Orkanvindar över Bälinge

Igår svepte en orkan fram över Bälinge, en liten, trefärgad orkan vid namn Hugo. Vilken kille! Maken till orädd och framåt liten kille får man leta länge efter. Kastade sig fram mot de svarta med ett "tjena, tjena, ska vi leka? Visst är vi kompisar?". Nu är jag inte så säker på att vare sig Visa eller Melvin kände sig som sådana kompisar men överrumplade blev de onekligen. Lite missbelåten över att matte lämnade honom hann han vara innan han kastade sig över syrran. Sedan härjade de i säkert två timmar innan jag desperat tog fram valphagen för att få dem att sova en stund. Den hoppade Hugo helt sonika ur... Jag fascineras både av fysiken och över tilltron till den egna förmågan, Doris fegade och stod kvar i hagen med snopen min. Men när jag fick fram ett tak till valphagen så somnade de. En stund... Doris var i alla fall väldigt nöjd med dagen när brorsan hade åkt och syntes bara till när det vankades mat eller kisspaus. Jag anar att det var samma sak med Hugo. Men jag älskar valpar som han, med stor aptit på livet och helt utan blygsel. Vilken hund att jobba med! Det är det som är så fantastiskt med cavalierer, så mycket hund i så liten kropp. Så söta och ändå så robusta. Underbara små varelser!
 
Hugo med bus i blick
 
Inte helt nöjd med att sitta stilla framför kameran för att förevigas.
 
Försök till ståbild med familjens yngste som fotograf.
 
Morris tog det säkra för det osäkra och satte sig i soffan en stund när lillebror dök upp. Det blev så livligt, hälsar han.
 
Över till labbarna. Lördagen den 28 september kl 11.00 planerar jag jaktträning i Bälinge. Vi samlas vid militärvägarna för att träna dirigeringar tillsammans. Ta gärna med fika och något att sitta på och hör av er till mig så att jag vet hur många vi blir. 
 
Nu i helgen ska vi till Övik, Stina och jag. Det är förstås agilitytävlingar, jag är med som chaffis och allmän hantlangare. Nästa år hoppas jag att hon har körkort och fixar resorna själv. Fast den här gången har jag erbjudit mig att köra, vi ska bo på hotell i Umeå och passa på att hälsa på Vicke. Det ser jag verkligen fram emot! Och så hoppas jag på en fin avslutning på agilitysäsongen för både Maya och Morris. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0