Löptik!
Hoppsan, Visa verkar ha börjat löpa! Det var ett par veckor tidigare än vad jag hade tänkt mig och på pricken 6 månader sedan sist. Å andra sidan hade hon 9 månader innan det löpet, så hon tyckte väl att hon behövde snitsa till genomsnittet lite. Nåväl, det här satte ju fart på matten. Pikis husse är kontaktad och Piki kommer att ögonlysas på måndag. Bara att hoppas att ingen konstigt dyker upp, fast varför skulle det göra det? Nej, jag räknar kallt med en eller två turer till Uleåborg framöver. Ska försöka ta blodprov på Visa, men risk finns att helgen kommer i vägen så att jag måste chansa och åka en extra gång för att inte ställa till det. Måste säga att hon är bussig ändå, min gumma. Nu hinner jag förmodligen fixa parningen helt perfekt i tiden innan Stina och jag åker till Crufts men efter det att jag varit hemma i Skövde. Snacka om tajming!
Vi vaknade till -28 idag. På förmiddagsrundan gick alla hundar utom Melvin (har den hunden ingen känsel?) på tre ben. Man såg på Visa att hon gärna hade studsat på ett ben om hon hade kunnat. De små snorklade och lät som de aldrig gör annars och jag kände i ansiktet hur det gjorde ont, så rundan förvandlades till en toalettrunda och efter tio minuter var vi inne igen. Men i eftermiddag blev det "bara" -20 så då tog vi en sväng på isen. Passade sedan på att träna lite lydnad med Visa och Melvin också. Visas svans gick som en propeller men hon slarvar väldigt med positionerna. Hon har aldrig riktigt gillat fotgåendet. Nu missade hon mina vänstersvängar, trots att jag var tydlig med överkroppen. Hon löste det genom att gå ett varv runt mig och dyka upp på vänstersidan igen. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske. Nåja, efter ett par gånger fick vi till det bättre. Körde inkallning med ställande också och det var nog den bästa hon har gjort, full fart och sedan tvärnit. Och naturligtvis var vi ensamma ute så ingen såg hur snyggt det var! Rutan körde vi också med retning i mitten. Det gick förstås utan problem.
Melvin fick också träna. Igår körde vi också ett pass, då var han helt galen och gick före mina kommandon. Så fort jag öppnade munnen och fick fram ett ljud, chansade han på vad jag skulle säga. Inte mycket blev rätt... Idag gick det betydligt bättre. Till skillnad från lilla mamma är han väldigt duktig på att räta in rumpan, men istället trampar han på välan mycket i fria följet och har lätt för att tränga. Han är också en smula ofokuserad, vi får jobba på det. Introducerade rutan för honom, med föremål i rutan så var det så klart en baggis. Så körde vi lite apportering. Första gången stack han när jag höjde handen för att kasta... Tjong, så var liten kille iväg! Men sedan gick det hyfsat. Jag har också lärt mig en sak själv, jag har kastat för kort. Jag har siktat in mig på de tio metrarna som regelboken säger. Men det går klart bättre om jag slänger iväg den lite rejält. Hundarna får lättare att bedöma farten då, kastar jag tio meter så blir det mest en massa slirande. Först full fart iväg men nästan genast måste de börja bromsa. Synd bara att man ska vara så dålig på att kasta, det är ju inte ofta som den hamnar där jag vill. Vigdis, kom hit och ha en kastkurs! Jag anmäler mig på stört och jag tror att det kan finnas fler... :)
Spännande tider väntar framöver när de små bokstavsbarnen ska börja röntgas. Först ut är Tassa i nästa vecka. Hoppas nu att allt ser bra ut. Jag hoppas på lika bra statistik som Visas syster Vimsa har på sin första kull. Där är nu sex av sju röntgade och alla har A på höfterna. Fem har även A på armbågarna, den sjätte har inte fått sitt svar än. I Norge läser man tydligen av höfter och armbågar separat och NKK verkar inte vara de snabbaste med att registrera resultaten. Roligt i alla fall att den goda ledstatistiken fortsätter att hålla i sig. Det är skönt att ha en stark tiklinje ledmässigt, den är jag stolt och glad över.
Vi vaknade till -28 idag. På förmiddagsrundan gick alla hundar utom Melvin (har den hunden ingen känsel?) på tre ben. Man såg på Visa att hon gärna hade studsat på ett ben om hon hade kunnat. De små snorklade och lät som de aldrig gör annars och jag kände i ansiktet hur det gjorde ont, så rundan förvandlades till en toalettrunda och efter tio minuter var vi inne igen. Men i eftermiddag blev det "bara" -20 så då tog vi en sväng på isen. Passade sedan på att träna lite lydnad med Visa och Melvin också. Visas svans gick som en propeller men hon slarvar väldigt med positionerna. Hon har aldrig riktigt gillat fotgåendet. Nu missade hon mina vänstersvängar, trots att jag var tydlig med överkroppen. Hon löste det genom att gå ett varv runt mig och dyka upp på vänstersidan igen. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske. Nåja, efter ett par gånger fick vi till det bättre. Körde inkallning med ställande också och det var nog den bästa hon har gjort, full fart och sedan tvärnit. Och naturligtvis var vi ensamma ute så ingen såg hur snyggt det var! Rutan körde vi också med retning i mitten. Det gick förstås utan problem.
Melvin fick också träna. Igår körde vi också ett pass, då var han helt galen och gick före mina kommandon. Så fort jag öppnade munnen och fick fram ett ljud, chansade han på vad jag skulle säga. Inte mycket blev rätt... Idag gick det betydligt bättre. Till skillnad från lilla mamma är han väldigt duktig på att räta in rumpan, men istället trampar han på välan mycket i fria följet och har lätt för att tränga. Han är också en smula ofokuserad, vi får jobba på det. Introducerade rutan för honom, med föremål i rutan så var det så klart en baggis. Så körde vi lite apportering. Första gången stack han när jag höjde handen för att kasta... Tjong, så var liten kille iväg! Men sedan gick det hyfsat. Jag har också lärt mig en sak själv, jag har kastat för kort. Jag har siktat in mig på de tio metrarna som regelboken säger. Men det går klart bättre om jag slänger iväg den lite rejält. Hundarna får lättare att bedöma farten då, kastar jag tio meter så blir det mest en massa slirande. Först full fart iväg men nästan genast måste de börja bromsa. Synd bara att man ska vara så dålig på att kasta, det är ju inte ofta som den hamnar där jag vill. Vigdis, kom hit och ha en kastkurs! Jag anmäler mig på stört och jag tror att det kan finnas fler... :)
Spännande tider väntar framöver när de små bokstavsbarnen ska börja röntgas. Först ut är Tassa i nästa vecka. Hoppas nu att allt ser bra ut. Jag hoppas på lika bra statistik som Visas syster Vimsa har på sin första kull. Där är nu sex av sju röntgade och alla har A på höfterna. Fem har även A på armbågarna, den sjätte har inte fått sitt svar än. I Norge läser man tydligen av höfter och armbågar separat och NKK verkar inte vara de snabbaste med att registrera resultaten. Roligt i alla fall att den goda ledstatistiken fortsätter att hålla i sig. Det är skönt att ha en stark tiklinje ledmässigt, den är jag stolt och glad över.
Måndag igen
Helgen sa bara svisch och så var den över. Det har varit agilitytävlingar i ridhuset på Hertsön med hemmaklubben som arrangör. Jag hade bakat 55 brödbullar, de sista tillverkades sen fredagkväll och på lördagen stod jag i köket. Stina och Maysan tävlade och var funkis med ett väldigt humant tidsschema. Underbara klubbkamrater hjälper oss så att Stina slipper tidiga morgnar och kommer i säng i god tid, sådant är viktigt för att hon ska fungera. Och fungerat har hon gjort, tack och lov, inte minsta besvär efter tävlingarna annat än lite allmän trötthet men det kände nog alla. Tävlingen gick också bra, en disk och 5 hinderfel på lördagen, två lopp utan hinderfel men med förargliga små tidsfel på söndagen. Jag tycker att det var lysande med tanke på att de varit på en enda ridhusträning i vinter. Hade det gått bättre hade det inte varit nyttigt för träningsmoralen, men nu fick de känna att de har häng trots att klassen är ny. Maysan är lite rultig och mattes kondis är inte heller den bästa så det finns lite att slipa på inför säsongen.
Jag badar i jobb. Synd bara att valutakursen är så dålig, det påverkar ju min slutlön en hel del. Jag var väl en av de få som gnuggade händerna när Euron och dollarn stod högt, men nu är det inte lika kul. Nåväl, det är bara att bita ihop och jobba på. Lite stressande med flera jobb parallellt, jag är livrädd att missa något. Nu har jag i alla fall sysselsättning till och med mars, inte ofta man kan ha sådan framförhållning i den här branschen.
Hittade min mobil i jackans innerficka, urladdad så klart. Jag är hopplös! Men jag är bra på att kolla mail, så maila gärna om ni inte lyckats nå mig på telefonen.
Kylan håller i sig, kan inte påstå att promenaderna är någon njutning och inte blir de så långa heller. Tutan är lika nöjd men Melvin och Visa är lite rastlösa. Det har varit vackert som en tavla ute idag men vad hjälper det när näsborrar och ögonfransar vill frysa ihop? Lustigt nog klarar sig hundarna otroligt bra, alla utom Tutan som tidvis haltar ganska påtagligt. Tassarna ser fina ut nu men uppenbarligen är det något ändå. Fortsätter det så här så tror jag inte att hon är med oss en vinter till. Melvin och Visa hade i alla fall kul på isen. Någon hade märkt upp en skoterled parallellt med strandkanten fast en bit ut. Det tog ett tag innan jag insåg det, så nu är några av ruskorna bortplockade. Två labbar tyckte att det var helfestligt med ruskor i snön...
Funderar lite över sommarens hönsplaner. Hade ju tänkt ha dvärghöns av lite olika sorter men börjar tänka om. Dels blir äggen väldigt små och dels känns det som att vi kaske ska satsa på någon härdigare hönssort i alla fall med tanke på klimatet. Nu lutar det åt Hedemora och så drömmer jag fortfarande om en Isbar så att jag får gröna ägg. Vi får se var det slutar. De små i tvättstugan börjar vara ganska stora, ganska ljudliga och ganska påtagliga. Jag kan inte visa mig utan att de sätter igång att låta. Den ena ska prompt ut ur buren, den hoppar, studsar och flaxar när jag kommer. Den blir också gärna upplyft och sitter i handen och kikar på världen. Hoppas, hoppas att den är en höna så att det inte är tre tuppkycklingar...
Jag har också knäckt gåtan om varför katten är så smal. Tror jag åtminstone. Han vill ha sällskap när han äter och hur ofta är vi i badrummet där kattmaten står? Inte så ofta. Han är en märklig sort överhuvudtaget, vår kisse. Lika kelig som han är på kvällen (och natten...), lika ointresserad är han på dagen. Allt kelande sker på hans villkor, han är väldigt påtaglig när han sätter den sidan till. Han styr oss med bestämd tass, jamar ljudligt när han tycker att vi ska gå och lägga oss (eller gå och borsta tänderna så att han kan passa på att äta kvällsmat) och väcker mig vid 5-snåret på morgonen för att bli kliad under hakan. Knäppgöken...
Slutligen kan jag meddela att Visa har börjat markera lite mer och Melvin håller mer koll på hennes rumpa. Inget löp än men det kanske börjar närma sig. Hoppas hon kniper några veckor till och inte ställer till det för mig. Den tilltänkte kavaljeren ska hinna ögonlysas också, så hon gör klokast i att knipa. Hoppas hon förstår det själv också. ;o)
Jag badar i jobb. Synd bara att valutakursen är så dålig, det påverkar ju min slutlön en hel del. Jag var väl en av de få som gnuggade händerna när Euron och dollarn stod högt, men nu är det inte lika kul. Nåväl, det är bara att bita ihop och jobba på. Lite stressande med flera jobb parallellt, jag är livrädd att missa något. Nu har jag i alla fall sysselsättning till och med mars, inte ofta man kan ha sådan framförhållning i den här branschen.
Hittade min mobil i jackans innerficka, urladdad så klart. Jag är hopplös! Men jag är bra på att kolla mail, så maila gärna om ni inte lyckats nå mig på telefonen.
Kylan håller i sig, kan inte påstå att promenaderna är någon njutning och inte blir de så långa heller. Tutan är lika nöjd men Melvin och Visa är lite rastlösa. Det har varit vackert som en tavla ute idag men vad hjälper det när näsborrar och ögonfransar vill frysa ihop? Lustigt nog klarar sig hundarna otroligt bra, alla utom Tutan som tidvis haltar ganska påtagligt. Tassarna ser fina ut nu men uppenbarligen är det något ändå. Fortsätter det så här så tror jag inte att hon är med oss en vinter till. Melvin och Visa hade i alla fall kul på isen. Någon hade märkt upp en skoterled parallellt med strandkanten fast en bit ut. Det tog ett tag innan jag insåg det, så nu är några av ruskorna bortplockade. Två labbar tyckte att det var helfestligt med ruskor i snön...
Funderar lite över sommarens hönsplaner. Hade ju tänkt ha dvärghöns av lite olika sorter men börjar tänka om. Dels blir äggen väldigt små och dels känns det som att vi kaske ska satsa på någon härdigare hönssort i alla fall med tanke på klimatet. Nu lutar det åt Hedemora och så drömmer jag fortfarande om en Isbar så att jag får gröna ägg. Vi får se var det slutar. De små i tvättstugan börjar vara ganska stora, ganska ljudliga och ganska påtagliga. Jag kan inte visa mig utan att de sätter igång att låta. Den ena ska prompt ut ur buren, den hoppar, studsar och flaxar när jag kommer. Den blir också gärna upplyft och sitter i handen och kikar på världen. Hoppas, hoppas att den är en höna så att det inte är tre tuppkycklingar...
Jag har också knäckt gåtan om varför katten är så smal. Tror jag åtminstone. Han vill ha sällskap när han äter och hur ofta är vi i badrummet där kattmaten står? Inte så ofta. Han är en märklig sort överhuvudtaget, vår kisse. Lika kelig som han är på kvällen (och natten...), lika ointresserad är han på dagen. Allt kelande sker på hans villkor, han är väldigt påtaglig när han sätter den sidan till. Han styr oss med bestämd tass, jamar ljudligt när han tycker att vi ska gå och lägga oss (eller gå och borsta tänderna så att han kan passa på att äta kvällsmat) och väcker mig vid 5-snåret på morgonen för att bli kliad under hakan. Knäppgöken...
Slutligen kan jag meddela att Visa har börjat markera lite mer och Melvin håller mer koll på hennes rumpa. Inget löp än men det kanske börjar närma sig. Hoppas hon kniper några veckor till och inte ställer till det för mig. Den tilltänkte kavaljeren ska hinna ögonlysas också, så hon gör klokast i att knipa. Hoppas hon förstår det själv också. ;o)
Snorkallt!!!
Vad är detta för eländesväder??? Hade för mig att Jokkmokks marknad brukar vara årets kallaste vecka, så när den bara bjöd på några få kallgrader räknade jag hem en tidig vår. Ack, så jag bedrog mig! Nu ligger termometern stadigt ner mot -26 grader och det gör ont att sticka ut näsan. Det är som att stoppa in en gigantisk Vicks blå i vardera näsborren - uppfriskande! Eller överj-ligt, beroende på hur man vill beskriva det. Till råga på allt har vi storfrämmande, min bror med döttrar är på besök. Det hade varit roligt att få visa upp Luleå från sin vackra sida då men icke. Men kanske borde jag ha anat oråd, sist lillebror var här på vinterbesök var det också galet kallt. Det verkar vila en förbannelse över hans besök i Norrbotten. I så fall kanske kylan försvinner fram emot helgen eftersom de åker söderut i morgon igen.
Upptäckte att stackars Tutan har en kal fläck på frambenet så ikväll blev det bad i Malaseb igen. Hon gillar det inte men hoppar snällt i badkaret när matte pekar. Kanske delvis också eftersom Stora godispåsen låg bredvid, det brukar löna sig att hoppa i badkaret då. Hon är en tålmodig dam, min Tuta. Tyvärr känner jag en massa små, små vårtor i olika storlek lite varstans på kroppen så jag anar att det kan vara små tumörer. Inte jätteroligt men än verkar hon i alla fall inte må dåligt av dem. Kylan gillar hon däremot inte alls, hon uträttar alla behoven samtidigt och tittar sedan på mig med en blick som säger "ja, då var jag klar, kan vi gå in nu?" Långpromenader i vinterkyla tycker hon är kraftigt överreklamerat.
Annars är jag fascinerad av hur köldtåliga hundarna ändå är. De små är insvepta i täcken och Tutan likaså, Visa och Melvin verkar närmast glada över att slippa. Obekymrat skuttar de alla fem fram på isen, någon enstaka köldkramp i ett par steg men inte mer. Tutan skulle i och för sig glatt vara utan promenad men väl ute leker hon och verkar nöjd. Och övriga gänget verkar inte bekymra sig över kylan alls, i synnerhet inte de båda gossarna. De har fullt upp med att leta fyndigheter, skojiga pinnar eller helt enkelt sätta ut sina bomärken. Vad är väl lite kyla när man har viktiga uppgifter att ägna sig åt?
Upptäckte att stackars Tutan har en kal fläck på frambenet så ikväll blev det bad i Malaseb igen. Hon gillar det inte men hoppar snällt i badkaret när matte pekar. Kanske delvis också eftersom Stora godispåsen låg bredvid, det brukar löna sig att hoppa i badkaret då. Hon är en tålmodig dam, min Tuta. Tyvärr känner jag en massa små, små vårtor i olika storlek lite varstans på kroppen så jag anar att det kan vara små tumörer. Inte jätteroligt men än verkar hon i alla fall inte må dåligt av dem. Kylan gillar hon däremot inte alls, hon uträttar alla behoven samtidigt och tittar sedan på mig med en blick som säger "ja, då var jag klar, kan vi gå in nu?" Långpromenader i vinterkyla tycker hon är kraftigt överreklamerat.
Annars är jag fascinerad av hur köldtåliga hundarna ändå är. De små är insvepta i täcken och Tutan likaså, Visa och Melvin verkar närmast glada över att slippa. Obekymrat skuttar de alla fem fram på isen, någon enstaka köldkramp i ett par steg men inte mer. Tutan skulle i och för sig glatt vara utan promenad men väl ute leker hon och verkar nöjd. Och övriga gänget verkar inte bekymra sig över kylan alls, i synnerhet inte de båda gossarna. De har fullt upp med att leta fyndigheter, skojiga pinnar eller helt enkelt sätta ut sina bomärken. Vad är väl lite kyla när man har viktiga uppgifter att ägna sig åt?
Ettårsdag för bokstavsbarnen
Igår fyllde de små bokstavsbarnen ett år. Otroligt vad fort tiden går! Chili, Jota, Ny, Raya och Tassa har vuxit upp till små labbedamer med krut i, riktigt roliga hundar har de blivit. Nu drar det ihop sig mot röntgen, det ska verkligen bli spännande att se vad den visar. Jag ska ärligt säga att jag inte är så nervös över det ändå, dels har jag en stark tiklinje vad gäller lederna och dels är de så fantastiskt smidiga i sina rörelser så några större fel tror jag inte att det kan vara där.
Ännu mer spännande blir det att följa deras framfart under året. Flera av ägarna smider redan tävlingsplaner så jag anar att ni kommer att få se dem i olika sammanhang under året. Vi som hade hund från Vi-kullen sporrade och peppade varandra så att många blev meriterade, men efter det har det varit lite si och så med tävlandet om man ser till kullarna som helhet. Enstaka individer, ja, men inte så stor andel av en hel kull. Jag tror att det kan bli ändring på det nu. :)
Idefix har haft dambesök men det vill sig inte, hon låter sig inte luras av hans krumbuktande och öronpussande. Vi försöker idag igen men sedan ger vi nog upp. Det är bara att konstatera att det här med hundavel inte alltid är så enkelt som man kan tro alla gånger. Kanske är han helt enkelt inte hennes typ...
Dottern skulle vara på konfirmationsläger hela helgen men fick hämtas hem igår när hälsan sviktade. Det känns så otroligt tråkigt och det gör ont i mammahjärtat att se henne ha det så här. De enda som var glada över hennes hemkomst var nog småhundarna som fick tillbaka sin matte. Natten då hon var borta sov de med mig. Maya sov som vanligt på rygg, högljutt snarkande. För henne är det inte så noga vilken säng hon ligger i, bara den är varm och mjuk. Men den lille killen studsade upp och ner hela natten för att se om matte kanske var hemma i alla fall. Var gång han kom tillbaka så landade han på mig, lade sig först vid min kudde och sedan vid fotändan. Nattvandrare är bara förnamnet! Inte konstigt att jag somnade i TV-soffan före kl 22 igår...
Ännu mer spännande blir det att följa deras framfart under året. Flera av ägarna smider redan tävlingsplaner så jag anar att ni kommer att få se dem i olika sammanhang under året. Vi som hade hund från Vi-kullen sporrade och peppade varandra så att många blev meriterade, men efter det har det varit lite si och så med tävlandet om man ser till kullarna som helhet. Enstaka individer, ja, men inte så stor andel av en hel kull. Jag tror att det kan bli ändring på det nu. :)
Idefix har haft dambesök men det vill sig inte, hon låter sig inte luras av hans krumbuktande och öronpussande. Vi försöker idag igen men sedan ger vi nog upp. Det är bara att konstatera att det här med hundavel inte alltid är så enkelt som man kan tro alla gånger. Kanske är han helt enkelt inte hennes typ...
Dottern skulle vara på konfirmationsläger hela helgen men fick hämtas hem igår när hälsan sviktade. Det känns så otroligt tråkigt och det gör ont i mammahjärtat att se henne ha det så här. De enda som var glada över hennes hemkomst var nog småhundarna som fick tillbaka sin matte. Natten då hon var borta sov de med mig. Maya sov som vanligt på rygg, högljutt snarkande. För henne är det inte så noga vilken säng hon ligger i, bara den är varm och mjuk. Men den lille killen studsade upp och ner hela natten för att se om matte kanske var hemma i alla fall. Var gång han kom tillbaka så landade han på mig, lade sig först vid min kudde och sedan vid fotändan. Nattvandrare är bara förnamnet! Inte konstigt att jag somnade i TV-soffan före kl 22 igår...
Valpar födda!
I förrgår kom det glada nyheter från mina hemtrakter, närmare bestämt från Inger Fransson på kennel Highstones utanför Falköping. Hennes bruna tik, Benliz Angel Alizza, är parad med Visas bror Othello, SEVCh Huset Elliots Vice VD och nu är valparna födda. Det blev sju stycken, fyra hanar och tre tikar, alla svarta. De har en väldigt trevlig stamtavla, så är det någon som letar efter en labbe av den "gamla" modellen kan jag varmt rekommendera dem. Om Othello kan jag säga att han är en kärnfrisk kille, HD A-B, armbågar ua, ögon ua och Optigen A. Han har en 1:a i nbkl jakt, han har ett viltspårchampionat, genomfört MH med godkänt skott och en 1:a ukl utställning. Det är en väldigt mjuk och vänlig kille, precis som en labbekille ska vara. Mer information hittar ni på kennelns hemsida: www.highstones.se
I Facebook kan man nu läsa vårrapporter från landets sydligare delar. Här hoppas katten Pysen varje morgon att våren också ska ha kommit hit, han jamar enträget framför dörren men rynkar ihop hela den rosa nosen när vi väl öppnar dörren. Snö och kyla är inget väder för en katt, hälsar han!
I Facebook kan man nu läsa vårrapporter från landets sydligare delar. Här hoppas katten Pysen varje morgon att våren också ska ha kommit hit, han jamar enträget framför dörren men rynkar ihop hela den rosa nosen när vi väl öppnar dörren. Snö och kyla är inget väder för en katt, hälsar han!
Helgen är över
Så var det måndag igen. Det går trögt så här i början på veckan, jag är inte riktigt varm i kläderna än. Kommer hela tiden på en massa annat att göra. Som att blogga t.ex. Nåväl, snart klar med dagens lilla leverans i alla fall, även om den inte var direkt jättestor. Ska försöka klämma morgondagens också så känns det lite bättre sedan. I eftermiddag ska minstingen på basketträning och innan dess ska storasyskonen hämtas. Äldsten ska övningsköra med mig medan basketträningen pågår. Undrans om jag ska ta på mig skyddshjälm..?
Tutan är bättre och hänger med på promenaderna igen. Cortison gör underverk! Biverkningarna blundar vi för, är man fyllda nio år så handlar det om att få livskvalitet i första hand. Jag borde bada henne mer men det är tidsödande och besvärligt att bada en stor labrador. Vill helst göra det på kvällen också, så att hon hinner torka under natten. Själv vill hon helst inte bada alls.
Har gått på isen med alla fem hundarna på förmiddagen. Det hade inte många gjort före mig. Jag skickade hundarna före så att de kunde pulsa upp en stig åt mig och det gjorde de så gärna, alla fem. Dock blir det knappast rakaste vägen när man tar sig fram i deras fotspår. En timme tog rundan, nytt långsamhetsrekord tror jag. Eller så var det den krokiga stigen som tog lite extra tid.
Vigdis var på utställning i Norge i helgen med alla tre hundarna. Premiär för de nya utställningsreglerna, det kommer antagligen ta tid för både funktionärer och oss utställade att vänja oss. Sudden fick Very Good, han hade för smala lår enligt domaren. Det skrattar vi bara åt, Vigdis och jag. Om några hundar har musklade bakställ så är det Vigdis! Lilla Vimsa-dottern Agnes fick också Very Good medan mamma Vimsa fick Excellent. Det fick också sonen Arnold, en otroligt snygg och trevlig gosse som återfinns på kennel Cha's i Norge. Friröntgad är han också, liksom resterande syskon som hunnit röntgas hittills. En riktigt trevlig kull!
Stina och Maya var på agilityträning igår. Det tyckte både lurvtussan och hennes matte var skoj! Lite hästbajs hann slinka ner men annars jobbade hon på bra, lill-fisen. Nu hinner de inte träna mer innan tävlingarna eftersom Stina är på konfaläger till helgen. Vi får hoppas att de har vilat sig i form.
Idefix ska ha dambesök ikväll igen. Damen ifråga lät sig inte charmas av gossens krumbuktande i lördags så vi gör ett nytt försök idag. Killen själv har ett mycket gott ego och lät sig inte stukas nämnvärt av sin bristande framgång. Han är övertygad om att han är en riktig Don Juan! Att det ryms så mycket energi i den lilla kroppen förvånar mig ständigt. Han härjar efter labbarna på isen och kan glatt vara först i ledet när det gäller att pulsa upp nya stigar. Lilla Maya är smartare och håller sig i bakvattnet så att labbarna får göra jobbet men Idefix, han spränger gärna fram i täten. Med tanke på att han ändå passerat sex år så är jag imponerad av hans framfart. Där vilar sannerligen inga ledsamheter!
Tutan är bättre och hänger med på promenaderna igen. Cortison gör underverk! Biverkningarna blundar vi för, är man fyllda nio år så handlar det om att få livskvalitet i första hand. Jag borde bada henne mer men det är tidsödande och besvärligt att bada en stor labrador. Vill helst göra det på kvällen också, så att hon hinner torka under natten. Själv vill hon helst inte bada alls.
Har gått på isen med alla fem hundarna på förmiddagen. Det hade inte många gjort före mig. Jag skickade hundarna före så att de kunde pulsa upp en stig åt mig och det gjorde de så gärna, alla fem. Dock blir det knappast rakaste vägen när man tar sig fram i deras fotspår. En timme tog rundan, nytt långsamhetsrekord tror jag. Eller så var det den krokiga stigen som tog lite extra tid.
Vigdis var på utställning i Norge i helgen med alla tre hundarna. Premiär för de nya utställningsreglerna, det kommer antagligen ta tid för både funktionärer och oss utställade att vänja oss. Sudden fick Very Good, han hade för smala lår enligt domaren. Det skrattar vi bara åt, Vigdis och jag. Om några hundar har musklade bakställ så är det Vigdis! Lilla Vimsa-dottern Agnes fick också Very Good medan mamma Vimsa fick Excellent. Det fick också sonen Arnold, en otroligt snygg och trevlig gosse som återfinns på kennel Cha's i Norge. Friröntgad är han också, liksom resterande syskon som hunnit röntgas hittills. En riktigt trevlig kull!
Stina och Maya var på agilityträning igår. Det tyckte både lurvtussan och hennes matte var skoj! Lite hästbajs hann slinka ner men annars jobbade hon på bra, lill-fisen. Nu hinner de inte träna mer innan tävlingarna eftersom Stina är på konfaläger till helgen. Vi får hoppas att de har vilat sig i form.
Idefix ska ha dambesök ikväll igen. Damen ifråga lät sig inte charmas av gossens krumbuktande i lördags så vi gör ett nytt försök idag. Killen själv har ett mycket gott ego och lät sig inte stukas nämnvärt av sin bristande framgång. Han är övertygad om att han är en riktig Don Juan! Att det ryms så mycket energi i den lilla kroppen förvånar mig ständigt. Han härjar efter labbarna på isen och kan glatt vara först i ledet när det gäller att pulsa upp nya stigar. Lilla Maya är smartare och håller sig i bakvattnet så att labbarna får göra jobbet men Idefix, han spränger gärna fram i täten. Med tanke på att han ändå passerat sex år så är jag imponerad av hans framfart. Där vilar sannerligen inga ledsamheter!
Så var det helg igen
Har ägnat förmiddagen åt veckostädning av huset. Fascineras av de som verkar kunna blåsa över hela sitt hus på bara ett par timmar. Jag har lyckats klämma badrummet, hallen och köket på samma tid. Ändå blev köket lite halvdant gjort, måste medges. Vår hall är inte helt optimal, spegeldörrar i hallen är ingen lysande idé. De fylls snabbt av hundnosar och annat som tar tid att torka bort. Men nu är det rent! Ett tag... Nu ska jag ta en liten paus innan jag hugger in på sovrummet. Har en massa garn lagrat där som jag tänkte att jag skulle gå igenom. Jag är en hamster när det gäller vissa saker, garn hör tyvärr dit. Mina idéer om vad jag ska sticka stämmer inte riktigt ihop med verkligheten. Det finns som bekant för få timmar på dygnet!
Idefix har haft dambesök idag men det var för tidigt, han var klart mer sugen än vad hon var. Det kändes ändå bra att pröva, när tiken finns nära vore det snopet att missa. Det är fascinerande hur fort han får kläm på tingens ordning, den hunden. När Pigge tog med sig två av labbarna och Maya i bilen och jag tog in mattorna från garaget, då gick lille killen igång. Han har studsat upp och ner i soffan, spanat efter bruden, skällt lite och varit allmänt upphetsad. Nu vet han vad som är på gång!
Tutan är lite hängig. Hon har ju av olika skäl problem med svampinfektioner som trycks undan med cortison. Nu är ena tassen ful så hon haltar ordentligt. Jag har ökat cortisondosen och så badar vi i specialschampo. Det är INTE roligt att bada en labrador! Dels är de svåra att få blöta, även om Tutan de senaste månaderna haft en ganska tafflig päls och faktiskt blir blöt hyfsat fort. Dels må de älska vatten, men det gäller absolut inte rent vatten. Vatten ska vara sunkigt, gärna färgat och ha en unken doft, då är det som allra bäst. Mattes väldoftande schampoflaskor står inte högt i kurs! Tutan hoppar snällt i badkaret men tar ut sin hämnd genom att stå lutad mot mig så mycket hon kan. Ska hon bli blöt, ska jag minsann bli det också!
Har fått rapport om Semlan. Hon är mycket piggare och gladare nu så medicineringen verkar fungera. Det är med hundar som med oss människor, med åldern kommer lite stelhet och krämpor. Elva år är en hyfsad ålder för en labrador men förhoppningsvis ska hon kunna tuffa med ytterligare en tid.
Avslutar med en bild på Tutan från den tid då hon var ung och frisk. Notera dumboöronen :)
Vi går mot ljusare tider
Nu går vi bokstavligen mot ljusare tider. Det är alldeles underbart att kunna gå ut med hundarna i skogen vid 15-tiden och fortfarande se var man sätter fötterna. Man känner hur energin kommer tillbaka. Eller, där ljög jag lite, jag är fortfarande lite sliten efter alla magsjukor. Men man känner hur energin kunde komma tillbaka, och säkert snart gör det. ;o)
Maya har lämnat både blodprov och urinprov idag. Också där går det åt rätt håll, alla värden utom ett var helt normala idag. Hon får fortsätta att äta dietfoder, ska lämna nytt urinprov om en månad men i övrigt finns inga restriktioner. Så nu kan de nog tävla i februari som planerat. Att hon är pigg märks också på beteendet här hemma. De stackars kycklingarna har nu ännu en intressent utanför buren. Jag misstänker att Maya snarare är med i kattens lag än i Idefix. Idefixen tror jag vill väl, jag kan nästan se framför mig hur han skulle pyssla med de små pipisarna och se till att de hade det bra. Maya och kisse tror jag har helt andra tankar...
Mötte min gamla Semlan på djursjukhuset idag, mamma till Huset Elliots Godis-kull och 11 år i mars. Bakstället har börjat svaja lite, men i övrigt var hon i fantastiskt fin form. Nu hoppas jag att hon ska svara på medicineringen och kunna knalla på ett tag till. Lika glad som vanligt var hon också. Stort tack till Sune och Ingegerd som håller henne i så fin form!
Läser på Facebook och i bloggar hur det tränas med Visas små bokstavsbarn. Flera stycken verkar slipa på formen nu och sikta på tävling i år. Och plötsligt inser jag att Melvin och jag raskt kan vara omsprungna! Han är ju nästan två år äldre men har "bara" en etta på jakten och i lydnadsettan. Med andra ord måste vi sätta fart! Vi känner småsyskonen flåsa oss i nacken, så nu gäller det att få ändan ur vagnen och ge sig i kast med lydnadstvåan åtminstone. Appellspår skulle också vara kul, i år ska jag banne mig ta tag i farbrors spårande. Sedan får vi väl skylla liiite på att han är kille, alla vet ju att de är senare. ; )
Tutan verkar närma sig löp, åtminstone om man ska döma efter allt kissande. Ska bli spännande att se om det påverkar Visa något, hon borde normalt inte börja löpa förrän i början eller mitten av mars. Hon får se till att tajma det nu så att det inte krockar med vår Englandsresa, då får jag flörta med husse. Jag är faktiskt valpsjuk nu, jag brukar inte bli det så ofta men nu är jag sugen. Hoppas nu att vi får till ett litet gäng. Blir de lika livade som det förra så lär jag vara vaccinerad mot valpsjukan för ett tag framöver sedan. Maken till påhittiga varelser får man leta efter! Å andra sidan var det värt det när man ser vilka roliga hundar de har blivit nu. Jag gillar kreativa hundar med fart och energi och det verkar de ha fått i massor.
Måste avsluta med en liten valpbild, nämligen en av damerna från förra kullen. Huset Elliots Chi, kallad Chili. Söt som socker, eller hur? Hoppas att det inte gjorde något att jag lånade bilden, Linnea.
Maya har lämnat både blodprov och urinprov idag. Också där går det åt rätt håll, alla värden utom ett var helt normala idag. Hon får fortsätta att äta dietfoder, ska lämna nytt urinprov om en månad men i övrigt finns inga restriktioner. Så nu kan de nog tävla i februari som planerat. Att hon är pigg märks också på beteendet här hemma. De stackars kycklingarna har nu ännu en intressent utanför buren. Jag misstänker att Maya snarare är med i kattens lag än i Idefix. Idefixen tror jag vill väl, jag kan nästan se framför mig hur han skulle pyssla med de små pipisarna och se till att de hade det bra. Maya och kisse tror jag har helt andra tankar...
Mötte min gamla Semlan på djursjukhuset idag, mamma till Huset Elliots Godis-kull och 11 år i mars. Bakstället har börjat svaja lite, men i övrigt var hon i fantastiskt fin form. Nu hoppas jag att hon ska svara på medicineringen och kunna knalla på ett tag till. Lika glad som vanligt var hon också. Stort tack till Sune och Ingegerd som håller henne i så fin form!
Läser på Facebook och i bloggar hur det tränas med Visas små bokstavsbarn. Flera stycken verkar slipa på formen nu och sikta på tävling i år. Och plötsligt inser jag att Melvin och jag raskt kan vara omsprungna! Han är ju nästan två år äldre men har "bara" en etta på jakten och i lydnadsettan. Med andra ord måste vi sätta fart! Vi känner småsyskonen flåsa oss i nacken, så nu gäller det att få ändan ur vagnen och ge sig i kast med lydnadstvåan åtminstone. Appellspår skulle också vara kul, i år ska jag banne mig ta tag i farbrors spårande. Sedan får vi väl skylla liiite på att han är kille, alla vet ju att de är senare. ; )
Tutan verkar närma sig löp, åtminstone om man ska döma efter allt kissande. Ska bli spännande att se om det påverkar Visa något, hon borde normalt inte börja löpa förrän i början eller mitten av mars. Hon får se till att tajma det nu så att det inte krockar med vår Englandsresa, då får jag flörta med husse. Jag är faktiskt valpsjuk nu, jag brukar inte bli det så ofta men nu är jag sugen. Hoppas nu att vi får till ett litet gäng. Blir de lika livade som det förra så lär jag vara vaccinerad mot valpsjukan för ett tag framöver sedan. Maken till påhittiga varelser får man leta efter! Å andra sidan var det värt det när man ser vilka roliga hundar de har blivit nu. Jag gillar kreativa hundar med fart och energi och det verkar de ha fått i massor.
Måste avsluta med en liten valpbild, nämligen en av damerna från förra kullen. Huset Elliots Chi, kallad Chili. Söt som socker, eller hur? Hoppas att det inte gjorde något att jag lånade bilden, Linnea.
