Resultat mm

Har ju alldeles glömt bort att redovisa ett nytt resultat! Katarina och Jota fixade anlagsklassen i viltspår förra veckan! Stort grattis till er! Duktiga spårhundar i den där kullen, nu är fyra av fem viltspårmeriterade. Resultat ska komma ut på hemsidan också, Marie ska bara hitta koden för att kunna uppdatera och lägga ut den. Någonstans på mitt skrivbord ska det ligga en lapp, hoppas jag...
 
Underbar höstdag igår. Dottern hemma och sjuk så jag tog alla hundar med mig i bilen och åkte upp i skogen. Det är en aning nervpåfrestande eftersom somligas hundar (vi nämner inga namn) för ganska mycket oväsen i bilen. Men upp och ut kom vi och en fin runda var det, även om mattes humör inte var på topp precis hela tiden. Nedan syns ett försök till gruppbild. Ironiskt nog var det näst äldst (Idefix) och yngst (Doris) som hade svårast att sitta still. Doris är väl förlåten men Idefix..???
 
Kisse är ju biten igen. Ett rejält sår uppe på huvudet och ett på kinden. En massa småsår på kroppen också men de är inte så djupa att de är någon fara. Det är däremot det på huvudet och kinden, han har varit rejält svullen och står nu på både cortison, antibiotika och dessutom antibiotikasalva. Men han är den snällaste katt som finns och protesterar inte när matte behandlar honom trots att det knappast är helt skönt. För att han inte ska smita ut får han vara i badrummet på dagarna och sedan låser vi dörren som en påminnelse till oss själva när han är ute i huset på kvällen. Kan säga att det är en väldigt kelig kisse som sover i mattes säng om natten. Nu är det tredje hösten på raken som han får sådana här bitskador, det känns inte helt kul.
 
 
 
 
 

Den svarte prinsen är inte riktigt kry

Har varit och tagit prover på den svarte gossen. Han dricker och kissar något alldeles kopiöst, så mycket att han har svårt att hålla tätt och vissa dagar måste gå ut och kissa varannan timme. Idag har vi kollat binjurarna. Resultatet av testet blev lite diffust, man kan inte utesluta att det är binjurarna men det behöver heller inte vara det. Suck... Medicinering skulle kosta 800-1000 kr per månad och det har jag sagt är uteslutet så veterinären tyckte att det var onödigt att utreda det spåret vidare. Nu ska vi testa avsvällande och inflammationsdämpande och se om det har någon effekt, utifall att det skulle vara något sådant som irriterar. Men jag är tveksam. Nåväl, jag försöker att inte måla upp fan på väggen utan ta en dag i taget. Uppskattar Djurkliniken för att de tar sig tid, tar reda på kostnad för medicinering och ringer för att diskutera och lägga upp en plan. Ingen stress utan tid att ställa frågor. Precis så som jag som kund vill ha det.
 
Positivt är i alla fall att Maya fortsätter visa tecken på dräktighet. Spenarna har svällt och vi tycker att hon blivit aningen rundare om magen. Hoppas, hoppas att det blir valpar, helst 4-5 stycken i lagom storlek och bra fördelning. Så där som alla vi uppfödare önskar oss.
 
Kisse har varit testpilot för Gourmet Perle kattmat. Vilken hit! Han som normalt inte gillar kattmat, började äta innan all mat ens kommit ur påsen. Rekommenderas varmt för kräsna katter, Pysen gillar ju normalt inte våtfoder men det här var mumsigt säger han. 
 
 

Den lille odågan...

... håller matte igång. Jag har valpköpare vars hundar smyger upp i sängen när matte/husse har somnat. Min lille skrutt smyger NER från sängen när matte har somnat, med avsikten att välta papperskorgen för att sedan demolera innehållet. Andra natten i rad nu. Dess bättre är han inte så ljudlös, papperskorgen välter med en duns och lättväckt matte vaknar. Jag försöker också vara arg men uppenbarligen lyckas jag sämre med det eftersom det hela tenderar att upprepa sig. Idag har därför taktiken varit att köra slut på liten kille. Jag har gått två långa rundor i skogen, totalt ungefär en mil, och hundarna har sprungit lösa. Det vore väl katten om han inte ska sova nu! Matte får jobba när mörkret faller på istället, det är fördelen med att vara sin egen. Rapport följer.
 
Tassas husse har hjälpt oss med köket och då har Tassa (SEVCh H. E Tau) också varit här lite grann och sällskapat. Idag följde hon med ut på den andra skogsrundan och efter den tog jag några bilder. 
 
De kan se alldeles väldigt kloka ut, de svarta, när de är på det humöret. Ingen kan väl tro att samma hund någon timme tidigare tassbadade i en rostfärgad pöl och kom tillbaka med rostbruna strumpor på alla fyra benen samt dito färgade dropplar över hela kroppen...
 
Så en bild på katten Pysen. Det är han som är den verklige chefen här, även om Idefix nog tror något helt annat. Men se där har han fel! 
 
 
På måndag har jag bokat tid för att operera bort Mayas analsäckar. Då ska jag också kolla upp Visa. Hon rör sig lite mysko baktill, inte alltid men ibland. I slutet på vissa rundor går hon liksom bredställt och konstigt där bak. Jag tycker också att hon skvätter mer än vanligt, som om hon skulle löpa ungefär (men det är långt borta). Samtidigt är hon piggare än på länge, skuttar och busar på promenaderna, så jag vet inte vad jag ska tro. Det bredställda kom samtidigt med kylan så jag kan inte låta bli att fundera över artroser och andra obehagligheter. Håll tummarna för alla mina fyrbeningar!
 
 

Duktiga Ebba och Raya!

När den egna inspirationen lyser lite med sin frånvaro är det tur att man har duktiga valpköpare. Ebba och Raya (H. E Pi) gjorde sin jaktprovsdebut i Piteå igår och det med den äran. Resultatet blev ett första pris i nybörjarklass. Otroligt bra jobbat, stort GRATTIS till er! Den här säsongen har verkligen gått som smort, allt de tar sig för faller väl ut. Fantastiskt...
 
 
Dottern har varit lite sliten men samlade ihop sig och åkte på hemmaklubbens agilitytävlingar med avsikt att i alla fall vara funkis. Väl där blev hon taggad och startade i alla fall med Maysan. Det resulterade i två lopp med fem fel, en disk och ett nollat lopp med en tredje plats och förstås ingen pinne. Det verkar smått omöjligt att få den att trilla in! Nu är Maysan dessutom lite småseg innan löp, det gör väl inte saken bättre. Men kul ändå att de kom till start och nosade på den där pinnen.
 
Idefix har lyckats få till det igen. Han har varit lite knipig med ena ögat så vi har droppat med ögondroppar. Nu är han istället lite irriterad i det andra ögat, på med tratt och droppar även där. I fredags var han plötsligt halt på ena bakbenet, det som inte är opererat, så då blev det raskt metacam och vila i kombo med promenader i skritt. Det senare tycker han själv är helt onödigt och gör vad han kan för att härja på som vanligt. Det har gått åt en person till att punktmarkera honom i helgen. Ibland är han riktigt billig... Nåväl, det verkar gå åt rätt håll. Få se hur länge det dröjer innan han hittar på något annat galet, han kan verkligen få till det, den hunden.
 
Kisse har varit i slaggis och fick ha tratt och käka antibiotika i några dagar, han också. Det var han inte så glad över. Inte matte heller... Men nu är han frisläppt, såret läkte fint. Hoppas att han klarar sig undan fler bett nu. Igår var han för övrigt billig, han satt och käkade på en ekorre när Pigge och Ludde kom från fotbollen. Pigge ryckte ut och tog hand om resterna. Tydligen gillade inte magen ekorre för delar av måltiden kom upp på allrumsmattan. Äckeldjur!!!
 

Dyr kisse

Är uppe och hostar en timme varje natt men somnar om sedan utan bekymmer. Igår morse blev jag väckt av maken, som upprört meddelade att kisse inte mådde bra. Han låg under ett skåp och jamade, ville inte låta sig undersökas och skakade, allt enligt P. Härligt sätt att vakna på, jag flög så klart upp och letade reda på kisse som nu låg under Stinas säng. Inga skakningar, lät sig kontrolleras men verkade helt klart inte riktigt pigg. Inte intresserad av mat, ville inte gå ut trots en hel natt inne (då borde man vara kissnödig) utan lade sig ihoprullad under vår säng och jamade. Beslutet blev att ringa veterinär och de tyckte att vi borde komma in. Jag oroade mig mest för urinvägarna, han har ju haft en UVI och vi har tappat en katt förr när njurarna till sist lade av. 
 
Väl framme visade Pysen vilken otroligt cool kisse han är. Kolla febern, nemas problemas. Raka, sticka och sätta kanyl, kisse är fortsatt cool. Röntgen i både sidoläge och ryggläge, kisse finner sig i det också. När kanylen skulle väck lackade han ur lite och ville bitas så matte fick hålla i honom. Annars hälsade han vänligt buffande på alla och fann sig i det mesta. Klart vi är rädda om en sådan kisse! Slutklämmen blev dock att man inte hittade något som helst fel på kisse men att han skulle hållas under uppsikt och så skulle vi återkomma om han inte piggnade till. Lite fattigare åkte vi hem igen. Kisse var fortsatt lite loj på dagen men sedan piggnade han till och var sitt vanliga jag igen. Que??? Kvällen innan hade han kalasat på nyfångad, nykokt mört, vi funderar på om han på något sätt kunde må illa av detta, om ett fiskben irriterat någonstans eller vad det var. Jaja, vi lär aldrig få veta. Och husse har order om att inte skärra upp matte så där fler gånger. Det blir så himla dyrt.
 
Världens bästa, klokaste, snällaste och finaste katt - Pysen. Sa jag snyggaste också?
 
Eftersom jag ändå måste upp och hosta vareviga natt, bestämde jag mig idag för att det får vara färdigvilat. Så idag har jag gått en lite längre sväng med hundarna, få se om det blir någon skillnad på hostandet i natt nu. Hundarna känns understimulerade, i synnerhet den lille fläckige som hittar på ofog i tid och otid. Till helgen, om inte förr, ska jag ut och lägga lite spår igen så att de får jobba med näsan. Ska försöka mig på ett litet lydndaspass med var och en i eftermiddag också, rösten håller inte alltid men lite ska vi väl klara av. 
 
Var gång jag ser arbetsviljan hos våra små fläckiga, kan jag inte låta bli att känna ledsamhet över alla cavalierer som har förmågan men aldrig någonsin får träna eller aktivera huvudet med annat än promenader. Det är fantastiska små hundar att jobba med. Ganska olika mina laglydiga labbar men inte nödvändigtvis sämre för det. De ger järnet och fort går det. Underbara små varelser!
 
Visa löper. Det gör henne inte direkt till den snabbaste hunden i huset... Lukta, lukta, kissa, lukta. Det gäller för matte att bita ihop, hålla lilla tanten i rörelse utan att lacka ur för då förvandlas hon till en sorgsen och slagen fröken labrador. I alla fall ser hon ut just så. Men hon kan driva en till milt vansinne när hon är inne i de här perioderna. 

RSS 2.0