Valpar!
Det är glest mellan uppdateringarna här nu. Det beror inte på bristande intresse utan gigantisk tidsbrist. I november jobbade jag 50 % som lärarvikarie, 25 % som översättare, samtidigt som jag skriver uppsats på 50 % och läser en matematikkurs på 25 %. Det blir en väldig massa procent... Hunderiet kommer emellan och hemsidan finns det inte tid för. Men nu vädrar jag morgonluft, uppsatsen är snart i hamn och sedan ska jag leva lite mer igen.
Den gladaste nyheten på länge är att Idefix har blivit pappa igen! Tre superfina valpar föddes hos kennel Paratime's på lucianatten, två hanar och en tik, alla jättefint tecknade. Skulle så önska att gossarna kom till hem med intresse för att meritera dem, det kan vara något för min Doris i framtiden. Uppfödare Mari är dessutom supertrevlig så om någon letar valp efter sunda, friska föräldrar så är detta ett hett tips. Pappa Idefix är fortfarande fertil, snart tio år gammal, och har ännu hörseln i behåll. Han är ur en kull på fyra där alla hade hjärta ua efter sju års ålder. Han är också fritestad från EF samt curly coated/dry eye så valparna kan aldrig få dessa sjukdomar. Både mamma och pappa är också av en väldigt sund typ med trevlig mentalitet. Och att valparna är vältecknade ser ni ju.
Pappa Idefix tyckte nog inte att vi firade barnafödseln tillräckligt på lördagen så han tog saken i egna händer. Skuttade elegant upp på kökssoffan (trots att vi har den ganska nära köksbordet för att de INTE ska kunna ta sig upp så grejar han det) och därifrån vidare upp på köksbordet där han glatt stal hårdbröd från brödfatet. Han är en friskus och visserligen lydnadsmeriterad men vardagslydnaden är lite sisådär. Tur att han är söt!
Stina och Maya debuterade i lydnadstvåan i fredags. Den tävlingen försöker vi dock att glämma lika fort... De hade otur och fick göra platsliggningen på ett hörn, kanske en meter från lokalens kafédel där publiken satt. En hormonell Maya (3 veckor efter avslutat löp) tyckte att det var mer intressant att tigga fika av publiken än att ligga kvar på platsliggningen, så när det var cirka 30 sekunder kvar gav hon sig helt sonika ut bland publiken. Fortsättningen följde ungefär i samma förvirrade mönster, med lägganden under det fria följet och andra knepigheter. Frustrerande när man vet hur bra hon kan gå men de är djur, inga maskiner och tikar är tikar.
En annan hund som driver mig till vansinne här ibland är Visa. Nu är hon inne i sin årliga "kan inte bajsa när någon ser mig"-period. Det innebär att vi går långa promenader utan att hon kan bajsa. Ibland far hon ut i skogen men om jag råkar kommentera eller kasta ett öga åt hennes håll så kommer hon farandes igen utan att ha uträttat det hon skulle. Det kan gå dagar utan att hon bajsar men till sist går det ju inte längre utan det liksom ramlar ut, oftast då mitt på stigen där vi går och så får matte ta fram påsarna. Så irriterande! Och jag begriper inte varför vi ska ha detta vareviga år. Det är detta jag ogillar med tikar, hormonsvängningarna och alla idéer. Hanar är så mycket enklare, de bara är.
Vintern häruppe är ett skämt så här långt. Töväder, regn och så plötsligt fryser det till och blir ishalka. Jag går i IceBugs för jämnan men oroar mig över hundarna, i synnerhet då de lite äldre. Så i förra veckan fick jag nog och inhandlade ett löpband för att kunna träna hundarna på det när det är halkigt. Jag är så rädd att de ska göra illa sig om de går omkull eller slinter till, jag ser ju att de går och spänner sig och det är inte bra. Idefix är ju van att gå på band så han knallade på, lite välan bråttom kanske. Morris fattade raskt galoppen, han gör vad som helst för en frolic och hade gärna fortsatt längre än de fem minuter vi provade. Han visade mig flera gånger att han ville köra mer, sprang först till mig och sedan och satte sig på bandet med en uppfordrande blick. Hallå matte!? Doris fladdrade med alla tassarna så att jag var rädd att hon skulle fastna, där måste vi träna mer och nog vara två. Visa var så klart lite skeptisk, knallade på en stund men tyckte nog inte att det var någon av mattes bättre idéer. Lilla skata!
I månadsskiftet november-december hade vi några dagar då vi kunde gå ut på isen. Ljuvligt, tyckte både jag och hundarna. Jag lyckades fånga alla mina och Idefix på en bild när vi var ute.
En annan runda tog jag med alla sex. Idefix och Bus hade konstant dragkamp eller jagis om en pinne. Vi har ännu inte lyckats avgöra vem som vinner titeln Husets barnsligaste hund, Idefix snart tio år eller Bus snart nio månader..?
Kommentarer
Trackback
