Djursjukvård är inte lätt
Har varit i Skellefteå med Idefix och Maya idag, Maya skulle operera bort sina analsäckar som krånglar och Idefix har fått besvär med sitt öga igen. Det kan tyckas märkligt att åka 13 mil enkel väg för veterinärbesök men dels gjorde vi första besöket för bådas åkommor där och vill fortsätta på samma ställe och dels är de klart prisvärda (när sedan försäkringsbolaget krånglar med ersättningen är jag glad att jag åkte ner, jag sparar tusenlappar på det). Att de dessutom är otroligt trevliga och kompetenta gör inte saken sämre. Rekommenderas varmt!
Det är inte kul att ha sjuka djur och inte har det blivit roligare efter avregleringen. Maya ska ha smärtstillande och en helt vanlig antibiotika efter operationen, Idefix har ett sår på hornhinnan och ska ha två sorters ögondroppar. Begav mig till ett apotek i Skellefteå som rekommenderats mig och hade tur, tre av fyra fanns inne. Nytt rekord tror jag banne mig! Den fjärde fick jag hämta i centrala Luleå på hemvägen, en liten omväg på två mil eller så bara. Min lyckodag! Men visst är det eländigt att man ska behöva oroas över om man ska få tag på medicin eller inte? Jag tycker inte att det mesta var bättre förr men det var helt klart enklare att vara djurägare innan avregleringen, då visste man att medicinen fanns inne. Nu är det rena lotteriet...
Det blev några timmar att slå ihjäl i Skellefteå. Idefix och jag promenerade en stund uppe på Vitberget (tror jag det heter) med hela sta'n för våra fötter. Idefix tyckte det var kul att trampa (och pinka in) nya marker. Han är en väldigt mysig kille att vara ensam med, han varvar betydligt mindre då och är mer hörsam på matte. Fast när det dök upp en cavalierbrutta i väntrummet var han varken cool eller hörsam, då körde han hela raggarregistret. Han hade helt andra tankar än ögonundersökning då, kan meddelas. Vår lille Don Juan...
Kommentarer
Trackback
