Tröstlöst
Den brunvitfläckige har dragits med en envis ögonskada under hösten. Först var det en prick på hornhinnan som behandlades med salva. Det blev bra men kom tillbaka. Ny salva, samma procedur. Nu visade det sig att det var en rejäl rispa på hornhinnan, gossen fick droppar av två olika slag. Och han har varit mycket bättre men för säkerhets skull lät vi tratten sitta kvar ett tag efter att behandlingen var avslutad, så att han inte ska lyckas klia och skada ögat. Och tur var kanske det, idag är det kletigt igen och han vill klia. Det kommer så fort, igår var det hur fint som helst (jag är manisk nu och kollar var dag) och idag är det kladdigt. Ny tid på fredag, denna gång hos Ingemar som känns som den bästa ögonveterinären norr om Dalarna. Hoppas nu att vi kan få stopp på eländet, jag tycker synd om den lille gossen.
Min egen lille fläckige lider inte av några som helst skavanker eller krämpor. Livet är en fest och han är hedersgäst! Fast påtagligt många dörrar är stängda på festen, barnen har ledsnat på att få sina papperskorgar vittjade. Han håller igång som vanligt, med andra ord.
Maya fick operera bort sina analsäckar för en tid sedan. Det är något av det bästa vi gjort! Visserligen har hon inte haft jättemycket synbara besvär av dem förrän på slutet när de sprack och sedan täppte igen direkt efter behandlingen, men man märker en tydlig skillnad på hela henne. Så mycket gladare och fartigare på promenaderna! Så nog har de hämmat henne, även om vi inget har märkt. Ibland önskar man verkligen att de kunde prata...
Visas födelsedag firades med torkad kyckling och tuggben igår. Helt OK tycker Visa, som kan tänka sig ett sådant kalas alla dagar. Hon är just nu väldigt pigg och alert och leker jagalekar med sin son mest varje dag. Visst märker man att hon inte är någon ungdom längre men hon får nog anses pigg och fräsch för sin ålder. Matten tycker väl att lydnaden och följsamheten har fått sig en törn, numera händer det att hon fattar sina egna små beslut. Som när vi möter folk, då gäller sitt och stanna-kommandot alla andra hundar i flocken. För Visa gäller "spring och hälsa"...
Islandshönorna har flyttat från oss och till en ny liten flock ute på Örarna, tillsammans med en av Lilians tuppar. Så bra det blev till sist, nu har de rena paradiset och får gå lösa ute så fort deras matte är hemma. Kvar här hemma är tuppen Karlsson, isbaren Rut, hedemororna Beata och Gertrud samt de små blandisarna Ingeborg, Gunda och Lilla Grå. Inga ägg får vi dock, de små är ännu för små och de vuxna ruggar. Beata ser ut som hönan Agda, det har funnits stunder när jag tittat skeptiskt på Karlsson och funderat om han verkligen älskar henne passionerat...
Kommentarer
Trackback
