Oliiidligt spännande!
Den gångna helgen bjöd på nya erfarenheter för Stina och mig och det tackar vi Katarina och Jota för. De hade nämliogen kvalificerat sig för Försvarsmaktsmästerskapen för patrullhundar, dvs SM för tjänstehundar (patrull). Detta gick av stapeln i Boden så Stina och jag hade förmånen att få se både deras lydnad och patrullering samt att invänta den spännande prisutdelningen. Namn efter namn ropades upp, vi insåg att det nog hade gått riktigt bra. Övre halvan av de 30 deltagarna? Ja. Topp tio? Ja. En finfin sjätte plats blev det för dem till sist, en strålande prestation inte minst med tanke på att de inte hunnit skaffa sig så mycket tävlingsrutin än. Jag anar dock att det gav mersmak och tror att de är sugna på mer framöver. Alldeles glad och varm i uppfödarhjärtat blev jag av att se dem jobba, det var så underbart att se hur Jota på typiskt labbevis raskt svängde om från vanligt slamsigt labbemodus till total fokusering på uppgiften. Extra roligt var det att få följa med på patrullstigen, en helt ny erfarenhet för både Stina och mig. Tack tjejer för att vi fick följa med och för en strålande insats! Sexa på SM;,hur stort är inte det???
Glad blir man också när man får e-post från nöjda valpköpare. Barbro i Haparanda skickade bild och text och berättade att Loke (H. E Priffe) skött sig alldeles utmärkt på andpremiären. Så kul! Och så glad jag blev över rapporten och de fina orden!
Inspirerade av alla duktiga hundar, eller kanske för att döva det dåliga samvetet vad beträffar aktivering av de egna hundarna, lade vi viltspår idag. Buset fick ett spår på nästan 100 m rakt fram medan mina båda fläckiga fick u-spår på ca 250 meter. Efter Morris irrande och virrande och allmänna spårslarv de senaste gångerna, beslutade jag mig för att lägga Frolic i hans spår. Vet inte om det var ett klokt beslut, det gjorde i alla fall ingen större skillnad. Han irrade värre än någonsin och till sist ledsnade matte, slutade hålla igen i linan och lät honom virra på tills han var så lost att det bara var att sela av. Snopen kille fick se sig snuvad på klöven denna gång, fokuserar man inte mer ska man heller inte belönas. Doris spårade med stor iver och har betydligt mer sug än sin äldre bror men är ju tyvärr rätt allmänt ofokuserad och slamsig just nu. Där känns det ändå som om vi kan få till något, grundförutsättningarna är bättre. Bäst av alla gick dock Bus, ännu lite osäker på uppgiften men hon höll i fint och spårade hela vägen fram. Duktig kicka!
Väl hemma kände de fläckigas matte, dvs jag, att måttet var rågat vad gäller den fläckige gossen och hans trams. Det blev lite apporteringsträning och kanske var det mattes stränga framtoning som gjorde det men det gick faktiskt bättre än någonsin. Inte så att han öppnar munnen och griper spontant men när jag helt sonika tryckte den lätt mot munnen så gapade han och sedan höll han fast den utan bekymmer tills jag sa loss. Stort steg framåt för hans vidkommande! Men det är ju rätt långt kvar tills han apporterar som sin mamma Maya...
Måndagsträning imorgon, enkelmarkeringar står på schemat. Vi ser ut att bli några stycken, kul!
Till sist, ni som undrar över uppdatering av hemsidan - den är inplanerad! Det är bara tiden som inte räcker till just nu. Och ni som skriver i gästboken och undrar över valpar, skicka mail eller ring istället. Men det blir inga fler valpar i år, det kan jag säga med säkerhet.
Stångar pannan blodig
Tränar på som tusan med Morris nu, målet är ju att starta lydnad i höst men vi har lite kvar. Läggandet känns hyfsat, ställandet jobbar vi på. Bakdelskontroll tränar vi också, han fattade blixtsnabbt att han skulle upp med tassarna på pallen så nu har vi börjat prova att röra bakbenen lite. Jag inser också att pallen kanske är lite i högsta laget och ska se om jag hittar något annat, typ en tjock bräda eller liknande. Men där har jag gott hopp. Det jag inte har lika gott hopp om är apporteringen. Morris har noll och inget föremålsintresse, verkligen inget. Det är något nytt för mig som tränat apporteringsglada labbar innan och faktiskt lite oväntat, eftersom både hans mor och halvsyster Doris apporterar det mesta med liv och lust (ibland kanske lite väl mycket, Doris har tex ständiga projekt med att flytta runt på våra sockar här i huset). Jag har tragglat detta av och till i en mindre evighet nu men det känns som om vi göra noll och inga framsteg. Med Idefix testade vi shejping men när vi kom till steget gripa tog det stopp. Han visade tydligt att han förstod vad vi ville men lika tydligt lät han oss förstå att det inte skulle hända. Då stoppade vi in apportbocken i munnen, fortsatte därifrån och kom till läget att han gapade, Stina stoppade in och han höll den löst, vilket gav en sjua. Utifrån det jobbade de vidare och fick till det hyfsat. Men med Morris funkar inte det heller. Jag kan stoppa in den och han håller den i ett fint grepp med viftande rumpa men hur många gånger vi än gör det får jag aldrig honom till att gripa eller ens gapa själv. Jag har provat leka med den men det är helt ointressant för Morris. Jag har klickat och belönat med Frolic, den enda belöning som har ett långsiktigt värde för min lille kille. Nu funderar jag desperat på att försöka lära in det med rådjursklöv, dem bär han nämligen frivilligt (och mycket stolt) efter avslutat spår. Men om du som läser detta har något tips att dela med dig av så tas det tacksamt emot.
Måndagsträningarna fortsätter lite till, intresset känns ljumt så jag tror kanske inte på så många gånger till. Nu kör vi i alla fall igång med apportering, är du ägare till en Huset Elliot och vill vara med så hör av dig. Första apporteringsträningen är nu på måndag. Och redan imorgon ska jag ha lydnadsträning på ängen med "mitt" cavaliergäng. Nu är inte intresset så stort här heller så valpköpare är välkomna om de vill, bara meddela mig så att jag vet.
I helgen ska vi till Boden och heja på Katarina och Jota som tävlar SM för patrullhundar (försvarsmaktsmästerskapen). Stoltare uppfödare än jag är nog svårt att hitta, jag är omåttligt glad över att de har kommit med. Otroligt duktiga brudar!
I måndags Kuriren var en bild på en cavalier. Hemmaklubben har haft tävlingar, cavalieren på bilden är Idefix-dottern Blanca som nu tävlar klass 2 i både hopp och agility. Duktig tjej med duktig ägare/förare Aurora!
Åter från Björkliden
Hela familjen och alla hundar har varit i Björkliden några dagar. Helt underbart, fantastisk natur och bra väder som en extra bonus. Tror att både hundarna och vi tyckte att det var en helt underbar semester. Gladast av alla hundar var nog Morris som visade upp en helt ny sida av sig själv. Från att vara den där hunden som inte riktigt gillar jogging- eller cykelturer och som, likt en liten Ferdinand, lullar på längst bak i ledet, var han nu full av energi, sprang omkring på fjället och var överallt och ingenstans. Familjen samlad i naturen är vad han vill ha!
Alla hundar samlade. De gick runt en mil varje dag, något kortare för Bus som vi turades om att gå hem med. Någon dag fick också Idefix och Maya en lite kortare sväng men mina tre knatade en mil eller mer per dag. Ändå var de inte så trötta som jag hade trott (hoppats?) när vi kom hem, efter några timmars sömn var de på g igen.
Maya och Idefix på fjället.
Hittade man ett vattenhål så gällde det att både dricka och blöta sig. Vi hade så klart vatten i flaska till dem också men speciellt Morris var plötsligt väldigt glad i att blöta sig till magen.
Visa tog sig ett bad i varenda fjällsjö vi passerade och i hennes värld innebär bad att man simmar, inte bara går i till magen.
Vi tog fikapaus och åt lunch på fjället. Och nej, mina hundar tigger inte!
En kväll hade vi ett rejält åskväder, då var det skönt att kura ihop sig inne i stugan. Men så frisk och klar luften blev efteråt, helt underbart!
Väl hemma igen så hade vi gemensam träning på måndagen med tema ringträning. Två tappra dök upp, Anita och Marie, och jag passade på att ta några bilder.
Lycklig och glad Vira, från min spelkull.
Zätam 8 1/2 år ung, ur min hockeykull.
Tränade lite lydnad på egen hand med Morris efteråt. Han har svårt för vänstersvängar, vill gärna sätta sig ner istället. Nu har jag bestämt mig för att träna bakdelskontroll, jag har aldrig gjort det förr med en hund men här känns det som om vi behöver det, i synnerhet om vi då ska försöka oss på rally också så småningom. Alltså kom badrumspallen fram igår, en sådan där Baby Björn som barnen stod på som små för att nå upp till handfatet. Jag körde med klicker och ganska raskt fattade han vad jag var ute efter. Han älskar ju att träna, den lille gossen (sanningen är att han är helt galen i Frolic, har aldrig varit med om något liknande), så när jag var klar satt han kvar bredvid pallen på gräsmattan i hopp om att jag skulle ändra mig. Han är inte dum, efter två korta omgångar hade han greppat att det vankades Frolic om man klev upp med framtassarna. Nästa steg blir nu att försöka få honom att flytta baktassarna. Kul med nya utmaningar och träningssätt! Ångrar att jag inte introducerat klicker innan, jag blir lätt lat och faller in i gamla hjulspår. Men klicker känns verkligen bra på de fläckiga, jag tycker att de söker lösningar och jobbar aktivt. Hädanefter ska vi köra mer sådant.
Har också insett att jag ska jobba mer med händerna i rallyn så vi tränar febrilt på detta att följa mina händer. Jag var ju som ett vandrande dubbeltecken i lydnaden en gång i tiden och har nogsamt jobbat bort allt sådant. Men i rallyn blir kontentan då att jag blir lite stel och klumpig. Senast vi tränade för instruktör menade hon att man kunde prata hela tiden med hunden för att få den att följa med. Det bär mig dock helt emot, jag känner att hunden förmodligen kommer att korka igen öronen om jag mal på ideligen. Att styra med händer känns mer rimligt så nu jobbar jag med mig själv för att komma på hur och i vilka lägen jag ska använda händer. Det kommer nog att se konstigt ut om jag någon gång kommer till start, dels är jag inte helt såld på rallyn än och dels ogillar jag koppel och har svårt att hantera det. Men Morris älskar verkligen rallyträningen så då får matte bita i och fundera ut hur hon ska hantera detta nya.
Doris har jag ju slarvat något alldeles väldigt med, mycket för att hon är så yvig och flamsig och jag inte riktigt har tålamodet. Jag föredrar ju lite mer sansade hundar, även om hon är en helt ljuvlig hund i alla annat. Men det är inte ofta alla fyra tassarna är i backen samtidigt, i alla fall inte när vi är ute på promenad eller träning. Nu försöker jag att klicka ögonkontakt och handtarget. Hon fattar fort men har inte riktigt koncentrationsförmågan, yrar iväg och nosar ibland eller prövar om det kanske kan fungera med ett läggande istället. Visa har börjat löpa och jag tror kanske att det närmar sig även för Doris, jag tycker att hon har blivit extra yrslig den senaste veckan. Förhoppningen är ju att hon ska landa lite efter ett löp till.
Roliga nyheter till sist. Försvarsmaktsmästerskapen för patrullhundar (SM) går i Boden nästa helg och där deltar en hund från min uppfödning, nämligen Tjh (ptrh) Huset Elliots Jota med duktig matte Katarina. Då ska jag och Stina vara där och heja på, vore kul om någon annan Huset Elliotare gjorde oss sällskap. Inte var dag vi har SM på hemmaplan med en deltagare från släkten!
