Tung morgon
Morgnarna är alltid värst när man är förkyld, smaken av snor i munnen och halsen sträv som ett sandpapper. När jag har feber blir jag dessutom så läckert rödflammig på kroppen, ser ut som någon avart till bältros ungefär. Nåväl, dopade mig med två Panodil och tog ut hundarna på morgonrunda. Efter 40 minuter i skogen badar jag i svett. Fröken Fräsig däremot tycker att rundan var larvig och rastlöshetspiper i köket. Jag ignorerar i hopp om att hon ska lägga sig ner med en suck. Hon har lite svårt att komma till ro, klockan två i morse gjorde hon några tappra försök att berätta för världen att det nog var dags att börja dagen. Bara att ignorera.
De trista godisarna från Doggy var slut i sin påse så jag stoppade lite Frolic i fickan istället från en nyöppnad påse. Funderar på om just Frolic innehåller någon form av cavalierknark, liten trefärgad kille blev alldeles galen. Större delen av rundan gick han fot, krafsade på mitt ben, hoppade mot benet och påkallade hela tiden min uppmärksamhet. Labbarna går ju inte alls igång på godis på samma sätt men han var helt galen, vi hade kunnat träna hela rundan. Nu tyckte matte att det räckte med några positioner och lite fotgående men gossen var inte nöjd. Godis är gott!
Han är för övrigt en helt underbar liten prick, min Morris. Så underbart följsam och mysig, villig att vara till lags och hakar på det mesta. Sansad tycker jag också att han är, min lillprins Bus.
Melvin har motionerat fröken Fräsig i skogen. Fast ibland funderar jag på om han leker eller om han försöker skaka av sig henne. Hon är som ett häftplåster, hennes dyrkan finner inga gränser. Inte ens bajsa får han göra utan att ha en beundrare bredvid sig. Väldigt lyhörd har hon varit sedan vårt lilla samtal, söker fin ögonkontakt och lyssnar bra på kommandon. En liten pärla till hund. Fast Melvin och Visa tycker nog att hon är rätt onödig... ;o)
Kommentarer
Trackback
