Huset Elliot

Inomhusträningen nu på lördag är INSTÄLLD! Melvin har nyst i ett par dagar, nyser i och för sig mindre idag men är istället lätt halt så jag tar det säkra för det osäkra och håller mig hemma. Ingen annan ville hämta ut nyckel utan vi bestämde istället i FB-gruppen att vi skjuter upp träningen. Ny tid blir då lördagen den 9 mars kl 16-17.30 i Luleå BK:s inomhuslokal på Spantgatan. Då hade jag också tänkt att vi kunde ha ett tema för de som är intresserade, där jag går igenom ett moment, visar lite övningar och sedan kan man träna vidare på egen hand, både där och hemma. Föreslaget tema för den 9/3 är inkallningar. Skicka ett mail om ni vill vara med. Kostnaden är precis som förra gången 225 kr som vi delar på antalet deltagare.

 

Har bokat en tid till av bara farten, nämligen söndagen den 17 mars kl 17-18.30, samma plats och samma peng. Föreslaget tema är kontakt, hör av er per mail om ni vill vara med här också.

Där gick jag i godan ro på isen med alla hundar lösa, fast förvissad om att den lille trefärgade inte ärvt sin mors viltintresse. Han har nämligen inte visat upp några som helst tendenser till detta - förrän nu. Och små korta cavalierben hinner fasligt långt trots djupsnön när inte matten är med i svängarna. Trots de stora öronen blir hörbarheten noll också. Så mycket för den inkallningen som jag varit så stolt över... Naturligtvis drog han med sig Idefix också men vi var ensamma på isen och de kom tillbaka. Morr! Nu vet matte vad hon har i snöret och får vara lite mer på sin vakt. 

 

Och HÄR skulle ni då ha fått en bild på den lille filuren men min mobil, min nya fina Samsung Galaxy 3, har blivit knäpp och låter mig inte göra just någonting utan att återföra mig till startskärmbilden. Anar att jag måste lämna in den. Så hade aldrig den gamla Nokian betett sig! 

 

Jobbar som ett litet svin just nu, massor med jobb som ska vara klart idag och i morgon. På lördag tar jag barnen med mig till Riga några dagar. Det är en historia i sig. Innan sonen for åter mot Umeå igår skulle jag kolla när tåget var hos honom. Men, tidtabellen visade bara streck för Umeå, tåget verkar stanna i Vännäs! Det fungerar ju på nerresan men på uppvägen är vi där vid 4-snåret, inte en tid man vill kliva av i Vännäs på och knappast en tid man kan ta bussen till Umeå. Ringer till SJ för att kolla. Kvinnan i kundtjänst menar att det är Norrtågs fel. "Men", säger jag, "hur kan Norrtåg vara orsaken, nattåget körs ju av SJ?" Ja, då är det plötsligt Trafikverkets fel och några pengar kan jag inte få tillbaka för jag har inte bokat en sådan biljett (till saken hör att jag bokat resan från Luleå för oss alla fyra för enkelhetens skull). Bara att inse slantarna förlorade och boka om till flyg hem för sonen, men jag får i alla fall ur mig att SJ är ett skitföretag till den mindre hjälpsamma kvinnan i andra ändan (inte mitt mest välformulerade ordval men det kändes bra). Men så ilsknar jag till och går in på hemsidan igen. Och jodå, rubriken för nattågens tidtabell är "Tåg Luleå-Umeå-Stockholm". Då ska man väl för fanken kunna förutsätta att tåget också stannar i Umeå? Med arga tankar på både konsumentombudsman och Janne Josefsson (nåja, nästan i alla fall) så ringer jag upp SJ igen och påtalar deras vilseledande rubriksättning. Kvinnan jag nu pratar med är ytterst hjälpsam, på ett kick har hon lovat att återköpa sonens returresa samt att påtala felaktigheten så att rubriken ändras. Så ska en kundtjänst skötas! Norrtåg, jo, kyss mig! Nu ska jag bara kolla så att stationshuset i Vännäs är öppet, hur man nu kontrollerar det i dessa avregleringens tidevarv..?

Nu är tre av fem ur senaste labbekullen röntgade och det ser fantastiskt fint ut, alla tre är fria. Vira och Priffe (Loke) har HD grad A och ED 0, Loo (Loovis) har HD grad B och ED 0. Det i sin tur innebär att på 66 st uppfödda hundar har jag 60 stycken med fria höfter (tre avlidna innan ett års ålder (en som liten valp, en i bilolycka och min egen Virus avlivad pga kraftig knäskada), två ännu ej röntgade ur sista kullen och en med HD grad C). På armbågssidan ser det nästan lika fint ut, där checkar 59 st in med fria armbågar (två har 0-2, båda två med misstänkt trauma på den felande armbågen). Alla hundar finns inte i den svenska statistiken då ett gäng lever sina liv i Norge. Men jag är så glad, så glad över statistiken. Man kan göra sig lustig över hundars hälsa och säga att det inte är allt, men vem blir glad av en sjuk hund? Sedan är livet inte slut bara för att man får en anmärkning, det är min Melvin ett levande bevis för. Men det blir helt klart påverkat och det hade varit oändligt mycket roligare om man sluppit de begränsningar som det innebär. Så ja, jag är stolt över mina (eller tja, hundarnas) fina leder!

 

Igår var jag hos veterinären med Melvin. Han läckte ju urin i helgen och jag tycker att han dricker välan mycket. Nu är han en ganska varvad hund som haft det ganska trist när matte varit först magsjuk och sedan jobbat som ett litet svin så det KAN ju bero på det också. Men när han var vinglig igår morse så fick jag panik och lyckades få en återbudstid i Öjebyn. Jag var inställd på diabetes och trodde att det var den svarte gossens och min sista resa. Det var med tungt hjärta jag inväntade blodprovssvaren. Men de var hur fina som helst. Urinprov visade att urinen är utspädd (det visste jag redan innan, det blir ju så om man dricker mycket eller käkar mycket snö) så för säkerhets skull ska vi tillbaka för en koll av binjurarna. Men nu är jag inte orolig längre utan tror tyvärr att gossen drabbats av inkontinens efter kastreringen, något som drabbar ungefär 1 på 20 hanar och som i sig är lättbehandlat men ändå känns lite småtrist. Visste inte att det var så pass vanligt, det känns lite surt. Nu hade jag ju inget val om han skulle bo kvar hemma hos oss men jag skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag kastrerade en hund för ro skull. 

 

Vill också rikta en eloge till djurkliniken i Öjebyn. Det är underbart att åka dit, man kommer in på rummet i rätt tid och möts av en veterinär som tar sig tid, lyssnar och gör en grundlig undersökning. Ingen stress, ingen väntan i evigheter i ett väntrum eller inne på ett litet kalt rum. Gott om utrymme i väntrummet gör att hundarna slipper sitta på varandra, vilket också det skapar ett lugn. 

Igår var det då dags för inomhusträning med valpköpargänget. Sju stycken blev vi som tränade i Luleå BK:s nya, fina inomhushall. Så skönt att kunna träna utan en massa bylsiga kläder och fipplande i fickan med kalla, stela fingrar! Jag hada med mig pojkarna, Stina tog med Maya. Jag hade gärna haft med Visa också men insåg att Idefix nog skulle gå bananas om han blev lämnad ensam kvar hemma. Så hon fick agera sällskapsdam denna gång. 

 

Morris var dagens stjärna av mina hundar. Så taggad den lille gossen är på att träna och så duktig han är på att fokusera! Snabbt glömmer han både omgivande hundar och den nya miljön när det vankas Frolicbelöning. Vi tränade lite fotposition, vi prövade att leka med apportbocken (men just det gick sämre för då blev alla störningar roligare så den får vi nog nöta med hemma, den är helt enkelt inte så kul som matte hade hoppats) och vi försökte gå lite fot. Ska testa med extern belöning i fotgåendet, nu vill han väldigt gärna dra framåt och vrida ut lill-kroppen för att försöka se godisfickan bättre. Och så detta förb... hoppande på benet om inte matte är snabb nog! Inte så lätt när man är van att träna labbe. 

 

Fascinerande var att sedan tog Stina över pojken för att köra agility och vips, så ställde han om till att nu jobba med henne. Gick jättefina slalom, inte så snabba men rätt, och sprang böjd tunnel och säck utan bekymmer. Tror kanske inte att han blir lika pilsnabb som Maya men han känns väldigt lättstyrd och koncentrerad. Gullhunden!

 

Allt det som hamnar på Morris pluskonto, har Melvin på sitt minusdito. Han har noll och ingen koncentrationsförmåga. Vi körde lite fotposition, ganska mycket stegförflyttningar för att försöka jobba upp en bättre fokusering på matte. Så gjorde vi fjärr med matte ett par meter bort. Men jag hinner förbanne mig inte mer än gå de där stegen och vända mig om för att killen ska hinna börja kolla in alla andra istället. Gjorde inkallningar, de gick bra förutom att ingångarna var åt fanders sneda. Avslutade med en platsliggning med ett helt gäng med hundar, gissa vem som skulle börja nosa när inget annat hände..? Ibland tror jag att husse har rätt, det måste finnas en och annan bokstav i den hunden. Maken till dålig koncentrationsförmåga har jag aldrig upplevt, det är som om det inte går att fokusera ens den kortaste av stunder. Funderar på om det är något jag gjort men tror faktiskt inte det, den lille killen är ju raka motsatsen och de har samma eländiga matte...

 

Mindre kul är att Melvin läckt urin ett par gånger i helgen när han legat och sovit. Jag tycker också att han dricker välan mycket, vilket också märks eftersom det som "rinner över" är både färg- och luktlöst. Det blir till att ringa veterinären och kolla upp det hela. Hoppas att det är något som kan botas, vill inte gärna att han ska drabbas av inkontinens så snart efter kastreringen. I så fall kommer jag aldrig mer att kastrera en hund om jag inte absolut måste för detta var inte särdeles roligt. 

 

Nåväl, åter till inomhusträningen. Nästa gång blir lördagen den 2 mars kl 16-17.30. Välkomna då, alla Huset Elliotar som vill! Kostnaden är 225 kr som vi delar på antalet deltagare så ju fler, desto billigare. Hallen är stor så vi ryms rätt många därinne.

 

Nästa helg ska barnen och jag åka till Riga medan husse är hemma för att jobba och hålla ställningarna. Det ska bli mysigt med en liten minisemester så där, hoppas bara att inte båten gungar alltför mycket. Jag är ju rätt åksjuk av mig, om man säger så... Men det finns piller om det kniper. 

 

Vicke är hemma nu i några dagar och ljudnivån här hemma steg med massor av decibel. Han syns och hörs, den gossen, delvis beroende på alla sina 187 cm. Underbart är det hur som att ha hela barnaskaran samlad, då mår mamman som allra bäst. Han åker tillbaka till Umeå på onsdag men sedan ses vi på lördagen igen för Riga-resan. Och i mars kommer han hem två helger på raken för att spela basketmatcher så vi får en duktig dos Viktor nu ett tag. Gott!

När vi gjorde om i köket fick hundarna en egen kökssoffa. Den har de envist ratat, den enda som använt den är Morris och då i syftet att försöka komma upp på den intilliggande köksbänken för att roffa åt sig något ätbart. Småhundarna har fortsatt att hoppa upp i den förbjudna kökssoffan för att titta ut, labbarna har fortsatt att kringla ihop sig i hundsängen eller, om den varit full, på golvet. Matten har försökt att visa dem att man får vara i soffan, jag har klappat på soffan oah belönat den som hoppat upp. Och de har pliktskyldigt legat där så länge jag varit i närheten för att därefter raskt hoppa ner. Tills nu. Plötsligt har det gått upp ett ljus - man FÅR vara i soffan!!!

 

Magsjukan är bekämpad, även om det var en envis rackare. Några små bakslag (nej, man ska inte äta dotterns minisemlor med chokladtryffel om man haft magont dagen innan) men nu känns det ändå som om jag är en överlevare. Skönt! Ingen annan i familjen verkar drabbas, märkligt nog. Ibland är det underbart med två toaletter i huset!

 

Hane till Maya är klar nu, mer information kommer men jag kan i alla fall avslöja att det är tänkt att bli en finsk gosse. Nu hoppas vi att det sista går i lås också. Maya verkar närma sig löp och uppvaktar Visa för allt vad hon är värd. Det i sin tur får Morris känslor för mamma Maya att spira, det är rena orgier i hundsängen. Det i sin tur irriterar Idefix något alldeles väldigt som vill ha ordning och reda på torpet. Melvin tar sin tillflykt till den kökssoffa som blivit hundarnas, där ligger han dagarna i ända och spanar ut över köksdomänerna. Det tog "bara" tre månader innan någon mer än Morris fattade att soffan faktiskt är tillåten för hundar...

 

Jobbar som ett svin nu och har egentligen inte tid att vare sig sitta här eller (tyvärr) träna hund. Efter söndagen hoppas jag börja leva igen. Store sonen kommer hem om ett par dagar, det längtar vi alla efter. Och när han åker igen i mitten av nästa vecka är det bara några dagar kvar tills vi ses igen eftersom barnen och jag ska ta en minisemester till Riga. Hoppas att Östersjöns vågor håller sig någorlunda lugna. 

 

Fortsätter att gå in på SKK:s hunddata titt som tätt i jakten på Loovis röntgenresultat. Kan inte vara långt borta nu...

 

Igår var min syssling på tv, lite kul. Inte för att vi har någon som helst kontakt men ändå. Hon är tydligen filmare och har varit och levt med pygméfolk. Imponerad av hennes mod, hade bara velat höra mer av hennes berättelse (och mindre av den hemska Anna Wahlgren som var med i samma program). Hennes medverkan väckte också en massa barndomsminnen vid liv, jag minns alla gånger jag följde med farmor och farfar till farfars föräldrahem där hans bror med familj levde. Hans bror var stor stövarvän och hade alltid några stövare (schiller) och en tax. Var gång vi åkte dit tog han min lilla hand i sin stora och så gick vi ut till hundarna. Än idag är jag larvigt förtjust i stövare, otroligt trevliga familjehundar om de får jaga.

Så har första röntgenresultatet för senaste labbekullen kommit in. Det är Huset Elliots Vira som röntgats och fått resultatet HD grad A och armbågar 0. Bättre än så kan det knappast bli! Det känns som en bra start, jag brukar alltid tänka att den första hunden liksom sätter ribban litegrann. Inte så att jag nödvändigtvid måste få fem A-hundar men jag förväntar mig heller inga stora katastrofer (OK, det gjorde jag kanske inte innan heller). Så detta känns riktigt bra. Grattis till Anita och Johnny, nu är det bara att tuta och köra.

 

Magsjukan är inne i fas två. Jag trodde att jag skulle vara i full fart idag men hej, vad jag bedrog mig. Håller mig på betryggande avstånd från toaletten, utan att gå in på närmare detaljer. Beach 2013 kanske..?

 

Ägnar stunder åt att titta efter hane till flickorna. Det är så vansinnigt svårt så ni anar inte. Det är ganska få "vanliga" hundägare som meriterar och hälsokollar sina gossar och de som gör det är inte alltid lätta att hitta. Jag tror att många drömmer om en valp efter sin egen högt älskade hund men istället för att gå med på konstiga parningar utanför SKK:s register och sälja valpar till reapris på Blocket, se till att ta hälsointyg, meritera hunden och göra en insats för rasen. En utställning eller två för en cavalier kan vara väl investerade pengar, man får en opartisk persons bedömning av hunden och får ett kvitto på hur väl den stämmer överens med rasstandarden. Satsa de kronorna! Som labradorägare krävs det kanske lite mer men jobba med din hund, meritera den. Sunda, friska och arbetssamma hanar behövs! I de egna ögonen är vår hund alltid BIV (Bäst I Världen) men vi måste också vara realister och inse att även de har sina fel och brister. Det får man ha, men först genom att få dem dokumenterade kan man också bidra genom att kanske komplettera en tik. Alla hundar är tyvärr inte avelsmaterial, därför är det viktigt med en bedömning från någon med lite erfarenhet. Och kom ihåg att en gång är ingen gång, lyckas man inte första gången så kan man försöka igen för en annan domare. Men meriter och hälsointyg, det är vad vi uppfödare vill ha och det är så ni gör era pojkar synliga för oss.

...slog till i natt. Därför kommer jag inte att vara så kontaktbar under dagen idag i alla fall. :(

Vill bara meddela alla valpköpare att jag nu har bokat Luleå BK:s inomhuslokal för gemensam träning vid två tillfällen framöver, nämligen lördagen den 16 februari kl 16-17.30 och lördagen den 2 mars, samma tid. Lokalen ligger på Spantgatan, vid Blomsterlandet. Den totala kostnaden för träningen är 225 kr, vi delar det på alla som kommer. Skicka mail eller ring mig ganska snart så att jag vet om ni vill vara med, det är onödigt att jag bokar lokalen om ingenär intresserad.

 

Tanken med bokningen är att vi kan träna tillsammans, var och en efter eget huvud men jag hjälper så klart till om någon vill ha hjälp med något. Jag ska också kolla om vi har tillgång till agilityhinder, i så fall kanske Stina kan vara behjälplig med sådan träning om någon är intresserad. Vi kan också träna platsliggning i grupp tillsammans.

 

Jag har bokat hela lokalen så att ingen annan ska vara där. Kennelhosta florerar flitigt nu och jag vill göra vad jag kan för att undvika smitta. Om din hund har träffat på en hund som hostat eller senare blivit sjuk, vill jag att du håller dig hemma. Likaså om din hund hostar eller är hängig, det ska gå minst en vecka efter det att den har blivit frisk innan den upphör att smitta andra. Vi planerar att para Maya under våren, kennelhosta skulle vara förödande för de planerna.

 

Som sagt, hör av er om ni vill vara med eller om ni undrar över något!

Idag röntgas de två första från Visas, tillika kennelns, senaste labbekull. Nu stundar några spännande dagar när jag kommer att gå in på SKK:s hunddata ideligen och spana resultat. Ska också kolla hur deras resultat påverkar äldre syskon och även mamma Visa vad gäller det nya indexet som kom ifjol. Spännande tider väntar, håll tummarna för ynglingarnas röntgenresultat!

 

Jag har också intensifierat letandet efter hane till såväl cavalier- som labradorvalpar. Trodde att jag var klar med i alla fall det ena men gick tillbaka till ruta ett av olika anledningar. Det kan verka enkelt, detta med att ha valpar, men för de flesta uppfödare är det långt ifrån enkelt. Man ska hitta en hane som håller måttet och som förhoppningsvis tillför det man vill ha, man ska resa dit (de bor sällan granne...) och ordna med logi mm, man ska få till en parning eller kanske två, tiken ska bli dräktig, valpningen ska gå bra osv osv. Det är många moment, många timmar och många tusenlappar innan valparna ens är födda. Man ska vara entusiast för att hålla på med det här, entusiast med ett stort hjärta och ett stort engagemang. Men spännande är det, både själva sökandet och funderandet och också att följa det färdiga resultatet. 

 

I morgon ska dottern och jag gå ringsekreterarutbildning. Jag gick ju det redan -91 och var ganska flitig i att arbeta där under 90-talet. Men sedan planade intresset ut. Nu är dottern intresserad och jag måste gå om utbildningen för att bli auktoriserad igen. Så vi gör två flugor på smällen, så kan vi också jobba tillsammans sedan. Vi är ett litet radarpar inom hunderiet, som Helan och Halvan. ;o)