Kallt om snoken
Vi har ju blivit bortskämda med behagliga temperaturer under julhelgen. De svarta och jag har gått på isen i en och en halv timme varje dag och njutit. Men i morse vaknade vi till 24 kalla grader, så promenaden blev inte fullt lika lång. Jag frös om kinderna och snorade, de svarta verkade tämligen oberörda. Tutan köldkrampade några steg, men Visa och Melvin tuffade på utan minsta bekymmer. Melvin far fram som ett jehu som vanligt, han hinner förmodligen inte känna någon temperatur överhuvudtaget. Han har fått snygga muskler i låren och framtill av allt snöpulsande. Annars är han fortfarande en ganska tanig kille, ser man honom framifrån så ser man att det fattas en hel del på bredden. Men vad gör det? Han är min prins i alla fall.
Irriterar mig oerhört på folk som har dålig koll på sina hundar. Vi har tyvärr några sådana här i byn, hundar som bara släpps ut vind för våg eller hundar som tillåts gå lösa trots att de knappt vet sitt namn. Jag har alltid sett till att hålla ordning på mina hundar vid möten så att inget ska hända. Men i höst har jag lagt om taktik. Melvin är ju en ruggigt snäll kille, som inte vill annat än att hitta nya kompisar att leka med. Men han är stor, svart och bufflig, så många tycker att han är lite läskig när han kommer i full fart. När nu de här främmande hundarna dyker upp på våra promenader, låter jag Melvin kuta dit (förutsatt att den andra hunden ser fredlig ut). Den andra hunden har hittills lagt benen på ryggen och när jag ser att Melvin närmar sig, visslar jag in. Då bryter han jakten direkt och kommer till mig. Det har varit effektivt, i alla fall en av hundarna har aldrig mer följt efter oss. Kanske tycker någon här att jag är elak, själv känner mig snarare desperat. Håll ordning på hunden, annars kommer Melvin och tar den! ;o)
Fick en underbar julklapp av maken, hela TV-serien Huset Eliott. Alldeles sagolikt bra är den! Och alldeles för långa kvällar blir det, eftersom varje avsnitt är en timme långt och jag inte klarar mig med mindre än två. En kväll såg vi fyra och kom i säng kl 3... Men ikväll blir det bara ett, i morgon ska jag kliva upp för att åka med dottern till Ikea. Vi har röjt ut hela badrummet nere och ska måla väggarna vita, och då vill jag också ha in ny inredning där och inte den gamla fula. Vi är ju inte snabbast i sta'n, men förhoppningsvis ska det bli en ny look där inom kort.
Ikväll har jag och grabbarna varit och hämtat ägg (tack Ove och Maria!). Ludde fick en kläckare i julklapp så nu ska den testas! Förhoppningsvis ska några av äggen bli kycklingar och sedan hoppas vi att någon av dem ska vara en höna. Jag har stora planer nu, det ska bli några lite mindre hönor därute och så ska jag ha en liten tupp också. Islandstuppen som vi har är snäll men lite för mesig. Jag vill ha lite mer sociala hönor, som kommer och hälsar och inte far iväg som yra hönor (vitsigt) när man kommer. Få se hur det går. Det går många tuppar på varje höna, det har jag lärt mig så här långt.
Har hittat en länk, www.hjalpstickan.se Man kan sticka och skänka till bland annat Stadsmissionen. Det tror jag att jag ska göra, det skulle kännas bra att både sticka och samtidigt göra en god gärning. Haka gärna på!
Snart dags för nyårsafton och därefter den sedvanliga planeringen av det kommande året. Jag har alltid stora visioner om vilka mål jag ska uppnå med hundarna, ibland infrias det och ibland blir det fiasko. De två senaste åren är jag nöjd med, utom möjligen valpfloppen under innevarande höst. Dags för nya tag inför 2011!
Irriterar mig oerhört på folk som har dålig koll på sina hundar. Vi har tyvärr några sådana här i byn, hundar som bara släpps ut vind för våg eller hundar som tillåts gå lösa trots att de knappt vet sitt namn. Jag har alltid sett till att hålla ordning på mina hundar vid möten så att inget ska hända. Men i höst har jag lagt om taktik. Melvin är ju en ruggigt snäll kille, som inte vill annat än att hitta nya kompisar att leka med. Men han är stor, svart och bufflig, så många tycker att han är lite läskig när han kommer i full fart. När nu de här främmande hundarna dyker upp på våra promenader, låter jag Melvin kuta dit (förutsatt att den andra hunden ser fredlig ut). Den andra hunden har hittills lagt benen på ryggen och när jag ser att Melvin närmar sig, visslar jag in. Då bryter han jakten direkt och kommer till mig. Det har varit effektivt, i alla fall en av hundarna har aldrig mer följt efter oss. Kanske tycker någon här att jag är elak, själv känner mig snarare desperat. Håll ordning på hunden, annars kommer Melvin och tar den! ;o)
Fick en underbar julklapp av maken, hela TV-serien Huset Eliott. Alldeles sagolikt bra är den! Och alldeles för långa kvällar blir det, eftersom varje avsnitt är en timme långt och jag inte klarar mig med mindre än två. En kväll såg vi fyra och kom i säng kl 3... Men ikväll blir det bara ett, i morgon ska jag kliva upp för att åka med dottern till Ikea. Vi har röjt ut hela badrummet nere och ska måla väggarna vita, och då vill jag också ha in ny inredning där och inte den gamla fula. Vi är ju inte snabbast i sta'n, men förhoppningsvis ska det bli en ny look där inom kort.
Ikväll har jag och grabbarna varit och hämtat ägg (tack Ove och Maria!). Ludde fick en kläckare i julklapp så nu ska den testas! Förhoppningsvis ska några av äggen bli kycklingar och sedan hoppas vi att någon av dem ska vara en höna. Jag har stora planer nu, det ska bli några lite mindre hönor därute och så ska jag ha en liten tupp också. Islandstuppen som vi har är snäll men lite för mesig. Jag vill ha lite mer sociala hönor, som kommer och hälsar och inte far iväg som yra hönor (vitsigt) när man kommer. Få se hur det går. Det går många tuppar på varje höna, det har jag lärt mig så här långt.
Har hittat en länk, www.hjalpstickan.se Man kan sticka och skänka till bland annat Stadsmissionen. Det tror jag att jag ska göra, det skulle kännas bra att både sticka och samtidigt göra en god gärning. Haka gärna på!
Snart dags för nyårsafton och därefter den sedvanliga planeringen av det kommande året. Jag har alltid stora visioner om vilka mål jag ska uppnå med hundarna, ibland infrias det och ibland blir det fiasko. De två senaste åren är jag nöjd med, utom möjligen valpfloppen under innevarande höst. Dags för nya tag inför 2011!
Jodå, jag lever
Jag skäms verkligen, hemsidan är inte uppdaterad och bloggen har legat i vila. Det har varit lite mycket de sista veckorna, jag får skylla på det. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Mycket jobb har det varit, men nu börjar jag se slutet på den senaste omgången och sedan hoppas jag på några dagars ledighet för att fixa lite här hemma inför julen.
Hela familjen har varit förkyld utom Pigge som verkar klara sig undan denna gång. Hosta och feber är det som har gällt. Ludde hostar fortfarande en del, Stina är också lite rosslig och så jag. Och på mig verkar det komma tillbaka, känner mig nästan sämre idag igen så sker det inget mirakel i morgon, får jag nog pallra mig iväg till doktorn. Nu är jag less!
Veckan har varit turbulent på många sätt, jag tänker inte alls skriva något om det här utan konstaterar bara att människan kan vara märklig. Trots att vi är så välutvecklade, kan vi uppenbarligen inte alls kommunicera med varandra på ett förnuftigt och vettigt sätt. Det har radats upp exempel på det under de senaste dagarna, det sista så sent som idag. Just nu är jag rätt less och trött men hoppas att julen ska ge lite energi och glädje tillbaka i det som ska vara min hobby - och därmed något roligt.
Hundarna mår bra. Vi har avverkat noskvalsterbehandling och den tog då bort både nysningar och snorklanden, tack och lov. Maya har börjat löpa, Idefix, som nyligt haft dambesök, har gjort några små försök att ragga lite på henne men hittills har hon visat skinn på näsan och fräst åt honom.
Rapporter om löp har också kommit in från Alfabetsflickorna. Jag tror att alla utom Jota har löpt nu och kan konstatera att de är klart tidigare med det än vad mamma Visa var, jag vill minnas att hon väntade ända till 13 månader med att löpa.
Nu på måndag fyller Tutan och hennes syskon 9 år. Aldrig trodde jag ju för 3 1/2 år sedan, när Tutan var så sjuk, att vi skulle få uppleva hennes nionde födelsedag! Men hon är riktigt pigg och glad tycker jag. Lite skavanker har hon ju men jämfört med hur det var då, måste man säga att hon är pigg och alert. Stor-gumman!
Hela familjen har varit förkyld utom Pigge som verkar klara sig undan denna gång. Hosta och feber är det som har gällt. Ludde hostar fortfarande en del, Stina är också lite rosslig och så jag. Och på mig verkar det komma tillbaka, känner mig nästan sämre idag igen så sker det inget mirakel i morgon, får jag nog pallra mig iväg till doktorn. Nu är jag less!
Veckan har varit turbulent på många sätt, jag tänker inte alls skriva något om det här utan konstaterar bara att människan kan vara märklig. Trots att vi är så välutvecklade, kan vi uppenbarligen inte alls kommunicera med varandra på ett förnuftigt och vettigt sätt. Det har radats upp exempel på det under de senaste dagarna, det sista så sent som idag. Just nu är jag rätt less och trött men hoppas att julen ska ge lite energi och glädje tillbaka i det som ska vara min hobby - och därmed något roligt.
Hundarna mår bra. Vi har avverkat noskvalsterbehandling och den tog då bort både nysningar och snorklanden, tack och lov. Maya har börjat löpa, Idefix, som nyligt haft dambesök, har gjort några små försök att ragga lite på henne men hittills har hon visat skinn på näsan och fräst åt honom.
Rapporter om löp har också kommit in från Alfabetsflickorna. Jag tror att alla utom Jota har löpt nu och kan konstatera att de är klart tidigare med det än vad mamma Visa var, jag vill minnas att hon väntade ända till 13 månader med att löpa.
Nu på måndag fyller Tutan och hennes syskon 9 år. Aldrig trodde jag ju för 3 1/2 år sedan, när Tutan var så sjuk, att vi skulle få uppleva hennes nionde födelsedag! Men hon är riktigt pigg och glad tycker jag. Lite skavanker har hon ju men jämfört med hur det var då, måste man säga att hon är pigg och alert. Stor-gumman!
