Huset Elliot

Tre förhoppningsfulla som hoppas på fallfrukt... Annars fixar Doris sina egna "köttbullar", idag var hon så vedervärdigt äcklig under morgonpromenaden att jag inte ens tänker skriva vad hon gjorde. Jag kan väl nöja mig med att säga att hon är den optimala kretsloppshunden och att jag är glad att hon inte längre sover i min säng. Äckelfian!

 

Visa är lite trött och ganska lat. Hon tuggar ju hejdlöst på allt hon kommer över där hon går längst bak i ledet under promenaderna. Oftast ligger hon 20-talet meter bakom och det blir lite jobbigt när man går längs en väg och det kommer en bil. Melvin ligger ju allt som oftast tjugo meter framför. Han kommer fort tillbaka men det gör inte hon. Så nu manar jag på henne och ser till att hon också är framför. Alla som känner henne kan ju ana vad hon tycker om det och gamla labbetanter kan vara tjuriga. Det i kombo med att hon nog blir lite stel av halkan gjorde att hon helt dissade gårdagskvällens runda. Vi hade gått lite drygt 5 km sammantaget tidigare på dagen och att då gå ungefär 2,5 till, det såg hon ingen poäng med. Hon bara låg kvar i hundkorgen i hallen och tittade på mig och de andra med en blick som sa det mesta. Och OK, har man passerat nio så kan man få välja sina rundor. De andra är ju åt andra hållet och saknar botten när det gäller promenader. 

 

Nu när ögat går åt rätt håll kan jag fortsätta med planeringen inför nästa vecka. På måndag åker jag först till Byske och hämtar hem Raya. Därefter till Skellefteå djurklinik för ett progesteronprov. Förhoppningsvis säger det att vi kan åka till Finland på tisdag eller möjligen onsdag så då gör vi det och sedan åker jag tillbaka med Raya. Så hoppas vi på ett alldeles väldigt lagom antal valpar med beräknad födsel i mitten av mars. Lagom antal och lagom fördelning vill jag ha, det är väl inte att önska sig för mycket? ;o)

 

Vi hade elektriker här före jul för att ordna det sista i köket. Naturligtvis gjorde de en idiotkoppling, istället för att koppla ihop fönsterlamporna som de så fiffigt föreslog, kopplade de ihop den ena fönsterlampan med belysning över ena arbetsbänken. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Igår skulle de komma och fixa till det så jag stoppade labbarna i tvättstugan (varenda gång har det nämligen kommit en allergisk kille dessutom) och de fläckiga i sovrummet. Labbarna köper att de inte får hälsa, det är sämre med de små som inte för sitt liv kan begripa varför man inte ska välkomna en gäst och därför gör sig bäst bakom stängda dörrar. Så där väntade vi... och väntade... Tills husse ringde och sa att elektrikern fått uppsöka akuten och inte skulle komma. Ridå. Nåväl, det gick ingen nöd på oss.