Huset Elliot

Lite lydnadsträning på ängen ikväll tillsammans med Ragnhild och Tassa. Morris hade lite svårt att fokusera med en främmande hund i närheten men spottade upp sig eftersom. Fast man märker att han är ung och orutinerad och att det är mycket som bubblar runt i hans lilla huvud nu, efter en stund var all förmåga till fokusering bortblåst så då lade vi ner. Några gånger sökte han fantastiskt fina utgångspositioner, helt på egen hand. Andra gånger fattade han inte alls utan såg ut som Manuel i Fawlty Towers. Fot - que???? 

 

Körde platsliggning och det gick riktigt, riktigt bra, förutom att han väldigt gärna vill studsa upp när matte kommer tillbaka och möta godishanden på vägen. Lite svårt att sätta sig upp efteråt också, Morris paradgren är ju ligg. Lika bra som han är på att ligga kvar, lika urusel är han på att sitta. Tror att jag kört för mycket inkallning, varför sitta kvar när man kan komma direkt? Så nu ska vi backa bandet och köra sitt-stanna kvar lite mer också. Har också börjat introducera hoppet, än leker vi bara men målet är så klart ett färdigt moment. Och så är det detta med apporteringen. Där säger jag som Alfred till Emil - den tror jag vi tar och skiter i! Den ger ändå bara 10 poäng i ettan, vet inte om jag ids traggla. Men vi får se, kanske är det just de poängen vi behöver en vacker dag.

 

Melvin fick inte träna idag av olika anledningar. Han åt något väldigt olämpligt under någon av gårdagens promenader uppenbarligen och var helkass i magen igår kväll. Matte insåg det försent och han stoppa i honom ett kvällsmål också. Ingen hit. När jag insåg vad som var på g, bäddade jag på soffan i tv-rummet så att jag skulle höra om han pep vid grinden. Det gjorde han nu inte... Melvin tyckte nog att matte behövde sova så han fixade allt på egen hand - på köksgolvet... När matte vaknade var det för sent. Åsynen av förödelsen i köket och de små fläckigas ivriga medverkan (vi går inte in på några detaljer här men jag kan avslöja att jag fick bada tre små fläckiga hundars öron och tassar i natt...) blev för mycket för mattens rätt känsliga mage. Hon fick väcka husse som snällt klev upp och torkade köksgolv medan matte gick i skogen med Melvin och hulkade. Det vill säga matten hulkade, Melvin for runt som en raket och hade väl anledning till det, raketbränslet kom ut i en faslig fart. Kontentan av historien är att vi har tagit det lite piano idag, inga långa promenader och ingen mat till den svarte. Nu är läget lugnt och han har fått lite hälsofil, mer än så blir det inte idag. Ibland är det verkligen jätterart att ha djur...

 

Borde egentligen ha gjort klart ett jobb idag men solen sken och hönsen var i skriande behov av att få städat hos sig, även om de inte insåg det själva. Nu har jag skurat hönshuset med såpa, alla reden och matbehållare är också skurade, sittpinnen är utbytt och så har de fått nytt strö. Jätteläskigt, tyckte de och vågade först inte gå in i hönshuset. Ibland är de osedvanligt korkade, medan jag skurade och luckan var stängd så var det allt de hade i sin lilla ärthjärna och de stod utanför luckan i samlad tropp och var upprörda. Men i samma stund som luckan öppnades vågade ingen sig in. Till sist smög tuppen Karlsson in och kollade läget och nu sitter de alla på pinnen som om de inte gjort annat. Men fick de bestämma hade de nog gärna haft kvar sin gamla skitiga. Otack är världens lön!

 

Den sommarlovsledige tonårssonen utan sommarjobb har hjälpt morsan att slå ner stolpar och sätta nytt nät runt hönsgården så nu är hönorna inhägnade också. Lite trist känns det men efter att ha sett en laika på rymmen i grannens trädgård i lördags vågar jag inte ha dem lösa längre. Ihjälbitna hönor vill vi INTE ha! Men jag kommer sakna att ha lilla Gertrud i hälarna var gång jag är ute i trädgården, hon är en himla mysig och personlig liten sak. Fast det ska bli lite skönt också, kanske finns det fortfarande lite hopp för mina stackars uppätna liljor i rabatterna..?