Måndag 16 januari

Spännande vecka stundar, fram emot slutet av veckan borde vi veta vad som finns i Visas mage. Jag tippar på torsdag, då är det 62 dygn och de flesta av mina kullar har fötts då. Var på ett föredrag av Catarina Linde för några år sedan och lärde mig bl.a. att detta med valpningsdygn är lite rasberoende. Kanske labbarna håller sig rung dygn 62 då, vore roligt om fler kan uttala sig om detta. Skriv gärna kommentar om du läser detta och har uppfödarerfarenhet, oavsett ras!

Jag har laddat med stickprojekt inför valpningen, måste ha något som håller händerna sysselsatta. En bok hör också till valpningskitet. Jag brukar sitta på en stol bredvid valplådan och hålla mamma hund sällskap under öppningsskedet, för att sedan övervaka lite mer nära under utdrivningen om hon så önskar. Tycker att man ska försöka låta dem klara det själva i möjligaste mån och märker att mina labbar vill ha det så. Jag ska finnas där men inte vara för påträngande. Läser ibland hur folk masserar ryggar på hunden och annat konstigt. Förstår faktiskt inte varför, om jag går tillbaka till min egen förlossning så kan jag säga att jag nog hade gett maken en stor smäll om han börjat massera ryggen, badda pannan eller något annat lika märkligt. Jag tror att när det gäller födandet, går vi alla tillbaka till någon sorts urinstinkt som finns därinne och som ska få finnas. Man blir inåtvänd och det ser jag på tikarna att de också blir. De ska få följa sina instinkter utan att jag stör dem, men jag ska finnas där och hålla koll. Så ser i alla fall jag på det hela, kan tänka mig att detta också varierar från ras till ras. Maya ville ju helst sitta i mattes knä under öppningsskedet.

Fick ett nytt koppel till Morris i julklapp från maken. Hade önskat mig ett från Paw of Sweden och fick ett också. Så här ser det ut, jättesnyggt!


Jag har det som är blått längst till vänster. Kan varmt rekommenderas, sköna att hålla i och inte så tunga. Detta har också invävd reflex, inte fel i vintermörkret. Det gjorde han bra, den käre maken! Nu ska jag bara välja halsband också för presentkortet jag fick. Det börjar bli hög tid att skaffa ett halvstrypshalsband, känner jag. Gossen börjar liksom lägga sig i halsbandet och sätta full fräs framåt och det gillas inte riktigt.

Känner rent allmänt att jag måste ta tag i gossens allmänna uppfostran nu. Koppelpromenaderna är förenade med livsfara, det är ett under var gång jag kommer in utan att ha slagit ihjäl mig. Igår snöade det på kvällspromenaden, varpå liten Morris började jaga snöflingor. Då kan han liksom kasta sig ut rakt framför fötterna och det är millimetrar från att matten snubblar över den lille. Han har också kommit på att om man inte vill vara i köket, kan man sitta vid grinden och skälla för då tror de att man vill ut - och det vill man ju! Fast inte för att kissa då... Matten har lite att jobba på där men med godis och beröm tror jag att vi kan få till det mesta.

Fast ibland funderar jag om det finns något förhållande mellan noslängd och hundens minne. Vissa saker verkar nämligen helt omöjliga för en cavalier att lära sig! Som detta med att gå i koppel. För de båda vuxna verkar varje dag vara en ny dag och man får inleda promenaden med att upplysa dem om att nej, det är inte OK att dra i kopplet idag heller. Eller detta med att stjäla mat. Bara för att man själv är färdig, kan man inte dyka ner i någon annans skål och roffa åt sig. Sådant gör inte labbarna, men snälla som de är så backar de undan när en cavalier (ofta en med rödbruna fläckar på vit botten, faktiskt) kommer farandes.

Katarina hade lagt ut en bild på Jota i Facebook och jag har helt fräckt snott den. Dels för att Jota är söt, så klart, men också för att visa vilken fantastisk inomhushall som Västernorrlands kennelklubb har ordnat. Man blir lika grön av avund som färgen på mattan! Varför, varför kan vi inte ha samma möjligheter häruppe, vi som verkligen behöver det? Mer info om denna fantastiska hall hittar ni här: http://www.vnkk.se/klassarena/index.htm


Kommentarer
Postat av: Jenni

Ang detta med valpningsdygn:Tikarna har varit av rasen Groenendael, mamma och två döttrar, blivit parade på 13:e dagen av löpet och valpat dygn 62 x 2, respektive 63 :)

2012-01-20 @ 14:53:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0