Huset Elliot

Igår bestämde jag mig för att det fick vara färdiglöpt i det här huset. Idefix var lite mer speedad än vanligt i fredags, vilket brukar betyda att det är i absoluta sluttampen. När han kom nära Maya i lördags så fräste damen rätt rejält. Och igår kände jag mig less på att springa alla möjliga rundor med hundar i olika konstellationer. Morgonrundan fick bli gemensam för alla och det gick över förväntan. Morris kunde till och med gå lös och visst, han ville gärna nosa henne där bak och småtugga lite men matte manade på, nu går vi före och framåt. Lite extra mycket kissande från båda de fläckiga gossarna men det kan jag ta. Men bara något enstaka försök till flirtande som genast avbröts när matte gav onda ögat. Svaret på det hela heter lydnad och ledarskap. Jag tror att väldigt många hanar skulle få behålla sina kulor om de fick lite mer av den dosen, istället för att få kissa som de vill, nosa som de vill och allmänt härja omkring som de vill utan tillstymmelse till träning, aktivering eller någon form av ledarskap överhuvudtaget. Det handlar inte om att vara hård och elak, det handlar om att sätta gränser och ta initiativ. Svårare än så är det inte.

 

Det bästa med det här löpet är nog att Melvin inte brytt sig överhuvudtaget. Han har därmed varit den stora vinnaren, tillsammans med Visa, eftersom de fått traska med på alla rundor. Visst har han också nosat den lilla damen där bak men han har bara konstaterat att "jaha, det är sådana tider nu" och sedan har han inte brytt sig mer. Underbart! Törs man hoppas att det gäller för alla löp framöver här i huset nu?

 

Ludde och jag har varit ensamma hemma i helgen. Då har han sovit i pappans säng tillsammans med Maya. Doris sover som vanligt med mig och kisse har som vanligt hoppat lite upp och lite ner.