Påsken är över

Så var en intensiv påskhelg över. Vi har hunnit med en hel del - umgås med goda vänner, räfsa på tomten, mysa med familjen, träna lite hund och så firande av husets nyblivne tioåring under gårdagen. Det sista var kanske det allra viktigaste, han fyllde ju "jämnt". :) Igår kom också Katarina och Danne förbi och fikade på sin färd tillbaka mot Sundsvall. Jättekul att få se racerråttan Jota och snygge storebror Yabba och att få surra lite hund med matte och husse. Nu har jag fått nya idéer i min spårträning med Melvin och ska försöka hinna ut och testa av dem idag. Svårare spår är det som gäller!

Islandstuppen har flyttat och fått en hel bunt med nya damer. Hans nya tillhåll är Norrfjärden, där verkar han trivas som fisken i vattnet. Här hemma blev det tyst och stilla och mer harmoniskt i hönsgården eftersom det inte längre är någon konkurrens om damernas gunst. De två småtupparna är ännu för unga för att förstå sig på sådant. En av dem måste också flytta på sikt men än är det ingen panik.

Visa lullar på, trind om magen. Är det inte valpar i magen denna gång, då kommer jag att få ett rent h-vete att få bort den där magen. För bara en vecka sedan så kunde hon glatt hänga med på promenad i flera timmar men nu blir det fort flåsigt så vi har kortat rundorna för hennes del. Melvin är lite frustrerad, han har ingen att busa med. Hans konditionsträning blir lite lidande så här års, men nu börjar det tina upp i skogen så att man kan ta sig ut där igen. Att bara hålla till på vägarna är ingen höjdare i längden.

Bekymrar mig lite över lilla Tutan igen. Hon har fått problem att uträtta tvåan, eller vi har snarare problem när hon ska göra det. Det verkar som om hon har svårt att kontrollera ringmuskeln, det liksom pluppar ur henne ibland när hon går och hon måste sätta sig flera gånger på samma runda. Så länge hon verkar pigg i övrigt och inga olyckor händer härinne så får hon tuffa på, men jag börjar ana att det sitter något i tarmen som ställer till det. Hon har ju tumörer på lite andra ställen sedan tidigare så jag vet ju åt vilket håll det går men det är inte roligt för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0