Huset Elliot

Idag fyller världens bästa Vi-kull hela åtta år och blir därmed veteraner - fast det sistnämnda vet de inte om. ;o) Stort GRATTIS till Vimsa, Meja, Fiona, Vissla, Vizka, Othello, Bamse och sist men absolut inte minst - min egen lilla pärla Visa. Hoppas att ni alla blir uppmärksammade och firade idag. Här ska matten ratta bilen mot Djurmagasinet och köpa något festligt till alla husets hundar. Men först en långpromenad på frusen skogsmark - underbart!

 

Maken klev upp 5.30 för att bege sig med tidigt flyg mot huvudstaden. Själv fick jag sova en timme längre men inte hjälpte det... Morgnar har aldrig varit min tid på dagen, klockan hinner bli runt tio innan vi kommer ut på promenad, doggarna och jag (jodå, de har fått gå ut och kissa innan dess). När jag hade min första labbe och mitt första jobb (i grannkommunen Boden), klev jag upp 04.45 för att hinna gå i minst en timme med hunden innan jag åkte till jobbet. P var fortfarande student då, hade oftast korta dagar och kom alltid hem på lunchen, men jag ville att vovven skulle ha fått en ordentlig sväng innan jag åkte. Såg till att vara på jobbet kl 7 för att kunna flexa ut tidigt. Ja, jösses! Förstår fortfarande inte hur jag bar mig åt, i synnerhet som jag också begåvats med ett tämligen uselt morgonhumör. Men vad gör man inte för sina barn och sina hundar?

 

Apropå barn så måste jag säga att jag är galet stolt över mina. Världens bästa ungar, det har jag! Äldsten är ju nu utflugen och pluggar teknisk fysik i Umeå, mamman har inte riktigt vant sig vid att han har flyttat än utan längtar fortfarande efter att han ska komma hem. Och så dottern då, som kämpar på trots en hel del motgångar i livet. Tycker hon är fantastisk, nu läser hon på egen hand in NV-programmets matte (restaurangprogrammets matte tyckte hon var alltför lätt) och har utan en enda föreläsning skrivit betyg C (=VG, tygligen) på första provet. Vilken tjej! I helgen gjorde hon Fars Dags-middag, kolla bara desserten!