Januari har varit en skitmånad
Så är det bara. Hur eländig februari än blir, kan den aldrig bli sämre. Tvärtom, jag tror att resten av året blir toppen nu och att vi tog allt elände på en gång.
Min mamma blev svårt sjuk i januari. Inte roligt då att bo 120 mil bort. Allt har emellertid ordnat till sig, tack och lov. Vi själva har lyckats dra på oss magsjuka i två omgångar. Jag kan säga att jag är ganska less på flytande kost och på att äta kokt fisk eller fiskpudding till middag nu. Stina har varit på två röntgenundersökningar, ingen av dem visade på någonting så nu vet jag inte hur vi går vidare med vare sig mage eller knän. Helt klart kan ju inte ungen behöva må illa vareviga måltid eller ha så ont i knät att hon bra dagar klarar av att springa 1 km och dåliga dagar knappt klarar en kort promenad. Suck...
Ovanpå allt med de tvåbenta har liten Maya fått problem med sina njurar. Jag misstänkte livmoderinflammation, men något sådant var det inte. Nu äter hon dietfoder och så ska vi tillbaka och ta prover på onsdag. Hon är tack och lov pigg som en mört och nu dricker hon mindre, så jag hoppas att det är på väg tillbaka. Men det är inte roligt när de fyrbenta blir sjuka.
Igår fick jag bud om att Simba från vår absolut första valpkull har fått somna in, drygt 14 år gammal. Det är en aktningsvärd ålder för en labrador. Lite vemodigt eftersom han var den siste i kullen, systern somnade in när hon var tretton. Samtidigt fantastiskt att de blivit så gamla. Sätter in en bild på Simba där han är elva år här så att ni får se honom. Han var e. SUCh IntUCh Älvgårdens Black Wolf u. LPI SVCh Ormrots Elvira. Visst är det något visst med blicken hos gamla hundar?
Mycket trassel har det varit inom hunderiet också men det avstår jag från att skriva mer om här. Nu blir det inga styrelseuppdrag för mig i år, jag ska träna hund, tävla hund, ha valpar, hjälpa till på prov när jag vill och kan och bara ha det roligt. Batterierna behöver laddas.
Ludde har kläckt kycklingar i sin äggkläckare. Tre stycken blev det, vi misstänker att i alla fall två är tuppar. De är av dvärgkorsning och väldigt söta. Hundarna har insett att de inte kommer åt dem och har ledsnat, alla utom Idefix som hela tiden måste dit och kolla att de små har det bra. Han är vår alldeles egna hustomte, den hunden! Kisse är också intresserad, men hans planer är av ett lite annat slag. Färsk kyckling är gott... ;o)
Eventuellt har Idefix en tjej på gång, vi får se vad som händer. Det är kul att den lille killen används lite, han är en otroligt frisk hund. Och energisk... Och rolig och fantastisk kompis till sin matte. Cavalierer är verkliga lyckopiller, det borde finnas minst en i varje hem.
Melvin är också ett lyckopiller. Vilken energi den hunden har! Han är en alldeles underbar kille, alltid positiv och med på allt. Det enda jag möjligtvis inte gillar är när han jagar möss under snön på våra skogspromenader...
Stina och jag har börjat nedräkningen. Om lite drygt en månad sticker vi till Birmingham och Crufts. Nu försöker vi spara pengar, det gäller att ladda shoppingkontot innan vi far!
Min mamma blev svårt sjuk i januari. Inte roligt då att bo 120 mil bort. Allt har emellertid ordnat till sig, tack och lov. Vi själva har lyckats dra på oss magsjuka i två omgångar. Jag kan säga att jag är ganska less på flytande kost och på att äta kokt fisk eller fiskpudding till middag nu. Stina har varit på två röntgenundersökningar, ingen av dem visade på någonting så nu vet jag inte hur vi går vidare med vare sig mage eller knän. Helt klart kan ju inte ungen behöva må illa vareviga måltid eller ha så ont i knät att hon bra dagar klarar av att springa 1 km och dåliga dagar knappt klarar en kort promenad. Suck...
Ovanpå allt med de tvåbenta har liten Maya fått problem med sina njurar. Jag misstänkte livmoderinflammation, men något sådant var det inte. Nu äter hon dietfoder och så ska vi tillbaka och ta prover på onsdag. Hon är tack och lov pigg som en mört och nu dricker hon mindre, så jag hoppas att det är på väg tillbaka. Men det är inte roligt när de fyrbenta blir sjuka.
Igår fick jag bud om att Simba från vår absolut första valpkull har fått somna in, drygt 14 år gammal. Det är en aktningsvärd ålder för en labrador. Lite vemodigt eftersom han var den siste i kullen, systern somnade in när hon var tretton. Samtidigt fantastiskt att de blivit så gamla. Sätter in en bild på Simba där han är elva år här så att ni får se honom. Han var e. SUCh IntUCh Älvgårdens Black Wolf u. LPI SVCh Ormrots Elvira. Visst är det något visst med blicken hos gamla hundar?
Mycket trassel har det varit inom hunderiet också men det avstår jag från att skriva mer om här. Nu blir det inga styrelseuppdrag för mig i år, jag ska träna hund, tävla hund, ha valpar, hjälpa till på prov när jag vill och kan och bara ha det roligt. Batterierna behöver laddas.
Ludde har kläckt kycklingar i sin äggkläckare. Tre stycken blev det, vi misstänker att i alla fall två är tuppar. De är av dvärgkorsning och väldigt söta. Hundarna har insett att de inte kommer åt dem och har ledsnat, alla utom Idefix som hela tiden måste dit och kolla att de små har det bra. Han är vår alldeles egna hustomte, den hunden! Kisse är också intresserad, men hans planer är av ett lite annat slag. Färsk kyckling är gott... ;o)
Eventuellt har Idefix en tjej på gång, vi får se vad som händer. Det är kul att den lille killen används lite, han är en otroligt frisk hund. Och energisk... Och rolig och fantastisk kompis till sin matte. Cavalierer är verkliga lyckopiller, det borde finnas minst en i varje hem.
Melvin är också ett lyckopiller. Vilken energi den hunden har! Han är en alldeles underbar kille, alltid positiv och med på allt. Det enda jag möjligtvis inte gillar är när han jagar möss under snön på våra skogspromenader...
Stina och jag har börjat nedräkningen. Om lite drygt en månad sticker vi till Birmingham och Crufts. Nu försöker vi spara pengar, det gäller att ladda shoppingkontot innan vi far!
Våga vägra kläder
Så heter Visas livslånga kampanj! Den hunden vill inte ha något på sig och gör vad hon kan för att visa det. Halsband - kan klias bort. Fleececylinder om valpmage - kan snöbadas bort. Och nu reflexväst - kan rullas bort. Man kan tro att hon rullar runt i snön av lycka men icke, västeländet ska väck! Hon rullar aldrig annars, inte som morsan som kunde vältra sig i det mesta av glädjen över att finnas till. Visa gör det för att bli av med konstiga saker som matte envisas med att sätta på henne. Så numera drar jag åt alla kardborrefästen och annat ordentligt, för Visa gör vad hon kan för att testa hållfastheten!
Hon är i fin form nu, gumman, och pigg som en lärka. Fina muskler i bakstället har de fått av allt snöplumsande och jagande av varandra i djupsnön. Lite sladder under magen får vi leva med men midjan är på plats och farten och gummibollsstudsen är det inget fel på. Och så riktiga labberumpor, med breda och lite rundade lår. Jag blir ledsen när jag ser ståbilder på labbar med tunga fronter och absolut inga muskler alls i bakstället. För mig saknar de hundarna balans, bakstället är viktigt. Jag är barnsligt förtjust i just bakställ hos labbar. Och så uttrycken, förstås.
Har tränat lite lydnad med gossen idag, fjärr stod på programmet. Tror aldrig att jag tränat det så mycket med någon tidigare hund! Inser också att det är den första hund jag kört det med där handtecknen gör mer skada än nytta. Han är så taggad och på g, så han inväntar inte kommandot utan är bombsäker på att jag ska göra tecken för inkallning och kommer på studs. Alltså kör jag utan handtecken och då blir det hyfsat. Inte snyggt men hyfsat. Han är ju så på g så han studsar liksom framåt-uppåt på mitt sitt-kommando, som att han tror att det ska bli en inkallning men så blir det "bara" sitt. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Jag har aldrig ägt en liknande hund tidigare. Nu ska vi nog backa bandet igen och gå tillbaka till själva förflyttningen, målet är ju att han ska flytta tassarna rätt. Men jag måste säga det igen - han är en helt ljuvlig kille! Det är verkligen "all in" när den gossen gör något.
I morgon ska dottern göra sin första röntgenundersökning för den här omgången. Jag är lite kluven till vad jag vill att de ska hitta. Hittar de något, får vi veta vad som orsakat besvären och det skulle vara skönt, men å andra sidan kan det ju innebära operation igen och det känns mindre kul. Å andra sidan, hittar de inget så blir det kanske fler undersökningar och hur kul är det? Undersökningen i morgon är kontraströntgen med sond, roligare kan man nog tänka sig. Men hon är duktig, vår lilla tjej. En helt fantastisk unge, liksom sina bröder. Tänk att just jag har fått världens bästa barn!?
Måste skryta lite också. Maysan och Stina blev tvåa i årets agilitycavalier klass 1 och fick samma placering i årets lydnadscavalier klass 1. I den senare var det bara två ekipage som skickade in resultat, men jag råkar veta att de faktiskt var tvåa oavsett. Inte illa av en tjej på fjorton år! Och ifjol vann hon årets lydnadscavalier i klass 1 med Idefix. Morsan är stolt som en tupp. Den fläckiga lilla stjärnan är lyckligt ovetande om sina insatser och snarkar högljutt i mattes säng. Hur Stina kan sova i det oljudet är för mig en gåta. Och hur i all världen kan en så liten hundkropp frambringa sådana ljud? Hon låter värre än en vuxen karl!
Avslutningsvis vill jag gratulera Hockey-kullen som fyller fem år idag. Tänk, så fort tiden går! Bilder kom med mailen på Atlas i Bergen, ska försöka få ut någon här framöver till påseende åt er andra. Vill också gratulera Huset Elliots Vimsa och matte Vigdis som vann poängligan ifjol och fick en midjeväska med en labbe på i present. I år tror jag att det kan bli tuffare konkurrens, jag anar att några av bokstavsbarnen kommer att göra entré i tävlingssammanhang. Och så kommer jag och Melvin, akta er! ;o)
Hon är i fin form nu, gumman, och pigg som en lärka. Fina muskler i bakstället har de fått av allt snöplumsande och jagande av varandra i djupsnön. Lite sladder under magen får vi leva med men midjan är på plats och farten och gummibollsstudsen är det inget fel på. Och så riktiga labberumpor, med breda och lite rundade lår. Jag blir ledsen när jag ser ståbilder på labbar med tunga fronter och absolut inga muskler alls i bakstället. För mig saknar de hundarna balans, bakstället är viktigt. Jag är barnsligt förtjust i just bakställ hos labbar. Och så uttrycken, förstås.
Har tränat lite lydnad med gossen idag, fjärr stod på programmet. Tror aldrig att jag tränat det så mycket med någon tidigare hund! Inser också att det är den första hund jag kört det med där handtecknen gör mer skada än nytta. Han är så taggad och på g, så han inväntar inte kommandot utan är bombsäker på att jag ska göra tecken för inkallning och kommer på studs. Alltså kör jag utan handtecken och då blir det hyfsat. Inte snyggt men hyfsat. Han är ju så på g så han studsar liksom framåt-uppåt på mitt sitt-kommando, som att han tror att det ska bli en inkallning men så blir det "bara" sitt. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Jag har aldrig ägt en liknande hund tidigare. Nu ska vi nog backa bandet igen och gå tillbaka till själva förflyttningen, målet är ju att han ska flytta tassarna rätt. Men jag måste säga det igen - han är en helt ljuvlig kille! Det är verkligen "all in" när den gossen gör något.
I morgon ska dottern göra sin första röntgenundersökning för den här omgången. Jag är lite kluven till vad jag vill att de ska hitta. Hittar de något, får vi veta vad som orsakat besvären och det skulle vara skönt, men å andra sidan kan det ju innebära operation igen och det känns mindre kul. Å andra sidan, hittar de inget så blir det kanske fler undersökningar och hur kul är det? Undersökningen i morgon är kontraströntgen med sond, roligare kan man nog tänka sig. Men hon är duktig, vår lilla tjej. En helt fantastisk unge, liksom sina bröder. Tänk att just jag har fått världens bästa barn!?
Måste skryta lite också. Maysan och Stina blev tvåa i årets agilitycavalier klass 1 och fick samma placering i årets lydnadscavalier klass 1. I den senare var det bara två ekipage som skickade in resultat, men jag råkar veta att de faktiskt var tvåa oavsett. Inte illa av en tjej på fjorton år! Och ifjol vann hon årets lydnadscavalier i klass 1 med Idefix. Morsan är stolt som en tupp. Den fläckiga lilla stjärnan är lyckligt ovetande om sina insatser och snarkar högljutt i mattes säng. Hur Stina kan sova i det oljudet är för mig en gåta. Och hur i all världen kan en så liten hundkropp frambringa sådana ljud? Hon låter värre än en vuxen karl!
Avslutningsvis vill jag gratulera Hockey-kullen som fyller fem år idag. Tänk, så fort tiden går! Bilder kom med mailen på Atlas i Bergen, ska försöka få ut någon här framöver till påseende åt er andra. Vill också gratulera Huset Elliots Vimsa och matte Vigdis som vann poängligan ifjol och fick en midjeväska med en labbe på i present. I år tror jag att det kan bli tuffare konkurrens, jag anar att några av bokstavsbarnen kommer att göra entré i tävlingssammanhang. Och så kommer jag och Melvin, akta er! ;o)
Slut på lovet
I morgon börjar skolan igen. Det ska nästan bli skönt att få in alla i sina vanliga vanor. Veckan som gått har jag och Pigge jobbat medan barnen varit lediga. Det har blivit sena kvällar (nätter) och välan sena morgnar också, inte helt bra. Men nu ska det bli ordning igen!
I torsdags var jag och Ragnhild med Tassa ute på en tvåtimmarspromenad på isen med labbarna. Så kul att få se Tassa igen, det var ett litet tag sedan nu. Hon är otroligt välutvecklad för sin ålder, mycket mer bröstkorg än mamma. Jättefin kontakt med sin matte också, just den där tillbakarapporteringen under promenaden som jag önskar att Melvin också kunde få in i sin ärthjärna... ;o) Visa tyckte att det var skoj att dotera kom och lekte och for runt under hela rundan, hon mer. Tutan tyckte nog att vi gick för långt egentligen, hon ser inget större syfte med promenader annat än att uträtta behov och kanske kolla in "tidningen" lite. Lill-gumman, hon är nog helt blind på vänsterögat nu. Häromkvällen missade hon ena trappsteget på bron helt och for omkull. Annars tycker jag att hon klarar sig bra för det mesta men ibland märks det att hon inte vill busa med Melvin. Han å andra sidan visar ingen pardon utan gör sina vanliga attacker, ömsom på morsan och ömsom på Tutan. Å, om de kunde fräsa till åt honom!
Lille sonen har varit lycklig, hans islandshöna har lagt sina första ägg. Stor dag! Själv funderade jag ett tag på hur man märker om en tupp är könsmogen. Jag inser att det var helt onödigt. Himmel, har han inget annat i huvudet!?
Nu väntar ett par tunga veckor, mycket jobb framöver. Äntligen ska också dottern få göra sina undersökningar, röntgen av både mage och knä är på gång inom den närmaste veckan. Kanske inte helt mysiga undersökningar men de måste göras och ska förhoppningsvis ge någon form av besked. Märkligt med magnetröntgen av knäet för övrigt. Vi fick beskedet att det skulle ta minst 8 månader, men efter halva tiden sa läkaren åt oss att ringa röntgen och försöka få en tidigare tid. Det gjorde vi och vips "försvann" 3 månader av kön! Inte helt bussigt mot de andra som väntar, men skönt att äntligen få det avklarat.
Snöat har det gjort de sista dagarna. Jag säger som Danne - tur att i alla fall hundarna tycker att det är kul!
I torsdags var jag och Ragnhild med Tassa ute på en tvåtimmarspromenad på isen med labbarna. Så kul att få se Tassa igen, det var ett litet tag sedan nu. Hon är otroligt välutvecklad för sin ålder, mycket mer bröstkorg än mamma. Jättefin kontakt med sin matte också, just den där tillbakarapporteringen under promenaden som jag önskar att Melvin också kunde få in i sin ärthjärna... ;o) Visa tyckte att det var skoj att dotera kom och lekte och for runt under hela rundan, hon mer. Tutan tyckte nog att vi gick för långt egentligen, hon ser inget större syfte med promenader annat än att uträtta behov och kanske kolla in "tidningen" lite. Lill-gumman, hon är nog helt blind på vänsterögat nu. Häromkvällen missade hon ena trappsteget på bron helt och for omkull. Annars tycker jag att hon klarar sig bra för det mesta men ibland märks det att hon inte vill busa med Melvin. Han å andra sidan visar ingen pardon utan gör sina vanliga attacker, ömsom på morsan och ömsom på Tutan. Å, om de kunde fräsa till åt honom!
Lille sonen har varit lycklig, hans islandshöna har lagt sina första ägg. Stor dag! Själv funderade jag ett tag på hur man märker om en tupp är könsmogen. Jag inser att det var helt onödigt. Himmel, har han inget annat i huvudet!?
Nu väntar ett par tunga veckor, mycket jobb framöver. Äntligen ska också dottern få göra sina undersökningar, röntgen av både mage och knä är på gång inom den närmaste veckan. Kanske inte helt mysiga undersökningar men de måste göras och ska förhoppningsvis ge någon form av besked. Märkligt med magnetröntgen av knäet för övrigt. Vi fick beskedet att det skulle ta minst 8 månader, men efter halva tiden sa läkaren åt oss att ringa röntgen och försöka få en tidigare tid. Det gjorde vi och vips "försvann" 3 månader av kön! Inte helt bussigt mot de andra som väntar, men skönt att äntligen få det avklarat.
Snöat har det gjort de sista dagarna. Jag säger som Danne - tur att i alla fall hundarna tycker att det är kul!
Nytt år, nya möjligheter
Så skriver vi 2011 och som vanligt så här års så känner jag optimism inför året. Det är så lätt att göra det och sätta upp saftiga mål innan man riktigt är igång med träningen. Just nu är vi bäst på allt, hundarna och jag! Har inlett lydnadsträningen med Melvin igen efter uppehållet. Har som första mål att komma till start i lydnadstvåan nu under våren, om allt går som jag vill. Idag tränade vi förflyttningar på stället, fritt följ och stegförflyttningar, samt apportering och inkallning med ställande. Stegförflyttningar gjorde han fantastiskt bra, vi har aldrig tränat backande förr men han backade som om han aldrig gjort annat! Han är så alert och så "på", så han registrerar direkt om jag rör mig och hakar på. Tyvärr är han välan "på" i det fria följet och vill gärna tränga, vi får jobba vidare på det. Inkallning med ställande är på gång, lite lång stoppsträcka än men vi jobbar på det. Farten kan jag i alla fall inte klaga på. Apporteringen var lite slamsig i början, lyckan över att återse apportbocken blev välan stor. Men upptagen var bra, inget trams där. Det kändes som en bra start på året. Han är ju underbar på så sätt gossen att han verkligen ger järnet, det är "all in" med allt vi gör. Min prins! Vi måste ju sätta lite fart på tävlandet i år, jag anar att Alfabetarna snart sätter igång och kommer att flåsa oss i nacken på tävlingsbanorna, så det gäller att nyttja det lilla försprång vi har... ;o)
Långa promenader på isen blir det på dagarna. Visa är i fin form nu, dallret under magen blir vi aldrig av med så profilen är kanske inte så snygg, men ser man henne uppifrån så ser man midjan och hon leker och skuttar runt på isen och verkar nöjd med livet. Tutan är också i fin fysisk form, bortsett från lite cortisonsvullnad men den får vi leva med. Tyvärr verkar hon helt sakna syn på ena ögat nu och det besvärar henne lite ibland. Så fort det har gått, i höstas var hon med husse och jagade utan bekymmer! Nåväl, hon verkar pigg och nöjd med livet och verkar ha hyfsad syn på sitt andra öga i alla fall. Detta med bakre polär katarakt är inte alls så kul. :(
Glädjer mig åt att Vimsas (Visas syster hos Vigdis i Norge) avkommor nu har börjat röntgas och det ser riktigt bra ut. Två röntgade än så länge, båda med A på både höfter och armbågar. Grattis Vigdis, du ska se att resten följer efter i samma stil! Jag brukar tänka att den första liksom sätter ribban, och bättre än så här kan den ju inte sättas. Hoppas att det går lika bra för de små Alfabetsbarnen här när det är dags för dem. Inte så långt kvar nu innan det är dags för den nervpärsen.
Årets poängliga vanns av Vigdis och Vimsa igen. Grattis! Ni är så himla duktiga! I år hoppas jag på hårdare konkurrens, det har varit lite väl mycket av mig, Stina och Vigdis i ensamt majestät vad gäller tävlandet. Men jag har på känn att det kan bli annat framöver. :)
Renoveringen av badrummet går sakta framåt. Pigge har målat taket färdigt nu och det blev så himla snyggt. "Bara" väggarna kvar... Mitt inköp av badrumsskåp var kanske inte det mest övertänkta, det sitter visst en lampa på väggen också. :( Nåväl, det tål att funderas lite på. Jag är ju inte känd för att ha massvis med tålamod direkt, så förmodligen smäller jag upp skåpen i alla fall och så får lampan sitta lite konstigt placerad. Jag gillar när det går fort!
Planer på valpar har vi i år också. Labbevalpar förstås, vi gör ett nytt försök med Visa och Piki under året. Kanske kan det också bli fläckisvalpar under året, vi får se hur det blir med det. Ludde är redan igång med sin kycklinguppfödning, kläckaren är laddad med ägg i olika storlekar. Spännande tider stundar!
Vi har skaffat oss ruskigt dåliga vanor under helgerna. Pigge och jag ser på Huset Eliott till 2-3 på natten vareviga kväll och sover till 10 på morgonen. Otroligt bra TV-serie, inte bara för namnets skull! Fördelen är att jag hinner sticka massor, dottern har fått en halsduk och nu är jag snart klar med en mössa som ska skickas till Hjälpstickan, för att i sin tur lämnas till någon behövande hemlös. Det känns bra att göra en god gärning också, jag ska försöka hinna med fler sådana under året.
Långa promenader på isen blir det på dagarna. Visa är i fin form nu, dallret under magen blir vi aldrig av med så profilen är kanske inte så snygg, men ser man henne uppifrån så ser man midjan och hon leker och skuttar runt på isen och verkar nöjd med livet. Tutan är också i fin fysisk form, bortsett från lite cortisonsvullnad men den får vi leva med. Tyvärr verkar hon helt sakna syn på ena ögat nu och det besvärar henne lite ibland. Så fort det har gått, i höstas var hon med husse och jagade utan bekymmer! Nåväl, hon verkar pigg och nöjd med livet och verkar ha hyfsad syn på sitt andra öga i alla fall. Detta med bakre polär katarakt är inte alls så kul. :(
Glädjer mig åt att Vimsas (Visas syster hos Vigdis i Norge) avkommor nu har börjat röntgas och det ser riktigt bra ut. Två röntgade än så länge, båda med A på både höfter och armbågar. Grattis Vigdis, du ska se att resten följer efter i samma stil! Jag brukar tänka att den första liksom sätter ribban, och bättre än så här kan den ju inte sättas. Hoppas att det går lika bra för de små Alfabetsbarnen här när det är dags för dem. Inte så långt kvar nu innan det är dags för den nervpärsen.
Årets poängliga vanns av Vigdis och Vimsa igen. Grattis! Ni är så himla duktiga! I år hoppas jag på hårdare konkurrens, det har varit lite väl mycket av mig, Stina och Vigdis i ensamt majestät vad gäller tävlandet. Men jag har på känn att det kan bli annat framöver. :)
Renoveringen av badrummet går sakta framåt. Pigge har målat taket färdigt nu och det blev så himla snyggt. "Bara" väggarna kvar... Mitt inköp av badrumsskåp var kanske inte det mest övertänkta, det sitter visst en lampa på väggen också. :( Nåväl, det tål att funderas lite på. Jag är ju inte känd för att ha massvis med tålamod direkt, så förmodligen smäller jag upp skåpen i alla fall och så får lampan sitta lite konstigt placerad. Jag gillar när det går fort!
Planer på valpar har vi i år också. Labbevalpar förstås, vi gör ett nytt försök med Visa och Piki under året. Kanske kan det också bli fläckisvalpar under året, vi får se hur det blir med det. Ludde är redan igång med sin kycklinguppfödning, kläckaren är laddad med ägg i olika storlekar. Spännande tider stundar!
Vi har skaffat oss ruskigt dåliga vanor under helgerna. Pigge och jag ser på Huset Eliott till 2-3 på natten vareviga kväll och sover till 10 på morgonen. Otroligt bra TV-serie, inte bara för namnets skull! Fördelen är att jag hinner sticka massor, dottern har fått en halsduk och nu är jag snart klar med en mössa som ska skickas till Hjälpstickan, för att i sin tur lämnas till någon behövande hemlös. Det känns bra att göra en god gärning också, jag ska försöka hinna med fler sådana under året.
