Huset Elliot

Jag har aktat mig för hundkontakter nu när kennelhostan härjar. Men så var jag ju tvungen att ta Melvin till djurkliniken för ett tag sedan. Och där måste vi ha snappat upp något litet virus för medan jag och barnen var i Riga började Melvin att nysa. På ett par dagar var det emellertid över och han var pigg igen, men det var jobbigt medan det pågick, han var märkbart tagen (kombinationen av snuva och att han lyckades gå omkull i ishalkan som var och blev framhalt, det tog udden ur den annars så energiske gossen).

 

Frid och fröjd trodde jag, tills övriga gänget började nysa. Värst är det för Visa som får riktiga nysattacker då hon nyser och nyser. Det har gått hårt åt slemhinnorna i näsan så nu skvätter det lite blod också när hon nyser. Suck. Morris fick panik när han hade sin värsta dag, får för mig att det blir extra jobbigt då de har så korta andningsvägar. Han skrek rakt ut i panik när han nyste häromkvällen. Men fort verkar det gå över, nu hörs bara enstaka nysningar från den lille killen.

 

Allt detta gör att vi håller oss lite i depå just nu. Maya hålls åtskild från övriga flocken eftersom tanken är att hon ska paras och eftersom hon visar väldigt lindriga symtom (knappt några). Hundarna är ju i övrigt pigga som mörtar och kan inte fatta varför det inte blir några promenader som vanligt. De korta stunder vi är ute för att rasta, studsar de i snövallarna som vanligt. Men matte tar det säkra för det osäkra. Enligt den veterinär jag har rådfrågat så ska jag räkna med att de är virusbärande i 7-10 dagar, så jag tänker mig att hålla dem isolerade från andra i två veckor åtminstone för att vara på den säkra sidan. Tackar min lyckliga stjärna för att det inte blev värre, har ju hört om hundar som legat i 40 graders feber och svår hosta i någon vecka. Det finns olika virus, det är tydligt.

 

Som om inte detta vore nog så måste den lille ha klämt i sig något snusk utomhus för natten till igår fick jag springa ut med honom en gång i halvtimmen. Får ge honom en eloge för att han är duktig på att säga till även om matte var minst sagt hålögd igår och gick fram som en zombie genom tillvaron. Springandet fortsatte under gårdagen. Inte blev det bättre av att vi körde vilodag med tanke på snuvan, någon gång skällde han nog mest för att han ville ut och busa i snön. Men vem törs chansa? Natten har varit lite lugnare så nu tror jag att det har vänt. Själv är han helt oförstående till svält, det vet han inte vad det är. Efter att ha försökt ignorera hans klagan gav jag upp och serverade välkokt grötris med några korn av köttfärs i (vanligt grötris äter förstås inte farbror). Sådana gånger skänker jag en tacksamhetens tanke till labbarna som snällt slafsar i sig det matte serverar. 

 

Nåväl, när de nu inte får gå ut så ligger de inne på soffan och myser. Här en lite suddig mobilbild på de båda gossarna som blivit riktiga polare:

 

 

Allt nysande gör att jag avbokar inomhusträningarna. Vi får ta nya tag när vi har slutat att snora!