Alla utflugna

Nu är alla valpar utflugna och det är dags för mig att uppdatera hemsidan. Men jag börjar med bloggen, det är enklast.

De sista dagarna med småttingarna gick allt i hundratjugo knutar och jag hann just inget mer än valparna och lite småjobb som trillade in. De var ett livat och framåt litet gäng och det märks nu också när de har flyttat hemifrån, de verkar fortsätta vara framåt och nyfikna på tillvaron och inte just ängsliga av sig ett endaste dugg. Det ska bli oändligt spännande att få följa de här småttingarna och se hur det går för dem i framtiden.


Detta är Huset Elliots Dam, alias Muffins, som är kvar här i Luleå hos husse Fredrik. En fartfylld liten dam som lär husse hur man valpsäkrar en lägenhet...


Här har vi Huset Elliots Loo, alias Loovis, med lite matrester runt munnen. Hon har åkt tåg med matte Jenni hela vägen ner till Trollhättan men det verkade inte bekymra henne särskilt mycket. En liten fröken med aptit på både livet - och mat.


Huset Elliots Vira ska också kallas Vira och bor numera i Sävast hos tidigare valpköpare Anita. Förhoppningen är att hon ska komma tillbaka till kenneln i framtiden och kanske ha en valpkull, om allt går planenligt. En liten madame med egna åsikter om detta med mat. Är välling verkligen mat???


Kullens maffigaste, den store killen Huset Elliots Kasino, kallas numera Dino och bor hos matte Lena med familj i Boden. En riktig myspropp och kullens verkliga Skalman, med en orubblig mat- och sovklocka. Ingen kunde heller äta med samma fart som han, jag undrade nästan om han hade en skopa till underkäke.


Längst norrut hittar vi Huset Elliots Priffe, kallad Loke, som bor med matte Barbro med familj i Haparanda tillsammans med nya hundkompisar. En snabb och påhittig liten kille som gärna lekte jagalekar med både syskonen och Morris.

Här hemma tror jag faktiskt att hundarna njuter av att ordningen är återställd. Jag gör det också även om det blev vansinnigt tyst och stilla, lite som att lyfta ut symaskinen som mamma brukar säga. Men det är en känsla av lyx att kunna ta ut hundarna på isen och gå i en timme utan att känna stressen av att måsta hinna hem till valparna innan de vaknar. Det är också lyxigt att kunna sova tills klockan ringer halv sju. Just den lyxen har jag inte riktigt hittat till än, fortfarande vaknar jag ett par gånger per natt och tittar på klockan i tron att jag ska gå upp. Men det släpper nog snart.

Morris saknade nog kompisarna lite igår. Vattenskålen kom in i köket igen och den lille killen drack. Och drack. Och - kissade... Gissar att han okynnesdrack, det hade väl nyhetens behag i kombination med att han var lite rastlös trots två långa promenader och lite träning. Idag har det gått betydligt bättre. Han får ju mer tid med mig nu och det tror jag att han uppskattar. Det är i alla fall välbehövligt, lydnaden på hemmaplan är minst sagt svajig nu.

Nu har vi inga fler valpplaner för året utan ska ägna oss åt de egna hundarna. Idefix ska eventuellt para en tik eller två, information om det kommer när jag har någon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0