Ettårsdag för bokstavsbarnen
Igår fyllde de små bokstavsbarnen ett år. Otroligt vad fort tiden går! Chili, Jota, Ny, Raya och Tassa har vuxit upp till små labbedamer med krut i, riktigt roliga hundar har de blivit. Nu drar det ihop sig mot röntgen, det ska verkligen bli spännande att se vad den visar. Jag ska ärligt säga att jag inte är så nervös över det ändå, dels har jag en stark tiklinje vad gäller lederna och dels är de så fantastiskt smidiga i sina rörelser så några större fel tror jag inte att det kan vara där.
Ännu mer spännande blir det att följa deras framfart under året. Flera av ägarna smider redan tävlingsplaner så jag anar att ni kommer att få se dem i olika sammanhang under året. Vi som hade hund från Vi-kullen sporrade och peppade varandra så att många blev meriterade, men efter det har det varit lite si och så med tävlandet om man ser till kullarna som helhet. Enstaka individer, ja, men inte så stor andel av en hel kull. Jag tror att det kan bli ändring på det nu. :)
Idefix har haft dambesök men det vill sig inte, hon låter sig inte luras av hans krumbuktande och öronpussande. Vi försöker idag igen men sedan ger vi nog upp. Det är bara att konstatera att det här med hundavel inte alltid är så enkelt som man kan tro alla gånger. Kanske är han helt enkelt inte hennes typ...
Dottern skulle vara på konfirmationsläger hela helgen men fick hämtas hem igår när hälsan sviktade. Det känns så otroligt tråkigt och det gör ont i mammahjärtat att se henne ha det så här. De enda som var glada över hennes hemkomst var nog småhundarna som fick tillbaka sin matte. Natten då hon var borta sov de med mig. Maya sov som vanligt på rygg, högljutt snarkande. För henne är det inte så noga vilken säng hon ligger i, bara den är varm och mjuk. Men den lille killen studsade upp och ner hela natten för att se om matte kanske var hemma i alla fall. Var gång han kom tillbaka så landade han på mig, lade sig först vid min kudde och sedan vid fotändan. Nattvandrare är bara förnamnet! Inte konstigt att jag somnade i TV-soffan före kl 22 igår...
Ännu mer spännande blir det att följa deras framfart under året. Flera av ägarna smider redan tävlingsplaner så jag anar att ni kommer att få se dem i olika sammanhang under året. Vi som hade hund från Vi-kullen sporrade och peppade varandra så att många blev meriterade, men efter det har det varit lite si och så med tävlandet om man ser till kullarna som helhet. Enstaka individer, ja, men inte så stor andel av en hel kull. Jag tror att det kan bli ändring på det nu. :)
Idefix har haft dambesök men det vill sig inte, hon låter sig inte luras av hans krumbuktande och öronpussande. Vi försöker idag igen men sedan ger vi nog upp. Det är bara att konstatera att det här med hundavel inte alltid är så enkelt som man kan tro alla gånger. Kanske är han helt enkelt inte hennes typ...
Dottern skulle vara på konfirmationsläger hela helgen men fick hämtas hem igår när hälsan sviktade. Det känns så otroligt tråkigt och det gör ont i mammahjärtat att se henne ha det så här. De enda som var glada över hennes hemkomst var nog småhundarna som fick tillbaka sin matte. Natten då hon var borta sov de med mig. Maya sov som vanligt på rygg, högljutt snarkande. För henne är det inte så noga vilken säng hon ligger i, bara den är varm och mjuk. Men den lille killen studsade upp och ner hela natten för att se om matte kanske var hemma i alla fall. Var gång han kom tillbaka så landade han på mig, lade sig först vid min kudde och sedan vid fotändan. Nattvandrare är bara förnamnet! Inte konstigt att jag somnade i TV-soffan före kl 22 igår...
Kommentarer
Trackback
