Huset Elliot

Nu är vi många som längtar till slutet av veckan! Valpköparna längtar (förhoppningsvis) efter sina små ulliganer. Valparna längtar (omedvetet) efter att få börja sina nya liv som individer. Och jag och de stora hundarna längtar efter att återgå till rutinerna. Som tur är så här vi världens bästa husse här, som jobbat hemifrån förra veckan och denna, i kombination med lite semester, för att hjälpa mig med valparna. Och när han var på tjänsteresa så hade jag hjälp av Stina. Jag har en fantastisk familj som har hjälpt mig med det här projektet. Utan dem hade det inte gått, rygg och armar vill inte lyfta valpar och benen vill inte kliva i och ur valphagen. Men nu är vi snart i mål!

 

Småttingarna är påhittiga nu. Kisslådorna med pellets kan man också gräva i, frenetiskt. Inte jättekul med pellets över hela golvet... De jagar katten, de jagar varandra och de jagar våra fötter. Och de biter - hårt. Ute i hagen letar de flyktvägar. Det är så tydligt att nu är det dags att upptäcka världen på egen tass!

 

Nu har valparna hunnit bli sex och en halv vecka. De är ett riktigt trevligt litet gäng, som labbevalpar ofta är. Sociala och framåt, nyfikna och orädda. Vi har tagit dem en och en i ett nytt rum, testat hur de tar sig an det nya rummet, vad de tycker om hantering av en främmande person, hur de svarar på invit till kamplek, hur de reagerar på en fallande nyckelknippa och hur de reagerar på ett föremål som kastas en kort, kort bit. Och jag måste säga att alla har klarat uppgiften med bravur. Visst ser man små skillnader mellan individer, men jag ser en härlig nyfikenhet och leklust hos dem alla. 

 

De har också blivit väldigt alerta och påhittiga, speciellt på morgonen. Nu jagar de i flock, man får akta tårna. Ikea-pallen är som vanligt en favorit. Än tar de sig inte upp eller över, men de jobbar på det.

 

Idag har de små varit lösa i köket igen. Det tyckte de var kul, förstås. Och likt små barn hittade de blixtsnabbt de där ställena där man INTE vill att de ska vara. Vattenskålen hittade de också. Vad inte många vet är att de säljs med en osynlig labradormagnet i botten.

 

Då var det klart! Alla valpar är nu tingade, majoriteten hamnar hos tidigare valpköpare och det känns fantastiskt bra. Alla utom en ska till personer jag känner sedan länge. Jag är så otroligt tacksam över förtroendet. Återstår bara att se vem som hamnar var. De är ett helt ljuvligt litet gäng, härligt framåt och positiva. Precis som små labbevalpar ska vara!

 

Igår fick de komma ut i hela köket en stund. Vilket myller! Det besöket gav ju mersmak så nu är det slut på friden. Vi provade också att ställa upp dem på bordet och på kvällen fick de prova på olika ben. Många upplevelser och intryck för en liten valp. 

 

Nu letar jag med ljus och lykta efter ett hem till en av hanvalparna. Den tänkta ägaren fick ändrade förhållanden och hoppade av. Jag vill att du är intresserad av att meritera din hund med någon form av arbete, kanske också springa ett varv eller två i en utställningsring. Du får gärna ha tidigare erfarenhet men viktigast är ett brinnande intresse. Jag är i nuläget inte intresserad av ett rent sällskapshem, utan vill att gossen får officiella meriter. 

 

Av någon, för mig outgrundlig, anledning är det så galet svårt att hitta valpköpare som vill jobba med hunden och ha en hane. De allra flesta vill ha tik. Det händer att uppfödare hör av sig och undrar om det finns någon meriterad hane från min uppfödning. Idag gör det inte det, dels för att jag mestadels fått tikar och dels gör att det lilla antalet hanar inte har meriterats. Det skulle jag vilja ändra på. Så du som letar en labbekille att jobba med, hör av dig! Vi väntar på just dig.

 

Det blir fasligt kletigt på golvet när sju små valpar ska äta i samma skål, gå i maten och sedan på golvet. Jag är heller inte i bästa skick i kroppen just nu, med värk lite varstans. Då får man försöka förenkla livet lite, och minska på städbehovet. Idag har de små således fått äta i varsin skål, istället för gemensam. Det gick galant, någon var lite nyfiken på vad kompisen hade i sin skål men fortsatte äta i sin egen när hen lyftes tillbaka.

 

På grund av återbud finns en hane otingad. Både tråkigt och jobbigt när folk svänger hit och dit, men samtidigt skönt ändå att det händer innan leverans .Vi har ju varit med om att folk ändrat sig dagen efter att de hämtat också.

 

Ett underbart litet gäng är de. Hagen i köket är utökad, tidvis går där rätt livat till. Till helgen tänker jag mig att de intar köket.