Termiterna har flyttat!
Så har tre av de fyra små termiterna flugit ur boet. Det blir som alltid fasligt tomt och tyst när de far, samtidigt som jag glädjer mig åt rapporterna som visar att de faktiskt var flygfärdiga, de verkar klara sig riktigt bra där ute i den stora världen. Kvar i Norrbotten blev brorsan Izor, som numera heter Ior och bor utanför Kalix. Till Söderhamn flyttade minstingen Ivra som gör vad hon kan för att hålla sina båda storasystrar igång. Och ända ner till Tollarp flyttade lilla Iq, numera Iqa. Så spännande det ska bli att få följa dem på deras fortsatta väg! Och så spännande det är att ha en labbevalp i huset igen, det är åtta år sedan jag sist sparade en valp. Ni tänker kanske att Bus ju blev kvar från förra kullen och det är sant men hon är ju Stinas. Jag har inte sparat en labrador sedan Melvin och det är både spännande och lite kittlande. Så här långt känns det bra, riktigt bra. Lilla Ila är en lyhörd och uppmärksam liten fröken som fort verkar snappa vad det är matte vill. Möjligen skulle man kunna anmärka lite på just termitanlagen...
Bilden visar Ila med mormor Visa, näpet sovande i kökshörnan. Bilden visar också en biabädd (tack och lov en billig kopia från Biltema!) som var ny i lördags. Fotot togs på måndagen... Hon kan, den lilla! Husse pratar något om att vi borde köpa på oss lite kökslister också nästa gång vi är på Ikea. Jag förstår inte riktigt vad han menar...
Stinas hundar är med Stina i lägenheten mestadels nu, undantaget Maya som löper och får stanna här. I gengäld får Morris vara i sta'n, nyttigt för gossen men lite jobbigt för mig som är barnsligt förtjust i den där lille gossen. Han är nog glad att slippa det lilla monstret. Just innan jag tog fotot nedan fanns där också två trefärgade små brudar. De dröp av när den lilla svarta klämde sig ner...
Vågorna fortsätter att svalla vad gäller skrivelsen om hälsoprogram i min andra ras. Jag har svårt att förstå att man kan bli så upprörd, alla torde ha rätt att göra sin stämma hörd i en demokrati, det ligger i själva ordets innebörd. Däremot har man ingen som helst rätt att kalla varandra för okvädesord eller komma med fula påhopp utan grund, något som tyvärr händer. Ordet lekmän har använts och tydligen upprört många. Att vara lekman är på intet sätt nedvärderande, det handlar om att sakna utbildning i ämnet och det innefattar i det här fallet oss alla förutom veterinärkåren. Att däremot bli jämställd med en man från Tyskland i historisk tid, det är farligt nära ett påhopp som skulle kunna vara anmälningsbart...
På jaktprov tittar man bland annat på hundarnas hundtolerans, hunden ska kunna fungera i arbete även med en okänd hund närvarande. Kanske vi själva skulle fundera lite över vår människotolerans? Hur vore samhället om vi alla tyckte lika? Ger oliktänkande mig rätt att kalla personer vid fula ord och dra liknelser med nazi-Tyskland? Debattklimatet skrämmer mig, det är i sanning ett hårt samhälle vi lever i, hårt och egoistiskt. Kanske borde vi studera våra hundar lite närmare och försöka vara mer som de - vänliga, glada och förlåtande.
Rallylydnad och valpar
I helgen har jag tävlat. Räknade ut att det är över fyra år sedan sist, då tävlade jag lydnad med Melvin. Nu var det rallylydnad med Morris, något helt nytt både vad gäller hundsport och hundmodell. Cavalierpremiär för min del. Lille prinsen skötte sig lysande, matten var kanske inte lika lysande (alla dessa skyltar...) men vi skrapade ihop godkänt antal poäng i alla tre starterna och gossen kan numera titulera sig RLDN Huset Elliots Mini-Me- Jag anmälde till tre starter just med tanke på att fixa en titel och det funkade. Det var precis som jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och nej, rallylydnad är verkligen inte särskilt svårt alls. Jag är inte helt biten men måste ändå medge att det är en bra tävlingsform för den som är ovan vid tävlingssammanhang. Det är rimligt att klara av utan att kräva massvis med träning och det är en vänlig och inbjudande miljö. Så ni som är lite sugna på att göra något med hunden, testa!
RLDN Huset Elliots Mini-Me, alias Morris. Min lille prins!
Roligare än att Morris grejade det var att Marie och Zäta tävlade på lärdagen och fixade ett godkänt resultat, dessutom med 5 poängs bättre resultat än oss. De är på g igen, så kul! Grattis Marie till bedriften! Och idag startade Stina med gammelgossen Idefix som roddade ihop hela 84 poäng. Det var otroligt rart att se dem in action igen. Den snart elvaårige killen var kanske inte dagens snabbaste hund men garanterat en av de lyckligare.
Roligt är också att lilla Ahimsa (Huset Elliots Filiokus) har startat anlagsklass viltspår och blivit godkänd med finfint omdöme. Stort grattis Lina och Ahimsa!
Han är ju ett litet mirakel, denna hund. Nu börjar vi kanske tro att det också är valpar på g efter honom och Doris. Det i sig är i så fall också ett mindre mirakel eftersom vi lyckades få till ett enda parningsförsök, det var troligtvis i elfte timmen och var nog den sämsta parning jag har upplevt. Med tanke på att han snart är 11 år gammal så kändes det inte så troligt att det skulle bli något men nu tycker vi alla att Doris börjar vara lite välan rund och tung i kroppen. Om två veckor tänkte jag röntga lilla fröken och se. Men kanske har vi cavaliervalpar för leverans runt Lucia. Det lär i så fall bli valpar med fart och fläkt för den som vill ha en cavalier att leva ett aktivt liv med. Doris pappa liksom Idefix har hjärta ua efter fyllda sju år. Doris pappa, morfar samt även Idefix är även skannade A. Såväl Doris som Idefix är också gentestade och fria från anlag för EF, curly coat och dry eye så valparna blir detsamma och kan aldrig utveckla sjukdomarna.
I torsdags efter jobbet kastade jag mig i bilen och körde till Härnösand. Upp i ottan på fredagsmorgonen för att åka vidare mot Sundsvall och hämta Jota och så tillbaka hem igen. Nu är hon här och verkar ha funnit sig till rätta. Vi tog ett progesteronprov på vägen upp för säkerhets skull men det visade ingenting så vi ska ta ett nytt på tisdag. Jag räknar med parning i slutet av veckan, håll tummarna för oss då!
Cavaliervalpar!
Så har Idefix blivit pappa igen! Nytt rekord i antal blev det också, hela åtta stycken! Jämlikt är det också, fyra tikar och fyra hanar och lika många blenheim som tricolor. Mamma till valparna heter Vivistugans Märta My och har hjärta ua vid senaste kontrollen, sex år och sju månader gammal. Hennes pappa hade i sin tur hjärta ua vid fyllda tolv år! Så letar du cavaliervalp efter friska och långlivade linjer kan du sluta leta nu och kontakta Marianne på kennel Vivistugan. Idefix behöver kanske ingen ytterligare presentation här, men jag kan berätta att han hade hjärta ua till åtta och ett halvt, har ett pyttelitet blåsljud nu (men lätt går en mils promenad eller springer några km bredvid cykeln), har hörsel och så gott som alla tänder i behåll samt är MR-skannad med resultatet 1a samt gentestad fri från EF, curly coat och dry eye. Han är dessutom fortfarande fertil vid tio och ett halvt års ålder!
Apropå cavalier så kan jag också berätta att Doris bror Hobbe (H. E Dynamit-Dalton) har varit och kollat hjärta, knän och ögon och allt var ua. Jag hade väl inte väntat mig något annat heller men det känns ändå bra att veta. Tack Kalle och Elin!
På labbefronten händer det också grejer. Susa och Ahimsa från senaste kullen har gjort BPH med godkänt skott, båda två. Härliga tjejer med energi och fart! Och i veckan ska två systrar röntgas så då får jag vara nervös igen. Med dem är halva kullen röntgad, nu hoppas jag att ni andra snart bokar tid också och får det gjort för nu har de åldern inne.
Ragnhild och Tassa har varit i farten på tävlingsplanen. Det resulterade i ett godkänt resultat i appellklass spår samt ett första pris i lydnadsklass I. Ett till så kan Tassa lägga till LPI till sitt viltspårchampionat. Duktiga tjejer!
Och ja, hemsidan ska uppdateras. Nu har jag ju sommarlov så då borde det finnas tid. Jag ska bara leta reda på koden... ;)
Vidare hälsofunderingar
Vi fortsätter att vara sjuka. Igår trillade Stina också dit och Pigge känner sig inte heller helt hundra. Den där golvslipen som vi har hyrt och hade stora planer för får inte jobba riktigt så mycket som det var tänkt... Är det inte typiskt? Hundarna tycker att livet är trist, ändå tycker jag att de ska vara tacksamma över att de har en lillhusse som står på benen och tar ut dem på kortare rundor i alla fall. Men den här bilden på Doris visar nog ungefär vad hon tycker om livet just nu...
Jag har precis fått glada nyheter. Idefix kull på kennel Milljas har nyss blivit ett år fyllda. Två av dem har nu kollat ögon och knän, båda är ua. Det slår mig då att hans statistik faktiskt ser riktigt fin ut. Några avkommor är bosatta i grannländerna (Finland respektive Norge) så dem har jag ingen koll på och alla knäintyg har inte rapporterats till mig. Men av dem som finns i Sverige har jag hört av nio stycken som kollat patella och alla är ua. Jag vet att åtta stycken är ögonlysta, alla ua, och sju stycken har kollat hjärtat, alla ua. Av dessa sju är det två som har tagit fyraårsintyg. Så det ser bra ut så här långt, ännu ett skäl till varför det är bättre att använda en frisk, ädlre hane i avel än en ung hane som ännu inte hunnit bevisa sina kvalitéer.
Egentligen gäller ju detsamma tikar och jag tycker även här att man inte ska ha för bråttom. Nu kommer jag själv att gå ifrån mina principer och para Doris så fort det är möjligt, förutsatt att hon får sitt hjärtintyg vid fyllda två, förstås. Förklaringen är enkel, jag vill kunna använda Idefix på henne och eftersom han är tio och ett halvt så vågar jag inte vänta. Å andra sidan är Doris pappa hjärtfrisk efter sju, Doris mamma fick sitt lilla blåsljud just före sju men morfar var utan blåsljud till tio års ålder. Doris morfar och pappa är också skannade fria (pappa A enligt det gamla systemet, morfar 1A precis som Idefix, dvs även de A enligt det tidigare systemet och det vid en högre ålder). Doris själv har en väldigt bra skallform med en lång skalle och en låg panna. Jag tänker mig att detta blir mitt hälsobidrag till rasen. Förhoppningsvis.
Ännu en bild på mina små fläckiga, bara för att ni verkligen ska förstå hur synd det är om dem just nu. Ovanpå allt sjukelände så är hela huset upp och ner, vardagsrummet tömt på möbler och hundarna hänvisade till enbart köket. Förstår ni då hur trist livet faktiskt är!? ;o)
Mycket på g!
Jag skäms. Jag har inte bloggat på en mindre evighet och jag förstår om ingen läser detta längre. Inte hjälper det att jag lovar bot och bättring heller, jag vet inte om jag kan hålla det. Det blir väldigt lite tid för datorn numera, jag använder mobilen till det mest akuta men sitter sällan här. Att blogga via mobilen är hopplöst, det blir inte bra. Men jag ska försöka blogga oftare. Tror jag...
Att bloggen står stilla betyder inte att livet står stilla. Tvärtom så rullar det på i 190 knyck just nu. Jag jobbar en hel del, anpassar mina tider efter övriga familjens och hittills har det fungerat bra, hundarna har inte haft mycket ensamtid. Morris och jag har börjat en kurs i rallylydnad, det tycker han förstås är jättekul. Ensamtid med matte som dessutom har fyllt fickan med frolic, kan det bli mycket bättre? Skulle vara då att det fanns en till alldeles väldigt snygg hund i träningshallen (Morris blev så glad över sin egen spegelbild och hade svårt att slita sig). Lille knäppgöken! Men så kul han är att träna med, han är outtröttlig och vill bara ha mer, mer, MER!
Nyss hemkomna från det första kurstillfället.
Det känns som om vi ligger hyfsat bra till om bara matten kan hålla koll på fötter och dessa förb... skyltar. Det vi behöver träna är bakdelskontroll, vissa svängar kunde absolut göras snyggare. Så det ska vi jobba lite på framöver tänkte matten. På sistone har vi tränat stå och det märks, det var ingen match att kommendera stå för fotot ovan. Killen är klart förhoppningsfull och samarbetsvillig när det kan vankas gotta.
Idefix sjulingar har alla hittat nya hem. Några har hamnat i min närhet på ett eller annat sätt och det glädjer mig oerhört. Jag önskar alla nyblivna valpägare lycka till och hoppas att de små krabaterna ska bli lika friska som sin pappa.
Nere i Dalarna har hans två valpar hos kennel Dreamcreaters hunnit med att bli fyra veckor. En tik och en hane, runda och välmående och jätte, jättefina. De kan eventuellt tingas till rätt köpare, tiken dock på halvfoder. Kontakta Susanne på kennel Dreamcreaters om du vill veta mer.
Bilden lånad från Susanne, kennel Dreamcreaters.
Här uppe i norr har vi idag haft ett lyckat dambesök och ännu en brutta väntas nästa vecka, så nu hoppas vi att det ska bli några Idefix-barn till häruppe. Sedan har vi inga mer flickor på kö utöver vår egen Doris men det blir inte aktuellt förrän till sommaren. Jag är så otroligt glad över att gossen har hållit sig frisk och fertil så här länge. Fast idag möttes jag av åsynen av ett brunvitt huvud genom fönstret när jag kom från jobbet och förstod raskt att framtassarna var på köksbordet. Tack och lov var brödfatet undanplockat. Han har sina stunder, den där gossen.
Min senaste labbekull har hunnit bli ett år gamla. Den första är nu röntgad, Susa (H. E Sus) har HD grad A och ED 0. Bättre kan det knappast bli! Grattis Marie och Susa och tack för att ni röntgat! Vår egen Bus röntgades i förrgår och vi väntar spänt på resultatet. En smula förvånade blev både dottern och veterinären när plåtarna visade att Bus hade en liten spricka i bäckenet. Inte ett pip eller halt steg har hon visat! Ibland önskar jag att mina två raser inte var sådana ytterligheter, cavaliererna piper ibland för ofta och de svarta kunde gärna pipa lite mer. Vi ska ta nya plåtar om en dryg månad och hoppas att det hela ska läka ihop utan mankemang.
Hela gänget samlat på bilden utom då nämnda Bus. Hade hon inte varit så flitig med att ta bort hörnen på hundsängen så hade hon också rymts...
Visa lullar på, ganska nöjd med sig själv. Matten är tämligen säker på att labbetanten lider av demens, de flesta dagar är bra men så kommer det en dag när det blir förvirrat. Ibland får jag inte se när hon bajsar, en annan gång kan hon inte bajsa förrän jag har sagt att hon får gå iväg och göra det och en tredje kan jag absolut inte säga till henne. Jaja, vi tar det med ro. Idag har hon i alla fall haft en väldigt bra dag och till och med varit lite busig:
Sjulingarna
Det blir ett inlägg till idag. Jag fick just en bild på Idefix sjulingar i Skellefteå som jag bara måste dela. Så otroligt jämna och fina! Mycket bra hälsobakgrund är det också bakom både mamma och pappa. Idefix är nu fyllda tio år, fortfarande pigg som en mört, fertil, bra tandstatus och väl fungerande hörsel samt med en mycket bra hjärtstatus. Han är MR-skannad med bra resultat och gentestad fri från anlag för EF, curly coat och dry eye, vilket betyder att valparna inte kan få dessa sjukdomar. Tiken har också hon en mycket bra hjärtstatus och var fantastiskt trevlig mentalt. En trefärgad hanvalp finns eventuellt kvar att tinga.
Inomhusträning
På lördag är det inomhusträning för alla Huset Elliotar som är intresserade! Jag har bokat Hundhuset på Bergnäset kl. 11-13, ta med hunden, vattenskål, belöning samt eget fika. Hör också av dig till mig om du vill vara med så att jag vet hur många vi blir. Det kostar inget utan jag står för kostnaden den här gången. Lokalen är ganska liten så vi får kanske träna i omgångar men då kan vi å andra sidan titta på varandra också och komma med tips och råd.
Fler aktiviteter planeras framöver, vill du hålla dig informerad så gå med i min Facebook-grupp för uppfödningen. Där hittar du senaste nytt först.
Min uppsats är nu klar, imorgon ska jag gå förbi handledaren för att få en signatur på den och därefter ska jag lämna in det till examinator för godkännande. Jag räknar helt krasst med att den blir godkänd. Plötsligt är målet nära, vilken märklig känsla! Men jag har en matteuppgift kvar att fixa till också, ska ta tag i den under veckan.
Förra veckan hade Idefix dambesök här. En riktig maratonhängning fick vi till, de satt ihop i någonstans mellan 45 minuter och en timme. Jag tappade känseln i fötterna och trodde att jag aldrig skulle ta mig upp från golvet igen. Arbetsställningen blir liksom inte den mest ergonomiska. Idefix tycker sin vana trogen att det är trist efter tio minuter och måste börja pipa. Man kan tycka att han borde ha lärt sig men icke. Tio minuter, sedan räcker det, tycker han. Som en liten klocka är han, den gossen. Han va rlite småjobbig (OK, pissjobbig) de dagar bruden var här, han blir alltid det när de bor här. Kommer de bara hit för att para och sedan åker så är han däremot väldigt cool. Nåväl, nu håller vi tummarna hårt, hårt för att det ska bli Idefixbebisar igen om ungefär två månader.
Rapporter från trevliga Alice i Skellefteå säger att det verkar vara valpar i magen, det glädjer vi oss åt. Och på söndag ska vi åka till Lövånger för att titta på pralinerna hos kennel Paratime's. De är så fina så det är inte klokt! Jag tror att en hanvalp eventuellt kan tingas så om du läser detta och är sugen på cavalier eller vet någon som är, tveka inte! De är fantastiskt vältecknade och har friska och sunda föräldrar. Söta som socker är de också, kolla bara på bilden nedan!
Valpar!
Det är glest mellan uppdateringarna här nu. Det beror inte på bristande intresse utan gigantisk tidsbrist. I november jobbade jag 50 % som lärarvikarie, 25 % som översättare, samtidigt som jag skriver uppsats på 50 % och läser en matematikkurs på 25 %. Det blir en väldig massa procent... Hunderiet kommer emellan och hemsidan finns det inte tid för. Men nu vädrar jag morgonluft, uppsatsen är snart i hamn och sedan ska jag leva lite mer igen.
Den gladaste nyheten på länge är att Idefix har blivit pappa igen! Tre superfina valpar föddes hos kennel Paratime's på lucianatten, två hanar och en tik, alla jättefint tecknade. Skulle så önska att gossarna kom till hem med intresse för att meritera dem, det kan vara något för min Doris i framtiden. Uppfödare Mari är dessutom supertrevlig så om någon letar valp efter sunda, friska föräldrar så är detta ett hett tips. Pappa Idefix är fortfarande fertil, snart tio år gammal, och har ännu hörseln i behåll. Han är ur en kull på fyra där alla hade hjärta ua efter sju års ålder. Han är också fritestad från EF samt curly coated/dry eye så valparna kan aldrig få dessa sjukdomar. Både mamma och pappa är också av en väldigt sund typ med trevlig mentalitet. Och att valparna är vältecknade ser ni ju.
Pappa Idefix tyckte nog inte att vi firade barnafödseln tillräckligt på lördagen så han tog saken i egna händer. Skuttade elegant upp på kökssoffan (trots att vi har den ganska nära köksbordet för att de INTE ska kunna ta sig upp så grejar han det) och därifrån vidare upp på köksbordet där han glatt stal hårdbröd från brödfatet. Han är en friskus och visserligen lydnadsmeriterad men vardagslydnaden är lite sisådär. Tur att han är söt!
Stina och Maya debuterade i lydnadstvåan i fredags. Den tävlingen försöker vi dock att glämma lika fort... De hade otur och fick göra platsliggningen på ett hörn, kanske en meter från lokalens kafédel där publiken satt. En hormonell Maya (3 veckor efter avslutat löp) tyckte att det var mer intressant att tigga fika av publiken än att ligga kvar på platsliggningen, så när det var cirka 30 sekunder kvar gav hon sig helt sonika ut bland publiken. Fortsättningen följde ungefär i samma förvirrade mönster, med lägganden under det fria följet och andra knepigheter. Frustrerande när man vet hur bra hon kan gå men de är djur, inga maskiner och tikar är tikar.
En annan hund som driver mig till vansinne här ibland är Visa. Nu är hon inne i sin årliga "kan inte bajsa när någon ser mig"-period. Det innebär att vi går långa promenader utan att hon kan bajsa. Ibland far hon ut i skogen men om jag råkar kommentera eller kasta ett öga åt hennes håll så kommer hon farandes igen utan att ha uträttat det hon skulle. Det kan gå dagar utan att hon bajsar men till sist går det ju inte längre utan det liksom ramlar ut, oftast då mitt på stigen där vi går och så får matte ta fram påsarna. Så irriterande! Och jag begriper inte varför vi ska ha detta vareviga år. Det är detta jag ogillar med tikar, hormonsvängningarna och alla idéer. Hanar är så mycket enklare, de bara är.
Vintern häruppe är ett skämt så här långt. Töväder, regn och så plötsligt fryser det till och blir ishalka. Jag går i IceBugs för jämnan men oroar mig över hundarna, i synnerhet då de lite äldre. Så i förra veckan fick jag nog och inhandlade ett löpband för att kunna träna hundarna på det när det är halkigt. Jag är så rädd att de ska göra illa sig om de går omkull eller slinter till, jag ser ju att de går och spänner sig och det är inte bra. Idefix är ju van att gå på band så han knallade på, lite välan bråttom kanske. Morris fattade raskt galoppen, han gör vad som helst för en frolic och hade gärna fortsatt längre än de fem minuter vi provade. Han visade mig flera gånger att han ville köra mer, sprang först till mig och sedan och satte sig på bandet med en uppfordrande blick. Hallå matte!? Doris fladdrade med alla tassarna så att jag var rädd att hon skulle fastna, där måste vi träna mer och nog vara två. Visa var så klart lite skeptisk, knallade på en stund men tyckte nog inte att det var någon av mattes bättre idéer. Lilla skata!
I månadsskiftet november-december hade vi några dagar då vi kunde gå ut på isen. Ljuvligt, tyckte både jag och hundarna. Jag lyckades fånga alla mina och Idefix på en bild när vi var ute.
En annan runda tog jag med alla sex. Idefix och Bus hade konstant dragkamp eller jagis om en pinne. Vi har ännu inte lyckats avgöra vem som vinner titeln Husets barnsligaste hund, Idefix snart tio år eller Bus snart nio månader..?
Ny champion!
Igår fick vi en ny champion i uppfödningen. Det är duktiga Ebba med lika duktiga LPI LPII Huset Elliots Pi (Raya) som nu också blivit SEVCh, alltså svensk viltspårchampion! Den tredje av fem i kullen som får den titeln. Jättebra jobbat, Ebba och Raya, i synnerhet som Raya varit barnledig hos mig fram till i mitten av maj. Och det innebär också att alla ägare till Rayabarn nu får skriva in SEVCh framför mammas namn.
På bilden ovan har de just tagit anlagsklassen år 2012.
I söndags hade vi en liten valpträff med Rayas valpar. Upplägget var att vi skulle gå igenom hur man kan träna in det fria söket och att alla skulle få prova det, vi skulle prova att apportera vilt och vi skulle fika ute. Naturligtvis skulle det vara lika fint väder som det var på lördagen så vi skulle också träna på att ställa upp hundarna och så skulle jag ta snygga bilder på var och en, samt självklart en gruppbild. Dess värre var inte vädret riktigt med oss, det snöade lappvantar precis hela dagen. Alla planer på fotografering gick om intet, däremot provade vi att köra sök och vi testade vilt. Fem stycken kom, stort TACK till er entusiastiska valpköpare som stod ut i kylan och blötan i flera timmar. Hundarna var härliga, mycket energi och fart i de små labbekropparna. De ser otroligt trevliga ut och har en väldigt trevlig mentalitet, det ska bli spännande att se dem framöver.
I Piteå är en liten cavalierhane på rymmen sedan i lördags. Jag får ont i magen när jag läser sådant, alla minnen av när Idefix var på rymmen väcks till liv igen. Jag följer eftersökningarna via Facebook där en grupp har bildats, som märkligt nog leds av någon i andra ändan av landet. Inte en människa har sett den lille hunden sedan han försvann och man verkar leta där han försvann. Jag minns ju hur långt en liten hund hann springa på ett och ett halvt dygn och hur absolut ingen ringde trots våra lappar. I min värld är det enklast att uppmana folk att ringa polisen istället för ett mobilnummer som ingen kommer ihåg men så jobbar man tydligen inte enligt den självutnämnda experten. Jag vill i alla fall uppmana alla som eventuellt läser detta att sprida budskapet. En liten rubykille på elva månader springer omkring ute i kylan och vill hem, ring polisen eller ägaren om ni ser honom! Polisen har nr 11414 och de gånger jag har hittat lösspringande hundar häruppe har samarbetet fungerat alldeles förträffligt och de har snabbt kommit tillrätta.
Det som är extra ledsamt med vovven ovan är att han var på prov i familjen i Piteå och bara hade varit där en vecka, så mest troligt känner han ingen av dem som nu letar efter honom särdeles väl. De omständigheterna tycker i alla fall jag är ytterst olyckliga och försvårande i det hela. Uppfödaren bor i Bureå och på den här tiden kan han ju ha hunnit halvvägs dit.
När sådant här händer så kramar jag hundarna hemma lite extra. Inte för att det är så svårt, de trefärgade egna är ju överallt där jag är - hela tiden. Den här veckan har jag mycket jobb så då jobbar vi, jag framför datorn och de med att sova vid mina fötter. Hjärtegrynen...
Naturen är underbart vacker!
Vilken fantastisk morgon vi hade idag! Fyra minusgrader ute, frost på marken och i alla träden - och på all spindelväv! - och ett ljus som var nästan magiskt. Mobilkameran gjorde det hyfsad rättvisa, se och njut!
Den stora rotvältan ser nästan trolsk ut, som en port till underjordiska väsen...
Spindlarnas aktivitet framstår tydligare. Man kan också helt enkelt tänka - finn en labrador i bilden! ;o)
Till sist utsikt mot älven från hörnet av tomten. En blek vintersol tittar in mellan träden, fotbollsplanen ligger ensam och övergiven och får nog vänta till nästa år innan ivriga fötter springer runt med en boll, undantaget möjligen när Ludde och Bus leker lite med någon utsliten fotboll. Visst ÄR det vackert? Då glömmer jag bort att det nalkas en novembermånad med mörker och åter mörker och känner en intensiv längtan efter snö, vinter och långa ispromenader.
Stina har varit hemma från skolan med förkylning så det har fallit på min lott att gå ut med alla hundarna. Igår landade mobilappen RunKeeper på över en mil totalt, det blir lite olika rundor eftersom jag inte grejar att ta alla hundar samtidigt.
Bus ses ständigt med något i munnen - en pinne, någons hand, ett cavalieröra. Jag tror kanske att husets övriga hundar inte riktigt uppskattar henne till fullo just nu, hon har så mycket energi att det fullkomligt sprutar ur öronen och hennes framfart kan närmast beskrivas som burdus.
Under promenaderna med hundar i olika konstellationer har jag i alla fall konstaterat att Idefix, snart tio år gammal, fortfarande hör riktigt bra. Idag inledde vi promenaden med en liten bit hundgodis ur fickan och huj, vad fint han kom på inkallning senare när han fick springa lös! De väljer vad de vill höra, de där silkesöronen.
Idefix har haft en höjdarvecka med dambesök två dagar. Det gick bra, vi fick till fina parningar båda gångerna och hängning i nästan tjugo minuter. Just den delen av det hela tycker han är lite trist, det går bra i kanske tio minuter men sedan får vi lyssna till cavalierens klagan. Varför ska man sitta fast, undrar han? Nåväl, efter dessa små äventyr är han som vanligt väldigt fäst vid mig i några dagar och har tydligt visat att han tycker att vi två ska gå ut och kolla om tjejen kanske finns kvar någonstans. Men nu har lugnet åter lagt sig, han har nog insett att lyckan är över för denna gång. Nu får vi hjälpas åt att hålla tummarna för att det blir något, man vet ju aldrig när gossarna börjar komma upp i åren. Men han är ruskigt pigg för sin ålder, denna knasiga, underbara lilla hund.
Livet med cavalier är ganska mysigt. Vart man än går så har man de små fläckisarna efter sig som en liten svans. Häromkvällen såg vi på fotboll tillsammans. Doris hade samma uppfattning om matchen som matte, ett riktigt sömnpiller...
Morris är min lille prins och är med mig överallt. Det är ungefär samma känsla som när man hade småbarn, inte ens på toan får man vara ifred...
Kom på att jag alldeles har glömt bort att redovisa några fina resultat också! Ebba och Raya har startat på viltspårprov och tagit sin andra etta, en till nu så är championatet i hamn. Och Stina och Maya har tävlat lydnad och fått LPI, nu siktar de vidare mot lydnadstvåan. Lydnadsprovsdiplomet renderade också i att de kunde ansöka om Cavaliersällskapes trippeldiplom som kom häromveckan. Hur många som ingår i denna exklusiva klubb vet vi inte riktigt men jag har skrivit till rasklubben och föreslagit att de redovisar detta lite tydligare på hemsidan och i tidningen. Det kan ju vara kul att veta för oss som faktiskt jobbar med våra hundar. Så här ser i alla fall diplomet ut:
Besvikelse
Sitter framför datorn, hostar och snorar och känner mig allmänt less. Har ju börjat vikariera inom skolan, förra veckan var jag på kommunens mysigaste skola och träffade kommunens finaste skolbarn (mina egna undantagna, så klart, de är ju bäst i världen). Tanken var att jag skulle dit några dagar i nästa vecka också men vad händer? Jo, jag drar på mig en eländesförkylning! Hela fredagseftermiddagen sov jag bort, vaknade och kände mig hyfsad igår så jag tog ut hundar en kort sväng. Tacken för det blev snuva och näsblod. Sov hela eftermiddagen igen men på kvällen började rösten svaja. I natt vaknade jag och upptäckte en blodfläck på täcket så tydligen har jag blött näsblod även i sömnen. Provade att gå en ännu kortare sväng idag men kom hem sjöblöt i svett och naturligtvis med näsblod. Nu har jag sovit bort även denna eftermiddag och inser att det inte blir något jobbat imorgon i alla fall. Otroligt surt.
Morris och jag skulle tävla lydnad nästa helg, var det tänkt. Jag har velat och velat om hur jag ska göra, vi har inte fått till ställandet och jag upplever att han snurrar till det, ibland gör han klockrena ställanden på läggandet och sätter sig när jag kommenderar stå. Det känns som om vi kanske behöver mer tid. Nåväl, nu behöver jag inte fundera mer. Igår lyckades han bli kvar i köket medan jag sov och där har han antingen halkat när han hoppat från kökssoffan eller fått en vild liten labbefröken över sig för han verkar ha lite ont i ryggen. Så nu blir det vila och Metacam i några dagar och ingen tävling.
Störst besvikelse är nog ändå det faktum att den parning jag gått och glatt mig åt hela året fryser inne. Idefix skulle få finfrämmande från England. Det har ju varit några uppfödare som hört av sig och varit intresserade men det har väl känts mer eller mindre seriöst och någon tyckte i princip att jag skulle stå för hela det dyra kalaset för att få äran att ha valpar i England, som sedan skulle öppna dörrar så att jag skulle tälja guld. Jo, tjena! Nå, den här gången kändes det seriöst och jag vill tro att det hade blivit av om inte det förbaskade rederiet hade lagt ner en färjelinje. Med det blev resvägen alltför lång, flyg faller på den orimliga kostnaden för att ta in en hund i England. Jag har också blivit tillfrågan om jag kan tänka mig att leasa ut honom men det faller naturligtvis bort. En kille som levt som ett plåster med sin matte i snart tio år kan man väl inte skicka till främlingar i England?!?
Båda pojkarna efter en cykeltur, innan mattes förkylning brakade loss på allvar.
Idefix hoppas att hans matte snart ska komma hem men hon har varit på Hundungdoms repskapsmöte i Lund hela helgen så han har väntat förgäves. En mer trogen kille får man leta länge efter. Här syns också hans fina skallform. Nu är det också konstaterat av forskare att skallformen har betydelse för sjukdomen SM. En lång och flat skalle ska det vara, inte en hög, kort och kupolformad. Det är ingen slump att Idefix har fått så bra skanningsresultat, synd bara att ytterst få uppfödare lägger någon vikt vid det.
Doris, den lilla skatan, löper. Min förhoppning var att det skulle dröja ytterligare en månad eller två, då skulle det finnas en chans att jag hann para henne med Idefix just som hon blivit två. Nu gissar jag att hon löper i mars nästa gång och då har hon inte hunnit bli två. Och frågan är väl om Idefix fortfarande är fertil vid nästa löp, eller om jag vill ha vintervalpar..?
För några veckor sedan var Stina och jag och hälsade på Idefix-dottern Olga hos Marianne och Pekka på Vivistugans kennel. Vilken liten raket hon är! Hel orädd far hon fram, Visa var med och genast satt det en liten cavalierfröken i svansen och drog. Helt underbar i temperamentet, öppen, fartfylld och orädd. Hela kullen verkar likadan, jag är så omåttligt glad över dem.
Lilla Olga i Stinas famn.
Annars njuter vi av fina höstdagar. Visa är pigg som en mört igen efter att ha varit seg under löpet. Men nu knallar hon före på stigen och det är ibland svårt att hinna med henne. Morris, som jag annars har upplevt som lite hormonell, är helt ointresserad av systers löp trots att hon nu är inne på dag 16-17. Jag hörde Carin Lindhe Forsberg på ett föredrag om fertilitet mm för många år sedan, där hon menade att hundar känner att de är släkt och undviker inavel i det längsta. Det har jag noterat på labbarna men trodde kanske inte att de fläckiga hade samma egenskaper men fel fick jag. Och med det visar de ju också hur otroligt osunt det är med inavel när till och med hundarna själva helst vill undvika det!
Ibland är livet surt
Som för dottern just nu. Hennes lag tog sig till final i tävlingen för unga ekokockar och med det var de bland annat inbjudna till en rolig vecka på Gotland under Almedalsveckan. Vad händer? Jo, hon blir sjuk, får feber och är dyngförkyld och missar detta. Hoppet är då att kurera sig till Vansbrosimningen för tjejer nu på söndag. Men nej, inte heller det går att genomföra och med det ryker hela Tjejklassikern, där Tjejvasan och Tjejvättern redan är avverkade. Behöver jag säga att livet inte är på topp för henne just nu och att det faktiskt gör lite ont i mammahjärtat?
Igår hade vi Doris brorsa Sigge från Gällivare här på besök. Jag har inte sett gossen live sedan han flyttade så det var himla kul att få se honom igen. Och så snygg han hade blivit! Fin storlek också, aningen större än Idefix kanske men klart mindre än Morris. En riktig karamell! Jag är barnsligt glad över Mayas valpar, dels för att de ser trevliga ut men kanske allra mest för att de är verkligt sunda och trevliga (och hittills friska) individer. Nedan några bilder på Sigge.
Ett jättegott huvud och uttryck.
Fin storlek.
Här ser han lite svanhalsad ut men jag tycker att hans fina skallform syns så tydligt här, en lång och flat skalle med tydlig bakkant, precis som jag vill att en hundskalle ska se ut på båda mina raser.
Lilla Doris är framhalt och får just nu tillbringa sin dag i tvättstugan för att inte springa omkring och härja. Hon haltar bara ibland och ömmar inget men nu försöker jag vila henne i några dagar i hopp om att det ska gå till sig. Men inte är det enkelt att hålla henne stilla...
I helgen ska jag jobba som ringsekreterare både lördag och söndag. Imorgon åt dvärghundsklubben här i Luleå, då är det nationell utställning och jag ska skriva för en kroatisk domare. På söndag är det SKK:s utställning i Piteå som gäller, då för domare Joakim Olsson. Dvärghundar även då, det ska bli skönt med raser som inte har några konstigheter för att få cert etc. Det var ett tag sedan jag jobbade på internationell så jag känner mig lite ringrostig. Wish me luck!
Cavalierträff och tematräningar
Idag var det cavalierträff i Luleå. Vi körde picknickdag i Selets bruk och med tanke på de senaste dagarnas regnande måste man säga att vi hade tur med vädret. I två timmar ungefär så fikade vi, pratade och promenerade medan flera av hundarna sprang lösa runt oss och busade. Tyvärr fanns det två tikar med som var nära höglöp så gossen Morris fick vara kopplad den första timmen men Doris var lös och sprang runt. Och som hon sprang! Hon hittade en valp/kompis att leka jagis med, hon hittade en tjej som lekte pinnlek, hon sprang runt, runt för att göra nya bekantskaper mm. Konstant springande i två timmar så tycker man att hon borde vara slut men Doris undrar ständigt om det ska hända något nytt, även om hon faktiskt har sovit hyfsat hårt för att vara hon i eftermiddag. Och jag måste säga att bortsett från en del tjattrande/gapande från hennes sida så har hon skött sig ypperligt och kommit som ett skott var gång matte ropade. Min lilla pingla!
Imorgon är det dags för sommarens första tematräning med valpköpargänget. Klockan 19 imorgon ses vi på ängen bakom vårt hus för att träna inkallningar på olika nivåer. Kom ihåg att ta med godis, leksak, vatten till hunden och så koppel och hund, så klart. Kul att så många vill vara med! =)
Till sist en glad liten nyhet. Hobbe har varit och kollat sina knän i samband med vaccinering och de var ua. Härligt!
Nu är köket invaderat!
Igår eftermiddag var det dags för småtrollen att invadera köksgolvet. Och det gjorde de verkligen! "Äntligen" såg de ut att säga där de for omkring på golvet. Det är sannerligen ett livat litet gäng, det är inte mycket som stoppar dem. De tar för sig av golvet, de bär omkring på leksaker, de smakar på tår och hälsenor och - de läcker som såll! Och tänk, fyra veckor gamla så är de redan på det klara med att de är små apportörer.
Energin tar slut ganska så plötsligt men de håller igång i närmare en timme. LIte länge kan matten tycka men det tycker nog inte de. Trygga som de är så somnar de lite här och var, inte nödvändigtvis i grupp. En och annan har som vanligt lite svårare att komma till ro, det finns någon sådan i varje kull.
Raya börjar vara måttligt road av dem nu och framstår mer som en plikttrogen mamma. Hon blir så lycklig över alla besökare som kommer nu, hon viftar på hela sig och "pratar" högljutt. Finge hon bestämma så skulle de nog bara titta på henne och inte bry sig om de små.
Vi tar nu emot besökare allt vad vi hinner och orkar. Jag vill dock be er att höra av er och avtala en tid innan besöket och att respektera den tiden. Det är mycket nu och jag vill försöka hinna med familjen och lite annat mellan varven. Att sitta och vänta på någon känns som förspilld tid, då hade jag kanske hunnit dra igång en tvättmaskin eller stryka en tröja. Hoppas att ni har förståelse för detta.
Några av småttingarna har fått träffa sina nya familjer under veckan, även om det ännu inte är klart vem som ska till vem. I tisdags var Mats och Katarina här och kikade, gamla valpköpare som kommer tillbaka, något som glädjer mig oerhört. Och på eftermiddagen hade vi besök av William och Nora med föräldrar som ska ha en av de små brudarna. Kul med så intresserade och pålästa besökare! Igår var Frida här och idag väntar vi på Linnea med familj. Det rullar på i ett.
I söndags var Rebecca och Hugo här och tränade inför vårens utställning. Doris behövde också träna, både på att stå och på att gå. Den lilla skatan vill gå passgång och hon gör det snabbt! Men i stående är hon riktigt fin.
Ganska söt att se på är hon också.
Brorsan Hugo håller också på att bli en stilig kille.
Glada nyheter på fläckisfronten är att det nu är klart att det blir valpar efter Idefix hos Marielle på kennel Milljas. Otroligt roligt att Idefix, snart 9 1/2 år gammal, fortfarande är fertil! Om ungefär två veckor vet vi vad som bor i fina Sagas mage. Letar ni en alert och livlig cavalier efter friska, långlivade linjer så kan jag varmt rekommendera den här kullen.
Bloggar inte ihjäl mig
Jag tänker på bloggen nästan dagligdags men det är det här med tiden. Just nu är den en bristvara, ett storjobb har ramlat in samtidigt som jag har lite andra projekt på gång så jag får helt enkelt prioritera. Och då kommer bloggen allt som oftast till korta.
I söndags hade vi cavalierträff igen. Morris fick följa och var väl lite välan mycket i gasen över detta. Vi tränade rallylydnad och först var han väldigt svårstyrd, han ville så mycket att det mesta blev fel. Sneda eller inga sättanden, mycket skuttande mot mina ben för att försöka få godis, utförande av moment som inte skulle göras (läs lägganden i tid och otid) osv. Men efter ett tag blev han ju lite trött och då fungerade allt så mycket bättre. Man ser hundar som liksom dör av och helt tappar fokus på sina ägare när de blir lite trötta. Min gosse kom på en mer lagom nivå och det kändes bra. Bra är också att han aldrig tappar koncepten helt, han drar aldrig i med en massa ljud (som syster kan göra) eller blir ostyrbar. Han vill bara lite för mycket och det kan vi jobba vidare på. Han är en prins, min Morris.
När träffen var över var det dags att skjutsa Stina och Maya till agiltiyträning i kallridhuset på Hertsön. Doris fick följa med och miljöträna. Tänkte mig att hon skulle vara lite låg i ny miljö, med nya dofter och hästar. Och det var hon - i kanske fem minuter. Sedan var det racer-Doris som var där! Högljudda läten kom ur henne där vi promenerade, kollade hästar, hälsade på folk mm. Hon stack fram sin lilla näsa och hälsade på flera shelties i agilitygänget och tittade suget på hundarna som tränade. Jag tror att hon helst av allt hade velat få springa lös därinne, hon också, de missade ju liksom den största stjärnan när inte hon var med. Matte var rätt sliten när vi kom hem, Doris däremot verkar ha en aldrig sinande energi. Full fart framåt är hennes paroll.
Dess värre lyckades Stina smälla i sitt knä i en frusen sandsäck under träningen så just nu hoppar hon på kryckor och vi håller andan här hemma. Tjejvasan närmar sig med stora steg, en knäskada ingick inte i hennes planering. Förhoppningsvis är det bara en liten blödning som går ner med lite vila. Håll tummarna!
Igår hade vi en underbra promenad i solskenet på isen, hundarna och jag. Tyvärr är det dåligt med skoterspår just nu, det var som att gå i ett ridhus med nytt underlag, man sjönk ner och det liksom rör sig. De små fick slita på rätt bra men det bekymrar den inte nämnvärt, i alla fall inte Idefix och Doris. Det är svårt att fatta att Idefix faktiskt har fyllt nio när man ser honom fräsa runt på isen i hasorna på Melvin. Han är sannerligen definitionen på krutgubbe, den gossen! Jag försökte ta några bilder på honom men vi var inte helt överens om nödvändigheten av detta...
Kan du knäppa snart då så att jag får springa? SÅ mycket kvar att upptäcka!
Men snälla människa, ta den där bilden då!
Nu är jag less - VOFF!
Planerar för framtiden
Nu är jag av med piratlappen och ser på två ögon igen, även om jag fortfarande får salva och vila högerögat lite. Men det går stadigt åt rätt håll. Och Doris är fortsatt portad från sängen, till Pysens stora lycka.
Häromdagen stekte jag köttbullar. Så här såg det ut då nedanför fötterna:
Tre förhoppningsfulla som hoppas på fallfrukt... Annars fixar Doris sina egna "köttbullar", idag var hon så vedervärdigt äcklig under morgonpromenaden att jag inte ens tänker skriva vad hon gjorde. Jag kan väl nöja mig med att säga att hon är den optimala kretsloppshunden och att jag är glad att hon inte längre sover i min säng. Äckelfian!
Visa är lite trött och ganska lat. Hon tuggar ju hejdlöst på allt hon kommer över där hon går längst bak i ledet under promenaderna. Oftast ligger hon 20-talet meter bakom och det blir lite jobbigt när man går längs en väg och det kommer en bil. Melvin ligger ju allt som oftast tjugo meter framför. Han kommer fort tillbaka men det gör inte hon. Så nu manar jag på henne och ser till att hon också är framför. Alla som känner henne kan ju ana vad hon tycker om det och gamla labbetanter kan vara tjuriga. Det i kombo med att hon nog blir lite stel av halkan gjorde att hon helt dissade gårdagskvällens runda. Vi hade gått lite drygt 5 km sammantaget tidigare på dagen och att då gå ungefär 2,5 till, det såg hon ingen poäng med. Hon bara låg kvar i hundkorgen i hallen och tittade på mig och de andra med en blick som sa det mesta. Och OK, har man passerat nio så kan man få välja sina rundor. De andra är ju åt andra hållet och saknar botten när det gäller promenader.
Nu när ögat går åt rätt håll kan jag fortsätta med planeringen inför nästa vecka. På måndag åker jag först till Byske och hämtar hem Raya. Därefter till Skellefteå djurklinik för ett progesteronprov. Förhoppningsvis säger det att vi kan åka till Finland på tisdag eller möjligen onsdag så då gör vi det och sedan åker jag tillbaka med Raya. Så hoppas vi på ett alldeles väldigt lagom antal valpar med beräknad födsel i mitten av mars. Lagom antal och lagom fördelning vill jag ha, det är väl inte att önska sig för mycket? ;o)
Vi hade elektriker här före jul för att ordna det sista i köket. Naturligtvis gjorde de en idiotkoppling, istället för att koppla ihop fönsterlamporna som de så fiffigt föreslog, kopplade de ihop den ena fönsterlampan med belysning över ena arbetsbänken. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Igår skulle de komma och fixa till det så jag stoppade labbarna i tvättstugan (varenda gång har det nämligen kommit en allergisk kille dessutom) och de fläckiga i sovrummet. Labbarna köper att de inte får hälsa, det är sämre med de små som inte för sitt liv kan begripa varför man inte ska välkomna en gäst och därför gör sig bäst bakom stängda dörrar. Så där väntade vi... och väntade... Tills husse ringde och sa att elektrikern fått uppsöka akuten och inte skulle komma. Ridå. Nåväl, det gick ingen nöd på oss.
Vi firar en 9-åring!
Idag fyller LP1 Gråsidingens Idefix och hans syskon nio år. Idefix matte fixade pannkakor till alla husets hundar fast så klart mest till Idefix. Helt OK sätt att firas på, tyckte jubilaren. Underbara och speciella lille hund, måtte du finnas med oss i många år till!
...och visserligen har vi en bedrövlig vinter men de här fotona har några månader på nacken, de togs i somras.
Stadsvandring
Igår körde jag Luded till träningen. Istället för att sitta i en dammig idrottshall och titta på badmintinspelande barn och ungdomar i olika åldrar så tog jag en vända på sta'n med mina fläckiga. De behöver mer sådant, helt klart. Doris illpiper precis hela tiden, stretar i kopplet och hoppar på mina ben. Jag har lite svårt att tyda om hon är ängslig eller väldigt ivrig, lutar åt det senare. Morris var ganska cool först men rycktes ju med av sin hysteriska syster så när vi närmade oss stadsparken hade jag två pipskrikande hundar i snöret. Dessutom hade jag lyckats få på Doris det trasiga kopplet så hips vips var hon lös. Mindre kul... Nåväl, vi lallade runt i stadsparken och på trottoarer, försökte att inte komma för nära folk (de små är helt inriktade på att alla är där för att hälsa på dem) och inte skälla alltför mycket på andra hundar (väldigt intressanta på långt håll, lite mindre intressanta om de kommer för nära).
Detta var i början av promenaden, mattes tålamod var ännu hyfsat oprövat men de små var inte så pigga på att sitta still och bli förevigade.
Stadsparken i Luleå är mysig och bättre blir den när isdjuret kommer.
Man kan tycka att närmare en timmes knallande i ny miljö skulle trötta men icke så, lilla fröken var lika full av bus som alltid när vi kom hem. Bävar lite för att ha henne lös bland julgran och klappar i jul...
Färdiglöpt, säger matte!
Igår bestämde jag mig för att det fick vara färdiglöpt i det här huset. Idefix var lite mer speedad än vanligt i fredags, vilket brukar betyda att det är i absoluta sluttampen. När han kom nära Maya i lördags så fräste damen rätt rejält. Och igår kände jag mig less på att springa alla möjliga rundor med hundar i olika konstellationer. Morgonrundan fick bli gemensam för alla och det gick över förväntan. Morris kunde till och med gå lös och visst, han ville gärna nosa henne där bak och småtugga lite men matte manade på, nu går vi före och framåt. Lite extra mycket kissande från båda de fläckiga gossarna men det kan jag ta. Men bara något enstaka försök till flirtande som genast avbröts när matte gav onda ögat. Svaret på det hela heter lydnad och ledarskap. Jag tror att väldigt många hanar skulle få behålla sina kulor om de fick lite mer av den dosen, istället för att få kissa som de vill, nosa som de vill och allmänt härja omkring som de vill utan tillstymmelse till träning, aktivering eller någon form av ledarskap överhuvudtaget. Det handlar inte om att vara hård och elak, det handlar om att sätta gränser och ta initiativ. Svårare än så är det inte.
Det bästa med det här löpet är nog att Melvin inte brytt sig överhuvudtaget. Han har därmed varit den stora vinnaren, tillsammans med Visa, eftersom de fått traska med på alla rundor. Visst har han också nosat den lilla damen där bak men han har bara konstaterat att "jaha, det är sådana tider nu" och sedan har han inte brytt sig mer. Underbart! Törs man hoppas att det gäller för alla löp framöver här i huset nu?
Ludde och jag har varit ensamma hemma i helgen. Då har han sovit i pappans säng tillsammans med Maya. Doris sover som vanligt med mig och kisse har som vanligt hoppat lite upp och lite ner.
Stör inte, här sover en prinsessa...
Har fått lite fler bilder på Rayas tilltänkte. Känner mig väldigt nöjd och förväntansfull, tror och hoppas att det kommer att bli ännu ett gäng roliga och samarbetsvilliga hundar. Intresselistan har fyllts på men än finns det chans till en valp, i synnerhet om du kan tänka dig en hane. Hör av dig om du vill veta mer!
Cirkus!
Maya höglöper nu och det är full cirkus här hemma. Idefix inleder varje morgon med att berätta hur gärna han skulle vilja ha en date med den sköna trefärgade. Detta gör han högt och ljudligt medan den ljuva själv sitter på andra sidan grinden och leker fresterska. Stackars Morris, som var dum nog att prova lyckan redan den gångna helgen och då fick sig rejält på moppe, är nu mer intresserad av att få mat i förtid och låter sig därför gasas igång av Idefix ljud. Således drar de varandra med helt skilda mål i sikte men det verkar de inte inse. Lustigt nog är Morris tämligen ointresserad av Maya, antar att hennes snäsning har avprogrammerat honom. Måste vara så med Idefix och labbarna också, antar jag. Fascinerande...
Igår var här cirkus av ett helt annat slag. Vi hade en elektriker här, dels för att koppla in el till gäststuga och hönshus och dels för att fixa jordade uttag i mitt blivande arbetsrum. Killen som kom var så klart pälsdjursallergiker, vi har sex hundar och en katt... Nåväl, han började jobba ute, jag tog ut hundar och satte mig sedan framför datorn för att göra mitt jobb. Vid halv elva tjoar det i ytterdörren, då har hans polare dykt upp och det är dags för inomhusjobbet. Polaren måste antingen besvärats av nedsatt hörsel alternativt ha svalt en megafon, hans ljudnivå var enorm. Ganska raskt rök ju strömmen till routern men jag var förvarnad om detta så jag avslutade mitt arbete och gick ner för att stryka julgardiner istället. Nu visade det sig att ritningarna till vårt hus stämde illa (vem är förvånad?) överens med verkligheten, det blev ett fasa skruvande i säkringar och kollande - och inte minst gapande då från den här kompisen. Just som strykjärnet blev varmt så rök strömmen i det rummet. Ut i köket istället för att göra en sats limpor. Degen hann precis bli klar och jag satte mig med en tallrik fil och flingor när köket blev strömlöst... Visserligen kom den tillbaka igen men blinkandet gjorde att jag gav upp alla planer på att göra nytta och satte mig i soffan för att sticka, bara för att inse att garnet var slut och mer fanns att hämta i mitt arbetsrum...
Som om inte det räckte så skulle kisse prompt vara inne. Han som aldrig annars vill vara runt främlingar men i den allergiske killen satt det tydligen en kattmagnet. Jag fångar in kisse och stoppar honom i badrummet, bara för att höra hur medhjälparen släpper ut honom fem minuter senare. Kisse infångas igen och jag stoppar honom i sovrummet, fem minuter senare är han ute. Nytt försök med samma resultat. Då gav jag upp även det och stängde in honom med mig och Maya i tv-rummet där vi alla satt och gjorde ingenting. Och jo, jag hade kunnat gå ut med hundar men med höglöpande tik hemma och en elektriker som far runt och öppnar överallt, nja... Så där satt vi i en halvtimme minst och gjorde precis ingenting. Om ni visste hur tröttande det är. I synnerhet då som man hör varenda ord av det samtal som pågår på våningen ovanför. Nåväl, nu har jag jordade uttag och det går kablar kors och tvärs över tomten som vi får gräva ner till våren. Varde ström!
I ett hus på ytterslingan i byn har det flyttat in en jämthund i en hundgård. Vilket oväsen! Var gång jag kommer med hundarna i skogen så måste den leva rövare. Några hus bort står en annan hundgårdshund och ibland skäller de på varandra konstant. Kan inte låta bli att lida med grannarna och fascineras över att man inte får ha en galande tupp i villaområden, även om den är instängd vissa tider. Vad är skillnaden, liksom?
En liten glad nyhet till sist. Majken, H. E Mini-May, har tagit sitt tvåårsintyg (hjärta) och det var så klart utan anmärkning. Något annat var heller inte väntat men det är ändå vansinnigt kul att få det på pränt. Brorsan Morris får vänta med sitt till våren, då ska jag ta flera intyg i en klump, tänkte jag.
