Fem veckor idag!
Idag fyller småttingarna fem veckor. Det har de firat med att vara ute på köksgolvet och röja i flera omgångar. Plötsligt är de rent otroligt livade och jag tror att min fina valphage var ett rätt onödigt köp. Men den håller dem i alla fall på plats om natten och de sover verkligen tyst och fint hela natten till klockan sju när jag kliver upp - helt otroligt! Så länge det nu varar...
Ätandet går så där. Idag köpte jag Royal Canins valpmousse som Lillemor tipsat mig om och den slank ner, till och med lilla Majken åt från tallriken istället för att lite förstrött slicka på mina fingrar. Nästa steg blir då att pröva att blanda ner det i valpmaten för att öka smakligheten på den också. Dagens absoluta bottennapp var mitt försök att ge dem "vanlig" mat, något labbevalparna brukar älska. Jag gjorde äggröra, Morris smaskade glatt men Majken tittade på mig med en undrande blick: "varför ska jag äta det här?" Och tja, det kan man ju undra egentligen, jag gillar inte heller äggröra. Men som sagt, små labbevalpar brukar verkligen älska det.
Dagens stora framsteg sett ur deras hosisont är att de nu kommer upp i storhundarnas biabädd. Det sitter verkligen en cavaliermagnet i den och de ser omåttligt malliga ut när de har kravlat sig över kanten. Morris, som är lite större, tar sig upp hyfsat galant medan Majken envetet kravlar och liksom blir hängande på mitten ett tag. Ett tag trodde vi att hon skulle pröva att häva sig upp genom att bita tag i brorsans svans och dra men hon backade från den idén. Förmodligen lika så bra.
Något som också fascinerar mig oerhört är Visas engagemang i dessa små. Ingen av mina tidigare labbetikar har varit särdeles förtjust i någon annans valpar, snarare tvärtom. Men Visa älskar dem och barnvaktar gärna när Maya inte är med. Hon slickar små rumpor, hon låter dem bita henne i ben och svans och hon försöker få till lite lek. Just det senare går dock inte så bra, Visas idé om lek är att man tar en leksak och bjuder upp till dragkamp. Problemet är att för småttingarna försvinner leksaken när den hamnar så högt så de förstår inte hur rolig hon är. Men det är väldigt kul att bita i hennes viftande svans.
Maya däremot leker ganska hårdhänt med sina små och verkar verkligen tycka att det är hur kul som helst att leka med dem. För henne börjar nog det verkligt roliga livet som mamma nu. Hon verkar däremot allt mindre road av diandet, idag visade hon tydligt att hon hellre följde med Stina ut i skogen en sväng så då fick det bli så. Det börjar nog bli dags att lägga ner tutteriet och gå över till mer fast föda. Frågan är väl vad lilla Majken tycker om det, jag är tämligen säker på att hon har en åsikt i den frågan...
Ätandet går så där. Idag köpte jag Royal Canins valpmousse som Lillemor tipsat mig om och den slank ner, till och med lilla Majken åt från tallriken istället för att lite förstrött slicka på mina fingrar. Nästa steg blir då att pröva att blanda ner det i valpmaten för att öka smakligheten på den också. Dagens absoluta bottennapp var mitt försök att ge dem "vanlig" mat, något labbevalparna brukar älska. Jag gjorde äggröra, Morris smaskade glatt men Majken tittade på mig med en undrande blick: "varför ska jag äta det här?" Och tja, det kan man ju undra egentligen, jag gillar inte heller äggröra. Men som sagt, små labbevalpar brukar verkligen älska det.
Dagens stora framsteg sett ur deras hosisont är att de nu kommer upp i storhundarnas biabädd. Det sitter verkligen en cavaliermagnet i den och de ser omåttligt malliga ut när de har kravlat sig över kanten. Morris, som är lite större, tar sig upp hyfsat galant medan Majken envetet kravlar och liksom blir hängande på mitten ett tag. Ett tag trodde vi att hon skulle pröva att häva sig upp genom att bita tag i brorsans svans och dra men hon backade från den idén. Förmodligen lika så bra.
Något som också fascinerar mig oerhört är Visas engagemang i dessa små. Ingen av mina tidigare labbetikar har varit särdeles förtjust i någon annans valpar, snarare tvärtom. Men Visa älskar dem och barnvaktar gärna när Maya inte är med. Hon slickar små rumpor, hon låter dem bita henne i ben och svans och hon försöker få till lite lek. Just det senare går dock inte så bra, Visas idé om lek är att man tar en leksak och bjuder upp till dragkamp. Problemet är att för småttingarna försvinner leksaken när den hamnar så högt så de förstår inte hur rolig hon är. Men det är väldigt kul att bita i hennes viftande svans.
Maya däremot leker ganska hårdhänt med sina små och verkar verkligen tycka att det är hur kul som helst att leka med dem. För henne börjar nog det verkligt roliga livet som mamma nu. Hon verkar däremot allt mindre road av diandet, idag visade hon tydligt att hon hellre följde med Stina ut i skogen en sväng så då fick det bli så. Det börjar nog bli dags att lägga ner tutteriet och gå över till mer fast föda. Frågan är väl vad lilla Majken tycker om det, jag är tämligen säker på att hon har en åsikt i den frågan...
Kommentarer
Trackback
