Huset Elliot

Min gamla Nokia har spelat mig ett spratt igen. Ebba och Raya tog ett första pris i debuten i lydnadstvåan med fina 176,5 poäng, var visst kvar på prisutdelningen och stod överst på prispallen. Idag kom bilden med mms:et, ett dygn efter att den skickats. Förlåt en klantig uppfödare! Nu vet jag dess värre inte hur jag ska få bilden Ut ur mobilen och In här... Tar en annan bild på dem så länge, från när de klarade anlagsklassen i viltspår. De är duktiga, de där två!

 

 

Med det resultatet gick de också upp i täten i poängligan med hela 42 poäng. Det blir svårslaget!

 

Jag har varit och spårtränat med småttingarna ur senaste kullen idag, som förresten inte är några småttingar längre utan ganska långbenta och gängliga varelser. Spåra kunde de, jättefint nosarbete verkligen. Melvin fick gå ett appellspår som han klarade riktigt bra, missade slutet då Fredriks spår var mer intressant men de andra två apporterna tog han. Lite lustigt sätt att ta dem, cirka 10 m innan så vek han av i en båge och liksom ringade in dem med hög näsa. Men, in kom de och det är huvudsaken. Matte är nöjd och vädrar morgonluft.

 

Visa fick gå ett längre och äldre spår och spårade riktigt fint. Missade upptaget, hon fick vind från Melvins spår och låste i det. Efteråt inser jag att jag skulle ha släppt på henne från andra hållet, då hade vinden kommer från hennes spår istället. Jaja, lätt att vara efterklok. Tre apporter plus slut, alla apporterna med hem men den ena kom med tack vare matte. Min lilla gumma är mer intresserade av spåret, till skillnad från sin gänglige son.

 

Den lille trefärgade fick gå ett kort viltspår. Han spårar på spanielvis med ganska mycket slag och fick ett stopp mitt i då han bara skuttade runt matte. Hade rådjursklöv denna gång och det var inte lika spännande som älg som vi haft innan. Får nog introducera den ett par gånger för att poletten ska trilla ner. Tror att vi ska gå över till lina nu, kopplet känns för kort. 

 

Stina är i Byske och tävlar agility med Maya, en Maya som var så lycklig i morse när hon insåg vad som väntade att hon skrek rakt ut (hemska ljud...). De diskade första loppet då Maya tog en tunnel på eget bevåg som inte skulle tas. I andra blev det snöpliga fem fel då Stina fick ta tillbaka henne på slalomet eftersom hon höll på att gå in fel. Vi tror att löpet är på gång när som helst, den lilla damen är aningen överspeedad. Hoppas på framgång imorgon. Agilityn är ju marginalernas sport, som så mycket annat. Som längdhopp, led verkligen med Michel Tornéus idag. Men vilken friidrottskväll det ändå har varit!

Igår stod det jaktträning på programmet tillsammans med goa valpköpare (Katarina med Jota och Marie med Vega). Vilt hade önskats så jag hade med mig en kasse gott och blandat. Vi började med lite enkla vattenmarkeringar, mest för att svalka hundarna eftersom det var ganska så varmt. Sedan körde vi fält. Vega har tidigare varit lite fundersam kring en del vilt men igår hade hon snabba, fina upptag och raka inlevereringar där de flesta avlämningarna kom i handen. Jag är så otroligt stolt över de där två, de har tränat idogt under säsongen och verkligen gjort stora framsteg. Så kul att se.

 

Lilla Jota har inte jakttränat så mycket eftersom bevakning är hennes huvudmål. Hon visade upp otroligt fina retrieveregenskaper - stor viltfinnarförmåga, fina upptag och en stor arbetsvilja. Imponerande av en så "rå" hund.

 

Visa fick också jobba. Det hela blev lite för enkelt för henne men vilt triggar alltid. Matte måste ta tag i frökens olydnad, den visar sig på alla plan snart - tiggande vid matbordet, ohörsamhet vid fotgåendet osv. Man tar sig lite friheter när man blir äldre och matte är för mesig för att säga till.

 

Den svarte prinsen var förstås helt i gasen, både över kompisarnas närvaro och över att få jobba. Som vanligt hade han väääldigt svårt att komma in direkt, han vill gärna söka vidare med vilt i munnen om han tycker att det ryms en till. Stora trutar kommer in direkt men kråkor och måsar tycker han att man kan ta två av. Det blev en del visslande om vi säger så. Men han är lättstyrd, han är mån om att vara matte till lags och han är arbetsvillig som få, min svarte prins.

 

I pauserna fick den lille trefärgade stå för underhållningen. Han tyckte nog att det var ganska skoj att strutta runt, bli bjuden på frolic och nosa på fåglarna. Så här lycklig var han över att få vara med:

 

Den lille prinsen. Foto: Katarina Antonsen

 

Glada rapporter kom också från Jenni och Loovis igår. De eländiga öronen fortsätter att vara rena och fina. Det sorgliga i kråksången är att alla besvär troligtvis kunde ha undvikits om hon fått rätt hjälp från början. Flera tusenlappar har ramlat iväg på antibiotikakurer, spolningar och annat, när vad som behövdes var kortison och måttlig rengöring. Det gör mig lite beklämd ibland, detta med veterinärvården. Jag tycker många gånger att vi djurägare hamnar i en märklig sits där vi förväntas stå med mössan i hand och vara tacksamma. Vi söker hjälp för att vi har ett sjukt djur, vi tar ledigt från våra jobb för att uppsöka veterinär, kan få sitta i timmar och vänta i ett väntrum trots att vi har en avtald tid. Inga ursäkter men tid kostar oss också pengar i form av utebliven arbetstid. Så får vi komma in, vi får en behandling som vi naturligtvis tror på och betalar för detta samt för de mediciner som ordinerats. När det blir fel är det vår plånbok som betalar. Bemötandet av kunden tycker jag många gånger kunde vara trevligare, nu blir det vi som ska känna en enorm tacksamhet trots att vi faktiskt betalar ganska dyra pengar för att få hjälpen.  

 

Raskt över till resultat istället. Ebba och Raya debuterade i lydnadsklass II igår och verkar ha fått till det riktigt bra. De stannade inte över prisutdelningen men det verkar ha varit ett första pris med god marginal. De är otroligt duktiga, de där två. Stort GRATTIS till er!

 

Idag är Stina och Maya på agilitytävlingar i Drängsmark. Maya var helt i gasen när hon såg vad matten packade, hon skrek glädjeskrik som hade kunnat väcka en döv. Hoppas nu att det går bra för dem och att det ramlar in någon pinne. Själv ska jag pallra mig iväg ut i spårskogen för att spåra med hemmavarande hundar och valpköpare. Ser fram emot en trevlig dag. 

 

 

Åskan har hängt i luften hela dagen, det har varit allmänt kladdigt och vindstilla. Inte alls särskilt mysigt om man ska vara ärlig, jag gillar inte åska så jag har bävat för urladdningen. Som aldrig kom... Däremot lyckades min dator krascha så maken har tillbringat dagen med att försöka rädda den. Tur att han är duktig på sådant, det verkar gå vägen så nu ska jag vara så snäll så under en lång tid framöver och inte tjata alls. ;) Och så ska jag ta ut tummarna och investera i en ny burk innan en olycka händer igen. Tills vidare lånar jag barnens, tur att vi är en datortät familj

 

Har varit duktg och tränat med alla tre hundarna idag. Dottern har tränat med sina också så nu sover alla nöjt i sina korgar. Jag älskar när hundarna är trötta, nöjda och sover tungt, det ger en bra känsla även hos mig. Visa fick testa lite agility, dottern hade byggt en minibana så Visa fick köra några hinder. Det tyckte hon var hur kul som helst och laddade som sjutton. Vi planerar ingen som helst karriär inom agilityn men det är kul att göra något annat ibland. Stina körde med Maya och hon har verkligen blivit duktig, morsan var helt imponerad. Morris fick också skutta några hinder, Stina har tränat lite med honom när vi var borta och han verkar tycka att det är superskoj.

 

På kvällen fick gossarna spåra. En övertaggad Idefix efter vilan gjorde ingen bländande insats utan stressade igenom hela spåret med näsan i vädret. Hmmm... Vi nestämde oss för att glömma det, att det är dags att öka på motionen igen efter grässtråmalören och att han ska få gå ett spår snart igen. Morris fick gå ett spår på ca 100 m med en liten knorr. Nu vet han vad som väntar och stresspiper lite när vi kommer till skogen. Tekniken kan förbättras men han jobbar hela tiden med näsan i backen, även om han kommer av, ringar och kollar av bakåt med täta intervaller. Lille killen blev överlycklig när han kom till klövn, tog den raskt och sprang iväg. Min, sa han! Men allt går att byta mot Frolic.

 

Melvin fick gå ett personspår på ca 75 m med godis i slutet. Det gjorde han helt uruselt faktiskt. Inget fokus alls på spåret, inte förrän matte lackade ur och sa till gossen. Då spårade han nöjaktigt men fortfarande med stora slag och välan hög näsa. Suck... Hans spårande gör mig gråhårig, jag vill så gärna köra appellen och det känns surt att vi ska stupa på spåret. Maken undrade om han kan ha en bokstavskombination (hunden, inte maken) och man kan ju fundera. Helt klart är han inget stjärna på att fokusera, inte ens när det gäller att simma mot en kastad dummy på blankvatten kan han hålla en spikrak linje utan måste kolla sidorna. Så man borde väl inse att oddsen inte är de bästa... Nåväl, vi tragglar vidare. Kanske skulle cykla en mil innan vi gör nästa försök..?

 

När vi kom mot bilen hörde jag en hund yla. Det var Morris, djupt upprörd över att det var Melvin och inte han själv som fick gå nästa spår. Har aldrig hört en cavalier vargyla förut, det var ett lite udda ljud. Han är helt underbar, den lille gossen. Så mycket motor!

 

Apropå motor och härliga cavalierer så har ju Idefix valpar på kennel Mixangels. Två underbara och mycket vältecknade tricolorer efter friska föräldrar med bra hjärtbakgrund och efter friska, långlivade linjer. Hanvalpen är ännu otingad och kan tingas till rätt köpare, gärna någon som vill ställa ut. Mer info av Helena på kennel Mixangels (finns under min länksida).

 

När nu inte jag själv lyckas ta mig ut på tävling, är det ju tur att jag har duktiga valpköpare. Idag tog Linnea med Chili (H. E Chi) sin tredje raka etta i lydnadsklass I och kan nu titulera sig LPI. Stort GRATTIS till ett duktigt team och lycka till i klass 2!

Det blir ett kort inlägg men jag måste snabbt skryta lite över dagens duktiga hundar. Vi har gått viltspårprov i Skellefteå, Vimsa och Tassa gick båda för championat. Båda tog också var sin etta och kan nu titulera sig NVCH SEVCH H. E Vimsa respektive SEVCH H. E Tau. Stort grattis till duktiga ägare tillika förare! Grattis också till Vigdis som tog 2:a ökl med både Sudden och Vimsa-dottern Vimsans Agnes samt till Ebba och Raya som blev godkända i anlagsklass. Det är lättsamt med duktiga valpköpare, då kan man bara stå bredvid och sola sig i glansen. ;)

Den gångna helgen har det varit utställning häruppe. På lördagen hade SCKCS utställning i Måttsund med engelsk domare och allt. Stina var dock på väg hem från England så vi ställde inte men jag åkte ut en sväng med de små gossarna för att heja på lilla Majken som debuterade i juniorklass, 10 månader gammal. Nio tikar var anmälda till juniorklassen. Majken fick Excellent och vann sedan klassen med CK och finfin kritik. Riktigt, riktigt roligt! Stort grattis till matte och husse, nu har ni papper på att Majken är en snygging. ;o)

 

I söndags kom Vigdis hit från södra Norge. Jag trodde hon skulle komma fram på dagen, men när jag slog upp mina blå runt åttasnåret så var hon redan här! Helt otroligt! På söndagen körde vi lite jakt där Visa fick vara med, idag har vi varit ut till Lulnäset och tränat vatten tillsammans med Ida och Marie med hundar. Melvin var helt sanslöst het och stressad, beslutet att inte gå vidare utan bara hobbyaträna kändes väldigt rätt. Övriga hundar skötte sig bra, Vimsa gjorde en jättefin vattendirigering. Härligt att se så mycket arbetsvilja fortfarande, underbara lilla Vimsa!

 

I morgon är det dags för viltspårprov, sex hundar mönstrar upp varav fem Huset Elliotar. Jag håller förstås tummarna för alla! Tanken var att Morris och jag skulle komma med som maskotar men han har ätit något mysko och spytt 6-7 ggr i kväll. Få se om i alla fall jag kanske kan åka i morgon... 

 

Vigdis och jag träffade för övrigt på en huggorm under förmiddagsrundan. Sådana möten kan man klara sig utan... :(