kom hem med 145 poäng och ett andra pris. Nya tag på lördagsmorgonen, i gassande hetta hade de turen att dra spiken och gick ut först. Och som Maya gick! De landade på 182,5 poäng, tog ett första pris och vann dessutom hela klassen! Lite kul när minsta (och troligtvis äldsta) vovven vinner.
 
Mina duktiga flickor
 
Ganska fint helhetsomdöme fick de också:
 
 
På söndagen var det så dags igen. Nu fick Maya enligt säker källa ett litet lyckorus och for iväg för att ställa sig in hos såväl tävlingsledare som domare samt ta en koll på lådan med apportbockar. Poängen landade på 174, det blev ännu ett första pris och en fjärdeplats denna gång. Därmed är LP1 i hamn och de kan även ansöka om trippeldiplom. Hurra! Duktig matte, duktig hund och stolt morsa, så klart.
 
 
 
Igår skulle vi ha tränat rallylydnad för instruktör här i Bälinge. Åskan ville dock annorlunda så träningen är flyttad till ikväll. Men ikväll kör vi! Hoppas att fler än jag och Stina nu är taggade på hundträning, än är det mycket tid kvar av säsongen!
 
 
 
 
 

Nytt resultat och labbeprylar till försäljning

Igår kom ett nytt resultat in, återigen för bokstavskullen. Det är Katarina och Jota som tävlat lägre klass patrull och blivit godkända. Glädjande nog var Jota bästa hund på patrullstigen, det tycker jag var sanslöst kul. Lydnaden höll inte riktigt men med lite finslip så blir de farliga nästa år. Stort grattis, tjejer!
 
Här i norr har vi regn och rusk, inget väder för en prinsessa hälsar Doris. Inte ens min lilla mat- och sovklocka Morris gör särdeles mycket väsen av sig denna dag, det gäller att inte röja sin existens alltför mycket för då kanske man måste gå ut på promenad. Det är bara labbarna och Idefix som obekymrat knallar ut, Idefix är helt oberörd av regn och blöta. Fast i ärlighetens namn skulle faktiskt Visa lika gärna ligga hemma i hundsängen, hon är ingen vän av vattenpölar och sörja. 
 
Jag håller på att rensa ut mitt lager av hundprylar. Har under åren köpt på mig lite labbeprylar som jag tänkt använda som presenter mm men det har aldrig blivit av utan de har fallit i glömska. Nu har jag drabbats av röjariver och röjer ut för fullt, har säkert kört tio kassar med kläder, garn mm till Röda Korset och mina labbegrejer (helt oanvända) ligger ute på Tradera. Om någon är intresserad så hittar ni dem här, tillsammans med lite annat: http://www.tradera.com/MyTradera/Seller.aspx?filter=0&taskBarLink=SaljerClick

Glömde ju - nytt resultat!

Har alldeles glömt bort att skriva om duktiga, duktiga Linnea och Chili (H. E Chi). De startade lydnadstvåan den gångna helgen och fick ihop 170.5 poäng och tog därmed sitt andra första pris. Med det fick de också nya poäng i poängligan, även om uppfödaren inte har hunnit få in det än, och är förmodligen årets segrare. Jag har svårt att se att någon i nuläget ska kunna knapra in på dem. Grattis brudar! Fotot nedan visar en ung Chili, fotograf är matte Linnea.
 
 

Heminredning

Ibland när jag har suttit och jobbat häruppe har jag hört mystiska ljud från köket, men när jag hasat mig nerför trappen så har jag mötts av en svansviftande lycklig liten Doris och inga tecken på att det förekommit någon som helst otillåten aktivitet, trots att jag minsann har kollat. Men igår såg jag vad hon pysslat med! Kökspallen, en billig sak från Ikea, har fått ett hörn "raspat". Måhända har lilla fröken inspirerats av Ernst eller någon annan händig lirare och velat sätta sin egen prägel på köket..? Jag är i alla fall glad att hon valde pallen och inte köksluckorna.
 
Tänk att något så här litet och rart kan vara så illmarigt..!?
 
I förrgår var Melvin och jag i Unbyn på snabbvisit hos Åsa med flock. Melvin fick busa med labbetiken Luna och det piggade verkligen upp lille farbror. Men här hemma återgick han raskt till sitt vanliga morrande jag så fort Doris kommer i närheten. Suck...
 
Knappt hann jag uppdatera hemsidan förrän det ramlade in nya resultat, dels Stinas agility i helgen och så har Ebba och Raya tagit sin första etta i öppen klass viltspår. Duktiga tjejer! Jag samlar kraft för att ta ett nytt tag med hemsidan innan det hinner gå alltför länge. Det kommer...
 

Händelserik helg

I helgen har det varit agilitytävlingar i Boden. Det blev Mayas andra tävling efter mammaledigheten. Nu är den lilla damen sannerligen på g, vilken helg de har haft! Pallplats i tre lopp av fyra är inte så illa. Nollat hopplopp på lördagen, blott 26 hundradelar från den så hett eftertraktade uppflyttningspinnen (få startande i klass 2 small gjorde att det bara blev en pinne). Noll hinderfel i agilityloppet men ett litet tidsfel i agilityloppet gav en tredje plats, här delades det ut två pinnar men bara en hund var nollad (tidsfel även på tvåan, många diskningar). På söndagen smällde de till med nollat lopp i agilityklassen och den här gången blev det en uppflyttningspinne, deras första i klass 2. Sedan en snöplig vägran i hopploppet vilket gav en femte plats. Men Stina är nog mer än nöjd med helgen och förhoppningarna steg inför nästa helg i Kalix. Hoppas, hoppas att det fortsätter gå så här bra, det skulle vara så kul för dem om de tog sig upp i klass 3.
 
Nedan några fartfyllda bilder från helgens tävlingar tagna av klubbkompisen Cecilia Nilsson.
 
 
 
 
Även lille Morris fick vara med i helgen, tävlingsdebut alla kategorier för hans del. Bara hoppklass än dock, han är inte helt säker på alla balanshinder än. Han var lycklig över att vara med på en plats där det hände så mycket, klarade mätningen galant men när det blev hans tur att gå ut på banan på lördagen så blev det STORT. Han tog några hinder, tappade fokus och kollade publiken och sprang förbi några, kom tillbaka och tog några igen innan det blev dags att åter kolla omgivningarna. Det blev med andra ord en diskning. Tilläggas bör kanske att killen inte varit med på en enda gemensam träning i agility så steget var ganska stort för honom. Men redan på söndagen hade han bättre grepp om läget. En vägran och 5 komma nånting i tidsfel (bland annat hade han varit ganska långsam i säcken) räckte ändå till en femte plats bland 24 startande. Nu blir det gemensam träning på onsdag och tävlingar i Kalix igen till helgen. Mattes prins är en underbar kille, så lojal, följsam och bussig.
 
Festligt med Morris är dock hans tveksamhet till allt nytt. Det inbegriper bokstavligen ALLT, inklusive mat. Stina brukar köra med korv som belöning på tävling men se, det föll inte killen alls i smaken. Frolic ska man ha, sa han. Så det fick bli Frolic då. Om Morris fick bestämma så skulle allt följa samma mönster, alltid. 
 
Visa fortsätter att vara tjock. Hon lurar likt gammelgäddan i vassen och roffar snabbt åt sig det hon kan i obevakade ögonblick. Nu har vi precis bytt lightfoder igen så får vi se om detta ger något resultat på tantens midjeomfång. Stina vann i alla fall tre små påsar (2 kg styck) högenergifoder i helgen så det ger jag lite av till Melvin, som trots kastrering är på den tunna sidan istället. Så märkligt det kan vara!
 
Skulle också vilja skriva att vi har gjort framsteg med rumsrenheten, Doris och jag. Men varje gång jag tänker tanken så kommer ett bakslag så jag skriver inget... ;)
 
 

Klar förbättring!

Vi hann inte mer än röntga ryggen på Idefix så såg man en tydlig förbättring. Nu använder han svansen bättre och skriker inte när han gör "nummer två". Skönt!
 
Doris håller inte bara matte igång utan även några av husets övriga djur. Hustomtehönan Gertrud får motion med Doris hack i häl, samma sak med katten Pysen. Fast jag tror faktiskt att pysslingen gillar henne. Morris har alltid haft en viss respekt för kisse och det har Doris också men hon är klart mer närgången än vad Morris någonsin vågat vara. Hon är en frisk fläkt, den lilla! Men vi är lite avundsjuka på ägarna till brorsorna som rapporterat sovmorgnar till halv åtta och liknande. Här går reveljen klockan sex! Idag gick vi ut och kissade och gick sedan tillbaka till sängen och efter en stunds bitande i mina fingrar somnade hon faktiskt om till halv åtta. Så kanske...
 
Vaddå då, får man inte jaga höna? Eller katt? Och inte kissa på grannens gräsmatta heller???
 
Tänkte jag skulle lägga in några bilder från vår resa till London också. Älskar verkligen den staden! Ja, hela landet om jag ska vara ärlig. Här kommer en liten bildkavalkad.
 
Notting Hill
 
Pubmat i strålande sol
 
På musikal, "Lejonkungen". Fantastisk upplevelse!
 
Covent Garden
 
Noel Coward Theatre. Här såg vi Daniel Radcliffe i "The Cripple of Inishmaan", en makalöst bra pjäs och en lika bra skådespelarinsats. För att inte tala om kaoset utanför sceningången efter föreställningen... Stina var en halvmeter ifrån en autograf, då vände han in igen. :(
 
Konstverk på Tate Modern. Ja, det är en kaja och en kråka med en pil igenom sig. Jag funderar nu febrilt på vad jag ska skapa av innehållet i min viltfrys...
 
Lite resultat också som jag alldeles har glömt att rapportera. Katarina och Jota har tävlat lägre klass spår och blivit godkända trots att de avstod några moment i lydnaden. Uppfödaren är som alltid stolt och glad över sina duktiga valpköpare.
 
 
 
 
 
 

Ny champion och flytt

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag har fantastiskt duktiga valpköpare! Nu är det Linnéa och Chili, Huset Elliots Chi, som varit i farten och tagit sitt tredje första pris i öppen klass viltspår och kan därmed titulera sig SEVCh. Stort grattis till den prestationen, inte illa i den värme vi har haft häruppe på sistone. Dessutom tävlade de lydnadsklass 2 ett par dagar innan och var snubblande nära ett första pris med snöpliga 159,5 poäng. Been there, done that så jag vet känslan. Men jag är otroligt stolt över er, tjejer, ni är så duktiga! Bilden nedan har jag helt fräckt snott av Linnea, du får slå mig om du misstycker ;o)
 
 
Här hemma lägger sig lugnet nu. Två valpar har flyttat hemifrån, Hobbe åkte i lördags och Sigge nu i förmiddag. Sigge är nog fortfarande på väg men Hobbe har hunnit landa i sin nya familj och alla rapporter låter bra. Cool liten kille. När man ser dem åka iväg så hugger det lite i mattehjärtat, de ser så små ut när de nu ska börja sina nya liv. Men det är dags, det har märkts tydligt de sista dagarna. På bilden alla tre innan Sigge åkte, lite trötta i värmen efter att ha busat järnet.
 
 
 
Innan de åkt har vi försökt att fota dem på bordet. Ha! De var helt galna, speciellt de båda gossarna vi provade med idag (Sigge och Hugo). De har hoppat, studsat, sprattlat och gjort ungefär allt utom att stå still. Hobbe gick inte heller bra, han lyfte hela tiden tassar och grävde för att komma åt godisen. Så inga fina ståbilder men förhoppningsvis lite huvudbilder så småningom. Hela händelsen bekräftar väl det vi redan visste, det är ett livat och lattjo litet gäng. Jag ser fram emot att få följa deras fortsatta resa genom livet i sina nya familjer som alla känts helt rätt i hjärtat. Då är det inte så tungt att skicka iväg dem.
 
Morris tycker att syskonen borde åka fortast möjligt, helst redan igår. Han förstår inte alls var som är så speciellt med dem och vill inte gärna umgås utan sitter i kökssoffan och morrar. Surputten! Han är ungefär lika glad som en storebror runt 2 år som får småsyskon - och precis så är det ju!
 
 
Så lite gnäll. Konstaterade att min egen rasklubb har ändrat giltighetstiden för hjärtintyg från 8 till 12 månader. Naturligtvis bra för plånboken och enklare för alla uppfödare men gagnar det rasen med en försämring av hälsoprogrammet på 50%? Jag skulle vilja veta bakgrunden till detta och har efterlyst densamma, det vore ju fantastiskt om vi faktiskt har fått ett så mycket bättre hälsoläge men jag tvivlar. Få se om jag får något svar...
 
Mer gnäll, nu lokalt riktat. Dels är jag besviken på alla utställningsarrangörer som jag har mailat och erbjudit mina och Stinas tjänster. EN har svarat! Och så sägs det att det är brist på ringsekreterare... Nu har vi anmält till utställning istället men då kommer nästa smäll - domarändring! Man flyttar rasen från en rasspecialist till en retrieverdomare. Hur tänker man då??? Vi har inte hundvakt den aktuella helgen så just nu känns det mer lockande att stanna hemma. Vi får se hur vi gör, det är ju agilitytävlingar i Luleå samma helg.
 
Nu ska jag gå ner och pussa på småttingarna och bli på lite bättre humör igen. Bättre lyckopiller finns inte!
 
 

En händelserik helg

Vilken helg det har varit! Fyra resultat trillade in efter varandra, jag har sannerligen energiska valpköpare! Hela tre stycken Huset Elliotar var på utställning i söndags, när hände det senast? Vimsa fick excellent och blev BIR-veteran, Sudden fick Very good och det fick även Jota på sin debut i Härnösand. Det finns säkert massvis med uppfödare som inte är nöjda med Very good men dit hör inte jag. Jag gillar inte riktigt rasens exteriöra utveckling sedan det kopplade championatet försvann, jag tycker mig se en allt tydligare trend mot tyngre och grövre hundar. Är man då på den lilla sidan och kan få ett Very good så tycker jag att det är alldeles lysande. En rastypisk hund med en frisk och funktionell kropp och en hejdundrande arbetsvilja, det kan väl inte bli mycket bättre?
 
Linnéa och Chili var iväg och viltspårade igår. Det gick galant, de fick en etta i öppen klassen och behöver nu "bara" en till för det hägrande championatet. Målmedvetna, duktiga tjejer, de kommer att fixa titeln innan sommaren är slut. 
 
Här hemma var det en stor sensation på lördagen när ett litet öga plirade oseende emot oss från valplådan. Nu närmar sig en rolig - och jobbig - tid!
 
Hallå världen!
 
Maya har tagit stygnen idag och allt såg bra ut. Natten har varit minst sagt orolig, jag har kanske sovit tre timmar på sin höjd och Maya har varit väldigt flåsig så jag bad dem kolla henne också. Men allt verkade bra, de misstänkte lite orolig mage i kombination med ett juver som kanske varit lite spänt. Och det kan nog stämma, just nu ligger doften av hundprutt tung över valprummet. Alltid lika underbar - eller inte... :(
 
 

Vilket kaos!

Vi river köket. Hela helgen stod vi och tömde köksskåp, skruvade och slog för att få bort allt. Som alltid i detta hus så stöter man på överraskningar, den tidigare ägaren verkar ha gjort mycket själv men kanske inte alltid varit så kunnig. Hålen till fläktuttag mm ser ut som blommor, man har borrat en massa små hål istället för att använda sticksåg. Det fattas innervägg bakom skåp så att isoleringen sticker fram. Köksskåpen var nog hemmabygge, långa spikar vittnar om det (och inte ett enda fabrikat finns angivet någonstans, vilken kökstillverkare skulle hålla sig så anonym?). Nåväl, nu är det nere och igår var golvläggaren här. Oljudet fick mig att fly fältet tillsammans med hundarna, men vilket bra jobb de gjorde och så snyggt det blev! Nu har vi ett köksgolv som inte är grårosaflammigt som det förra utan som ser ut som ett trägolv fastän det är i plast. En helt annan värme blev det i köket. I morgon kommer Lasse hit och sätter upp skåpen. Sedan måste vi nog måla och tapetsera om också för att det ska bli riktigt bra men det får vi ta sedan. Bara att få ny inredning känns helt underbart! Och att slippa köra compact living i vardagsrummet... 
 
Morris älskar röran! Han är ju en sakletare som väl kan mäta sig med Pippi och SOM man kan fynda nu! Grinden till köket är ju borta, de stora får vara i tvättstugan men där törs jag för mitt liv inte stoppa in Morris. Alltså härjar han fritt. Oftast är han lugn men ibland drabbas han av leda och då måste han aktivera sig lite. Tvättkorgen i badrummet ligger pyrt til, papperskorgar likaså. Sedan har han fått en förkärlek för Fenuril som jag inte vet om jag riktigt gillar (hussen gör det definitivt inte, det är hans salva). Vi har en pumpflaska stående vid sängen. Morris hoppar normalt inte upp i varken soffor eller bilar, det kan han inte enligt sig själv. Men upp i sängen går det bra att hoppa, där finns Flaskan! Han håller på med munstycket och jag antar att han får ut lite så det blir direkt självbelönande. Nu tror inte jag att det är meningen att små hundar ska äta Fenuril så jag försöker hålla stängt men ibland glömmer vi ju. Skrutthund, vad får han alla idéer ifrån!? Men han är fantastiskt rolig och mysig, den lille killen, det finns ingen bättre liten kompis än han.
 
Roliga nyheter på kennelfronten har vi också. Linnea och Chili (H.E Chi) har debuterat i lydnadstvåan på en dubbeltävling i Jokkmokk. Första tävlingen fick Chili fnatt så då bröt matte men andra gick bättre. En nollad ruta resulterade i 139 poäng och ett tredje pris. Det bådar gott inför nästa säsong. Jag har fantastiskt duktiga valpköpare, det är så roligt att vara uppfödare då. Kram till er alla!

Duktiga Ebba och Raya - igen!

Har ju alldeles glömt bort att berätta om duktiga Ebba och Raya, som nu fixat sitt LP2 med tre raka första pris. I helgen fick de ihop 189 poäng (tror jag det var) och klassvinst. Det går som på räls för de där båda, jag är helt stum av beundran. Vilket team! Grattis till dig, Ebba, du är fantastiskt duktig. Önskar du var med i Huset Elliot-gruppen på Facebook och kunde läsa gratulationerna där också. Vi är många som tycker att ni är fantastiska.
 
 
 
 

Mer resultat och lite annat

Ebba och Raya har gjort sin andra start i lydnadstvåan, ånyo med ett första pris som resultat. De är smått fantastiska, de båda. Stort GRATTIS från den stolta uppfödaren! Inser att poängligan nog är körd för de flesta i år, svårt att ta igen deras ledning nu. Jag har inte hunnit uppdatera hemsidan med alla resultat än, förhoppningsvis hinner jag det i veckan.
 
Dottern har tävlat agility i Boden i helgen. Vi väntar på att Maya ska börja löpa och hoppas att det kommer ganska snart så att hon blir sig lite mer lik, nu kan vad som helst hända. I lördags hade de ett jättefint lopp på gång när Maya får för sig att vända och komma tillbaka i en tunnel alldeles på slutet. Och igår redde de ut den första klurigheten på agilitybanan jättefint när Maya istället bestämde sig för att hon var en flygarhund som FLÖG över alla kontaktfält. Droppen var gungbrädan som inte ens han nudda marken innan Maya studsade av den. Då ledsnade matte, tog tillbaka henne och gjorde om. Det blir en diskning så klart men helt rätt beslut, sådana dumheter får man inte hålla på med. Aldrig hänt förr men nu tyckte Maya tydligen att det var en bra idé. Suck... Så inga lysande resultat denna helg heller men man ser ju att det finns där, de ska bara vara lite mer på samma våglängd. Sista loppet igår blev det fem fel på slalomingången och den får nog Stina ta på sig, hon tappade lite motivation när allt var så knasigt och slarvade kanske lite med att visa henne. Men dte är inte lätt när man inte riktigt vet vilken hund som är med in på banan.
 
Hussen har löst jaktkort och skulle ut på premiärmorgonen. Melvin fick följa med. Det enda de såg var svanar men det blev några timmars fotgående för gossen som hade skött det exemplariskt. Det kan man däremot inte säga om hans mamma som väckte mig halv fyra på morgonen genom att YLA i köket. Fel hund med, ropade hon! Behöver jag säga att jag var sur... Igår kväll fick hon följa med ut en sväng och då var hon så klart nöjd. Husse fick inget skjuta denna gång heller och konstaterade att det nog var lika bra, den svarta tanten hade varit ganska het. Lill-skrutta!
 
Visa-dottern Ny har också varit och jagat. Hennes husse verkar ha haft bättre tur:
 
 
Även lille Loke (H. E Priffe) har varit på andjakt och skött sig med bravur:
 
 
Morris och jag har agerat publik på helgens tävlingar. Den lille gossen går från klarhet till klarhet nu när vi kan ta oss ut och åka bil, nu hälsar han glatt och ohämmat på alla vi möter (lite väl ohämmat ibland kanske eftersom han kan tänka sig att studsa upp även på ointresserade förbipasserande...). Han kopplar av fint även i stökiga miljöer. Det enda han fortfarande är skeptisk till är andra hundar, det får vi jobba vidare på. Men han är en liten pärla, den gossen. Min fläckige lill-prins bus...
 
Glada nyheter är också att Idefix-sonen på kennel Mixangels verkar ha hittat ett hem. Det verkar som om han kanske blir pitebo och det gläder oss oerhört eftersom vi då får möjlighet att träffa honom, förhoppningsvis. Hoppas att han fortsätter utvecklas som han gjort hittills, han ser ut att kunna bli en riktig goding.

Efter agilitytävlingarna på lördagen tog Stina och jag en sväng förbi skördefesten i Boden. Där fick vi träffa på Idefix-sonen Billy, en riktigt söt, glad och social kille. Jättefina färger hade han och påminner väldigt mycket om sin far i modellen. Nospartiet var mer likt mamma men färger och kropp var absolut pappas. En del ljud kände vi också igen... ;)
 
Surströmmingsskiva på gatan med grannarna i lördags. Jag börjar tycka att det är riktigt gott och är nästan sugen på att äta en gång till i år. Det har sannerligen aldrig hänt förr! Måsen och Oscars var bäst, det var panelen enig om. Grand Kallax var faktiskt lite av en besvikelse för andra året i rad.
 
Igår fick hybridhönan Babsan sluta sina dagar. Hon har värpt jättekonstiga ägg på slutet, vi tror att något blev galet med äggledarna. De värper mer eller mindre ihjäl sig, krakarna. Tänk på det nästa gång du köper ägg, även en höna som fått gå utomhus är troligen en värphybrid, avlad för att värpa tills hon stupar och som avlivas när hon är 18 månader för att inte riskera ett produktionsstopp, om hon inte värpt ihjäl sig innan dess... 
 

Fint resultat och utflyttad son

Knappt hann Ebba och Rayas resultat ramla in förrän det var dags för ännu ett. Ragnhild och Tassa (H. E Tau) var i Älvsbyn och tävlade lydnad den gångna helgen. Det gick så bra att de fick ett första pris trots ett nollat moment (då förstår ju alla att resterande poäng måste ha varit höga!). Grattis, bra jobbat! Det är otroligt roligt att vara uppfödare när så här fina resultat kommer inramlande. Då känns baksidan, med sjuka hundar, bortgångna hundar eller tomma tikar, långt borta. Jag solar mig i glansen och bara njuter!
 
Annars är det tomt och konstigt här. Vicke har flyttat hemifrån nu, sista lasset gick i onsdags. Det kändes bra att följa med och se var han och flickvännen ska bo det närmaste halvåret eller så, det lugnade det oroliga mammahjärtat betydligt. Samtidigt är det vemodigt och lite konstigt att nu bara vara fyra i familjen här hemma. Han har ju både synts och märkts av, den gode sonen, nu känns det lite tyst. Men vi vänjer oss förstås vid det också. Blir saknaden för stor så tar det inte mer än runt tre timmar med bil till Umeå.
 
Har funderat en hel del på sistone över detta med uppfödning och val av ras. Ska jag fortsätta eller inte? Ibland känns det smått hopplöst, utvecklingen inom rasen går inte åt det håll jag önskar och jag hamnar alltmer i någon sorts ingenmansland. Samtidigt känns alternativet, att vara "vanlig" hundägare, inte heller lockande. Vi får se hur det blir. Konstaterade när jag spårade med Melvin senast att en hel del har hänt inom den exteriöra utvecklingen. Spårselen köptes till min första labbe, en hane som då ansågs ha en kraftig bröstkorg men kanske lite klen benstomme i övrigt, men som ändå sopade åt sig några CK:n under sin utställningskarriär. Melvin har jag inte ens ställt ut, han ser alltför tanig ut om man jämför med de hanar som nu äntrar ringarna. Ändå kan jag med nöd och näppe knäppa spårselen runt hans bröstkorg och att fästa flärpen i hållaren för densamma är inte att tänka på. Grövre bröstkorg men ändå upplevs han tunnare. Jo för all del, han har någon enstaka cm till i mankhöjd än gamle Elliot och är ju alltför hög, men ändå... 

Duktiga Ebba och Raya!

När den egna inspirationen lyser lite med sin frånvaro är det tur att man har duktiga valpköpare. Ebba och Raya (H. E Pi) gjorde sin jaktprovsdebut i Piteå igår och det med den äran. Resultatet blev ett första pris i nybörjarklass. Otroligt bra jobbat, stort GRATTIS till er! Den här säsongen har verkligen gått som smort, allt de tar sig för faller väl ut. Fantastiskt...
 
 
Dottern har varit lite sliten men samlade ihop sig och åkte på hemmaklubbens agilitytävlingar med avsikt att i alla fall vara funkis. Väl där blev hon taggad och startade i alla fall med Maysan. Det resulterade i två lopp med fem fel, en disk och ett nollat lopp med en tredje plats och förstås ingen pinne. Det verkar smått omöjligt att få den att trilla in! Nu är Maysan dessutom lite småseg innan löp, det gör väl inte saken bättre. Men kul ändå att de kom till start och nosade på den där pinnen.
 
Idefix har lyckats få till det igen. Han har varit lite knipig med ena ögat så vi har droppat med ögondroppar. Nu är han istället lite irriterad i det andra ögat, på med tratt och droppar även där. I fredags var han plötsligt halt på ena bakbenet, det som inte är opererat, så då blev det raskt metacam och vila i kombo med promenader i skritt. Det senare tycker han själv är helt onödigt och gör vad han kan för att härja på som vanligt. Det har gått åt en person till att punktmarkera honom i helgen. Ibland är han riktigt billig... Nåväl, det verkar gå åt rätt håll. Få se hur länge det dröjer innan han hittar på något annat galet, han kan verkligen få till det, den hunden.
 
Kisse har varit i slaggis och fick ha tratt och käka antibiotika i några dagar, han också. Det var han inte så glad över. Inte matte heller... Men nu är han frisläppt, såret läkte fint. Hoppas att han klarar sig undan fler bett nu. Igår var han för övrigt billig, han satt och käkade på en ekorre när Pigge och Ludde kom från fotbollen. Pigge ryckte ut och tog hand om resterna. Tydligen gillade inte magen ekorre för delar av måltiden kom upp på allrumsmattan. Äckeldjur!!!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0