Nu börjas det!
Nu börjar det bli väldigt mycket mer sprutt - och ljud!!! - på de små. De busar i korta pass, de småskäller gällt och de morrar farligt. När man kliver in i lådan och pratar med dem så viftar de på småsvansarna och kommer larvande så gott de nu kan. Lilla tiken är bäst på att ta sig fram, helt naturligt. Vi hade roligt åt henne idag, hon attackerade ett tjockare syskon bakifrån men så kom ett annat syskon och skulle attackera henne. Då morrade hon som En Riktigt Farlig Hund! Tro inte att man är en mes bara för att man är minst! De får akta sig, stor-tjockisarna!
Visa ligger utanför lådan alltmer. Eftersom det är en lucka på den som är stängd betyder det att jag får vara passopp. Hon visar tydligt när hon vill gå ur den och när hon vill tillbaka och jag får agera grindvakt. Nattetid sover hon dock med dem, jag tror att hon tycker att det är ganska mysigt. Men hon har inga problem med att jag är i lådan eller att de andra hundarna kikar ner. Maya skulle helst vilja vara med i lådan, jag tror att hon skulle acceptera det men törs inte chansa. Att de ska vara så valpförtjusta, mina flickor!
Idag tog jag en tur ner på isen med alla fem hundarna på förmiddagen. Det är nästan ingen mer än Annika och jag som går i vår skog och på isen hade ingen gått alls, så risken för smitta var minimal. Visa var inkapslad i fleececylindern, förstås, hon köper den nu utan protester. Lyckan över promenaden var total, hon hoppade och krumbuktade på typiskt Visa-maner. Men när vi vände var hon först i ledet, plikten kallade. Jag hade gjort rent hos småttingarna innan vi gick iväg, rentvättad fäll och nya tidningar. Lukten som kom emot oss när jag öppnade dörren skvallrade dock om att det var onödigt arbete... Urrkk! Det luktar som amningsbebisbajs och det är ju vad det är också. Vi behöver inte gå in på detaljer men kan väl säga att de inte har så bra kroppskontroll än och inte ser så bra heller... Nåväl, jag sanerade och lämnade sedan resten till Visa medan jag drog på köksfläkten och gick upp på övervåningen en stund. Nu börjas det... En av de stora skillnaderna på fläckisvalparna och labbarna var att de förra var i princip luktfria. I och för sig luktade de inte den där goda valplukten heller (hmmm, börjar just fundera över vad den består av egentligen..?) men just dagens luktupplevelse hade jag kunnat vara utan. Nåväl, bara att vänja sig. Det luktar inte hallon när man har valpar hemma, den saken är klar!
Kommentarer
Trackback
