Nu är det sommar!

Nu är sommaren här på riktigt! Solen och värmen kom efter helgen. Jag hade ju beställt det till sonens studentexamen men tydligen var leveransen lite försenad. Nåväl, han tog studenten i alla fall.

Världens bästa Viktor som student. Lika snygg som liten som han är som stor, som synes. ;)

Har man en mamma som är labradoruppfödare och en favorithund som heter Melvin, måste man självklart få en labrador runt halsen. Jag fick inte till den helt, stoppningen lyser igenom lite. Det här med att virka figurer är inte riktigt min grej.

I måndags hade vi lydnadsträning på ängen bakom huset. Det var jag, Anita och Fredrik med sina småttingar. Jag tränade med Melvin. Inte rutan då, så klart... Men fritt följ och det måste vi nöta, han tränger som tusan, gossen. Fortfarande studs på fjärret, ska helt sluta träna det på släta marken nu tror jag. Gjorde raka inkallningar, där var det bra fart och fina ingångar. Stegförflyttningar gör han också bra, det är när det börjar bli längre transporter som han blir ivrig och kliver på. Han är ju en ljuvlig hund, alltid fullt ös på det han gör.

Igår tog jag en skön promenad i skogen med bara mina hundar. Kameran fick följa med, här följer några smakprov.

Husets absolut busigaste hund heter Morris men det kan ju ingen tro med denna änglalika uppsyn.

En huvudbild på samme gosse.

Hmm, här luktar det spännande...

Tjoho! Melvin med ett av sina många pinnfynd.

Visa, närmast i bild, ser alltid ut som om hon vore döende när kameran kommer fram.

Ville du nå't eller kan jag få gå igen??? Morris tycker att matte är onödigt krånglig.

Om jag går fot vid sidan och ser riktigt inställsam ut, får jag godis då undrar Visa.

Idefix var inte riktigt sig lik på måndagskvällen, vi tror att hans knä fick sig en mindre smäll och tog genast det säkra för det osäkra med kortare koppelpromenad, metacam och vila. Det tyckte han var så här kul:

Idefix surar.

Idag var han mer eller mindre galen och full av energi så jag tog alla fem på en riktig långpromenad, dock med Stinas båda i koppel och mestadels i gångfart för dem. Cavalierens klagan är nämligen ingen vacker melodi.

Nu tänker jag leta mig ut i skogen och lägga ett par viltspår. Måste ta tag i den träningen också. Jag menar, hur svårt kan det vara, Katarina..? ;o)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0