Huset Elliot

Har varit i Skellefteå med Idefix och Maya idag, Maya skulle operera bort sina analsäckar som krånglar och Idefix har fått besvär med sitt öga igen. Det kan tyckas märkligt att åka 13 mil enkel väg för veterinärbesök men dels gjorde vi första besöket för bådas åkommor där och vill fortsätta på samma ställe och dels är de klart prisvärda (när sedan försäkringsbolaget krånglar med ersättningen är jag glad att jag åkte ner, jag sparar tusenlappar på det). Att de dessutom är otroligt trevliga och kompetenta gör inte saken sämre. Rekommenderas varmt!

 

Det är inte kul att ha sjuka djur och inte har det blivit roligare efter avregleringen. Maya ska ha smärtstillande och en helt vanlig antibiotika efter operationen, Idefix har ett sår på hornhinnan och ska ha två sorters ögondroppar. Begav mig till ett apotek i Skellefteå som rekommenderats mig och hade tur, tre av fyra fanns inne. Nytt rekord tror jag banne mig! Den fjärde fick jag hämta i centrala Luleå på hemvägen, en liten omväg på två mil eller så bara. Min lyckodag! Men visst är det eländigt att man ska behöva oroas över om man ska få tag på medicin eller inte? Jag tycker inte att det mesta var bättre förr men det var helt klart enklare att vara djurägare innan avregleringen, då visste man att medicinen fanns inne. Nu är det rena lotteriet...

 

Det blev några timmar att slå ihjäl i Skellefteå. Idefix och jag promenerade en stund uppe på Vitberget (tror jag det heter) med hela sta'n för våra fötter. Idefix tyckte det var kul att trampa (och pinka in) nya marker. Han är en väldigt mysig kille att vara ensam med, han varvar betydligt mindre då och är mer hörsam på matte. Fast när det dök upp en cavalierbrutta i väntrummet var han varken cool eller hörsam, då körde han hela raggarregistret. Han hade helt andra tankar än ögonundersökning då, kan meddelas. Vår lille Don Juan...

Skulle glädja och förvåna familjen på fredagen genom att ägna den åt köksrenoveringen. Framför mig såg jag hur alla skulle oooh:a och aaaah:a när de kom hem och konstatera att morsan minsann inte alls är teknisk som en guldfisk. Verkligheten blev något helt annat... Inte en grej jag tog i blev rätt! Skåpsluckorna jag monterade så fint blev sneda, av lådorna jag satte upp var det två som gick omlott med de andra och den nedersta hamnade en cm för lågt. Misslyckades totalt med ett skåp som såg busenkelt ut och lyckades till sist få på en skåpslucka perfekt, bara för att sedan inse att den inte alls skulle sitta där på det viset... Ridå! Sedan visade det sig ju att det mesta var rätt lättfixat, felvända lådfronter och monterat i fel skruvhål. Men det kändes surt att maken var tvungen att rätta till mina fadäser. Och att jag ägnat en hel ledig dag åt att bara misslyckas!

 

Till råga på allt så avbokade jag måndagens veterinärbesök för Idefix (öga) och Visa (bakben). Idefix har varit utan tratt i närmare två veckor utan bekymmer och Visa jagar Melvin som en tok över ängarna på våra promenader så det hela kändes lite hysteriskt (dvs typiskt mig). Och vad händer? Jo, på lördagsförmiddagen börjar Idefix plötsligt att klia i det förb... ögat igen som en tok och innan vi hinner rycka ut så skriker han till och kniper ihop hela ögat igen. Tillbaka till ruta ett, med andra ord. Nu har jag ju tid för operation av Mayas analsäckar i morgon kl 8 så jag får ta med mig Idefix på vinst och förlust och se om de kan klämma in honom. Det innebär i värsta fall två resor till Skellefteå den här veckan men det får det vara värt, det är lättare att få tid där och man får en fantastisk vård. Synd att det ska vara så långt för jag älskar verkligen den djurkliniken! I den mån man nu kan älska sådana ställen...

 

Har tovutrett den trefärgade gossens öron idag. Själv är han mycket skeptisk till hela arrangemanget och tycker att tovigt är snyggt, men matten vill gärna att han är silkesörad. Han har fruktansvärt tjocka öron och som han far fram så får han tovor i ett nafs. Hans hämnd på mattens kardande är att han sedan försöker välta papperskorgen i jakten på den utkardade pälsen som han sedan försöker tugga i sig. Knäpphund!

 

Apropå tovor och pälsvård så såg jag bilder på nedklippta och rakade cavalierer på Facebook. Så vansinnigt fult! Hela uttrycket försvinner och de ser närmast dumma ut. Även om jag tycker att det är jättetrist att reda ut öronen så finns det inte i min värd att klippa eller raka ner dem. Orkar man inte sköta pälsen ska man inte ha en pälshund, det är min bestämda uppfattning. Det finns så många raser att välja på så det är bättre att skaffa sig en som passar ens behov. En cavalier ska vara söt. 

Arbetet med köket går framåt, nu är golv och alla stommar på plats, kvar är "bara" resten... Så här ser det ut för stunden:

 

... håller matte igång. Jag har valpköpare vars hundar smyger upp i sängen när matte/husse har somnat. Min lille skrutt smyger NER från sängen när matte har somnat, med avsikten att välta papperskorgen för att sedan demolera innehållet. Andra natten i rad nu. Dess bättre är han inte så ljudlös, papperskorgen välter med en duns och lättväckt matte vaknar. Jag försöker också vara arg men uppenbarligen lyckas jag sämre med det eftersom det hela tenderar att upprepa sig. Idag har därför taktiken varit att köra slut på liten kille. Jag har gått två långa rundor i skogen, totalt ungefär en mil, och hundarna har sprungit lösa. Det vore väl katten om han inte ska sova nu! Matte får jobba när mörkret faller på istället, det är fördelen med att vara sin egen. Rapport följer.

 

Tassas husse har hjälpt oss med köket och då har Tassa (SEVCh H. E Tau) också varit här lite grann och sällskapat. Idag följde hon med ut på den andra skogsrundan och efter den tog jag några bilder. 

 

Så här ser en billig liten kille ut:

 

Vi river köket. Hela helgen stod vi och tömde köksskåp, skruvade och slog för att få bort allt. Som alltid i detta hus så stöter man på överraskningar, den tidigare ägaren verkar ha gjort mycket själv men kanske inte alltid varit så kunnig. Hålen till fläktuttag mm ser ut som blommor, man har borrat en massa små hål istället för att använda sticksåg. Det fattas innervägg bakom skåp så att isoleringen sticker fram. Köksskåpen var nog hemmabygge, långa spikar vittnar om det (och inte ett enda fabrikat finns angivet någonstans, vilken kökstillverkare skulle hålla sig så anonym?). Nåväl, nu är det nere och igår var golvläggaren här. Oljudet fick mig att fly fältet tillsammans med hundarna, men vilket bra jobb de gjorde och så snyggt det blev! Nu har vi ett köksgolv som inte är grårosaflammigt som det förra utan som ser ut som ett trägolv fastän det är i plast. En helt annan värme blev det i köket. I morgon kommer Lasse hit och sätter upp skåpen. Sedan måste vi nog måla och tapetsera om också för att det ska bli riktigt bra men det får vi ta sedan. Bara att få ny inredning känns helt underbart! Och att slippa köra compact living i vardagsrummet... 

 

Morris älskar röran! Han är ju en sakletare som väl kan mäta sig med Pippi och SOM man kan fynda nu! Grinden till köket är ju borta, de stora får vara i tvättstugan men där törs jag för mitt liv inte stoppa in Morris. Alltså härjar han fritt. Oftast är han lugn men ibland drabbas han av leda och då måste han aktivera sig lite. Tvättkorgen i badrummet ligger pyrt til, papperskorgar likaså. Sedan har han fått en förkärlek för Fenuril som jag inte vet om jag riktigt gillar (hussen gör det definitivt inte, det är hans salva). Vi har en pumpflaska stående vid sängen. Morris hoppar normalt inte upp i varken soffor eller bilar, det kan han inte enligt sig själv. Men upp i sängen går det bra att hoppa, där finns Flaskan! Han håller på med munstycket och jag antar att han får ut lite så det blir direkt självbelönande. Nu tror inte jag att det är meningen att små hundar ska äta Fenuril så jag försöker hålla stängt men ibland glömmer vi ju. Skrutthund, vad får han alla idéer ifrån!? Men han är fantastiskt rolig och mysig, den lille killen, det finns ingen bättre liten kompis än han.

 

Roliga nyheter på kennelfronten har vi också. Linnea och Chili (H.E Chi) har debuterat i lydnadstvåan på en dubbeltävling i Jokkmokk. Första tävlingen fick Chili fnatt så då bröt matte men andra gick bättre. En nollad ruta resulterade i 139 poäng och ett tredje pris. Det bådar gott inför nästa säsong. Jag har fantastiskt duktiga valpköpare, det är så roligt att vara uppfödare då. Kram till er alla!

Eller ja, det var kanske att ta i. Men Idefix har dambesök på gång och jag hoppas innerligt att de ska få till det och att det ska bli valpar. Det roligaste med att ha en hane som går lite i avel är ju att få åka till andra och pussa på småvalpar men slippa allt jobbet med dem! Idefix är en trolös liten rackare, normalt följer han ju sin matte i hasorna men nu är han min kille. Det är med mig det roliga händer!

 

Cavalierer är fascinerande små hundar, smarta till tusen. Ibland funderar jag över vem som tränar vem... Morris senaste är att plötsligt vara "borta" på promenaderna. Vänder jag mig om så står han ofta långt bak på stigen och stirrar stint på mig. Då ska jag kalla in honom, varpå han kommer som skjuten ur en kanon och sätter sig fot vid sidan, bara för att på nytt titta uppfordrande på mig och kräva en godis. Vad säger man??? Samma sak med detta j-a kottätande. Jag avskyr att de ständigt ska plocka upp kottar och tugga på, eftersom de där kottarna är svåra att bryta ner och ibland gör ont att få ut (och lämnar skrapsår efter sig). "Nej, loss" hörs inte sällan under våra promenader och ibland belönas då släppandet med en godis. Men ibland undrar jag, plockar han upp kottar för att tugga eller för att få en godis när han släpper..? Han är en filur, lille Morris, och alldeles för söt för mattens bästa.

 

Visa var olydig igår, så pass att matten blev riktigt arg. Jag var ute med alla fem i skogen och har ju som regel bara jaktkoppel till de svarta eftersom de är så skötsamma. Ha! Vi mötte ett par på promenad som stannade och pratade och då slet Visa till - och matten tappade taget! Att jag ropade åt henne struntade hon blankt i, här skulle hälsas! De andra fyra blev ju helt i gasen, varför fick hon hälsa och inte de!?!? Då har man att välja på att släppa dem och hämta henne, varpå kaoset är ett ännu större faktum, eller att vänta tills damen behagar komma. Jag valde motvilligt det senare men var så arg att jag nästan kokade över. Det kände ju hon så när jag lite senare under promenaden skulle kalla in henne, satte hon sig bara ner och tittade på mig med bakåtlagda öron. "Du har varit dum så jag kommer inte". DÅ brast det för matte och jag gick och sa till den lilla damen på skarpen! Det lustiga sådana gånger är att alla hundar verkligen känner att nu, nu är det allvar. Sista biten av rundan gick jag med fem kopplade hundar som alla gick vid min sida utan att dra det minsta i kopplet. "Nu är hon arg på riktigt, bäst att passa sig..."

 

Store sonen är hemma över helgen. Underbart att ha hela familjen under ett och samma tak! Ikväll väntar basket i Boden, när LF förhoppningsvis ska piska upp stockholmarna 08. Härliga tider!

Hemma igen efter några dagars semester med en tur till Riga via Stockholm. Så tungt det känns att trampa på svampigt blöta stigar när man finpromenerat på torra storstadsgator under ett par dagar! Och så blött det blir om fötterna när man glad i hågen går ut i gympadojorna när man borde ha valt gummistövlar...

 

Hundarna har varit hemma med husse men var förstås lika glada som vi över att få ordningen återställd. Minst... De fläckiga skrek och studsade vid grinden när jag kom hem och Stinas små letade noga i alla väskor efter sin matte, som dock gick direkt till skolan från tåget. Idefix kom dock raskt på andra tankar eftersom han fick ett litet dambesök på eftermiddagen. Nu var vi för tidigt ute men hon kommer tillbaka om ett par dagar. Idefix väntar... Den lille trolöse rackaren höll koll på mig resten av gårdagen för att se om jag hade några fler brudar i bakfickan. Så lättköpta är de, gossarna!

 

Morris öron behöver kammas ut så igår satte jag igång med det ena. Morris själv förstår inte alls poängen med detta utan gjorde sitt bästa för att komma undan, men efter en halvtimmes kamp var ena örat silkeslent och vi gav oss för dagen. Idag kan jag inte känna vilket öra det var, fukten och springandet i skogen har gjort det lika trassligt igen. Suck... Morris har fantastiska öron med hur mycket päls som helst men de passar varken honom eller mig. Men att klippa bär mig emot, vi får fortsätta med karda och kam. Nya friska tag!

 

Labbarna är som barrande julgranar nu. De är dock mer tålmodiga än de fläckiga och står snällt stilla medan matte furminatar dem. En stund i alla fall... Ingen människa som inte ägt en labrador kan tro att en korthårig hund kan fälla så mycket hår. Helt sanslöst!

 

Lilla underbara Vimsa har avslutat sin jaktprovskarriär den gångna helgen med en nolla i öppen klass. Själva arbetet skötte hon fint och som vanligt med stor glädje och entusiasm, men kanske var det lyckan över att vara på jaktprov igen som fick henne att ta lite väl hårt i en and och så var nollan ett faktum. Snopet förstås, men Vimsa är nog glad och nöjd ändå. I hennes värld finns ingen bättre jobbarhund än hon, så är det bara! Åtta år gammal och med en helt osannolik lust att arbeta kan man inte bli annat än glad över henne, även om det så klart var onödigt att nypa så där i den stackars anden.

... när min gästbok används i reklamsyfte. Det spelar ingen roll att det gäller information om hundutställningar, jag har uttryckligen undanbett mig detta och då får du/ni faktiskt respektera det! Nu har jag ånyo raderat ett sådant meddelande och för första gången i mitt liv också spärrat en IP-adress. Är det svårt att läsa information så får jag ta till de medel som står till buds.

Idag har Pellapennan (ett av Melvins fåniga smeknamn, minns ni Pellapennan och Suddagumman?) fått en ny polare. En hundbekant till mig har opererats och har en schäfertik som behövde få springa av sig. Naturligtvis ställde Melvin upp. Inte alla hundar som går igång på varandra men de där två hade hur kul som helst, sprang som tokar och badade i en hel massa diken och pölar. Sedan hann ju Nästa springa fem ggr så mycket som Melvin - minst - och han insåg ganska raskt att han var körd när det gällde att hinna ikapp. Efter en timmes springande i skogen sov gossen ganska gott sedan. Att han dessutom hann spy upp närmare en liter blåbär fem minuter INNAN han sattes i bilen för att åka hem gjorde matten lite extra glad i hjärtat också. ;) Hade inte varit kul att få den pizzan i bilen - eller på köksgolvet... 

 

Här hemma har vi kycklingsjukshus i tvättstugan igen. Vi fick oväntat och otrevligt besök i hönsgården igår, antagligen i form av en rovfågel. Zlatan strök med och lilla Zorro (som vi misstänker kanske är en Zara) blev ganska illa sargad och fick flytta in i kaninburen i tvättstugan. Hon har varit ganska hängig och loj under dagen men så under eftermiddagen kvicknade hon till, käkade uppblötta havregryn ur min hand så att långfingret höll på att stryka med och flög upp och satte sig på burtaket en stund. Det finns kanske hopp... Jag hoppas det för nu har jag ju fäst mig lite extra vid den här lilla fjäderruskan.

 

De andra klarade sig så gott som oskadda, tuppen Karlsson är lite plockad i nacken så jag gissar att han faktiskt har försvarat sin flock. Däremot har de varit ganska ängsliga idag, legat och tryckt inne i hönshuset och vägrat att komma ut. Ska bjuda dem på godis i morgon och se om de törs komma ut lite. Arma krakar! Nu är hela hönsgården täckt av bärnät och ser jag den objudne gästen igen så hämtar jag min luftpistol!!!

Dottern och jag har gått kurs i Anatomi och bedömning hela helgen, med Jokaim Ohlsson, kennel Hackensack (tillika domare) som föreläsare. Cavaliersällskapet stod som arrangör, platsen var Lövånger och jag kan säga att det varit en fantastiskt trevlig helg. Trevliga människor och en massa nya kunskaper. Vi var ganska trötta i mössan när vi åkte hemåt igår.

 

Med på färden hade vi Visa och Morris. Visa för att agera lugn sällskapsdam åt den lille fläckige som inte sovit borta tidigare. Matten hade bokat hundstuga men den hade vi inte mycket nytta av. Den fläckige vägrade att låta sig lämnas där och matten var rädd att han skulle krafsa hysteriskt och göra åverkan på dörren. Alltså fick det bli bilen. Den gillar han skarpt nu och där slappnar han av utan problem. Problem blev det dock i stugan till en början, bara matten gick på toa så blev han ledsen och pipig trots att lillmatte var kvar. Visste faktiskt inte att han var en sådan mattegris, det märks inte lika tydligt här hemma. Nåväl, efter ett tag gick det bättre och den lille fick sova i sängen (jodå, Visa med). Hade det inte varit för en envis fluga, som dels väckte oss ibland och dels väckte Morris och fått honom att bli Den Store Flugfångaren, så hade det gått riktigt bra. Nu var både vi och hundarna ganska slitna när vi kom hem.

 

Noterar i översikten till bloggen att antalet besökare går upp var gång jag publicerar ett nytt inlägg. Teknikidiot som jag är undrar jag nyfiket - kan man prenumerera på min blogg eller hur vet ni när ni ska gå in?