Huset Elliot

Valpträff med de små spelarna i senaste labbekullen på lördagseftermiddagen. Ett härligt, fartfyllt litet gäng som visade upp fin kontakt med sina förare och som det ska bli spännande att följa framöver. Ganska lika varandra i modellen med smärre variationer, men alla tre är ganska långbenta och gängliga just nu. Otroligt trevliga valpar, hade inte varit fel att ha en sådan själv heller. Men jag har ju den fläckige att brottas med lite till innan vi har landat ordentligt. :)

Mitt under valpträffen så ringer Ebba och berättar att Raya och hon har gjort MH så nu har hon känd mental status med godkänt skott. Härligt! Du är så otroligt duktig med din Raya, Ebba, ni är ett härligt team.

Med jämna mellanrum under dagen poppade det också in små sms från Jota och Katarina som var på certprov för att bli tjänstehund bevakning. Fantastiskt spännande och lite nervkittlande, uppfödaren hade tidvis svårt med koncentrationen under dagen.

På kvällen åkte Ludde och jag iväg till metropolen Mockträsk för att hämta hem tuppen Karlsson. Världens bästa Karlsson, så klart, en otroligt snygg liten dvärgkochintupp. Damerna tog emot honom med förtjusning och han har förgyllt flocken hela dagen idag utan att ge ifrån sig ett enda kuckeliku. Få se hur länge det varar... Försynt och snäll verkar han vara så här långt, hoppas han fortsätter så.

Tuppen Karlsson i all sin prakt.

Så satt jag uppe framför TV:n och väntade in store sonen som var på partaj och skulle få skjuts hem av flickvännen. Gick upp för att slå ihjäl en stund framför datorn och precis då poppar det in meddelanden i Facebook - Idefix har blivit Cavaliersällskapets jubileumshund. Helt fantastiskt roligt! Vår lille kille är ju en på många sätt helt otrolig liten hund, skoj att juryn också tyckte det. Stort TACK till Carina Anklev, Zellamirs kennel, som nominerade honom. Själv tog han uppståndelsen med ro och tyckte att han och matte borde gå och lägga sig på den gemensamma huvudkudden som de brukar...

Idefix, en liten jubileumskille.

Morgonen var spännande, hade Jota varit tillräckligt tyst i basen och hur skulle det avslutande spåret gå? Tyckte att klockan gick oändligt långsamt men så kom telefonsamtalet från en överlycklig matte - de hade två apporter plus slut med sig tillbaka! Äntligen fick min lilla uppfödning en tjänstehund igen, nu är Jota patrullhund i försvarsmakten/hemvärnet. Så duktiga ni är, Katarina och ditt lilla svarta monster!

Katarina och Jota, två skitduktiga tjejer på ren svenska.

Stina och jag bestämde oss för att vi måste fira helgens händelser stort, så nu har hon provbakat studenttårtan och den ska avsmakas ikväll.

Jag firade med att bada Jotas mamma Visa. Inte en dag för tidigt... Hon var inte helt ren, kan vi väl säga. :/ Den hunden är ju hur stabil som helst och viftar på svansen i de allra flesta lägen men schampobad gillar hon INTE. Speciellt duschen är ett riktigt otyg, hälsar hon. Samtidigt som hon faktiskt skakar, måste hon ändå vifta på svansen så matten fick sin beskärda del av både schampo och vatten även hon. Men nu är damen skinande ren och alldeles blanksvart i pälsen - och jag inser att vi nog kan lägga ner alla tillskott av oljor och annat. Hon var inte matt i pälsen efter valparna längre, hon var faktiskt smutsig. Pinsamt, matten...