Huset Elliot

Om ni visste hur många gånger jag har hört den meningen som förklaring till varför man köper en oregistrerad, "renrasig" (tror man) hund! Varför ska man liksom betala för en stamtavla när man kan köpa en labbe utan och spara några tusen, när man ändå inte ska ställa ut? Jo, jag ska berätta varför och varför de registrerade valparna kostar mer.

 

Idag har jag varit och hämtat ut valparnas stamtavlor. För två valpar kostar de lite över en tusenlapp. Stamtavlorna är ett bevis på att hunden är stambokförd, dvs den finns med i ett register liksom dess förfäder. Ägaren kan kontrollera hundens och dess släktingars hälsostatus, meriter mm. Att den är registrerad betyder också att inget föräldradjur är belagt med avelsspärr, tex av hälsoskäl. Några garantier för friska hundar finns aldrig, men att köpa en oregisitrerad valp kan innebära att föräldradjuren tex är avelsspärrade. Den risken skulle inte jag våga ta.

 

Som uppfödare inom SKK-organisationen kan jag när som helst få besök av en kennelkonsulent som kontrollerar att jag uppfyller gängse regelverk och att mina hundar har det bra. Regelverket styr bland annat hur länge mina hundar får lämnas ensamma, hur ofta de ska rastas, att jag inte parar mina tikar för tätt osv. Motsvarande kontroller av uppfödare av oreggade hundar finns inte. Jag vet exempel där tikar har parats varje löp, här i norra Sverige. Vill du stötta en sådan verksamhet? Jag vill det inte. Jag kan heller inte registrera mina valpar om jag skulle para en tik vid varje löp. Regelverket slår till igen. Så är du det minsta djurvän - stötta inte den oseriösa marknaden!

 

Labradoren har ett hälsoprogram. Jag som uppfödare är skyldig att följa det för att få registrera valparna. Det innebär till exempel att föräldradjuren ska ha känd status på höfter och armbågar. Att röntga en hund kostar oftast över 2000 kr. Resultatet registreras hos SKK så att alla kan se det. Detta är en kostnad och en information som inte finns för uppfödaren av den oregistrerade labradoren. Därtill kommer ögonlysning (ca 700-1000 kr), diverse gentester (från 500 kr och uppåt) mm. Detta för att säkerställa att föräldradjuret är friskt.

 

Som regel har vi också meriterat våra avelsdjur. Självklart tycker vi att de är trevliga och rastypiska, men meriterna är ett kvitto på att någon oberoende person (domaren) tycker detsamma. Och väldigt ofta hör jag just detta med temperamentet som skäl till varför man har valt att para sin labrador och ta en oreggad kull. "Han/hon är ju så snäll". Ja, tacka sjutton för det om det är en labrador! Men det räcker liksom inte. Med meriter visar jag att min hund följer rasstandarden, tål hantering, uppvisar rastypiska egenskaper osv. Allt det som sammantaget gör den till en labrador. Snäll är bara en egenskap bland väldigt många.

 

När jag väljer hane till mina tikar, har jag en rad kriterier som jag tittar på. Hälsa är en, men det finns många egenskaper att beakta. Jag skulle vilja påstå att sådant som färg och avstånd är väldigt lågprioriterat i den seriösa uppfödarens värld, och väldigt viktigt hos den mindre seriösa. Man vill inte åka långt, ofta har man en egen hane eller använder en i närheten. Det behöver i sig inte vara fel, men gör man samma kombination gång efter annan kan man börja ana att det inte är för rasens bästa.

 

När jag använder en hane får jag betala en språngavgift som ligger runt 1200-2000 kr vid själva parningen och lika mycket per valp. Ofta har jag rest långt, senast var jag i södra Finland och bodde på hotell två nätter. Det är självklart mitt eget val, jag vill ju tro att det ska resultera i bra valpar. 

 

Lägger man ihop alla dessa kostnader och adderar sådant som besiktning, vaccination, ID-märkning mm, så ser ni att det inte blir många kronor över. Vi gör det inte för att tjäna pengar utan för att det är en hobby som vi brinner för. Vi vill bevara en ras som vi älskar. Stöd den verksamheten genom att köpa en valp från en seriös uppfödare som registrerar sina valpar!

Om ni visste hur många gånger jag har hört den meningen som förklaring till varför man köper en oregistrerad, "renrasig" (tror man) hund! Varför ska man liksom betala för en stamtavla när man kan köpa en labbe utan och spara några tusen, när man ändå inte ska ställa ut? Jo, jag ska berätta varför och varför de registrerade valparna kostar mer.

 

Idag har jag varit och hämtat ut valparnas stamtavlor. För två valpar kostar de lite över en tusenlapp. Stamtavlorna är ett bevis på att hunden är stambokförd, dvs den finns med i ett register liksom dess förfäder. Ägaren kan kontrollera hundens och dess släktingars hälsostatus, meriter mm. Att den är registrerad betyder också att inget föräldradjur är belagt med avelsspärr, tex av hälsoskäl. Några garantier för friska hundar finns aldrig, men att köpa en oregisitrerad valp kan innebära att föräldradjuren tex är avelsspärrade. Den risken skulle inte jag våga ta.

 

Som uppfödare inom SKK-organisationen kan jag när som helst få besök av en kennelkonsulent som kontrollerar att jag uppfyller gängse regelverk och att mina hundar har det bra. Regelverket styr bland annat hur länge mina hundar får lämnas ensamma, hur ofta de ska rastas, att jag inte parar mina tikar för tätt osv. Motsvarande kontroller av uppfödare av oreggade hundar finns inte. Jag vet exempel där tikar har parats varje löp, här i norra Sverige. Vill du stötta en sådan verksamhet? Jag vill det inte. Jag kan heller inte registrera mina valpar om jag skulle para en tik vid varje löp. Regelverket slår till igen. Så är du det minsta djurvän - stötta inte den oseriösa marknaden!

 

Labradoren har ett hälsoprogram. Jag som uppfödare är skyldig att följa det för att få registrera valparna. Det innebär till exempel att föräldradjuren ska ha känd status på höfter och armbågar. Att röntga en hund kostar oftast över 2000 kr. Resultatet registreras hos SKK så att alla kan se det. Detta är en kostnad och en information som inte finns för uppfödaren av den oregistrerade labradoren. Därtill kommer ögonlysning (ca 700-1000 kr), diverse gentester (från 500 kr och uppåt) mm. Detta för att säkerställa att föräldradjuret är friskt.

 

Som regel har vi också meriterat våra avelsdjur. Självklart tycker vi att de är trevliga och rastypiska, men meriterna är ett kvitto på att någon oberoende person (domaren) tycker detsamma. Och väldigt ofta hör jag just detta med temperamentet som skäl till varför man har valt att para sin labrador och ta en oreggad kull. "Han/hon är ju så snäll". Ja, tacka sjutton för det om det är en labrador! Men det räcker liksom inte. Med meriter visar jag att min hund följer rasstandarden, tål hantering, uppvisar rastypiska egenskaper osv. Allt det som sammantaget gör den till en labrador. Snäll är bara en egenskap bland väldigt många.

 

När jag väljer hane till mina tikar, har jag en rad kriterier som jag tittar på. Hälsa är en, men det finns många egenskaper att beakta. Jag skulle vilja påstå att sådant som färg och avstånd är väldigt lågprioriterat i den seriösa uppfödarens värld, och väldigt viktigt hos den mindre seriösa. Man vill inte åka långt, ofta har man en egen hane eller använder en i närheten. Det behöver i sig inte vara fel, men gör man samma kombination gång efter annan kan man börja ana att det inte är för rasens bästa.

 

När jag använder en hane får jag betala en språngavgift som ligger runt 1200-2000 kr vid själva parningen och lika mycket per valp. Ofta har jag rest långt, senast var jag i södra Finland och bodde på hotell två nätter. Det är självklart mitt eget val, jag vill ju tro att det ska resultera i bra valpar. 

 

Lägger man ihop alla dessa kostnader och adderar sådant som besiktning, vaccination, ID-märkning mm, så ser ni att det inte blir många kronor över. Vi gör det inte för att tjäna pengar utan för att det är en hobby som vi brinner för. Vi vill bevara en ras som vi älskar. Stöd den verksamheten genom att köpa en valp från en seriös uppfödare som registrerar sina valpar!

Det har varit några svettiga dagar här i Bälinge. Då syftar jag inte på valparna hålligång och tidiga morgonvanor, inte heller på solen och värmen vi haft sista veckan. Nej, jag syftar på min kamp för att få valparna registrerade. De blir sju veckor till helgen, än finns de inte i databasen.

 

När de var fyra veckor skickade jag pengar och papper till hanhundsägaren. Enligt denna tog det en vecka för pappren att komma fram, vilket i sig känns smått overkligt. Därefter valde denna att ligga på pappren i några dagar innan de skickade till Den Stora Organisationen i det adresserade kuvert som jag bifogat. Organisationen vill ha kompletteringar och väljer att kontakta mig om detta meddelat post, trots att jag i min ansökan angett såväl epost som mobilnr. Valparna har nu hunnit bli sex veckor, två hela veckor har passerat utan att något har hänt.

 

Kompletteri gärna ska vara i form av papperskopior. Jag skickar en länk till den finska organisationens databas, där alla uppgifter finns samlade. Av andra uppfödare har jag fått veta att detta ska fungera, så har de gjort. Men för mig accepteras det inte. Jo, men då kommer jag att läggas sist i högen och tas när alla andra är reggade, meddelar handläggaren mig. Det går ju självfallet inte. Jag skickar bilder på efterfrågade uppgifter, men organisationen menar att man inte kan hantera formatet jpg. Till sist tar jag en skärmdump på sidan i den finska databasen och konverterar denna till pdf. Då fungerar det! En konverterad skärmdump anses alltså mer tillförlitlig än att direkt besöka länken! Fast nej, man har inte tid att besöka all världens databaser och hemsidor, sades det mig. Men man har tid att skicka brev med snigelpost...

 

Så. Detta är 2018, om någon undrar. Jag var själv tvungen att fundera en stund. Vid kontakt med Den Stora Organisationen idag har jag fått besked om att de ska reggas idag och att alla papper skickas på måndag. Så de borde hinna komma innan besiktningen. Och nej, jag är inte alls nöjd över hanteringen och kommer inte att slå mig till ro med detta. Andra anpassar sin verksamhet efter behov, man moderniserat och försöker göra det smidigt för kunderna. Det måste gå att göra förändringar till det bättre även här.

 

Till sist några bilder på gulliganerna. De är fantastiskt rara, jag kommer verkligen att sakna dem när de flyttar iväg. Men det ska onekligen bli skönt med lite sovmorgon...

Jag tänkte testa det här med bloppis. Vi har rensat ut några filmer från dotterns agilitytid. Säljer dem för en tjuga styck eller alla tre för en 50-lapp. Eventuell frakt tillkommer.

I helgen blev smågrabbarna fem veckor gamla. Helt galet vad fort tiden går! Vi har fortfarande sanslöst mycket snö men det är soligt och varmt ute så jag lyfter ut dem och försöker få de flesta pölarna och högarna ute. Det går otroligt bra, inte en sekund har de tvekat utan tvärtom, de tuffar på och undersöker världen med samma energi och nyfikenhet även ute. Killen med blå prick har också bestämt sig för att inte kissa en droppe i valplådan. Istället låter han ljudligt när behoven tränger på. Således var vi ute kl 4.20 i morse... Därefter var grabbarna sugna på lite race i köket men där var det stopp. Det tog lite tid men till sist var vi överens om att man sover den tiden på dygnet. De knoppade snällt in - och jag var klarvaken. 

 

Jag är usel på att blogga och uppdatera hemsidan. Jag är så usel att blogg.se hör av sig och påminner mig om bloggens existens. Pinsamt dåligt.

 

Nåväl. Nu är jag här. Och valparna är här. De har snart varit här i 5 veckor. Två stycken blev det. Med snitt. Det visade sig att Bus var värksvag och därtill hade enorma mängder fostervatten. Så det som utifrån såg ut som 4-5 valpar i alla fall var i själva verket två bastanta killar, Dollar och Peso. Min dyraste kull hittills får bli uppkallad efter valutor.